21 okt

Måla stenar på kastanjer.

Varje år brukar min syster och hennes familj vara med på projektet Inktober. Jag har alltid ambitionen att vara med, men i år kom jag helt enkelt inte igång. Tanken är att man får ett inspirationsord för varje dag i oktober och att man sedan tolkar det med hjälp av en bläckpenna av något slag. När jag satt här vid arbetsbordet häromdagen med mina överblivna kastanjer och Uni Posca-pennor och hade listan framför mig fick jag äntligen ändan ur. Ja, jag använde ju fel penna, men jag inspirerades åtminstone av ordet för den dagen: LOOP.

Loop betyder slinga, så jag målade några motiv som byggde på det. När det gäller innovativa idéer är jag rätt usel, så alla motividéer har jag plankat. Att sätta de små kransarna på kastanjer funderade jag åtminstone ut själv. Grunden till liknande motiv har jag plockat upp genom kalligrafin. Aboriginernas prickkonst inspirerade en av kastanjerna och det glada bebisansiktet plockade jag upp på någon tysk pysselsida. Egentligen ska man använda sig av kastanjer där fläcken inte är centrerad, så bebisen ser ut att ligga lindad som ett litet Jesusbarn. Mycket gulligare än min glada gubbe!

Det här ugglemotivet är klassiskt då man målar på stenar. Funderar på att göra fler och ha en hel ugglefamilj liggande i en skål.

Olika varianter av detta stiliserade motiv funkar ju bra!

Den här är ju lite skämmig. Mest för att det är den tjugoförsta oktober idag och att det är alldeles för tidigt att komma med julpysselidéer, men nu blev det så. Just denna mistel tyckte jag var söt och ska göra fler som inte ser ut att trilla baklänges.

Ps: Om du nu inspireras av detta pyssel så kom ihåg att kastanjer behöver torkas i varmluftsugn (går säkert utan varmluft också) i 100° i en till två timmar för att hålla formen och inte riskera att ruttna. Tvätta och torka av dem först och använd bakplåtspapper. Ser du att kastanjerna börjar spricka är det dags att ta ut dem. Alla kastanjer som ska användas i projekt bör för övrigt torkas först! Lycka till och ha det så kul!

Ps 2 (Nu börjar detta inlägg se ut som ett brev till någon av mina brevvänner på 80-talet): Här hittar du mitt favorithöstprojekt någonsin. Den kransen åts dessvärre upp av mössen då den låg ute i sommarvistet över vintern, men nästa år gör jag kanske en ny.

18 jun

Fattigmansobeliskerna.

Vi gräver och flyttar, lägger sten till sten. Sten som befunnit sig i jord som vi kommit från och jord som vi ska återvända till. Vissa av stenarna har aldrig sett dagens ljus, andra har bara väntat på att åter kunna fläktas av vinden. Grindstolparna på sniskan vid platsen som var ett hem för hundratals år sedan har lyfts med maskinhjälp den här gången. Vem var det som klöv och fick stenlunga av dessa ståtliga pelare? Vem fick kröka sin rygg för att få dem upp ur jorden och på plats? Häcken som smekt dem har malts ner i kompostkvarn. Nu är det nya tider, nya skott som får ta sig ton, men denna gång utan sällskap av formad granit. Fattigmansobeliskerna har fått ett nytt hem och väntar på att åter få spela huvudrollen efter många års vila i granens skugga. Deras storhetstid är inte över, den har kanske inte ens börjat än.

11 maj

Afton.

AFTON 

Jag ser på strandens stenar, de fårade, nötta:
Djupt under hårda pannor, hur tåligt och stilla
de tänker sin ändlösa tanke till slut…
Jag ser på havets vågor… Hur stolta de nalkas:
Vid klippornas rötter, hur ödsligt de brottas
och villrådigt svallande vänder sig om…

Och jag ser molnenen driva kring himmelen vida,
hör fåglarna tystna och skogarna lyssna,
ser furorna drömma sin eldskensdröm,
när solguden sjunker bland hägringar röda
och korsfäst på strålar i människans öga,
det kisande, bländade, förblöder av ljus.

Och timmen är kommen då skuggorna bleknar,
och vindarna tvekar och stenhjärtat veknar,
och vatten och eld för ett ögonblick möts:
Hur längtar inte havet att få sin oro stillad,
hur längtar inte klippan att frälsas från sin hårdhet,
hur tiger inte skogen i sollängtan djup!

Hur längtar inte jorden att lösas upp i lågor,
hur längtar inte solen att famna dem som fordom
och smälta och försona vad som är delt och kallt!
Och när ur den blånande snäckan hon framgår,
den eviga skilsmässotrånadens stjärna,
hur längtar inte människan då från intet till allt!

Erik Johan Stagnelius

03 apr

Naturligt färgade ägg.

I år hamnade äggskalen från Oscar II-tårtan i påskriset. Jag försökte knäcka äggen försiktigt för att få så många ”halvor” som möjligt.

Det finns alla möjliga recept och instruktioner för den här sortens färger. Jag kokade upp en kastrull vardera med vatten och en msk gurkmeja respektive en msk kaffepulver och en handfull frysta blåbär och hällde i en skvätt ättika i varje kastrull då vattnet fått en fin färg. Egentligen ska man sila och hålla på, men jag tog bara hål på kvarvarande ”luftbubblor” innanför skalen och sänkte ner några skalhalvor i varje kastrull. De fick stå i färgbaden hela natten.

I morse plockade jag upp de vackra skalen och lät dem rinna av på diskbänken.

Maken borrade hål i alla skal och fixade upphängningsanordningar med sytråd och tändstickor medan jag lagade påskmat. Bra arbetsfördelning.

