21 apr

Inget, inget, inget och så allt på en gång.

Igår förmiddag orkade jag försöka mig på lite trädgårdsarbete i sakta mak under ett par timmar, men sedan fick jag uppsöka soffan igen eftersom hela eftermiddagen och kvällen var uppbokad. Den här ”syskonbarnsförkylningen” visade sig bli en seg historia.

I utbildningen till världsarvsambassadör ingick en stadsvandring som jag dessvärre inte kunde vara med på. Igår var det så dags för ett uppsamlingstillfälle och vi var tio stycken som tagit vara på denna möjlighet. Tre personer som går stans guideutbildning var dessutom med och lärde sig hur en stadsvandring med ett proffs ska gå till. Jag tog exakt två foton, varav detta var det bästa. Därmed kan vi dra slutsatsen att guiden var ytterst kompetent och att vi blev matade med fakta i en outsinlig ström! Karlskrona har en mycket spännande historia och det är så fantastiskt givande att se på stan från ett annat perspektiv. Tänk, de flesta årtal, platser, människor och händelser som nämndes har jag redan hört talas om, men allt fick under dessa timmar liv på ett annat sätt. Trots att jag hade klätt mig varmt var jag dock helt genomfrusen då jag nästan 2,5 timme efter samlingen vid Karl XI på Stortorget fick dra mig från gruppen eftersom jag hade en tid att passa. Gruppen var helt enkelt så intresserad att alla frågor sinkat oss!

Jag ville gärna komma iväg till brorsan i Rödeby eftersom hans äldsta son hade sin flickvän hemma för första gången och vi skulle få chans att träffa henne. Vilken härlig människa, det kändes som att hon alltid funnits i familjen. Dessutom talar hon världens finaste norska dialekt, jag smälter när jag hör henne… Jag är glad för brorsonens skull och önskar de unga tu all lycka framöver. Det är verkligen spännande att få se både våra barn och syskonbarn hitta sina vägar framåt och är glad att det är viktigt för dem att låta sina partners bli en del i storfamiljen också.

Från grillandet på vitsippsön åkte vi vidare till den traditionella spelkvällen där det denna gång bjöds på raclette. Mums, det är verkligen lyxigt gott! Efter att ha ätit oss mer än mätta och belåtna spelade vi ett luringspel som var roligt, men som jag dessvärre inte minns namnet på. Kortspelet Silver kan jag också varmt rekommendera. Vet inte varför jag är sämst på att komma ihåg regler till olika spel, men just det blev helt enkelt inte en av mina talanger. Tur att andra är bättre på just det.

24 jul

I goda vänners lag!

Som jag hade väntat till denna dagen! När vi hade bestämt oss för att åka till Danmark frågade jag fina vännen Sanne om hon ville träffas eftersom vi skulle vara i närheten av Hillerød. Hon återkom snabbt med ett ja och dessutom ett spännande program för dagen. Jag är tacksam för att erbjudandet kvarstod då det visade sig att hela familjen skulle hänga med. Sedan sist har familjen bytt hus mot lägenhet, så vi fick gå husesyn. Underbart hem! Efter detta blev vi bjudna på en fantastisk grillbuffé och rødgrød med fløde som förde oss alla in i matkoma. Vilket mottagande!

När vi hämtat oss lite var det dags att utmana oss själva genom att ge oss ut i ovädret bepansrade med allt från regncape och paraplyer till regnjackor.

Hela gänget var vid gott mod medan vi tog oss till fots från Hillerød centrum till Frederiksborgs slott alldeles i närheten i samlad trupp.

Fredriksborgs slott har anor från 1500-talet då kung Frederik II lät uppföra ett jaktslott på ägorna. Kristian IV rev det och byggde det nuvarande slottet på 1600-talet. Det är idag det största renässansslottet i Skandinavien.

Blåst och regn stoppade oss inte från att ha det fint. Vi promenerade på runt ägorna i rask takt och förevigade en och annan höjdpunkt.

Sanne hade planerat in en picknick i parken, men sådana utförs inte gärna i ösregn. Då planerade Sannes man in en dessertsittning på restaurang istället. Och vilken dessert sen!

