21 maj

Fynd.

Jag älskar loppis, auktioner och second hand. Jag gillar att hitta saker som någon annan tröttnat på eller inte längre har nytta av, det finns möjlighet att hitta saker som stilmässigt kommer från många olika perioder och så ger det onekligen en kick att hitta något värdefullt för en billig peng. Även om jag inte gillar allt för stora och häftiga förändringar så gillar jag att uppdatera inredningen på olika vis. Då är just second hand-marknaden ofta en mer ekonomisk lösning som ger mer för pengarna. Kärleken för den här marknaden har uppstått både från min uppväxt och att komma från en stor familj och från min mycket antikvitetsintresserade svärmor. Den senare har lärt mig mycket om stil från olika perioder, formgivare och även att våga utveckla min egen smak. Något är inte nödvändigtvis vackert för att det har en stämpel från en känd formgivare, men ofta borgar denna stämpel för material i god kvalitet och god hållbarhet på olika plan. Häng med mig på rundan jag tog tillsammans med svärmor på en av stans second hand-ställen häromdagen så går vi igenom det jag köpte! (Så här såg grejerna ut efter en runda i diskmaskinen, det gäller att ha ögonen öppna efter allt från sprickor och flisor till fläckar som inte kommer att gå bort när man spanar.)

När jag såg denna sillburk sa genast svärmor ”den har inget lock”. Rent värdemässigt drar ett saknat lock bort mycket, men det innebär också att man inte behöver betala lika mycket. Ingen bra investering kanske, men chans på fynd! Mitt nostalgiska hjärta började vibrera av typsnittet och jag tänkte att det är lätt att komplettera med plastfolie eller bara lägga ett tefat över som lock då denna skönhet ska in i kylskåpet. Jag tycker den är jättefin i alla fall och tänker att så fort en köpesillburk är öppen så ska innehållet få hamna i den här. (Värde 149 kr med lock, jag betalade 20 kr.)

Jag älskar Sven Jonsons stil. Jonson var med och startade Halmstadgruppen och var mycket aktiv som konstnär. Gustavsberg gav ut en serie jultallrikar med hans motiv på 70- och 80-talen. Jag älskar dessa och har köpt på mig en här och en där för att använda i juletid. Just denna saknade jag och betalade gärna 30 kr. På Tradera säljs de från 45 kr, men till fast pris ligger de på samma ställe ute för 145 kr.

För planttanter som jag behövs det en del ytterfoder/krukor. Jag är alltid på jakt efter vackra sådana och har sakta men säkert bytt ut och kompletterat min lilla samling. Den här vackra krukan från Söndgen keramik betalade jag 15 kr för, kostnad i så här gott skick är minst 50 kr på Tradera eller lite finare ”vintagebutiker”. En ny ful kruka på Blomsterlandet kostar närmare 100 kr, så just krukor brukar jag ha på lager för tillfällen då jag vill ge bort en växt.

De här små frukostskålarna i engelskt porslin är så fina! Somligt gammalt porslin löser ut bly vid upphettning eller vid kontakt med sura livsmedel och är faktiskt inte så bra att äta eller dricka från. Det gäller främst glas och porslin med sprickor och krackeleringar i starka färger. Den här tallriken är i mycket fint skick och ”detergent safe”. Som frukost- och dessertskål anser jag den inte vara i riskzonen, och som sådan kommer den att användas i Bredavik. 50 kr/st får man alla gånger betala för dessa på lite finare ställen, jag fick den på köpet.

Rörstrandservisen Dal verkar inte vara särskilt vanlig. Kunnare på nätet verkar tro att det rör sig om engelskt budgetporslin som importerats för att bli dekorerat i Sverige. Det här fatet är i jättefint skick utan några krackeleringar och dessutom i en mycket användbar storlek. 50 kr tycker jag var ett fynd!

Vi har några delar av Kosta Bodas glasservis Anna här hemma. Den verkar inte vara särskilt poppis, men jag tycker den är fin. Den här udda dessertskålen fick komplettera de tre vi redan hade och det för 20 kr.

Det finns en hel del vackert porslin i gott skick ute till ett billigt pris. Jag betalade 20 kr/st för de här djupa tallrikarna och köpte även ett gäng liknande av en något större modell. Stig Lindbergs Gunda från Gustavsberg går för 100 kr/st på den lite finare second hand-marknaden. Fynd, alltså.