Nu har vi inga yngre medpysslare till mina projekt, så jag är glad att maken ställer upp. Han tycker ju också om att ha det fint hemma! Hoppas att du har en fin påsk.🐣

17 mar

En hög med UFO:s.

En låda full med garner som ska bli något… Hur många sådana finns det i stugorna runt om i världen? Jag misstänker att det är ett i-landsproblem, det här med ”UnFinished Objects” (ofärdiga projekt). Eftersom jag ändå var igång med stickandet så började jag med den översta påsen i lådan. Garnet köptes i någon söt småstad för länge sedan och är en ljuvlig blandning av merinoull och silke. Jag följde mönstret som följde med och har nu ett slags supermjuk krage/sjal i ett rundstickat skuggmönster. Jag älskar färgerna, men ser inte riktigt detta bli en favorit. Vi får se. Jag vill inte se ut som tanten som går omkring helt omatchad i egentillverkade klädesplagg…

09 mar

Om pysslet i fingrarna.

Jag gillar att pilla med smått och pyssel ligger i mitt DNA. Pärlplattor, klippdockor, minivävstol. Dockskåp, Barbie-kläder, collage. Virka, sticka, väva. Brodera, sy kläder och lapptäcken. Scrapbooking, kortmakeri, kalligrafi. Jag behöver något att pyssla med för att verkligen trivas med livet. De senaste åren har jag mest stickat och papperspysslet har tagits fram till brorsdottern då hon och jag har pysslat tillsammans. I samband med min kontaktmånad bestämde jag mig för att ha målet att pyssla ihop ett gäng kort för att utmana mig själv. Oj, vad roligt det var! Jag ägnade många timmar hörom helgen till att stämpla, måla, limma och skriva. Tack Lena och You Do för alla härliga år! Och Fiffi och Metalimo för den delen. Så mycket roligt jag har haft!

”Det ser lite deppigt ut”, var dotterns kommentar. Själv gillar jag känslan och hittade grejer som jag tyckte hjälpte till att skapa ett icke-deppigt födelsedagskort.

Inte särskilt deppigt, eller vad tycker du?

Det här var det roligaste kortet att göra. Olika medium och viss väntetid mellan de olika teknikerna. Och vad jag känner det gröna i mig! Ljuset låter våren ta över mer för varje dag.

Se, där fick jag till och med till lite kalligrafi! Mitt guldbläck börjar ta slut och jag försöker hitta ett bra alternativ här i Sverige. (Detta köpte jag i USA och märket verkar inte finnas tillgängligt. Jag är inte intresserad av en massa extra moms och andra avgifter de lägger på vid direktimport.)

Jag gjorde ännu ett gäng, några väldigt enkla och andra mer avancerade. Nu ska jag bara se till att få ut den till mina marssystrar och några av alla andra midsommarbarn på min födelsedagslista. Jag gissar att det inte blir så mycket tid över till sådana här aktiviteter framöver, men jag njöt verkligen av denna pysselhelg.

21 feb

Tallulahs hjärta.

Ikväll blev nu vantarna ”Tallulahs hjärta” ur Stora vantboken av Jorid Linvik klara. De är en present till yngsta dottern för att hon tog körkort för ett tag sedan. Tala om projekt med lång startsträcka! Fem år tog det från bok och tanke till färdiga vantar. Nu återgår jag till strumpor i randfärgat garn i ett tag, men det här var inte mitt sista tvåfärgade projekt.

07 feb

En sådan dag.

Längtan
Flyktig som ett ögonblick
eller ständigt närvarande, som en tyst livskamrat
Vacker i stunder, lätt, kanske till och med lycklig
när den inte tar sig ner i sprickorna och växer, gödd av tomheten
Men nu är allt vi har
Och det vi längtar efter finns inte här

15 jan

Citat med omoderna pennor.

Det var så länge sedan jag skrev kalligrafi att det inte blev bättre än såhär ikväll. ”Jaja, men nu blev det så”, som Carina Berg skulle ha sagt. Inte blev det heller så ens från början. Nejdå. Jag skrev om citatet fem gånger innan jag fick till det här halvkassa resultatet, men då bestämde jag mig för att det fick vara nog. Nu börjar jag släppa det krampaktiga taget om pennan och skrapar inte heller med mig pappersfibrer av det hårda trycket.

Det här citatet har jag inte ens komponerat själv. Jag har bara härmat Lindsey på The Postman’s Knock. Trots att jag är femtio och borde kunna hitta på grejer själv kan det vara svårt att komma igång när man inte skrivit något med den här typen av pennor på länge. Eller skrivit med något slags pennor över huvud taget, om sanningen ska fram. Och det ska den ju.

Jag älskar verkligen kalligrafi! Jag älskar känslan av att plocka fram min låda med bläck och spetsar och trasan att torka av spetsarna med efter utfört arbete. Jag älskar att få till ett helt projekt som inte får en bläckplump när man har två bokstäver kvar, eller kanske lägger handen i den halvtorra skriften för att man glömt bort att man inte skrivit med en Ballograf bläckpenna. Det är svårt att hålla sig och många projekt har blivit förstörda då jag envist försökt sudda hjälplinjer innan projektet har hunnit torka över natten eller kanske slarvat till det då jag skyndat på mot slutet då koncentrationen har trutit. Nu ligger en hög riktiga foton, sådana där som har trollats fram ur datorn, som ska skickas till människor för att påminna om tider då man fick träffas, se varandra i ögonen och kanske till och med kramas. ”Det kommer en tid efter denna tiden.” Det lönar det sig alltid att träna, både det ena och det andra, om man vill bli bättre. Just ikväll orkar jag inget mer, men imorgon ska jag skriva adresser vackert på kuvert och stoppa i fotona för vidare transport mot människor jag saknar.