Chokladkaka eller créme brûlée fanns som val, båda lika lyxigt goda.

När det söta lagt sig som bomull runt magen var vi redo för en båttur i sjön runt slottet.

Ett gäng frivilliga skeppare håller igång en färjetur runt slottet genom en fond. En av dessa är Sannes far, så han (och Sannes mor) tog med oss på privat tur med guidning. Det var så mysigt! Vår yngsta fick också ta över skepparansvaret en stund. Vi fick lära oss att HC Andersen var en diva och att kungligheterna inte gillade att Latinskolans elever kände sig så hemma på slottsgården, så de fick flytta till en byggnad längre bort.

Det var lite svalt, men inget som inte kunde åtgärdas med lite filtar.

Efter många kramar och tack var det dags att säga farväl och åka vidare till nästa Airbnb-boende, detta en timmerstuga i Hundsted. Här spelade vi spel och åt godis fram till midnatt. Vid det laget hade vi skapat ett eget tärningsspel, mycket roligt! Jag ska se om någon kan skriva ner reglerna så jag kan dela med mig sedan. Jätterolig blandning av tur och taktik. Det blir ett fint minne att ta med hem från Danmark!

07 maj

Nu grönskar det med pompa och ståt medan månen vandrar sin tysta ban.

Vi inleder dagens blogginlägg med en perfekt fanfar från läktaren! Varje dag är värd en fanfar tycker jag, trots att jag kanske inte alltid känner mig helt pepp från början. Jag är verkligen tacksam över känslan av att ta vara på livet är så närvarande i mitt liv fortfarande, trots allt är det sex år sedan vi befann oss i en tid där för tidig död, saknad, svår sjukdom och förväntanssorg existerade samtidigt som vi fick uppleva så underbart fina saker. Det var denna tid som efter att allt elände på något vis hade processats som jag fångades upp av förnöjsamheten.

Du kanske inte blir förvånad om jag talar om att lördagen tillbringades i trädgårdslandet och i trädgården för att vattna och rensa, inomhus med fröer som skulle förodlas och i rabatten som ska bjuda på rik blomsterprakt till ett fortsatt bukettplockande framåt sommaren.

I år har jag flyttat luktärterna från det som blivit ”Lilla Rotterdam” till nordöstra staketet. Nytt för året är att alla luktärterna står i par efter tips från Sarah Raven. Jag har även försökt mig på något slags färgskala, men vi får väl se hur väl det slår ut. Jag har grävt ut ordentligt, men varken satt något stopp för gräset framifrån eller bakifrån. Om försöket faller väl ut gräver jag om och gör samma sak nästa år. Jag använder ren köpegödsel till mina luktärter. Har förstått att dessa torvsäckar är den nya skammen, men jag har trots det använt fyra sådana i den här lilla rabatten. Gjorde likadant förra året och det gick bra. Mest näringskrävande i vår trädgård är just luktärter och kålväxterna. Guldvattnet räcker inte till och trots att vi har nässlor att göra gödselvatten på och gräs att fermentera blir jag galen om trädgården ska bli något som ska skambelägga istället för att ge glädje. Jorden i lådorna blir långsamt bättre och bättre. Vi bor i ett torrt hål där det sällan regnar, så det enda är att jag behöver vattna så mycket. Täckodling med gräs hjälper både med näring och hjälp från avdunstning, men är även ett riktigt snigelparadis.

När fingrarna höll på att gå av köldslag efter att ha marinerats i blöta arbetshandskar fick jag gå in för att värma upp mig. Det råkade sammanfalla med själva kröningen av kung Charles och drottning Camilla. Allt var väldigt stort, tjusigt och pampigt, men kungaparet såg mest väldigt gamla ut. En av mina syrror undrade varför ingen hade hjälpt kungen att trimma sina ögonbryn, en annan tyckte att det var mycket oansvarigt att lägga så mycket pengar på något så onödigt när hela landet håller på att duka under av sin dåliga ekonomi. Högt och lågt, alltså… Själv var jag ytterst imponerad av den underbara musik som framfördes medan de över 2000 gästerna fyllde Westminster Abbey. Dessutom tror jag människor behöver lite glamour i livet då och då, oavsett om man får se det på teve eller får uppleva det IRL. Här kan du läsa mer om kröningen på engelska.

