Grattis Lill-Babs 80 år, grattis prinsessan Maddelän och Chris till lill-stintan och grattis till dig på Get Over It Day! Jag och grannen verkade dela entusiasmen över denna dag som kanske inte kommer att gå till historien. (Nä, jag vet, jag hade inte varit så entusiastisk i den hagen jag heller, men… Get over it, partner!)
Goda grannar är värdefulla på många sätt och vis. De bästa hjälper och stöttar, blir goda vänner, delar fina minnen och växer tillsammans med en. Idag bjöd ”Dalet” in mamma, mig och sin storasyster på smörgåstårta, Budapestrulle och Ulla Mårtenssons första och senaste platta. När man kan dela både glädje och sorg med sina grannar vet man att man har haft tur. Tack för ett ljus i mörkret, god mat, nostalgi och många skratt! Den här dagen läggs till pluskontot.
Idag firade en av våra grannar sin hundrade födelsedag. Vi hade tyvärr inte möjlighet att gå dit då det stod annat på schemat, men en kompis meddelade vad han så vist delade med sig till ungdomarna som var där. ”Decide early that you want to be happy.” Bestäm tidigt att du vill vara lycklig. Lättare sagt än gjort som så mycket annat, men det rimmar väl med allt annat som kommit i min väg den senaste tiden.
Jag hann inte gå på kalas, men jag gick på den vernissage som några andra grannar hade för att visa sitt nya blyglasfönster som sitter i entrén ovanför dörren. De har arbetat fram motivet tillsammans med sin vän, hemmapappan och glaskonstnären Mark Bigelow, och det bygger på olika bilder från Provo Canyon. Helt fantastiskt!
Marks fru är violaprofessor på det lokala universitetet BYU och ena dottern hade idag fått en fin utmärkelse för sitt harpspelande (hon har spelat sedan hon var fyra år). Eftersom hon bara är fjorton år har hon inte bestämt sig om hon ska satsa på harpan, make-up, konditorkonsterna (det var hon som hade gjort kakorna med blyglasglasyr) eller konsten. 😉 Det är spännande att tala med personer som verkligen är konstnärer på alla sätt och vis.
Mark hade tagit med sig några av sina senaste verk. Detta blev min favorit, men du kan se många fler på hemsidan jag länkade till här ovanför:
Mars bjuder på mängder av födelsedagar i vår familj. Idag var det makens tur att firas med pompa och ståt. Våra födelsedagar följer samma procedurer varje gång. Jag inbillar mig att traditioner är viktiga både för individer, familjer och samhällen och är noggrann med att uppmärksamma sådana. Både jag och maken kommer från familjer med starka familjetraditioner och jag hoppas att våra barn tar med sig åtminstone några av de traditioner vi har i vår lilla enhet. Tillbaka till tågordningen för en lyckad födelsedag:
1. uppvaktning med frukost på sängen; frukostbrickan ska vara klädd med födelsedagsduk, flagga, ljus och prinsessbakelse
2. presenter
3. middag efter födelsedagsfirarens önskemål
4. tårta och kakor (eller panna cotta, för all del)
Makens önskemål var egentligen bara fondue och panna cotta, men vi broderade ut menyn lite. Det blev fondue med oxfilé, panerade ostkuber och grönsaker, ugnsgratinerad sparris, nybakad baguette, mormor Brittas röda tårta, chocolate chip cookies och panna cotta med mangopuré. (Sötsakerna fick grannarna hjälpa till att äta upp.) Hur skulle din önskemiddag se ut?
Gissa vilken bägare som innehöll makens portion panna cotta?
Ett enda någorlunda vettigt fotografi togs i går när vi träffade morbror K och moster M. Anledningen? Vi hade fullt upp med att prata med varandra och äta glass och godis. Jag skulle vilja påstå att denna kväll kan läggas i högen märkt ”kvalitetstid”. Alla håller inte med om att blod är tjockare än vatten, men nog känner jag mig väldigt nära mina älskade släktingar.
Nu när hösten är här känns det fint att byta färger i heminredningen så det blir lite varmare här inne. Äldsta dottern plockade en fantastisk höstbukett och jag plockade fram ett realjus som såldes ut på IKEA i fyndhörnan i vintras (hösten kommer ju alltid tillbaka tänkte jag). Vi bytte också ut några av ljusstakarna. Yngsta dotterns tranor som veks av ett reklamblad förra hösten åkte upp i lampan igen och jag tänkte tillverka några små spöken som kan hängas upp i ljusgrenen lite närmare Halloween. Många har redan börjat dekorera med skelett, gravstenar och häxor i sina trädgårdar, men jag är lite mer sparsam i smaken…
Är inte de här varma färgerna underbara? Vår omtänksamma granne kom över med en stor hög varma apelsinbullar just när städningen var klar. Goda grannar är icke att förakta och deras vänskap ska vårdas med omsorg. Vår granne på andra sidan huset meddelade idag att han ska gifta sig med sin älskade fästmö den 12 december. Det är fint att se kärlek lysa ur ögonen på någon som är så förälskad. Det roligaste är att de var förälskade i varandra för tio år sedan då de var ledare tillsammans på ett ungdomsläger, men då rann flirten ut i sanden. Den här gången var allt rätt igen. Tänk så det kan bli!
