16 nov

Test av pyssel-användarvänlighet.

När jag hittade bakplåtspapperspysslet tänkte jag att det var något som hade passat den nioåriga brorsdottern perfekt. Hon är väldigt pysslig och noggrann för sin ålder, så jag tänkte att om vi var två som hjälptes åt skulle hon säkert fixa stjärnan som hamnade hemma hos min syster.

Foto: MJ

Jag hade alldeles rätt. Den unga damen ritade av mallar, jag klippte, L dragspelsvek och tillsammans skötte vi monteringen. Jag glömde helt att ta kort på den färdiga stjärnan, men den blev så fin. Jag tror att personen som ska få den kommer att bli väldigt glad. Här hittar du beskrivningen till hur man gör.

13 nov

Adventsdekorationer av bakplåtspapper.

De senaste åren har det varit väldigt populärt att vika egna julstjärnor av bruna papperspåsar, tapet och bakplåtspapper. Jag gillar tanken på att hänga stjärnor inte bara i fönstren och har många gånger tänkt att det där hade varit kul att testa. Nu hade jag tid, lust och 20 meter bakplåtspapper hemma, så det var dags att skrida till verket! Igår satt jag hela eftermiddagen och kvällen och ritade, klippte och vek. Jag har en girlang med små iskristaller som den jag visar här klar och en lite större stjärna. Det finns mycket bakplåtspapper och många modeller kvar att utforska, så kanske blir det mer innan jag är klar. Det pratas om ”novent”, ett begrepp skapat av influensers som ville vara först på bollen inför advent och jul. Själv fortsätter jag satsa på stjärnor och ljusstakar upp till första advents-helgen, men allt som pysslas måste ju vara klart tills dess!

Linnea i bloggen Lovely Life visar en massa fina stjärnor att vika själv. (Triggervarning dock. Hennes instagramfoton har alla gått igenom något slags sepiafilter.) Jennie Lantz ägnar mycket av sitt instagramkonto @vitanyanser åt olika pyssel. Nu har hon också gett ut boken Vinterstjärna och iskristall tillsammans med Cecilia Möller Kirchsteiger. Annars kan jag tipsa om att söka det oändliga sajberspejset på origamistjärnor. Har en tanke på att göra en lång girlang med sådana här stjärnor, eller kanske de här favoriterna som jag vikt förut..

08 nov

Återbruksmistel av högsta klass.

Äldsta dottern skickade en bild på något av det finaste jag har sett i pysselväg, så jag bad att få visa det här i bloggen. Kolla själv:

Har du sett något gulligare? Bladen är tomma värmeljuskoppar och pärlorna kommer från ett par gamla örhängen som inte längre användes. Det gröna bandet har suttit på en present, men ståltråden köptes in ny till pysslet. Ibland kan något begagnat användas precis som det är, kanske efter en rejäl skrubbning, tvätt och/eller lagning. Ibland får något nytt liv i ett annat sammanhang. Tråd, lim, färg och liknande hjälper saker och ting att inte bara få en ny funktion, utan också ett utseendemässigt trevligt resultat. Vår dotter hade hittat idén på Instagram, hos inredningsbloggaren Lovisa Furubo. Jag är sugen på att testa denna idé själv, eller kanske att använda den till nästa fasterspyssel. Dags att börja spara ljuskoppar istället för att slänga dem i återvinningen.

05 nov

Gravkrans.

Jag gillar att göra kransar, men inser att jag behöver kliva ur min bekvämlighetszon. Just igår var det sent när jag satte igång och jag ville få ut kransen på mammas grav samma kväll. Jag hade goda intentioner att smycka med både lingonris, blåbärsris och ene som min syster hjälpt till att plocka i Klackamåla, men så blev det inte.

Eftersom den här kransen inte skulle hänga behövde den inte göras särskilt stadig. Jag tog helt enkelt tidningspapper och snurrade najtråd runt denna för att forma en stomme till ett hjärta. Detta klädde jag sedan med mossa från vår trädgård. Jag valde att göra den lite mer levande genom att medvetet inte göra den allt för ordningssam.

I det här skedet började jag testa med att klä in hjärtat med små buketter av det Klackamålagröna, men nej, det funkade inte. Jag gav upp och bestämde mig istället för att trä kastanjer på en najtråd och göra ett eget kastanjehjärta att lägga inuti det av mossan.

