27 apr

Alla dessa nyanser av grönt.

Det är som att något har hänt här hemma de senaste dagarna. Vi väntar fortfarande på den där värmen som utlovades, men visst har termometern fått hoppa lite uppåt och det verkar ha triggat bladverk både ute och inne. För många år sedan hittade jag bilden på en uppstammad Dr Westerlund som jag dreglade över. Jag kom långt med ett älsklingsexemplar som dessvärre klarade en omplantering väldigt dåligt. Jag tyckte jag var försiktig med vattningen efteråt, men tydligen inte tillräckligt. Detta gör att jag inte vågar plantera om detta lilla ”träd” trots att det onekligen är krukans storlek som hindrar vidare utveckling. Vi får se.

Paraplyaralian skickar nya blad i ett rasande tempo. Den har varit ”vilande” sedan jag köpte den i vintras, men nu talar den om att den mår jättebra och äntligen har börjat trivas i sitt nya hem.

Det spirar och gror i alla krukor med pelargonerna som fick en riktigt tuff övervintring den här gången. Mest glad är jag att mammas gamla Mårbacka klarade utmaningen. Hon är på gång och jag hoppas att hon fortsätter trivas den här sommaren.

I perennrabatten dyker det upp växter som jag har noll koll på. Jag är lite ”snauler” (snål) och köper mest uträknade exemplar när folk tappat intresset för trädgården sent på hösten, tidigt på våren då intresset ännu inte väckts eller när de hamnat på någon fyndhylla. Då ser man oftast knappt vad det är för något slags växt utan får lita på märkningen. Sedan sätter jag ner dem någonstans där det verkar finnas plats i rabatten och hoppas på det bästa. Även om jag har Plantnet-appen som är ganska bra på att namnge växter med hjälp av bara några blad om våren så finns det mycket övrigt att önska av mig själv. Vad är till exempel detta för slags näva? Den är ju jättefin i färgen, men jag kommer inte ihåg att jag sett den ens i bedrövligt skick förut. Suck.

När blommorna kommer är det lättare att artbestämma. Den här söta lilla backsippan verkar trivas jättebra, men står lite dumt till. Dessvärre har den pålrot och gillar inte att flytta, så den får väl stå kvar. Den gör ingen något ont. Nu ska jag gå ut och se om jag kan dela på några plantor för att hjälpa dem ta för sig lite. På med solskydd och ner i rabatterna, hej och hå!

29 jul

Växthusdrömmar.

Tänk att vi faktiskt har ett växthus! Det blev klart lite senare än tänkt, men det växer för fullt där inne och jag ser fram emot att nästa år få testa nya tekniker för att vinna lite tid och kraft.

Syrran tyckte inte vi skulle slänga Elsa och Antons bord, så nu står det här med mammas novemberkaktus. (Det är hon som har rengjort det så noggrant.)

Vi får kanske ställa ut deras finglas som vi hittade i sommarvistet då vi städade ut häromdagen. När har dessa flyttat in i hushållet? Var de en gåva, eller har de köpt dem själva vid något glasbruksbesök?

08 mar

Planttantsredovisning.

Det här inlägget är mest för mig själv, så jag kommer ihåg vad som händer och hur saker och ting utvecklar sig. Inga tjusiga foton alltså, utan bara en runda här på morgonen. Om någon för några år sedan skulle ha sagt att min fritid skulle handla om krukväxter, odling och gårdsliv hade jag faktiskt aldrig trott dem. Det känns helt rätt och ”allt har sin tid”, men ändå.

Edit: Vet att det ser väldigt stökigt ut, men det mesta ska flytta ut eller flytta om när det har tagit sig ordentligt och vi inte längre överraskas av frysgrader om nätterna.

Pelargoner i större krukor, från vänster till höger: Karumo vit, Mimmi Mårbacka, faster Birgitta Mårbacka, Estelle (årets pelargon 2021), moster Eva hängpelargon.

Hjärtan på tråd som fortsätter frodas trots att jag bara ger den lite ny jord i sin lilla kruka varje år, monstera som flyttade hem till oss som bebis från våra vänner Åsa och Wilma.

Norrfönstret som var fullt av orkidéer uppdaterades med bara en ny, å andra sidan blommar den och blommar och blommar…

I vårt hem gäller sticklingar hela dagen, men denna sicksackbuske köpte jag faktiskt själv på Blomsterlandet. Tycker den är så rolig och går i vackert silvergrönt.

