25 apr

Denna vackra värld.

Nu börjar verkligen världen väckas till liv igen! Långsamt börjar träden skifta i grönt. Jag har svårt för att välja en favoritfärg, men när jag var liten var det inte svårt alls. Då valde jag alltid rött och hävdade att jag haaatade rosa. Så fort jag hade något att säga till om drog jag mig från de rosa kläder mamma gillade så mycket. Synd. Det finns flera rosa nyanser som jag faktiskt passar i. Hur som helst, det är något med energin i det röda, att jag älskar jul så mycket och att Falu rödfärg ger automatisk hemtrevnad.

Kolla bara denna rosa nyans. Vad finns att inte gilla med den? Min föränderliga julros har verkligen hittat bästa tänkbara plats. Inte bara trivs den, men färgerna gör sig verkligen mot det grå i stenen runt omkring!

Grönt och orangerött tillsammans, smashing. Underbart vackert, särskilt i morgonljus. Kromoxidgrönt talar verkligen till mig och är en av de färger som fyller mig med lika mycket glädje som lugn.

Annat grönt som gör mig glad är mina omplanterade och toppade luktärter som förhoppningsvis kommer att ge massor av glädje framöver. Arton olika sorter som går från vitaste vitt till ”Almost Black”. Jag är tacksam för Cecilia Wingårds luktärtsbutik, men i år har jag också satt egensamlade fröer som ska få en egen plats. Det ska bli intressant att se vilka färger de plantorna ger, som en hemlig överraskningspåse.

Här är färgen som forskats fram som mest hatad i världen. Pantone 448C, färgen som arbetades fram till tobaksprodukter för att göra dem mindre attraktiva. Inte för att jag tror att någon någonsin sagt ”nej usch, vilken ful färg, det blir inga cigarretter idag”, men bra jobbat ändå! Onekligen är färgen riktigt ful och jag kommer inte att använda den i något inredningsprojekt de närmaste hundra åren.

Å andra sidan så lovar jag att just Pantone 448C finns att hitta flera gånger i detta foto som jag tycker är jättevackert. Alla färger har helt enkelt sin plats, det är något att landa i.

För övrigt måste jag visa de underbara krokusar som jag planterade runt päronträdet förra året. Jag tror att någon var full då de märkte upp lökar, för detta ser i mina ögon ut som väldigt söta små fyllda minipåskliljor. Men vad vet jag…

19 mar

Med näsan i en ask full av minnen.

Jag öppnar lådan till Crayolaasken som från början innehöll 120 nya kritor. Jag köpte den i Orem, löjligt billigt, strax efter att vi hade flyttat dit 2012. Kritor tillhör den klassiska barnpysselarsenalen, men när vi flyttade till Orem var våra ungar 11, 13 och 15. De var inte riktigt barn-som-ritar-med-kritor längre. Jag köpte ändå den där lådan, tyckte att vi behövde den. Kanske inbillade jag mig att våra ätteläggars nya kärlek för riktigt bra tuschpennor skulle gå över, eller att jag skulle kunna hålla deras mer okomplicerade (om än mer fysiskt uttröttande) småbarnsår kvar bara genom att låtsas att de var yngre än de var. Jag vet inte. Jag kommer inte ihåg och kan bara gissa. Men lådan är kvar.

Själv använder jag sällan kritor, men oväntat ofta tar jag fram den där asken, öppnar locket och drar in den underbara doften. Namnen på varje krita bjuder in till drömmar, spännande känslor och kan till och med motivera varför en viss färg får vara med och leka. Jag plockar lite bland innehållet, känner de sträva pappersomslagen mot huden, lyssnar på ljudet av vax mot vax, vax mot papper. Jag kastas tillbaka till lekis, till en trygg barndom, till kärleken jag kände för ”fyllerimålarböcker” (morfar som var typ hötorgskonstnär, fast en norrländsk version i Karlskrona, blev alltid lite barsk då han upptäckte att vi barnbarn färglade i en sådan), till barnpassning, till skolklasser med barn som kändes som mina egna, till pysselprojekt och avkoppling, till våra egna småbarns alla fantastiska teckningar, till barngrupper i kyrkan, till projekt på väggar och möbler som var mindre älskade då än minnet av dem är nu, till syskonbarnens besök här hemma och till drömmar om att vara kreativ fast jag bara är väldigt pysslig. Jag andas in en extra gång med näsan precis lagom långt från kritorna, stänger locket igen och sätter in lådan på hyllan i garderoben där den får trängas med andra minnen från fornstora dagar. Jag är nostalgisk och skäms inte för det. Nog är det bättre att sniffa Crayola än thinner?

04 okt

Världens vackra färger och greige.

I tisdags hade min körkompis på sig en underbar tröja i mustigt petrolblått. Det en av mina absoluta favoritfärger då det gäller kläder till mig själv, en färg som är svår att hitta i klädbutiker. Jag känner mig bäst hemma i dämpade, varma och inte allt för ljusa färger och inser att dessa kanske inte är förstahandsval då man ska presentera en kollektion med fyra färger. Ett ställe där jag dock alltid hittar plagg i dessa färger är Uniqlo som erbjuder både många färger och olika kombinationer av varmt/kallt/dämpat/klart. Tänk så intressant det är med färger, hur de påverkar oss och hur olika vi verkar uppleva dem med tanke på hur vi uttrycker färgpreferenser.