Som vanligt hade jag torkat kastanjer på låg temperatur i ugnen i några timmar. Efter den behandlingen funkar de bra som pyssel eftersom de inte längre blir krympningsbenägna. Det gick i ett nafs att borra hål i kastanjerna. Jag valde att också här använda lite olika storlekar och former för effektens skull.

Det är inte alla helgons dag förrän idag, men redan igår var kyrkogården som ett hav av ljus. Så fint! Jag tände lite extra ljus på mammas, svärfars och gamlamorfars gravar. Vi får väl se om de fortfarande lyser, det har regnat riktigt ordentligt inatt. Jag strosade efter ljuständningen omkring och fejstajmade min morbror och moster i USA. Vi pratade i säkert 1,5 timme, sedan dog min telefon och det var ändå dags att krypa i säng. Och så var det med det pysslet och den dagen.

30 sep

#skapandeseptember, bonusdag.

Vår äldsta dotter och jag kom på att båda hade en gemensam känsla av frustration: varför plockade vi fram våra kameror så sällan numera? Denna gemensamma frustration, eller längtan efter en kreativ lust, ledde till att vi bestämde oss för att utmana varandra. Ärligt talat kommer jag inte ihåg exakt hur vi tänkte oss att detta skulle gå till från början, men det ledde till en lista som skulle betas av under september:

Denna lista har nu hängt på min garderobsdörr under hela månaden. Mitt medvetande har på inget vis varit fixerad vid den, men varje dag har jag gett mig själv utrymme att släppa världsliga ting och gå in i något slags kreativitet för en stund. Det har varit otroligt välgörande. Jag hade förberett mig på att jag skulle nå vägs ände gällande några av orden, att jag somliga dagar inte ens skulle kunna tvinga fram något resultat. Detta innebar också att jag var beredd att någon gång behöva skriva att jag inte hade något att blogga om, men den farhågan visade sig vara onödig! Det gick liksom av sig självt.

Vad händer då om man utmanar sig själv på det här viset under en månad? Jag har ju testat konceptet med månadslånga utmaningar förut och kan komma ihåg flera som jag faktiskt hållit i hela vägen. Den som pockar mest på uppmärksamhet är tacksamhetsutmaningen som jag var med i november 2012. Den förändrade mig på djupet. Jag blev så tagen av resultatet att jag bestämde mig för att dela med mig. Detta ledde till att jag så småningom drog igång en egen utmaning på Facebook, Trettio Tacksamma Dagar, som återuppväcks den första november varje år. Jag har även genomfört utmaningar som handlat om att läsa, lyssna på musik, använda fler plagg, fota, scrappa, laga mat, välja hälsosamt… Jag kan konstatera att detta är ett bra sätt för mig att ta mig bort från rutinens stig.

Nog om andra utmaningar, för vad ledde specifikt denna utmaning till? Tja, framför allt har jag känt mig produktiv på ett hälsosamt sätt! Det har varit roligt att konstatera: jaha, så här kunde det också bli. Jag blir lätt så inrutad att en putt kan vara precis vad jag behöver för att upptäcka, eller återupptäcka, något som visar sig förbättra min livskvalitet. Jag har haft roligt, jag har njutit, jag har förundrats och jag har känt mig tacksam. Frustration har förekommit ett par gånger, men efter att ha värkt igenom den har det som blivit resultatet varit värt denna inte helt behagliga känsla.

Vilka utmaningar blev mina favoriter? Det visade sig att jag jobbar alltför sällan i trä, för mindre och taktil gjorde mig gladast. Fram för fler projekt som involverar en träbit i handen alltså!

Kommer jag att försöka vara mer kreativ fler gånger i den här formen? Jag, det hoppas jag verkligen! För dig som gillar utmaningar lika mycket som jag kan jag rekommendera Inktober som drar igång imorgon. Annars är du välkommen in i Trettio Tacksamma Dagars mys i november.

29 sep

#skapandeseptember, öva.