Av min fantastiska palettbladsbuske blev det bara en pinne och en toppstickling kvar. Jag sprejade ordentligt för att inte börja om med bladlöss. Denna stickling ser ut att må bra! I vasen står topparna från det ena Dr Westerlundsträdet och en vacker pelargon som blommade för fullt i det kalla köket och nu fick bli snittblomma.

I sovrummet står dessa krukor och trängs med makens imponerande pappershög som flyttades bara för att jag skulle kunna föreviga detta hörn. Relativt nyplanterade skott av faster Malins ampellilja, en hjärtan på tråd som hängt med sedan vi flyttade tillbaka till Sverige och så Mias skvallerreva som behöver toppas lite och få ny kruka.

Sextioåtta pelargonsticklingar av varierande slag, hahaha! Ska bli spännande om det blir några som tar sig! De har alltså fått perlitblandad såjord och beskäringsytorna blev doppade i rotpulver innan jag satte ner dem i jorden. Med tanke på att nästan inga sticklingar tog sig förra året har jag inga höga förväntningar. Skulle det bli ett lyckat experiment kommer jag att behöva skaffa många nya krukor.

Syrummet innehåller grejer från svärfar, presenter och det här. Dr Westerlund i överflöd, faster Malins änglavingar (begonia som jag inte lyckas flirta med, den vill verkligen inte ta sig) och så de sju nya pelargonerna jag fick av min fina svägerska Karin. I fönstret står chili och paprika som börjat ta sig upp ur jorden. Längst fram i hörnet står en stickling från mammas Bredavikskaktus som blommar i cerise, Mimmi fixade en stickling till Peter, men han har bett mig ta hand om den ”så länge”.

Jahaja, här står brickan med amaryllislökar i flera lager. Inte är de vackra, men jag bedriver ett avancerat försök där jag planerar att vårda dem genom hela sommaren för att sedan bli rikligen belönad till nästa jul, eller när de nu vill blomma.

Här är palettbladspinnen igen, moderplantan kom från lillebror Hans och hans fru. Jag tror jag fick den illgröna moderplantan av Åsa, men kanske kom den också från Hans?

Mammas garderobsblomma skickar upp två-tre nya blad varje år och så är det alltid något som behöver rensas. Denna stod mörkt i mammas och Fars trappa, så den klarar sin placering någon meter innanför ett norrfönster utan problem. Blir duschad lite då och då och så får den en skvätt ny jord ibland, och en näringspinne eller två.

Längst bort står mammas imponerande novemberkaktus som fått blomlust igen och snart blommar om. Alla nyfriserade pelargoner som ska ner i verandan när det blir lite varmare trängs med en orkidé som jag helt glömt var den kom ifrån.

Slutligen en pelargon som inte fick plats på arbetsbordet och så Mias skvallerreva som kanske borde få en lite större kruka. De här växer lika intensivt som makens hår! Ser fram emot att det lilafärgade palettbladet växer till sig lite, för de här två är så fina tillsammans.

02 mar

Vårrapport och fettisdag.

Vi befinner oss mitt i vårvintern och dagarna blir långsamt ljusare och längre. Det går inte att utesluta snö och köldchocker, men nu hoppas vi väl mest på spirande nytt liv och solens återkomst. Hos oss har vi en SMHI-prognos som lovar sol och 3-6 plusgrader hela veckan, även om det kommer att vara kallt om nätterna. I krukan vid entrén står lyktan som kom med huset fortfarande trots att den fått sig några rejäla törnar under den här vintern. Jag kan inte komma ihåg att det har varit så här blåsigt sedan vi flyttade hit. Irisen som är på väg att visa färg fick jag av min kusin under 50-årshelgen i Småland. När den gjort sitt här i krukan ska jag hitta någon fin plats i trädgården för den.

Med sol och vår kommer lusten att få liv i bebisar till plantor som strukit med eller ser lite skabbiga ut. Mitt stora ”palettsbladsträd” drabbades av bladlöss under vintern (just palettblad verkar ha svårt att försvara sig mot dessa otäckingar) och fick tyvärr slängas. Jag hade ett skott i ett annat rum som jag ville prova att stamma upp. Detta har jag nu toppat, så om några veckor hoppas jag att jag har två starka plantor. Andra krukväxter mår bra. Mammas novemberkaktus som blommade så fint innan jul står redan i knopp igen, även om den kanske inte kommer att bli översållad av blommor. Orkidéerna på övervåningen fick slängas förra året då en av blommorna jag uppvaktades med då jag fyllde femtio tog med sig spinn. Nu har jag två stycken, varav en som har blommat konstant i ett år. Ampelliljan i köket har rensats på en mängd av sina fina bebisar och jag har gett bort två krukor och sparat en till mig själv. Jag har satt några sticklingar av skvallerrevan i vardagsrummet. Eftersom det inte finns några fönsterbänkar på hela nedervåningen har jag inte plats för mängder av krukväxter och lika bra är kanske det. De som bor här blir dock väl ompysslade. Ja, och amaryllisarna mår alla fortfarande bra! Ingen mer lök har skickat upp någon blomma. Lökarna får stå kvar på sin bricka tills risken för nattfrost är över, sedan ska de gödas upp riktigt ordentligt.