Sedan det här praktverket… 12.75 på Åhlens för denna tjusiga minnestallrik i melamin då det begav sig. En plasttallrik med de kungliga unga tu vill väl alla ha?! En sådan här finns det alltid plats för om man har ett torrdass, och det har vi. Giovanni Trimboli kanske inte hade varit helt nöjd med att hans design hamnar på ”skithuset”, men… Jag tyckte den var väl värd sina tio kronor i alla fall.

Ett par smågrejer fotade jag inte, men allt som allt betalade jag 350 kr. Lite pengar då man ska veckohandla, mer om man köper grejer man EGENTLIGEN bara villhöver. Å andra sidan är värdet bara på de där fem Gunda-tallrikarna 500 kr, så jag har inte dåligt samvete. Känner mig glad och nöjd över kompletteringarna (jultallriken och dessertskålen), den vackra dassdekorationen och allt det andra. Kanske blir det sill i veckan bara för att inviga den härliga sillburken? Har du fyndat något på andrahandsmarknaden på sistone?

02 dec

2 december 2021.

För många år sedan brukade jag ha julkalender i bloggen. Ett år lade jag upp ett nytt julrim varje dag, något annat år var det barnens pysselkalender och så har det varit länkar till julmusik. I år har jag tänkt att det vore roligt att göra något liknande.

Vari ligger din återhämtning? Var hämtar du kraft när du behöver bygga på, komma igen, lyfta tyngre? Själv hittar jag mycket av den kraften i musiken som du säkert vet, men också i att använda mina händer för att tillverka saker. Handarbeten, pyssel, bak, inredningsfix… Vi har haft aktivitetskalender med barnen, så i år tänkte jag ha en för mig själv. Jag har en hel hög med projekt som jag vill ägna mig åt innan vi är framme vid julafton. Med tanke på att jag alltid brukar sitta ner på morgonen för att skriva i bloggen passar det bättre med en dags förskjutning. Så vad dolde sig då bakom första luckan? Jo, att omvandla några vackra, hemvävda tyger till juliga kuddar.

Jag gillar loppis, second hand och auktioner. Absolut är det ”fyndpåsekänslan” som drar mest då det gäller ett helt paket med grejer. Att köpa grisen i säcken är kanske inte alltid lönsamt, det kan ju leda till att man har slängt pengarna i sjön. Ser man något som man faktiskt behöver eller är villig att betala för får man utgå från det. Jag är väldigt svag för gamla fina handarbeten, men inser ju att de inte gör någon nytta i våra begränsade förrådsutrymmen. Därför försöker jag tänka ”en in, en ut” eller att det måste finnas en specifik plats eller uppgift för något redan från början. Finns inte det ger jag bort till Mia som har en second hand-butik här på Sturkö, eller så säljer jag på Tradera. Så här såg paketet ut som jag köpte sist. Jag såg de hemvävda tygerna och förklädena till hembygdsdräkter och bestämde mig för att det var värt ett par hundra, även om jag inte kunde vara helt säker på att det var hembygdsdräktstyger. (När man bjuder på auktion måste man alltid lägga till ett par avgifter. ”Till vinnande bud tillkommer Inropsavgift om 22,5% inkl. moms samt slagavgift om 30 kr inkl. moms och i förekommande fall även följerätt.” Detta gäller dock inte Traderas auktioner. Där betalar du ditt högsta bud vid vinst och naturligtvis frakten.)

Min Husqvarna var lastgammal redan då jag fick den i 15-årspresent 1985. Den kan möjligtvis ha varit mina föräldrars bästa present till mig. Då jag fick den sydde jag mycket av mina kläder själv. Sedan dess har den använts till att fålla gardiner, sy lapptäcken, sy barnkläder, laga kläder och göra lite mer handarbetsliknande projekt. Igår fick den sy ihop kuddfodral. Jag sydde ihop fram och baksidor med rätsidorna mot varandra och lite drygt en centimeters sömsmån. Jag klippte bort hörnen (inte för nära sömmen) för att det inte skulle bli för klumpigt då fodralet vändes rätt. Som du ser hade jag lämnat mitten öppen längst ner för att sy ihop det sista för hand och hade med det redan fixat hörnen. Vill man göra det krångligt och lite dyrare för sig i sömnadsprocessen kan man sätta dit ett blixtlås. Båda kuddarna jag använde är av en ovanlig storlek och ingen hade något överdrag som används i nuläget. Därmed kan jag låta överdragen sitta kvar permanent och sprätta bort handsömmen om de behöver tvättas.

