03 aug

Idag firar jag 24 år som mamma!

Stort grattis till vår härlige, förstfödde och spännande son som idag fyller 24 år! Jag kan knappt tro att det är så länge sedan vi var på väg till Södersjukhuset och fick hjälp av polisen för att komma igenom Midnattsloppets avspärrningar. Han har alltid utmanat oss föräldrar på olika sätt och att han nu studerar till ingenjör känns ungefär lika revolutionerande som att Darin kom ut som gay idag. Vi är glada över att ha den här fantastiske unge mannen i vår familj!

Förra veckan passade vi på att ha tårtkalas i Bredavik med kusinerna på min sida och hoppas kunna få till ett firande med pappakusinerna nästa vecka. Det kan tyckas märkligt att fira en 24-åring på det här viset, men i alla år har vi sagt hej då till sommarlovet såhär, för en ”vuxen karl”. För en traditionkramare är alla sätt bra utom de dåliga. Jag vill bara tala om att nästan alla sötsaker tog slut, trots att kalasandet delades upp på två delar. Det finns väl alltid lite extra plats i efterrättsmagen?

Konfettiballongerna är så häftiga! Jag köpte ett paket för länge sedan och de har räckt i många år.

Min syster är fantastiskt duktig på vackra presentationer. Det märks att det är hon som gjorde detta blomarrangemang…

… och detta, men att det var jag…

… som gjorde denna ”fantastiska” Pavlova. Ja, förutom ringblommorna då. Jaja, man är duktig på olika saker! Förresten var jag smart den här gången och bakade tre tårtor utan vetemjöl. Prinsesstårtan var en present till sonen och kladdkakan var den enda tårta han specifikt önskade sig. Tur att vi alla gillar olika!

Nu ska vi spela hjärter och bridge. Bridge är det ingen av oss som kan, men på födelsedagar måste resten av familjen ställa upp på födelsedagspersonens önskningar. Ja, så har vi det i alla fall hos oss. Hur gör du?

27 jul

Snart klart.

Dagarna springer förbi och snart är vi inne i augusti. Sommaren har varit så fin. ”Hemester”, halvdassigt väder, umgänge med släkten, pyssel och fix – en perfekt kombination, tydligen. Förra sommarens fiaskoartade kaos ligger nästan överspelat av det här på hårddisken. Det känns skönt att veta att jag snart har åkt förbi den där jobbiga ettårshållplatsen. Den femte oktober fyller jag femtio. Jag är långt från ”fifty and fit”, men jag mår bra och är tacksam över allt jag har och allt jag har tagit mig igenom. ”Imorgon är en annan dag” är inte bara en schlagerklyscha, det är också ett uppmuntrande och stärkande mantra för den som behöver!

I Bredavik står nu pizzaugnen färdig och det är dags att börja testa om den håller måttet. Det är så spännande! Maken och svågern har varit duktiga och har nu fått ge sig på att mura inne i huset också. Putsfasader nästa?

10 jul

Var god beställ pizza!

Om jag hade hittat beskrivningen på en pizzaugn, tänkt ”Vad roligt det hade varit att ha en sådan i Bredavik” och sparat ner dokumentet på min Drive så hade det med all sannolikhet stannat där. Nu var det inte jag som hittade den där beskrivningen, utan det var min syster. Tur att hon är en så bra på att genomföra saker och ting!

Med syrran som ansvarig projektledare och svågern och maken som arbetsbin har ”vi” nu nått väldigt långt! Efter en enorm insats igår eftermiddag och kväll är pizza-igloon klar att putsas.

Jag kan ingenting om att mura och hade nog tänkt mig att bruket skulle vara kletigare. Det är sand, lera och vatten och känns ungefär som geggan vi lekte med på stranden då vi var små. Man behöver inte vara orolig för att det torkar för snabbt om någonting går fel.

Titta, så fint det blir! Eller, rent estetiskt blir det inte riktigt fint förrän putsen kommer på, men jag är duktig på att föreställa mig det färdiga resultatet. Jag känner nästan doften av pizza. Gör inte också du det?

Ps: Är du sugen på att bygga en egen pizzaugn? Det finns mängder av beskrivningar på olika tillvägagångssätt och den billigaste versionen är liten, nätt och kostar bara en femhundring att bygga. Lycka till!

22 maj

Försommar.

Jag önskar så att jag kunde bidra med doft till denna bild. Det doftar ju alldeles ljuvligt ute just nu och jag är oändligt tacksam över att inte vara jätteallergisk som många andra är vid den här tiden. Så här vackert är det i min bror och svägerskas trädgård ett stenkast härifrån. Det ska byggas nytt där nästa år. Än så länge finns bara en stenmur, en stenkällare och fantastiska syrener eftersom det förra huset inte längre står kvar.

Jag älskar Biofilias hemsida och alla spännande recept som finns att experimentera med där. Igår testade jag att göra syrenlemonad. Dessvärre blev min inte alls lika fin i färgen, utan ser likadan ut som den saft jag gjorde förra året efter ett recept utan upphettning.