Sedan jag var liten har jag alltid sagt att min favoritfärg är rött. Jag älskar falurött, julrött, läppstiftrött, Bree Van de Kamp-rött, rostrött, varmrött, äppelrött, och slipper jag bara ha det på mig finns det en massa vinröda nyanser som är vackra. Vi har alltid haft mindre inredningsdetaljer i rött (kökspall, kuddfodral och liknande) och när vi bodde i Snättringe målade vi vår lilla hall röd i en nyans som hette hjärta eller kärlek. Sanningen att säga var resten av väggarna vita (förutom en vägg vid matplatsen som var i en underbar midnattsblå nyans), men den där hallen fick mig alltid att känna mig välkommen hem!

När jag sitter och pysslar märker jag hur jag mer ofta väljer gröna eller blå nyanser att utgå ifrån, men det är nog för att rött av andra upplevs väldigt mycket som julens eller kärlekens färg. Snacka om förutfattade meningar (från mig själv alltså). Jag märker att jag i takt med att mitt hår blir mer och mer grått bleknar också resten av mina färger. Borde jag då inte tillsätta färg genom hur jag klär mig? Alldeles för många av mina kläder är svarta och det tillför inte direkt någon glädje. Greige må vara aldrig så elegant, men att leva ett liv i ett greiget hem och med kläder i svart, vitt, beiget och grått måste väl ändå beröva människor på lycka?

När jag hälsade på min kompis på jobbet (hon är inramare och hennes kollega är tapetserare, jag fascinerades så av denna fantastiska symaskin) tog jag detta kort som så tydligt delar upp världen som jag upplever den. Till vänster färg och till höger greige. Jag vill ha mer färg i mitt liv! Nu skiftar naturens färger och jag lovar mig själv att vara extra uppmärksam på precis hur underbart vackert det är innan allt det svartvita tar över.

02 sep

#skapandeseptember2023, brown.

Vilken är världens mest ogillade färg? Sanningen är att det är en strid på kniven mellan brunt och orange. Tittar man på könsskillnader så ogillar fler män brunt medan orange vinner bottenligan för kvinnor. Ingen av färgerna är dock särskilt omtyckt om man ska tro de undersökningar som finns. Själv har den orangefobi jag fick genom att växa upp på sjuttiotalet läkt ut. Jag älskar t.ex. numera ringblommor som var den fulaste blomma jag visste som tonåring. Med tanke på det valde jag brunt till den här utmaningsdagen för att ge mig själv lite att jobba med. Jag har många gånger berättat om den möblerade studentlägenhet som vi kallade vårt hem då vi bodde i Philadelphia 1998-2000. Den var en studie i brunt. Brun matta, bruna möbler, beiga väggar. Bajsbrunt är den benämning jag använt mest ofta, men jag kan vara lite mer generös gällande vår futon som faktiskt var vackert mörkt chokladbrun. Det hjälpte dock föga då resten av miljön var så oinspirerande. Fortfarande får jag lite rysningar av allt ”beige” och ”greige” som dominerat i inredningsvärlden under många år. Däremot har jag insett att det faktiskt handlar mycket om nyanser och sammanhang och det visar sig att jag egentligen är rätt förtjust i brunt, särskilt de riktigt mörka nyanserna. Till och med den bruna novemberhösten gör mig lycklig! Det var länge sedan jag använde Canva, så det jag gjorde var att använda några av Canvas alla tillgängliga collage och foton för att bevisa för mig själv att brunt kan vara helt underbart! Hur känner du för olika färger? Jag inser ju äldre jag blir att jag gillar de flesta färger. Det går ju inte ihop om jag säger att jag inte gillar lila och sedan har en lila jacka, en lila favorittröja och en bakgrundsbild på den underbara blommande ljungen på datorn. Alla färger har helt enkelt sin plats och sitt sammanhang. Inte minst i naturen.

Hoppas att också du kan känna dig lite inspirerad att utmana din kreativitet. Här hittar du alla årets utmaningar för Skapande september 2023.

09 sep

Fira mer!

I söndags var det dags att uppvakta barnens kusin på femtonårsdagen. Jag kommer ihåg henne som liten bebis, mjuk och gosig. Gosig är hon fortfarande och hon ger världens finaste kramar! Jag har ibland svårt att hänga med i tiden och har fått stor förståelse för alla gamla tanter som utropade ”oj, så stoooor du har blivit” eller ”men HUR mycket har du vuxit sedan vi senast sågs” då jag själv var liten. Jag håller på likadant själv, kan liksom inte hejda mig. Det får vara så. Hur som helst: fira livet! Varje födelsedag är värd att uppmärksamma och lyfta, oavsett ålder på födelsedagsobjektet. Och finns det ingen födelsedag i sikte kan man alltid fira något annat. Min fina vän i Orem överraskade ofta familjen med middagar efter en kalender liknande denna.