Det här tyget är min favorit och det syntes inte ens på bilden från auktionsfirman. Kul bonus! Kudden är en vanlig IKEA-kudde i storlek 40×65 cm. Mitt bästa tips för att få en snyggare form på kuddar är att sy fodralet lite trångt. Det gjorde jag inte på kudden längst till höger t ex. (Ett av mina bästa second hand-köp, en gammal kjol i ett fantastiskt tyg som jag köpte just för att göra till kudde för säkert tjugo år sedan. Det fick dragkedja, något som var ett rätt beslut. Detta kuddfodral har nämligen tvättats många gånger och jag upplever att det fortfarande är lika fint.)

I auktionslådan fanns flera löpare och ofållade, hemvävda längder. Maken fick välja det tyg han tyckte var finast och så blev det en liten kudde till. Innerkudden med måtten 35×50 cm är med syntetfyllning och jag tycker att det är roligt att den kom till användning. Nu tror jag inte vi har plats för fler kuddar i soffan. Å andra sidan gillar jag verkligen att ha matchande kuddar i olika storlekar och material, men i en sammanhållen färgskala. Det är bl a så jag ”byter årstid” här hemma. Jaha, ja. Detta var alltså min första lucka i aktivitetskalendern. (Projekten är av väldigt varierande slag för övrigt. Detta var nog ett av de mer tidskrävande, även om det tog max två timmar allt som allt.)

20 okt

Icke förspilld kvinnokraft.

Jag började tidigt handarbeta. De första grejerna jag gjorde är inte bevarade, men jag har kvar en provlapp/duk med många olika slags sömmar i olika färger som jag gjorde i lekis och en handväska från ungefär samma tid. Hemma broderade jag mycket korsstygn och så småningom började jag både virka och sticka. Mycket! Jag älskade att följa med till Göran i Flymen och botanisera bland alla broderier, i Rödeby fanns det både garner och tyger och så hade vi såklart Hemslöjden. Mammas symaskin fick jobba hårt då jag gick på högstadiet och jag sydde så mycket att jag till slut fick en egen symaskin i 15-årspresent. Det var lapptäcksteknik och textila inredningsdetaljer, men framförallt sydde jag kläder. Jag fick en begagnad Husqvarna, något jag tjurade lite över då, men har tackat min lyckliga stjärna för många gånger. De digitaliserade 80-talsvarianterna har gett betydligt fulare stygn och mycket krångel med tekniken. På gymnasiet gällde vävning och sedan började det väl om (eller fortsatte parallellt). Jag vet inte om jag har läst eller handarbetat mest genom livet, men nuförtiden går dessa intressen att kombinera då jag fastnat för ljudböcker. Hur som helst förklarar mitt stora intresse för olika textila tekniker att jag gärna lägger tid på att plocka bland alla textilier då jag går på loppis. Jag kan för mitt liv inte låta bli att köpa grejer som jag tycker är vackra om de går för ett allt för billigt pris.

När jag hittade denna tavla för 105 kronor köpte jag med den hem. Det är ett Eva Rosenstrand-broderi från sjuttiotalet som jag alltid har älskat. Vill man köpa en materialsats är grundpriset 1500 kronor och jag kan bara gissa hur många timmar som lagts ner på själva stygnen. Tavlan har med all säkerhet blivit inramad hos ett ”proffs”, men min rammästarkompis Maja hade inte godkänt arbetet då det har använts kartong som inte är syrafri, gulnat lim som dessutom släppt och klamrar som inte är rostfria! Jag demonterade broderiet och tvättade det försiktigt för att få det riktigt rent. Jag har nu beställt syrafri monteringskartong och en smal guldram (att lämna in hade kostat närmare ett par tusen då det är ett tidskrävande hantverk) och har bestämt mig för att ge detta lilla mästerverk en chans att visa upp sig igen. Det syns på väven som var invikt mot baksidan att broderiet har blivit mycket solblekt och även påverkat av kartongen.