Ny vecka! Det är mindre än en månad kvar tills jag och barnen åker till Sverige. I början av juli hämtar vi upp K i Köpenhamn på väg ner till München. Vi kommer att vara där nere ett tag tillsammans med svärfar och svåger för att träffa tyska släkten, släktforska och uppleva Bayern. Vi håller alla lite var till mans på att öva på tyskan som kanske inte längre kommer helt självklart för någon av oss. Dessutom är sydtyska, bayrisch, bra mycket svårare att förstå sig på än den tydliga nordtyskan som vi svenskar väl oftast möter i skolan och hos tyska turister. (De som har sommarställen i Blekinge är åtminstone oftast från de norra delarna av Tyskland.)
Jag fortsätter storstäda inför sommaren. Det blir sådant där som att rensa ut, torka ur och dammsuga bakom kylskåpet, skrubba hela duschen från topp till botten, ta bort kalkfläckar, rensa ur köksskåpen, lämna in grejer till Deseret Industries (second hand), rensa i pappershögar (Gah, jag fattar inte var de kommer ifrån!) och allt möjligt annat. Det passar finfint att fixa grejer inne, för ute har vi sedan några veckor rätt bra ”göra gräsmattan grön”-väder. Jag är inte alls van vid att behöva passa in rätt tillfälle att klippa gräset och trädgårdsbevattningen är inte ens igång än! Väldigt ovanligt för att vara Utah. Jag tror dock att de flesta är tacksamma. Det har kommit en massa ny snö i bergen och då detta trots allt är en öken behövs allt vatten efter den torra vintern som ligger bakom oss.
I går blev vi hembjudna till grannarna intill då det var syttende mai. De är norskättlingar, frun pluggar norska och de firar alla norska högtider och helger mer än vilken norrman som helst. Vi håller Norden högt här i vårt lilla hörn av Carterville Road tillsammans med ännu en fin vän som är finska och bor några hus bort.
Vårt bidrag till impulsfirandet fick bli våra mjölfria favoritkakor Real-Deal Chocolate Chip Cookies.
Pico var på strålande humör och snurrade runt fötterna på oss alla.
Härlig eld i ”grillfatet”. Vet inte vad de här kallas i Sverige, men det är en stor, grund gryta i gjutjärn som man kan elda i. Praktiskt och väldigt mysigt!
Gissa vad familjen M bjöd på? Inte norskt någonstans, men väldigt gott. Ja, förutom Hershey’s-chokladen. (Jag red snålskjuts på sonen och åt bara perfekt grillade marshmallows som han hade fixat.)
Så här ser den ut, en äkta s’more.
Barnen hade fått lite roliga mineralsalt som skulle kastas i eld för att få till spännande färgade lågor, och se det gick ju utmärkt! Kul vardagsexperiment. Här kan du lära dig mer om lågfärger.
Småkillarna lekte kurragömma med G. 18-åringar är antingen lata och anstränger sig inte alls för någonting eller också kan de vara sjysta nog att förgylla livet för en 7- och en 8-åring. ”Where IS he? Have you SEEN him? Just our garden, but he isn’t ANYWHERE!” Hahaha. Ja, se där fick de leta länge.
När det bara var rök kvar av elden och lite väl kallt att sitta ute gick vi in och spelade spel. ”You’ve Been Sentenced” är jätteroligt! Rekommenderar varmt till äldre barn som är duktiga på engelska och vuxna. Och så åt jag upp resten av Ms Syttonde Mai-Pavlova. Maräng med grädde och färska bär – mycket bättre blir det inte.
I går var det dags för årets pianouppvisning med tjejernas pianofröken och hennes elever. (E har bara tagit lektioner sedan strax innan påsk, så hon ville inte vara med i år.) Hon är så rolig, den där fröken. Hon gillar inte alls att sitta och somna på tråkiga pianouppvisningar, så hon har alltid ett väldigt varierat program med allt från klassiska kompositioner till moderna poplåtar omskrivna för pianister. Vår S var så ruskigt nervös förra året så hon kom bort sig fast hon egentligen kunde spela sitt stycke med förbundna ögon. I år hade vi tränat avslappning och fokusering och det verkar ha hjälpt, för hon spelade bäst av alla! (Inte bara skryt från en stolt mamma. Det var en del som kanske spelat längre, men S har en så självklar musikalitet som kommer fram både i rytm och känsla då hon spelar.)