Hej hopp! Våren tar sig in på flera vis. Bokashin är igång ordentligt, men det är för kallt i verandan fortfarande. Nu står därför båda hinkarna i köket medan den fyllda får gotta till sig i några veckor till. Innehållet ska sedan grävas ner i någon av lådorna i trädgårdslandet. De där hinkarna är inte särskilt vackra och inte luktar innehållet gott heller, men vad gör man inte för att mata jorden med härligheter?

Apropå mata. Igår var det fettisdagen, alltså var det dags att kolhydratladda inför påskfastan. Jag hade kvar bullar till mig i frysen, men bakade en omgång till maken/frysen. Härliga bakterapi! Tycker fingrarna känns lite smidigare idag efter att ha fått knåda den härliga degen. Doften av kardemumma hänger fortfarande kvar i huset.

En vacker dag ska jag skaffa några ordentliga tyllar så det blir lite finare då jag spritsar grädde. Den här är för smal och funkar bäst till söta små ”blommor” i glasyr på kakor och muffins. Det hade gått precis lika bra att bara skeda upp grädden, men visst ska väl ögat också ha sitt? Med det hoppas jag att du får en fin askonsdag, dagen som inleder den kristna fastan. Även i år tänker jag uppmärksamma denna.

10 dec

10 december 2010.

I december vill jag gärna fylla hemmet med blomster av olika slag. Igår ägnade jag mig lite extra åt blompyssel. Hyacint, julros och amaryllis är de klassiska julblommorna. Julrosen är en bortskämd rackare. Tjejen på Blomsterlandet berättade att man bör packa in julrosor redan från +15°C. ”De får inte stå för dragigt, bör ej övervattnas och då de vattnas ska det vara med ljummet vatten. De klarar inte varma kaminer och ska inte stå vid kalla fönster.” När jag gick ut från butiken funderade jag på alla julrosor som bott hos mig och klarat livhanken trots min uppenbarligen felaktiga hantering. Jaja, på’t igen bara. I år har vi två julrosor här hemma. En står på gottebordet (oroa dig inte, de flesta av burkarna är tomma tills ungdomarna kommer hem och de andra blir raskt tomma om det ligger något i dem). Jag tog inte bort det ihopskrumpna bladet som ligger där just för att vi alla ska påminnas om den här skönhetens divalater. Har jag vattnat för kallt? Har jag glömt att vattna alls, eller har jag vattnat för ivrigt?

Jag gillar att göra julinstallationer i krukor från loppis. Samlar på mig lite här och där för en femma eller tia och låter dem uppta plats i stenladan trots att de inte ska användas förrän om många månader. Just den här burken är mitt favoritfynd från 2021. Det är en helt oanvändbar burk utan lock som ändå kostade 45 kronor, men jag såg just den här uppgiften för den och pungade ut med pengarna. Tanken var att jag skulle ge bort den. Jag blev dock för självisk, ungefär som man kan bli då det gäller något hemgjort som tagit mycket tid att göra. Skulle någon annan uppskatta den lika mycket som jag? Tydligen räckte inte min generösa natur till den här gången, så den står fortfarande kvar här hemma.

Sedan är det de växter som står uppe i arbetsrummet på undantag. Mamma hade några olika praktfulla novemberkaktusar, bland annat en riktigt intensivrosa som min syster tog hand om. Den har hon gjort avläggare på som hon tänkte skulle bo hemma hos vår bror. Han bad dock att jag skulle agera fosterfamilj för att den skulle överleva, så nu står den här och har redan levererat två praktfulla blommor. Två knoppar är redo att blomma ut under de närmaste dagarna. Tidigare i år fick jag slänga alla mina orkidéer då de var helt genomdrabbade av ohyra som inte lät sig kuvas. Jag råkade ha en phalaenopsis på nedervåningen som höll sig smittofri och den blommar nu om lagom till jul, precis som orkidéer brukar.