Åh, vad jag har älskat att sy korsstygn! Jag vet att jag har berättat det många gånger, men jag ser mig verkligen som en korsstygnsperson. Jag tycker det är otroligt vackert med fria broderier, men jag behöver ett tydligt mönster och en sådan här väv som är lätt att räkna. Jag riktigt känner broderinålen i min hand och känslan av att dela upp tråden då man bara broderar med två av de sex trådarna åt gången. Jag vet inte om jag någonsin kommer att sy korsstygn igen, men det här har gett mig så mycket glädje genom livet.

Varje gång som jag köper med mig något hantverksmässigt ägnar jag en liten stund åt att skicka tacksamma tankar till den kvinna (som det väl oftast har varit) som har gjort det möjligt för mig att få njuta av något så vackert. Den här gången hade jag både en signatur, MK, och en märkt baksida som stämde överens med signaturen. Vem var Marit Kihlström som har lagt så många timmar av sitt liv på detta korsstygnsbroderi? Ja, nu är jag ju den jag är, så jag började genast slå på mina släktforskarsidor och hade snart landat i att det faktiskt inte fanns mer än ett alternativ. (Hade hon hetat Anna Persson hade jag inte ens försökt.)

Jaha. Här har du ditt liv, Marit Ziegler Berger Kihlström. Hur kom det sig att du skildes från din tyske läkarmake och gifte om dig bara tre månader senare? Växte ni ifrån varandra? Började du handarbeta redan innan du gifte dig med Karl Gustaf? Du var hemmadotter och Johannes var student då ni gifte er och ni fick en son tillsammans. Vad hände med honom vid skilsmässan? Växte han upp med en närvarande far? Det var inte särskilt vanligt med skilsmässor på femtiotalet… Jag vet bara att du var duktig på att brodera, dina infästningar på baksidan är mycket noggrant gjorda. Och nu har ditt broderi fått nytt liv hos någon som uppskattar det!

I broderiets anda kan det väl passa med en bild på ett av gårdagens trädgårdsprojekt. Jag plockade upp resten av amaryllislökarna som stått och hämtat kraft i trädgårdslandet. Fem av sex har överlevt och ska få varsin kruka idag. (De två som stod i verandan har jag ju redan kruksatt.) Jag gjorde också pumpapuré av en av de lite mindre ”Halloweenpumporna”. Dela med vass kniv underifrån och upp mot skaftet. Bryt isär och gröp ur kärnor och trådiga delar. 200° i 50-60 minuter upp och ner på en bakplåtspappersklädd plåt, lyft bort skalet då det svalnat lite och mixa ordentligt slätt (jag fick tillsätta lite extra vatten för att få det att funka i stora mixern, men med mixerstav hade det gått bra utan extra vatten). Nu har jag frusit in några påsar puré, men bjöd innan det maken på en smarrig pumpalatte. Så gott! Det går bra att dra ner på sockret eller byta ut mot något alternativ, receptet är amerikanskt och sålunda lite i sötaste laget.

01 okt

Ett spretigt inlägg om sol, second hand och lyckan i ordning och reda.

Men var börjar jag? Kanske i min utsikt när jag kom upp på övervåningen och skulle gå in i arbetsrummet? Ja, men jag kände ”Välkommen till livet!”, även om jag redan har levat i snart 51 år och vaknat 18 611 gånger till morgnar av varierande karaktär. Det var inget särskilt med igår, samtidigt som jag hade många känslomässiga upplevelser av olika slag. Jag vet att jag ofta skriver om att reflektera och stanna upp i tacksamhet, men det går inte att betona nog ofta hur viktigt det är att ”öva” på att vara tacksam. ”Trettio tacksamma dagar” behöver inte vänta till november och jag rekommenderar att man har en tacksamhetsdagbok att fylla i då andan faller på eller då livet kanske är lite extra utmanande. Det kan tyckas gå stick i stäv med hur man känner sig då livet är överväldigande, men det är det som är själva grejen.