Något annat att fira är att jag tog en av de tre militärskjortorna och skickade med i makens urblekta favoritshorts färgbad. Jag älskar den nya färgen! Nu finns det lite variation bland arbetskläderna. Jag kanske ska färga in en av de andra också. En härligt chokladbrun skjorta hade varit kul, tänker jag. Nitors färger är kanonbra och jag har fått jättefina resultat på både bomullsplagg och textilier i andra material. Det gäller bara att välja rätt sorts färg och temperatur på tvättprogrammet. Man ska stoppa in plaggen i maskinen genomvåta för att få ett jämt resultat. Här hade jag lite för bråttom, så man ser vid sprundet och på rygginfodringen att färgen är lite mer grön än på resten av skjortan. Det är helt okej. Skjortan må vara pimpad, men det är ändå ett arbetsplagg.

06 sep

Om att känna sig bekväm i sina kläder.

När jag var ung, på det ljuva åttiotalet, var färganalys hippt. Carole Jacksons bok Color Me Beautiful delade in människor i olika årstidstyper och den var så spännande att läsa! Jag gjorde till och med en riktig färganalys med hjälp av en färgkonsulent. Solfjädern med färgprover följde med mig i många år trots att jag inte riktigt kände mig hemma i alla de föreslagna färgerna. Jag blev en HÖST och nog kunde jag erkänna att det var varma färger jag kände mig hemma i. Många av färgerna kändes dock alldeles för skarpa för mig. De tillhörde en sådan som Bree van de Kamp från tv-serien Desperate Housewives.

För ett tag sedan ramlade jag över lite mer moderna och uppdaterade färganalyssidor. Jag insåg att konceptet har utvecklats mycket de senaste fyrtio åren och nu kunde jag också hitta mina färger. Det finns i de nya systemen flera olika färgtyper i varje årstid. Marcia Cross, aka Bree van de Kamp, är en ”real autumn”. Det finns personer med överlag mörkare grundton och de räknas till gruppen ”deep autumn”. Själv är jag något som kallas ”soft autumn”. De här färgerna är de jag intuitivt faller för då jag letar efter kläder, men det är inte ofta jag hittar denna typ av färgskala. Ofta är det mycket klarare, kallare eller mättade färger som erbjuds. För att inte tala om det eviga svarta och vita… Nej, vi är inte många som blommar ut med dessa färger närmast vår nuna, men våra garderober är ändå rätt svartvita. Jag vet att jag inte är ensam.

Igår hade jag en riktig fixardag här hemma. Jag rensade ur garderoben, vilket jag försöker göra med jämna mellanrum. När jag ser färgskalan som borde framhäva mina egna färger bäst blir det lite skrattretande att titta in i min garderob:

Tre militärskjortor, fars gamla omsydda, randiga skjorta och fem svarta funktionströjor – nog har jag tillgång till den sorts kläder som fyller sin funktion i alla väder, men något känns lite avigt färgmässigt. Riktigt rättvisande är dock inte bilden eftersom jag har mina tjocktröjor och koftor på ett annat ställe. Det är de plaggen jag använder mest under höst och vinter och har överlag en mer passande färgskala. Här saknas också de plagg jag bott i den här sommaren, nämligen en randig t-shirt och två linneskjortor i helt rätt färger som hängde på tork då jag tog den här bilden.

Jag har som mål att sluta klä mig sjavigt även om jag bara skrotar omkring på Sturkö. Träningskläder har sin tid och plats, även militärskjortor och funktionströjor. Jag vill dock gärna visa mina kommande klienter respekt genom att anstränga mig lite mer än så. Vi får väl ser hur det går med de ambitionerna.

08 okt

Kalejdoskop.

Det här är något av det vackraste jag vet. Jag har alltid varit fascinerad av kalejdoskop. Det är något med den oändliga föränderligheten av färg och form trots att man bara har tillgång till några pärlor, glasbitar och speglar i ett papprör. Det talas mycket om mindfulness och dagens stress och utmattning, utbrända människor, deprimerade tonåringar, ensamhet hos så många. Inte för att jag tror att en ”leksak” skulle kunna lösa något av dessa gigantiska problem, men en stund i solsken med ett kalejdoskop ger åtminstone mig ny energi.

Den här sidan tror jag att jag har länkat till förut, men jag tycker den är så intressant. Kanske den kan vara något för dig också? Hur mycket ligger det i att färger påverkar oss? Vad säger det då om alla svenskars fäbless för vitt, vitt, vitt och en enorm likriktning i vad som anses vara ett vackert hem? Onödiga renoveringar är vanligt förekommande, för vem kan ha ett kök i fel färg eller ett badrum som inte har rätt form på kakelplattorna? Jag undrar lite vad som händer den dagen folk får betala räntor igen och livet här i Sverige inte längre blir som det varit en gång? Med det ska jag bädda ner mig i sängen och sova. God natt!