Hyacintkrukan från Waldemarsudde har jag redan visat. Den här lilla tomtehinken låg i en helt annat prisklass, men var så söt på sitt eget vis att den också fick följa med hem från second hand-butiken. Den ska levereras till vår granne med önskningar om ett gott jullov. Jag jobbar inte som lärare längre, men uppmuntrar gärna de som gör det. När jag ska plantera om i annat än keramikkrukor ser jag till att tänka på om behållaren behöver skyddas med en plastpåse (som här) eller om andra anpassningar krävs. Ihopknycklat tidningspapper funkar bra som distans för att inte behöva slösa jord i onödan och lite mossa längst upp ser alltid fint ut. Hyacintlökarna sätts ut i jorden på en gång då de är överblommade, om jorden inte frusit till förstås. Då får de vänta i stenladan tills våren kommer.

Nu saknas bara ett tallris, eller ett enris. Får se vad det blir. Jag vill ha ett litet ett i allrummet. Och så julgran såklart, men den får vänta ett par dagar till. Vi har hittat lokala odlare som tar 100 kronor för en gran som man får hugga själv eller som de har fixat. Roligt att stötta sådan verksamhet!

18 apr

Planttanten funderar.

Nu befinner vi oss i den period som inbjuder till precis hur mycket jobb som helst utomhus. Listan på jobb som ska utföras är oändligt lång, men eftersom det är i början av säsongen känns det okej. Att vara planttant inbjuder till mycket förväntan, hopp och annat positivt, men frustration och oro är även de en inte helt oviktig del av att ha tagit på sig denna persona. När jag läser igenom mina odlingsdagböcker från 2018 och framåt ser jag flera olika mönster, men det är ju också mycket som hänt som jag inte kunnat förutse eller som har haft med vädret att göra. Vädret kan jag helt enkelt inte styra, inte heller angrepp av olika slag. Det är bara att gilla läget och anpassa sig till hur det blir, något som jag vid det här laget är rätt okej med.

Sedan jag slutade följa Instagram till vardags har flera saker hänt. Jag stressas inte av andra dugliga planttanter eller gurus av olika slag. Det finns t.ex. ingen anledning för mig att förså tomater i januari eller sätta potatis i mars med hopp om att kunna triumfera med den allra första skörden. Jag blir inte inspirerad att införskaffa en massa omöjliga grödor eller blommor som ska vara ”speciella” (läs: med beteenden som en trilsk tvååring eller tonåring). Jag lägger tiden som jag har på mina egna odlingsförsök, inte på att känna mig oduglig/otillräcklig/lyckad i jämförelse med andras odlingar. Jag hoppar inte på tips som snarare stjälper än hjälper. (Positiva biverkningar.) Jag missar tips och trix som skulle kunna förbättra och förenkla mitt odlande. (Negativ biverkning.) Å andra sidan vänder jag mig nu mer ofta till mina fantastiska böcker som faktiskt innehåller en massa klokskap!

Gårdagen gav möjlighet till många avbockade poster i min imaginära att göra-lista. Precis som då man storstädar inne i ett hus blir det nästan mer rörigt då man dragit igång virvelvinden. Plantera om, diska ur, nya försådder, ”så länge”-placeringar… Nu är det stökigt både här och där. Värst är det i vår fina veranda. Usch! Jag städade jättefint där och nu ser det ut som att en planttantsuteliggare flyttat in… Mina stackars vitlökar som skulle ha satts i november har börjat gro i sina plastnät. Får väl stoppa i de klyftor som fortfarande har liv i sig och hoppas på mirakel. Förra året köpte jag ju en stor påse till 70% och fick stor skörd trots att jag satte dem på våren istället för på hösten, men jag satte dem långt tidigare än in i halva april. Jaja. Potatisarna ligger åtminstone på plats för att kunna komma igång lite innan de åker i jorden.

Alla krukväxter som var kvar har också fått lite kärlek. Roligast är att Vajlans Dr Westerlund har börjat ta sig ton och åtminstone visar att jag inte gett upp hoppet om ett vackert Dr Westerlund-träd! Sticklingen skickade jag till Skottland, så min syrra stympade den till ett gäng mindre bitar, gav dem lite rotboostpulver och nu hoppas vi på att hon får många fina plantor!