Det här är kanske ett onödigt mellanstegsfoto, men i förrgår fick vi hämta det omlackerade bordet! Det är så fint och jag ser fram emot att stolarna också blir färdiga (de bad oss hämta bordet för att det inte skulle ta så mycket plats hos lackeringsfirman). Det är verkligen nätt och samtidigt otroligt stabilt. Vi får plats med lika många gäster som med det gamla bordet, men alla kommer att sitta mer bekvämt då ingen kommer att sitta med ett stort bordsben mitt framför knäna (som fyra personer alltid fick göra med det gamla bordet om iläggsskivan låg i). Formen bidrar också till mer harmoni. Som sagt, det ser inte så fint ut med fel stolar till, men det är okej. Vi kan vänta lite! (Jag blir lite svettig då jag tänker på omklädande av de sex stolarna då det tar sin tid att förbereda sitsarna, så jag är otroligt tacksam över att någon annan sköter färgen på själva stolarna.)

Sedan är det det här. Jag är ledsen över att jag missade att ta ett före-foto, men nu blev det så. Härom veckan vaknade jag och hade lösningen klar över hur vi måste omorganisera utrymmet under trappan. Som det var stod en fusk-Elfa-back inklämd med en massa skor som ingen hade koll på under trappdelen till vänster och så ett högt lager med grejer som bara slängts in på backen. Detta ledde till att mycket som låg här var krångligt att ta fram och blev bortglömt. Flera butiker har haft bra erbjudande på förvaringsbackar i höst. Vi investerade efter min aha-upplevelse några hundralappar i ett mer enhetligt system som är otroligt smidigt och praktiskt, inte minst då man faktiskt ser vad som ligger i lådorna! Melaminhyllor och konsoler inhandlades på Jem & Fix, de nya backarna på Rusta och ICA. Jag öppnade och stängde det där draperiet ohemult många gånger igår kväll bara för att jag var så ruskigt nöjd. Är det normalt att vara så nöjd över ordning och reda? Det måste vara ett arv från min moster Eva!

Igår eftermiddag hade jag glädjen att få tillbringa en timme på Pingstkyrkans Second Hand i Karlskrona. Deras nya lokaler är ljusa och luftiga och jag blir alltid lika glad över att se hur välskött det är! Många ser till att hänga på låset för att inte gå miste om de bästa fynden (denna butik är bara öppen några gånger i veckan), men jag hittade allt jag letade efter och lite till även om jag kom några timmar senare. Det kan händas att familjen blev informerad om att jag köpt årets första julklappar. Det finns inte mycket som är så tillfredsställande som att rensa loppisfynd från prislappar, tvätta upp/av dem och se om fyndet nu var så fyndigt som man hade föreställt sig! Vår äldsta dotter tycker att jag är ganska trist att shoppa med då jag inte upplever riktigt samma ”rush” av att handla som hon, men i just loppisfyndandet hittar vi stor glädje båda två. Tillhör du lag ”usch, äckligt och gammalt” eller lag ”skräp är vad du gör det till”?

16 apr

Återvinning och hållbarhet.

Hållbar utveckling, hållbart liv, hållbarhet överlag… Jag tror knappast att mina föräldrar hade koll på ordet, men detta är något som vi syskon sannerligen fick med oss då vi växte upp. Far hade hållbarhet med sig i ryggmärgen, mamma fick mer gilla läget och lärde sig hushålla med resurser på ett sätt som var värt guldmedalj (läs, ”trolla med knäna”). Styckning, paketering och infrysning av hela, halva eller kvartade djur, rensning och infrysning av bär (tror ingen av oss jublade då det var dags att plocka, men oftast var det ändå Far som tog hand om den biten), svarta sopsäckar med andras avlagda kläder, andras avlagda möbler och inredningsdetaljer, andras avlagda sophögar till bilar (nu överdrev jag, men jag tror att du förstår), arvegods inom familjen, och så vidare och så vidare. Det här var inget jag direkt uppskattade då jag var yngre, det ska ärligen erkännas. Idag är jag dock både tacksam och stolt över förmågan jag har att ta tillvara på naturens resurser på olika sätt. Det här