Dagen avslutades i Bredavik med några av syskonen och deras familjer, utomhus. Det blev en sådan där ”klassisk” grill med lite grönsaker, korv och ett par köttbitar och så geggiga pommes strips. Jo, om man värmer två påsar i samma ugnsform (vi har inte varmluftsugn i sommarhuset) blir pommesen inte särskilt knapriga. Nåja, alla blev mätta, gräset blev klippt, sällskapet var trevligt och utsikten var fantastisk som vanligt.

20 apr

”Kan du klya mej på ryggen?”

När jag och mina syskon växte upp blev vi ofta kliade på ryggen när vi skulle somna. För mig är den känslan ungefär samma som den som solnedgången i Bredavik framkallar. Allt kommer att ordna sig, liksom. Hur skruvat än allt är runt omkring en lugnar det ner sig vid den här synen.

Jag förstår att situationen vi befinner oss i är outhärdlig för vissa, vare sig det gäller själva sjukdomen eller allt som kommer i kölvattnet efter de åtgärder som våra samhällsledare tagit och fortsätter ta. Naturligtvis pendlar jag också mellan hopp och något som åtminstone liknar förtvivlan, men jag tänker att det kommer att ordna sig. Inte på det sätt som jag tror att många hoppas. Jag tror (alla har väl rätt att killtycka i det här läget) att somliga kommer att vakna upp ur ett låtsasliv som inte på något sätt är hållbart, men som har funkat länge för dem.

Glappar det mellan inkomster och utgifter? Finns det ett överskott kvar då alla utgifter har tagits omhand är det ett kärt problem. Spara, investera, betala av lån, unna sig eller något annan något härligt – valen är många och oftast väldigt trevliga. Glappar det på andra hållet är det inte lika roligt. Är glappet en enskild händelse, eller har inkomsterna minskat permanent? Är minskningen permanent får man se över lyx såsom bil, fritidsboende, semesterresor, kläder och skor som är utöver det som skyler kroppen och värmer, restaurangbesök osv. Är inkomsterna redan små kan ett anpassat boende vara aktuellt. Går det att flytta ihop med någon för att dela på kostnaderna (det är dyrt att vara ensam)? Flytta en bit längre ut ”på landet”? Kan du laga billigare mat? Loppisar och second hand är goda källor till mycket av det vi behöver. Finns det någon att ärva kläder av? Klädbyten? Sälja av sådant som inte används kan vara jobbigt och tidskrävande, men ofta har man en hel del som inte används hemma. Bättre då att någon annan får nytta av det medan du får in pengar. Att fixa en extrainkomst på ett eller annat sätt kan vara svårt, men funkar för en del.

Idag är det måndag och yngsta dottern började skolan på heltid igen efter tio veckors APL (praktik). Hon och resten av treorna på gymnasiet kommer inte att få ta studenten på det sätt som traditionen påbjuder. Studentskivor och baler är inställda och vi kan vara säkra på att det inte blir något utspringande på Chapmanskolans stora trappa. ”… och den ljusnande framtid är vår…” känns en bit bort om jag ska vara ärlig, men vi fortsätter peppa och hejar på och jag vet att en dag då vi vaknar kommer coronaviruset inte längre att ha grepp om hela vår värld.

29 mar

Corona och distraktioner.

Det är så svårt att trösta ibland, att räcka till när allt känns hopplöst. Jag tänker att det är bättre att bara finnas och erbjuda en axel att gråta mot när någon man älskar har det svårt än att inte göra något alls. Hur som helst gör livet hemskt ont ibland…

För att distrahera mig själv har jag suttit vid skrivbordet och övat på olika kalligrafistilar. Jag vet att det inte blir någon bröllopsfest nu, men det kommer att bli en så småningom och då ska det ligga handskrivna placeringskort på varje plats. Jag hade inte skrivit med mina kalligrafipennor på många år då jag gjorde en grej till några nära vänner och jag höll på att ge upp innan jag fick till något som var åtminstone okej. Nu har jag suttit en liten stund varje dag sedan i fredags, så kanske kan jag få in det i handen igen? Som du ser har guldbläcket som jag använde här blivit för tjockt under viloåren, så jag ska skaffa lite destillerat vatten att spä ut det med. Jag älskar verkligen att skriva! Hoppas jag kan få in lite mer av det i mitt liv igen.

Dessa kottar räfsade jag och maken upp från framsidan av huset. Hela trädgården ska grävas upp och få nytt grus och gräsmatta så småningom, men tallen lär väl stå kvar och dela med sig av sina frukter. Jag ska inte klaga. Vinterkransar med egna kottar blir fina och jag har hört historier om när X fick följa med ut och plocka kottar för att det inte fanns pengar att köpa kol för, något som skedde under min livstid. Mark my words, det kan komma en dag då också dagens ungdom lär sig förstå värdet av både kottar i skogen och baconfettet som ligger kvar i stekpannan, fast jag hoppas att de slipper. Ha en fin dag och ta hand om dina kära!