Sorry. Bättre bild än såhär blev det inte. Hahaha! Nöjd dotter, avslappnad efter fin prestation, och fina Kawaipianon att sukta efter. Man hostar dessvärre inte upp $8 000 hur som helst, så vi får nöja oss med vårt B-elpiano.
Efter konserten var det dags för den årliga grannpicknicken i Carterville Park. Vi har bott här så länge att det här var vår tredje. Förra året åt maken en hamburgare och drog sedan raka vägen till Mexiko för att fixa sitt nya visum. Tur att han gillar långkörningar bättre än vad jag gör. Phu! Jag satt och pratade med en av av mina vänner och hon ondgjorde sig över de evighetslånga somrarna man får här i Utah då sommarlovet börjar redan den 28 maj. Skolan drar sedan igång runt den 20 augusti, så det blir i princip 2,5 månader att ordna upp tillsammans med sina barn och förhoppningsvis vänner som inte är så osolidariska att de drar till Sverige över hela lovet… Med fotbollsläger, NO-läger, teaterskola, scoutläger och författarläger hoppas jag att hennes barn slipper förgås. 😀
Små vardagsglädjor som du kanske glömt bort:
gå in till optikern och be dem spänna åt dina solglasögon så de inte åker av varje gång du lutar dig fram mer än 3°
lukta på blommorna
titta på fåglarna då de bygger bo
lyssna till porlande vatten
sov vid öppet fönster
gläds tillsammans med dina barn (övervunna hinder, avklarade prov, krånglig virkbeskrivning som kunde uttydas)
ät ett ekologiskt äpple som är sådär härligt krispigt och lagom sött, gärna skuret i klyftor
klipp gräset
lyssna på musik som får ditt hjärta att slå volter
gå en promenad med en vän som är rolig och klok och som har tillräckligt med livserfarenhet
klä på dig kläder som får dig att känna dig bekväm
läs en bok
yoga
vila i nuet
Peace!
Idag är maken och vår kompis i Alta och åker skidor. Det är tydligen makens bästa skiddag någonsin. Synd att jag inte delar hans passion. Alltså, egentligen skulle jag ha följt med, men nu blev det inte så. Jag och barnen gick på promenad i grannskapet istället, men det var inte fy skam det heller! Gott Nytt År, kära du. Må dina drömmar slå in.
Idag gick jag och sonen på en promenad. Vi såg bl a den ledsamma skylten med ”short sale” fortfarande hänga utanför grannarnas… Banken har sänkt husets ursprungspris på drygt $930 000 till $600 000. Det är ju så att jag inte kan låta bli att bli lite förgrymmad, men sånt är livet… Grannarna får gå i personlig konkurs. Det finns väl inte mycket att göra när arbetsförmågan, förmodligen för resten av livet, försvinner och det inte finns några försäkringar som täcker inkomstbortfallet.
När jag gick den vanliga promenadsträckan tittade jag idag lite mer ingående på husen längs vägen. Allt var mer beige än vanligt och någonstans väcktes en faslig längtan till röda trähus, vita väggar och braskamin. Inte vet jag om det var bra eller dåligt att hitta de här gamla mäklarbilderna, men mest tänker jag att detta inte är vårt hem längre och att det därför är helt onödigt att spilla nostalgitårar även om det var väldigt fint.
Habegäret slängdes snabbt i soporna när jag fick reda på att en nära släkting hamnat på sjukhus med stroke. Hu! Tur att hen var så pass uppmärksam så att ett av barnen hann tillkallas och vårdhjälp kunde sättas in omgående. För strokepatienter är varje sekund som man vinner viktig och det är mycket lättare att rehabiliteras ju mindre skada blödningen har hunnit orsaka.
Känner du till hur man upptäcker hur någon har fått en stroke? Lär dig AKUT! Du kan rädda liv.
Vår familj äter i princip bara mörk choklad nu för tiden. Ibland sker dock undantag. Vi har till exempel en ask Paradis som väntar på att få bli serverad till julafton och om någon ger mig en kaka Marabou mjölkchoklad så tackar jag inte nej.
Sedan vi flyttade hit för två år sedan är det ett par av grannarna som har utmärkt sig lite extra. Varje år ägnar de flera veckors ”fritid” efter sina jobb som lärare åt att göra chokladtryfflar åt flera hundra grannar. Jag tycker att vi är ganska bra på att hjälpa andra, pigga upp och stötta när det behövs, men det här serviceprojektet spelar liksom i en annan liga. I år var den ena kvinnan sjukskriven pga en jobbig höftoperation och jag var säker på att de skulle ställa in sin tradition. Inte då. Idag var det leveransdags. Business as usual!
Familjen fick välja först eftersom det ändå är omöjligt att veta vilka bitar som smakar vad (förutom trillingnöten) och jag fick avnjuta en otroligt god jordgubbstryffel. Det är knappt så jag vill borsta tänderna nu.