Vi är framme vid sista bokstaven i alfabetet! Snart har hela september gått och jag har faktiskt utmanat mig själv kreativt varje dag, precis som tänkt. Tankar runt detta kommer imorgon. Idag är det öva som gäller. Några av de äldsta beståndsdelarna i min ”pysselarsenal” ligger i någon av mina kalligrafilådor. Jag har jobbat på handstil och kalligrafi sedan tidiga tonår och är lite ledsen över att jag mer och mer sällan skriver för hand. Det är så lätt att ta till datorns tangentbord då det går så fort och är lätt att ändra då omformulering krävs. I dagens samhälle är det som att tid är en ständig bristvara och då får somligt stryka på foten. Att skriva för hand är ett hantverk som kräver en tränad hand. Precis som att man inte springer ett maraton direkt efter ett träningsuppehåll på ett halvår blir det sällan bra att ta sig an ett stort kalligrafiprojekt utan att ha lagt mycket tid på att öva innan. Det handlar om anspänning, placering av hand och penna, känsla för hur tjockt bläcket ska vara, tryck och avslappning, avståndsbedömning…

Jag behöver sällan köpa något nytt då jag ska pyssla, men en bra investering var de två paket med vita respektive råvita kort och kuvert som jag köpte på Adlibris. De vita är lite väl illvita, men det är okej. De här ”råvita” har en vacker färg som ser lite lyxig ut. Jag fick ta till övningspapper för att få fram rätt konsistens på Twinklingsfärgen som blir så snygg i olika gröna nyanser och dessutom blir lite metallisk då den torkat.

Den här gången ville jag skicka ett kort till någon som går igenom en tid i livet med lite fler vägbulor än vanligt. ”This too shall pass”, det här kommer också att gå över, har hållit mig i handen i mörker som har slagit följe med mig utan att blivit inbjudna. Tyvärr glömde jag att ta kort på själva övningsmomentet där jag testade olika stilar och försökte få tillbaka rätt känsla i handen. Det gick inte riktigt, men nu när jag har haft framme färgerna har det blivit lättare att bara sätta mig en stund varje dag då jag ändå har jobbat. Ska man öva på något är sannolikheten större att det blir av om man röjer undan hinder i vägen. Att jag har ställt fiolen bakom en vikvägg gör till exempel att jag inte ser den och det blir sällan att jag plockar fram den. Det är definitivt till hjälp att sätta upp ett mål, att det finns någon mening med själva övandet.

Det här var det sista ordet i #skapandeseptember. Imorgon följer en utvärdering!

28 sep

#skapandeseptember, äpple.

Den här tiden på året njuter jag av alla äpplen som omger mig. Det är nu vi njuter av hela paketet: form, färg, doft, recept, konst. Min favorit är äppelmust, silad från råsanftcentrifugen. Äppelkaka med vaniljsås är fantastiskt gott, även äpple i favoritfläskgrytan från Vår kokbok. Trots detta bestämde jag mig för att försöka måla ett äpple då jag redan hade framme mina Twinklings. Det visade sig att de här färgerna inte riktigt är lätta att måla med om man inte ens kan akvarellens grunder, men resultatet blev ändå ett äpple som fick en lite extra dimension av gulddetaljerna.

Jag slutade med att spreja lite guldglimmer över resultatet. Den röda färgen hade inte torkat ordentligt, så jag skapade oplanerat en spännande vänsterkant.

Hej, hej äpplet! Du får nog skickas hem till någon i ett kuvert.

Imorgon är det dags för det sista ordet i den här utmaningen och då handlar det om ÖVA. Här hittar du hela listan på ord.

27 sep

#skapandeseptember, ålderdom.

Jag undrar vad resultatet av en helt ärlig studie om ålderdom skulle komma fram till. Själv tycker jag att det svävar en ohälsosam dyrkan av ungdom i vårt samhälle och få personer jag känner som är till åren komna accepterar kroppens förfall. Jag glömmer aldrig då ”alla” 2019 jublade över Finlands unga, kvinnliga toppnamn i landets ledning. Själv undrade jag hur det hade låtit om det varit män i samma ålder på alla platser. Katastrof! Och vilken åldersdiskriminering! Nytänkande i all ära, men samtidigt har många äldre redan gjort de misstag som ungdomarna gärna vill testa. Erfarenhet och visdom är den del av ålderdomen jag verkligen gillar. Somliga slår dock tidigt in på bitterhetens stig. Då är det lätt att bara bli gammal och vresig. Jag har förstått att det inte är lätt att hålla humöret uppe då hälsan sviktar och dessvärre är sjukdom och fysisk immobilitet ofta med som ålderdomens följeslagare. Är det något jag vill försöka sträva mot är det verkligen att acceptera att tiden går fortare ju äldre jag blir (inte lätt) och samtidigt göra vad jag kan för att hålla ohälsan stången.