Lilla Rotterdam har levererat från dag ett och lökarna verkar gilla allt gödsel jag gav dem vid planteringen. Nästa år är min plan att se vilka som återkommer utan att fylla på med nytt, men den dagen, den sorgen. Eller glädjen och överraskningen.

En gebortbukett fick följa med hem till våra fina vänner där det bjöds på traditionell (vid det här laget) middag och spelkväll. Detta är ett återkommande inslag som är ytterst trevligt! Fram för mer spel. Min hjärna måste ha mått bra av all frisk luft under dagen, för jag hittade SET med en rasande takt. Jag kände mig lika alert som sonen som alltid brukar vinna detta spel, men blev så förvirrad av upplevelsen att jag bestämde mig för att dela korten utan att vara med nästa omgång.

Värmen efter den mysiga (och goda) kvällen följde med in i den sena kvällen då vi skulle åka hem. Vi hade samåkt från en långtidsparkering med syrran och svågern och när vi kom dit sa svågern ”hoppsan, er baklucka står öppen”. Det är sådana här gånger man återfår tron på mänskligheten. Jag höll på att arrangera om lite grejer då vår skjuts anlände och måste helt ha tappat det. Jag gick alltså därifrån utan att slå igen bakluckan. Bilen stod där i fem timmar och inte ens en pryl var borta. Intressant är att ingen heller hade slagit igen bakluckan då det rimligtvis borde röra sig en hel del folk i närheten. Phu!

En gigantisk, röd månuppgång följde oss ut mot ön. Vi stannade en stund vid naturreservatet på vägen för att ta in den vackra mångatan och (nästan)-fullmånen. Det går naturligtvis inte att fånga med en mobilbild, men det var något lite utöver det vanliga. Jag tänker att upplevelsen blev ännu starkare av att jag fortfarande hade lite hög puls efter att ha fattat att bilen varken blivit stulen eller illa behandlad. Ja, se, detta blev en dag som jag sent ska glömma. Tack!

10 jan

Spelhålan i Uttorp.

Börjar arla morgonstund med att njuta av brasa i vedspisen och de där amaryllisarna jag in i det sista hoppades skulle slå ut åtminstone innan julen var slut. Det visade sig att mina amaryllisar var lite postmoderna och bestämde sig för att ”innan julen var slut” helt enkelt innebar att de skulle ge njutning innan Tjugondag Knut var över. Se bara, vilka skönheter! Miniamaryllisen med dubbla blommor är fantastisk och har redan ännu en knopp på väg upp och det som sannolikt är en vanlig Willys-amaryllis är lika vacker den också. Jag är nördig, men jag blir liksom sockerdrickspirrig när växterna svarar på mina hjälper! Nu är jag övertygad om förträffligheten i översomring och ser fram emot att försöka ge mina amaryllisar ännu bättre näring och omsorg för att se om det går att upprepa bedriften nästa år. Fem lökar har bara producerat blad eller ingenting, men är fortfarande i mycket bra skick, så kanske ligger det blommor och lurar inne i dem också? Annars kan jag säkert lura ut hur de också ska blomma till nästa jul/nästa vår.

I helgen påminde brorsdottern sina föräldrar om att ”skolan skulle vara stängd på måndag”, men efter några veckors jul och nyår i suddigt ludd med helgdagar och VAB hade detta fallit mellan de s.k. stolarna. Det fanns olika möjliga planer att lösa detta, men donnan önskade besöka sin faster. Gissa vem som var gladast av oss? Det är bra med nioåringar. De kan underhålla sig själva om fastrar behöver jobba, men är väldigt underhållande när det är dags att göra grejer tillsammans. Jag skrattar sällan högt, på samma sätt som jag inte exploderar av ilska utan mer pyser tysthet då jag är arg. Det är bara så jag är. Den här tjejen har dock så mycket humor att jag inte kan låta bli att skratta, så där så det gör ont i magen ibland. Det tycker jag är fint. SET gav dock inte upphov till så många skratt. Vi var båda mycket koncentrerade och letade trios för allt vad vi hade. Detta är ett spel med otrolig hjärngympskapacitet! Rekommenderar det varmt.