Loppisar och second hand-butiker, både lokala och online Här i Karlskrona tycker jag bäst om Pingstkyrkans och Röda Korsets butiker. Båda har nyligen bytt lokal och expanderat. Tradera, Sikö Auktioner och Sellpy har jag använt både för att köpa och sälja saker. Jag tänker att man får utgå från att det är köparen som fyndar mest rent ekonomiskt, att miljön vinner på att något byter ägare istället för att hamna på sopen och att säljare/butik kan få sig en slant.
Outlet Detta begrepp är relativt nytt i den mening det används här. De stora kedjorna står ofta med överskott som de inte blir av med. Äldre kollektioner säljs därmed till ett ofta kraftigt rabatterat pris i dessa butiker. (Lätt att hänföras av ”billigt” och köpa onödiga grejer, så kom alltid med lista på vad som behövs! Det gäller för övrigt alltid.)
Skogen Vi har stora mängder svamp och bär att hämta i skog och mark. Just svampbiten känner jag mig lite osäker på, men Karl Johan, trattkantareller, taggsvamp och vanliga kantareller kommer man långt på. Här finns också möjligheten att ta jaktlicens för att kunna gå med i ett jaktlag och på det sättet få tillgång till lokalt viltkött.
Klädbytardagar Vanligt då våra barn var små. Är det för att de vuxit upp som jag är blind för att sådana finns här också? Funkar olika, men oftast som något slags engångsloppis.
Bokskåp Jättekul nyhet (nåja) som jag sett på flera ställen de senaste åren! Någon ställer upp ett bokskåp utomhus på lättillgängligt ställe där sedan folk kan ta och bidra med böcker. Trevligast, precis som då det gäller loppis i allmänhet, då tanken bakom är ”sådant jag själv hade kunnat tänka mig”.
Fyndhörnor i matbutikerna Det verkar som att de flesta matbutiker blivit bättre på det här med svinn. Det är ingen som vill köpa ett ruttet salladshuvud för halva priset. Däremot funkar det utmärkt med lite ledsna rotfrukter och frukter till ett rabatterat pris.
Veckoplanerad mat Jag upplever att det blir bäst då jag planerar en veckomatsedel och utgår från vad som finns i kyl, frys och skåp. Vi äter faktiskt godare mat då detta blir något vi tar hänsyn till.
Gårdsbutiker ”Dyrt” är ett relativt begrepp. Det är ju inte bara priset på en vara som har betydelse. Jag anser att ett äpple från Nya Zeeland inte är ett alternativ för mig då jag handlar. Visst är köttet från våra gårdsbutiker dyrare än importerad fläskfilé från Danmark, men då man blir petigare med maten går det också mindre till spillo. Och alla som har ätit ett ägg från min brorsas frigående hönor förstår att det är STOR skillnad på både smak och utseende, så stor att man inte blir så sugen på burägg med ljus gula.

Allt är inte fynd för att det är billigt. Viktigt att komma ihåg! Klädmässigt försöker jag rensa garderoben två gånger om året. Det har varit svårt för mig som viktpendlare att inte hålla kvar vid kläder som VARIT favoriter (gäller både då de vid utrensning är för stora och för små), men sedan några år tycker jag att jag har bra koll. Eftersom jag gillar att testa massor av nya recept, men helst använde samma favoritplagg tills de faller sönder, försöker jag anpassa mig till detta. (För någon som vår äldsta dotter som är modeintresserad, alltid har samma storlek och gillar ombyte krävs ett annat system.) Jag har alltid en lista på plagg jag letar efter, men jag är också öppen för att kunna hitta grejer till resten av familjen. (Detta gäller från andra familjemedlemmar också. Min syster som mer ofta än jag frekventerar second hand-butiker har köpt flera av mina favoritplagg.)

Tips för att fräscha upp kläder hittar du här. (Jag vill dock påpeka att svenskar ofta översätter ”vinegar” med vinäger när man menar ättika och att även gamla fettfläckar på kläder går att få bort om man gnider in dem med koncentrerad Yes och låter verka en stund innan tvätt. Inte allt för länge, då kan man få problem med en blekt fläck istället.) Och sedan får vi inte glömma Ekotipset, allas Instagramfavorit som blivit jättestora med gamla husmorstips. Gamla koncept i nya kläder funkar utmärkt, hehe. Återbruk och hållbarhet!

09 dec

Dagens fynd.