Jag glömmer alltid de här mellanveckorna som blir så stökiga. Kanske är det precis som med förlossningar? Man glömmer, för annars skulle det aldrig bli några fler barn gjorda. Det är bara att fortsätta, kämpa på, hoppas, gräva ut och gräva om, sätta, vattna, hoppas lite mer, slita och släpa, gödsla och rensa. Vinsterna blir många. Och inte bara när man nått målet och får skörda eller plocka sig en vacker blomsterbukett, utan medan man strävar. ”Vägen är målet” är inte helt flummigt ändå. Nu när pelargonerna står på köksbordet och väntar på att få flytta ut i verandan påminner jag mig om hur viktigt det är att inte tappa hoppet, inte ens då det ser nattsvart ut. Många av mina pelargoner kanske dog, men nu har jag sju starka och vackra exemplar och det ser till och med ut som att det finns ett litet öga på den åttonde som jag envist behållit trots att den inte tagit fart. Stammen är fast och jag ser inga tendenser till förruttnelse. Det är bara en ”late bloomer”, och sådana behöver bara lite svängrum och tid. Ibland behöver planttanter ta ett steg tillbaka och låta naturen ha sin gång.

Ps: Är det naturligt att sätta arton olika sorters luktärter om man inte heter Cecilia Wingård? Jaja, det var så många påsar jag hade i frysen. De flesta var kvar från förra året och resten köpte jag då vi var på luktärtssafari förra året. Jag är glad att vi åkte, för nu har CW flyttat och tänker inte anordna några fler luktärtssafaris. Hur som helst hoppas jag på lika stor framgång då det gäller framdrivningen av dessa skönheter. Jag kom igång lite sent med dem, men några veckor för sent är bättre än aldrig!

13 apr

Dags för nästa nivå.

Igår var det äntligen dags att skola om tomater, chili och paprika. När allt var klart hade jag 18 tomatplantor och sex vardera av chili och paprika. Nu hoppas jag att de tar sig ordentligt i de nya krukorna med lite matigare jord runt fötterna. (Nu på eftermiddagen ser jag flera av tomatplantorna som redan ser ut att må bättre!)

Det känns så lyxigt med detta lilla ”växthus”! Det gör mig glad varje dag. Kanske är det lite märkligt att ens kalla det här ett växthus, men det här ger mig möjlighet att driva upp små plantor här hemma utan att behöva snubbla över krukor och lådor vilket annars är vanligt när det gäller planttanter i lite mindre hem. Varje hylla ger möjlighet till att ge plantorna under lysrören en hel dags solljus. Nu har jag en hel del blomfröer som jag i år skulle vilja ge lite skjuts för att göra dem mer motståndskraftiga innan utplantering. Yngsta dotterns rum ligger i söderläge och är ju numera utrymt. Ger detta möjlighet till ett expanderat växthus?

17 nov

Tacksamheten.

Jag har inte så mycket tid att skriva här i bloggen nu när jag driver ”Trettio Tacksamma Dagar” på Facebook. Det är okej. Allt har sin tid och allt det där. Något annat år har jag tänkt slopa bloggen helt under november, men i år har jag landat i att det helt enkelt får bli lite långsammare här inne tills det är dags för advent.

Häromdagen fick jag en färdiguppstammad Dr Westerlund av min väninna. Perfekt! Jag ska låta den växa till lite innan jag toppar den. Hur har det då gått med mitt projekt att få till något liknande det här praktverket?

Tja, jag har inte gett upp och den verkar må ganska bra. Den har dock uttryckt en önskan om att INTE bli jämförd med sin pimpade sociala medier-version.

Jag gillar den här doktorn. Han ska få en fin lerkruka nästa gång han planteras om och dessutom ska jag se till att han inte ser ut att ha trillat ner i källaren. Han fick nog för lite jord runt fötterna senast det begav sig. Det är ändå rätt imponerande att projektet fortgår! Detta ”träd” började som stickling i februari 2018 från en doktor som mamma fått av sin väninna G-B 2017. Jag ärvde den och har sedan dess delat ut sticklingar hit och dit. Det hade varit roligt att se hur eller om de har tagit sig i sina nya hem!

22 mar

Planttantsredovisning.

De omplanterade pelargonerna börjar sätta nya blad, basilikan har tagit fart, de gamla auberginefröerna har kommit upp nästan allihop (om än spretiga) och så här långt har både tomat, paprika och chili klarat sig bra. Faller världen omkring oss samman är det skönt att ha något så jordat som växtligheter att fokusera på. Det och att fira livet. Bra kombination.

Jag trodde jag hade tagit livet av mammas novemberkaktus, men nu har den börjat blomma igen, precis i tid till påskförberedelserna.

Förra året gick basilikaodlingen ”sådär”. Jag tänker om, men har inte tänkt färdigt än. Hur gör du med din egenodlade basilika?