Sedan den här favoriten. Älskar, älskar luffarschack! Vi pratade defensivt spel och att alltid ha koll på sin motståndare. Det visade sig när donnan kom hem att hennes pappa, min käre lillebror, hade bjudit sin gymnasiefysiklärare så stora bekymmer att läraren utmanade brorsan ”på en avgörande match mot mig. Om jag vinner slutar du spela luffarschack på mina lektioner, om du vinner får du göra vad du vill”. Tja, brorsan vann, och hur det sedan gick ligger väl i historiens kölvatten och skvalpar. Haha.

Mitt i spelandet dök min andra bror upp med ”städved”. Han bygger hus på granntomten och är så gullig mot oss. Han kommer inte att kunna elda med spillbitarna i sin kakelugn, utan låter oss få dem till vår vedugn som är mindre känslig. Så tacksamt i dessa elutmanande tider. Vedugnen går varm och fortsätter leverera värme på ett föredömligt sätt.

Så småningom var det dags för dekonstruktion av pepparkakshuset! Hurra! Vilken fröjd att få göra detta. Lika roligt att bara vara med vid sidan om och bara ta lite kort. Kristyren var tydligen huuuuuur god som helst, men pepparkakan var inte dum den heller.

Mina tankar går till Pomperipossa och hennes hus av korv och vad det nu var, även om Hans och Gretas brödhäxa inte hette just så. Eller hur var det nu? Tror det är två olika sagor som vävts ihop i mitt huvud.

Efter att ha lämnat av min underhållning för dagen i hennes föräldrahem åkte jag vidare till mammas föräldrahem på Saltö. Hon växte upp i samma hus som den här godingen och hennes syskon på femtiotalet. Godingen flyttade tillbaka från en av våra storstäder efter att ha levt ett mycket spännande liv. Jag älskar höra henne berätta om sina upplevelser! Bemärkelsedagar brukar uppmärksammas, så också igår. Jag gillar ju traditioner och att fira livet är en av de bästa.

05 dec

Spelkväll med extra allt.

Jag gillar sådant som återkommer och ”är som det alltid har varit”. I livets skiften händer sedan så mycket att det är omöjligt, och knappast önskvärt, att hålla i allt med näbbar och klor. Inte heller är det särskilt hjälpsamt att vara rädd för förändring. Nytt och fräscht bjuder nämligen på nya chanser, nystart och annat nytt som sedan kan bli till trygga och invanda traditioner om man nu är intresserad av något sådant.

En av de senaste årens bästa nychans är spelkvällen för några år sedan som sedan har blivit till en trevlig tradition. Igår hamnade jag sålunda i mina gamla ungdomshoods där det bjöds på den ena läckerheten efter den andra. Jo, för vi spelar inte bara spel. Välkomstdrink (kall vit glögg med limeklyfta, smarrigt) följdes av något så läckert som rostad mjuk pepparkaka med brie, färska fikon, valnötter och honung. Vad kan jag säga? Det här måste vara en av änglarnas favoriträtter för den dansade sannerligen i munnen av de smaker och konsistenser som monterades ihop i munnen.

Burgundisk köttgryta tillhör alltid en av favoriträtterna. Påminde om långkok och idag känner jag för att plocka fram min Crockpot.

Efter att ha ätit oss mätta och glada var det dags att plocka fram spel. Det här har vi spelat förut och är definitivt ett av de roligaste och mest allmänbildande spel jag någonsin spelat! När då då finns i ett prisvärt grundutförande, men också med flera tilläggspaket som gör att man kan fortsätta lära sig. Även om man spelat spelet förut blir varje spelomgång ny. Man får en händelse/ett årtal att förhålla sig från början och fyller sedan på med nya som ska placeras före/efter/mellan de årtal man redan har. Det gäller att inte förhäva sig för mycket utan att stanna i tid. Missar man ett kort får man nämligen inte behålla några man skrapat ihop under samma spelomgång!