Har jag sagt hur roligt jag tycker det är med loppis? Den här fantastiska lilla vedkorgen fick jag för tre tior. Bättre än så blir det inte. Otroligt vacker, lagom stor, bra handtag. Lättburen och lättplacerad. Nöjd.

15 jul

”A laapis, a laapis!”

En amerikansk bekant till oss upptäckte loppisar och utropade varje gång hon såg en loppisskylt de bevingade orden ”A laapis, a laapis!” med samma entusiasm som min syster hade visat om hon träffat på prinsessan Madeleine i folkvimlet. Igår åkte vi förbi ett gäng loppisskyltar, men vi stannade inte vid någon. Däremot gick vi in på loppisen i Kristianopel. Jag hittade en jättefin trasmatta för en hundring och dottern köpte en jordglob.

Jag gillar loppiskonceptet. Säljaren blir av med skräp och köparen fyndar. Vinn-vinn. Dessutom känns det fint att något som har många dugliga år kvar framför sig får fortsätta komma till nytta! Vi har ett helt loppisrum i ladan och en vacker dag ska den där loppisen som vi planerat i fyra år bli av.

13 okt

Höstlov, dag 3.

Alltså, om man har lov från torsdag till måndag så måste man väl räkna helgdagarna som lov också? Jag vet inte riktigt. Tjejerna sköter grannens hönor varje morgon, vardag som helg, så på den fronten var det ingenting nytt. Jag hade springdag och yngsta dottern hade fått sin ridlektion flyttad till 9.30 idag pga lovet, så det var bara att lubba ut i friska luften vid åtta för att direkt efter frukostsmoothien åka till stallet. Jag gick en liten runda i det underbara vädret och tjuvkikade på dottern som hade lektion alldeles ensam med tränaren. Vilken lyx! Dessutom fick hon ta hand om gnäggisen efteråt, så hon var i hästhimmelen.

Resten av dagen gick i en lång kamp mellan ambition och genomförande. Jag kan i alla fall konstatera att vi har ätit lyxlunch, den första riktigt goda bakade paleodessert jag testat och Paleo Krunch bars. ”Vi” (jo, jag är ju lite kunglig vet du) har också skalat och stoppat in äpplen och päron i torken, bakat den där goda desserten med äldsta dotterns hjälp, strukit tvätt, dammat aviga ytor med en riktigt bra uppfinning (visar en annan dag), stått i trist kö på H&M och kommit hem med en ny, prickig och underbar tröja/olle, förberett en lektion samt fyndat skatter på en loppis under en jättemysig promenad med maken.

Hm. Att lämna sådana här dagsredovisningar kan ju bara vara kul för mig själv. Fast att se foton på dagens höjdpunkter kanske kan vara av intresse?

Jättegoda Paleo Krunch Bars. En om dagen får räcka, men en sådan här bit blir ett perfekt mellis framåt eftermiddagen.

10_3

Den makalösa desserten då? Ja, alltså, våra tallrikar såg väl inte så aptitliga ut som receptskaparnas, men hjälp, vad gott det var! Ingenting man kan vräka i sig, men att kunna servera en sådan här lite finare dessert också till ”folk” som inte följer vårt sätt att äta utan att de tycker att det vi bakat smakar pecko är mycket värt. Nästa gång blir det lite mindre smet i varje form… 😉 Men som sagt, det var vääääldigt gott.

13_1

Det blev några enstaka muffins kvar då familj och löst folk i huset hade fått sitt och eftersom maken skulle över med lite lånegods till en av grannarna fick han ta med sig ett par minidesserter till dessa grannar och några till ett annat par. Jag bad honom specifikt be om ursäkt för ”presentationen”. Jag hade åkt ut med näsan före om jag varit med i en baktävling. Jo, om inte domarna varit blinda förstås. Men flaggorna skulle väl ge något extrabetyg i alla fall? (De hjälpte bara sådär mot problemet som de skulle lösa, nämligen att överdelen gled av underdelen på den underbara vaniljkrämen… Jag hade behövt lite längre flaggstänger.)

13_3

Här kommer fynden från loppisen. En meter skotskrutigt tyg, ett syskrin med en massa sytråd och annat kul, silkespapper, en lyxram och en fin burk till julkolorna. Jag är vääääldigt nöjd.

13_2