Inför dagens utmaning gick jag runt här hemma och funderade tillsammans med min kamera. Vi försökte tillsammans fånga ålderdomen, vad den innebär och hur den ser ut.

Hud som krackelerar och förlorar sin spänst är jag väl förtrogen med. Jag älskar att torrborsta mig och smörjer gärna in mig för att slippa klåda. Det verkar som att jag ärvt ögonlocken som så småningom kan hänga ner så mycket att de påverkar synen negativt. Går det så långt har jag inget emot att ta bort överflödet.

Det är så lätt att räkna bort människor i en viss ålder, precis som att man förlorar sitt värde eller inte är värd en extra blick eller en stunds samtal. Jag älskade att jobba i hemtjänsten på den tiden då det ingick att konversera och utbyta erfarenheter. Mina bidrag till debatten låg ständigt på minus då jag var sjutton-arton år, men jag var bra på att steka ägg och städa! Min luktärtshäck har inte gett upp än. Inte levererar den som den gjorde tidigare i sommar, men än bjuder den på skönhet för den som tar sig tid att stanna upp en stund.

Somliga är precis som den här dahlian. De blir som vackrast precis innan de tar slut och inte längre har någonting att ge. Det gäller bara att inte gå händelserna i förväg och glömma bort det här stadiet. Då missar man det bästa.

Svårast av allt verkar för många vara att acceptera det oundvikliga slutet. ”I dödens förekomst är vi alla likvärdiga.” (Publilius Syrus) En dag är det över, det här jordelivet, vare sig vi vill eller inte. Men som någon annan smart sa, ”en dag skall vi all dö, men alla andra ska vi leva”. Jag undrar om det inte är just detta så många kan ha svårt att hantera då man blivit gammal.

Nu har vi bara två (eller tre, beroende på hur man ser det) dagar kvar i utmaningen, men orden finns kvar att inspireras av!

26 sep

#skapandeseptember, zoo.

I mina gömmor finns otroligt mycket pysselgrejer, så varje gång jag kommer på sätt att använda dem blir jag glad. Dagens utmaningsord zoo lockade för mig tankar på barn och djur, så det här blev resultatet. Snabbt och lätt! Sedan fotograferingen har kortet dessutom fått en liten talbubbla med ett grattis tillagt.

Så här långt blev det här projektet snabbast utfört från tanke till slutförande. Jag gillar verkligen att skicka post, men har varit dålig på det rätt länge. Det är inte så roligt när det tar två veckor för ett paket att komma fram mellan Sturkö och Handen (true story) och ett vykort kostar 13 kronor att skicka. Å andra sidan har den lägre viktgränsen gått från 20 till 50 gram, så det gäller kanske att maxa innehållet?

Här har du de andra utmaningarna i #skapandeseptember.

25 sep

#skapandeseptember, yoga.

En av de bästa goda vanor en människa kan plocka upp är morgonyoga. Det krävs inga långa stunder för att väcka kroppen, inga avancerade positioner eller komplicerade kombinationer. Det finns yoga som är del i religiöst utövande och det finns yoga som är stretch och kroppsmedvetenhet. Det är den senare som jag utövar.

Att försöka fånga stämningen en tidig septembermorgon är kanske inte helt lätt, men jag tycker att jag lyckades rätt bra. Jag hade kommit rätt långt i hanteringen av min kroppsuppfattning då jag flyttade till Orem, men det var definitivt yogan som fick mig att bli tacksam för den kropp jag har med alla dess egenheter. Det bästa av allt? Jag har lärt mig ”öppna mina höfter” med duvan. Ljuvligt smärtsamt då man är mycket stressad eller bara känner sig stel och orörlig.

Här har du resten av utmaningarna! Vi har fyra dagar kvar och en bonusdag som jag kommer att använda till utvärdering. Lycka till önskas dig som är med.