Med andra ord avslutade sedan spelkvällen, denna gång med nya konstellationer än de ”vanliga” paren. Jag och holländaren kom igen efter en snöplig inledning och vann sedan den andra trots språkförbistring och olika uppväxtreferenser. Påminnelse om att lyssna noga på vad någon faktiskt har att säga! Lingonparfaiten var så läcker att jag gärna hade slickat fatet, men valde att avstå på grund av orsaker. Tack för en riktigt härlig kväll

12 feb

Spelkväll extra allt.

Idag ska jag iväg på äventyr, så det blir ett snabbt inlägg för att tala om att känslan av att livet långsamt tar sig tillbaka till normalitet är rätt fin. Vi är några spelglada personer i våra bästa år som samlas då och då för att bli bortskämda med god mat och några timmars kort- och brädspel. Det var lika gott och trevligt igår som vanligt, eller kanske ännu bättre för att det var så länge sedan?

Den smarriga maten glömde jag att fota (pasta med krämig laxsås, så gott och den geniala klassikern varma päron med After Eight och grädde), men groupien med alla glada spelare måste jag ju dela med mig av!

Hahaha, alltså, detta måste vara tiderna sämsta gruppbild! Jag försökte mig på en drönaraktig version, men jag fick åtminstone med händer från fyra av sex spelare. Där har du i alla fall några av oss som spelade och åt allt det goda.

Vill du få någon att känna sig välkommen in och välkommen ut rekommenderar jag varmt marschaller. Så vackert och stämningsfullt! Sist jag var här var det sommar och bröllop, ett fantastiskt sådant. Tiden går verkligen fort! Nä, låt den sakta in lite nu, för idag åker jag för att fira oss fyra Far-kusiner som fyllde 50 2020 och 2021. Du kan ju gissa att detta firande har fått skjutas upp lite med tanke på pandemi och restriktioner, men inget kan stoppa oss nu. Ikväll gäller ”kusinerna på slottet” och jag ämnar njuta av mina fina kusiners sällskap, vackra omgivningar och god mat. Tjing!

26 feb

Spelkväll.

Vi gillar att spela spel. Helst sällskapsspel. I Sverige hade vi ett Wii Sports som satte fart på fläsket och att sjunga karaoke och spela fuskgitarr var också roligt. Barnen spelade ofta Super Smash Bros. Här har vi inga spelkonsoler, så vi får förlita oss på hederliga gamla bräd- och kortspel. Yatzy, schack och vanliga kortlekar används näst intill dagligen. Bananagrams är min favorit, Apples to Apples är populärt och vårt nyaste spel Set är en riktigt rolig hjärnbråkare! Har du några spel att rekommendera?

25_3

18 maj

Syttende mai och andra mer vardagliga bestyr.

Ny vecka! Det är mindre än en månad kvar tills jag och barnen åker till Sverige. I början av juli hämtar vi upp K i Köpenhamn på väg ner till München. Vi kommer att vara där nere ett tag tillsammans med svärfar och svåger för att träffa tyska släkten, släktforska och uppleva Bayern. Vi håller alla lite var till mans på att öva på tyskan som kanske inte längre kommer helt självklart för någon av oss. Dessutom är sydtyska, bayrisch, bra mycket svårare att förstå sig på än den tydliga nordtyskan som vi svenskar väl oftast möter i skolan och hos tyska turister. (De som har sommarställen i Blekinge är åtminstone oftast från de norra delarna av Tyskland.)

Jag fortsätter storstäda inför sommaren. Det blir sådant där som att rensa ut, torka ur och dammsuga bakom kylskåpet, skrubba hela duschen från topp till botten, ta bort kalkfläckar, rensa ur köksskåpen, lämna in grejer till Deseret Industries (second hand), rensa i pappershögar (Gah, jag fattar inte var de kommer ifrån!) och allt möjligt annat. Det passar finfint att fixa grejer inne, för ute har vi sedan några veckor rätt bra ”göra gräsmattan grön”-väder. Jag är inte alls van vid att behöva passa in rätt tillfälle att klippa gräset och trädgårdsbevattningen är inte ens igång än! Väldigt ovanligt för att vara Utah. Jag tror dock att de flesta är tacksamma. Det har kommit en massa ny snö i bergen och då detta trots allt är en öken behövs allt vatten efter den torra vintern som ligger bakom oss.

I går blev vi hembjudna till grannarna intill då det var syttende mai. De är norskättlingar, frun pluggar norska och de firar alla norska högtider och helger mer än vilken norrman som helst. Vi håller Norden högt här i vårt lilla hörn av Carterville Road tillsammans med ännu en fin vän som är finska och bor några hus bort.

18_1

Vårt bidrag till impulsfirandet fick bli våra mjölfria favoritkakor Real-Deal Chocolate Chip Cookies.

18_2

Pico var på strålande humör och snurrade runt fötterna på oss alla.

18_3

Härlig eld i ”grillfatet”. Vet inte vad de här kallas i Sverige, men det är en stor, grund gryta i gjutjärn som man kan elda i. Praktiskt och väldigt mysigt!

18_4

Gissa vad familjen M bjöd på? Inte norskt någonstans, men väldigt gott. Ja, förutom Hershey’s-chokladen. (Jag red snålskjuts på sonen och åt bara perfekt grillade marshmallows som han hade fixat.)

18_5

Så här ser den ut, en äkta s’more.

18_6

Barnen hade fått lite roliga mineralsalt som skulle kastas i eld för att få till spännande färgade lågor, och se det gick ju utmärkt! Kul vardagsexperiment. Här kan du lära dig mer om lågfärger.

18_7

Småkillarna lekte kurragömma med G. 18-åringar är antingen lata och anstränger sig inte alls för någonting eller också kan de vara sjysta nog att förgylla livet för en 7- och en 8-åring. ”Where IS he? Have you SEEN him? Just our garden, but he isn’t ANYWHERE!” Hahaha. Ja, se där fick de leta länge.

18_8

När det bara var rök kvar av elden och lite väl kallt att sitta ute gick vi in och spelade spel. ”You’ve Been Sentenced” är jätteroligt! Rekommenderar varmt till äldre barn som är duktiga på engelska och vuxna. Och så åt jag upp resten av Ms Syttonde Mai-Pavlova. Maräng med grädde och färska bär – mycket bättre blir det inte.

08 dec

Andra adventsrapport.

Hm. Det där med att kolla datum och så där riktigt innan man gör något… I veckan som gick upptäckte dottern att de skulle ha den tyska julmarknaden som vi så snöpligt missade förra året  den här helgen. Vi planerade att åka in till Salt Lake City efter makens jobb i fredags, men fick ändra det eftersom vi hade glömt att den kvällen var vikt åt pepparkakshusbak. Jag kom på den utmärkta idén att vi skulle ta det på söndagen istället eftersom vi ändå skulle in till SLC och titta på Music and the Spoken Word. Nu hade detta varit en fin lösning om det inte hade varit så att det inte var någon julmarknad i går. Den höll bara på torsdag-lördag, men jag hade missuppfattat slutdatumet. Vad kan jag säga? Vi hade redan åkt in till stan och hunnit lyssna på vacker julmusik, så helt förstörd var inte tiden. Vi fick dessutom några söta foton på yngsta dottern med oss hem.

8_4

8_5

8_6

Framåt kvällen kändes det bättre igen. Vi var hembjudna till våra ”spelgrannar” som vi kör en omgång Sequence med då och då. Jag rekommenderar det här spelet som passar bra för lite äldre barn och vuxna! Familjen vi besökte har världens ljusarrangemang i flera lager på sin fasad. Som jämförelse lägger jag upp en bild på vår fasad också. 😀

8_1

8_2

Vad är väl en stjärna på balkongen om man kan ha femton på fasaden, haha!

Gillar du svensk folkmusik? Det gör jag! Här finns ett fantastiskt program som du inte får missa!