15 jun

Festligt!

Så härligt det är att få vara med och fira viktiga delmål på livets stig! De senaste dagarna har vi fått fira både det ena och det andra tillsammans med människor som jag verkligen älskar.

Student nummer ett, en härlig ung man med stort intresse för samhället och dess strukturer. Hans mamma har funnits i mitt liv sedan hon var liten, i många olika roller. Så härligt att få fira denna stora dag!

Student nummer två, en annan härlig ung man. Rättrådig och kärleksfull. Syskonens barn är som mina egna och glädjen då de skördar framgångar är stor!

Maken var muurikka-kock på den andra studenten och pizzabagare då vår härlige svåger överraskades med 40-årsfest på lördagen. Dessvärre glömde jag att fota under denna begivenhet, så ”the Swedish Chef” får representera det firandet.

Vill bara säga att trädgården i Bredavik aldrig varit så fin som till studenten i år. Syrrans blick för detaljer är fantastisk. Extra roligt var det att äldsta dottern hade möjlighet att följa med ner och fira sina kusiner! Hon gjorde sig fint i den temporära lyxsoffan som nu återgått till att vara säng i ”kaptensvillan”.

Titta, vilka ljuvliga blomster! Jag kan tala om att buketterna fortfarande står fina idag, fyra dagar senare. Min syster påstår att det är för att hon följde rådet att gå upp och plocka blommorna klockan fem på morgonen. De chockades väl till skönhet…

För övrigt kan jag tala om att hela Bredaviksträdgården är så vacker just nu, trots den långvariga torkan. Gräsmattan börjar torka till, men den har varit frodig och grön ända tills nu. Samma sak här hemma i Uttorp. Jag är tacksam över att vi inte har bevattningsförbud med det kommunala vattnet. Vattnet i våra egna, grunda brunnar är slut, eller nästan slut, men jag vattnar så länge det går! Salladen med egen spenat, sallat, rucola och rädisor är inte dum. Jag älskar när trädgårdsterapin räcker liiite längre än till att bara vara just ”terapeutisk”. Någonstans känns det gott att kunna njuta av det man jobbat så hårt för, hehe.

23 maj

Overklig skönhet.

Gärna ville jag vara ett träd

Gärna ville jag vara ett träd
ja gärna ville jag vara ett träd
Jag skulle stå på en äng för mig själv
och tänka som man tänker
på hur vinden far
och stjärnorna blänker

Gärna ville jag vara en sten
ja gärna ville jag vara en sten
Jag skulle ligga för mig själv på en strand
och tänka som man tänker
på hur vågorna slår
och vattnet stänker

Gärna ville jag vara ett hav
ja gärna ville jag vara ett hav
Jag skulle finnas överallt
och tänka så som haven tänker
på hur stormarna far
och vågorna blänker

ur Gröngölingen är på väg av Barbro Lindgren

Igår var vi några i familjen i Bredavik och njöt av en fantastisk dag. Min syster hade hela sin familj med sig och de fixade och fejade, gjorde fint och förberedde inför att ett av syskonbarnen får besök av vänner nästa helg. Brorsan klippte gräs och fick det att se ut som en reklambild från något gräsvårdsföretag, så fint blev det. Maken har blivit en hejare på att få ihop maten som man lagar på muurikka, så det blev hans uppgift. Det var ruskigt gott och jag kan varmt rekommendera receptet som ju funkar lika bra i stekpanna. (Vi använde fläskytterfilé.) Alla blev så mätta att magen stod i fyrkant, men så blir det ibland när maten är god, sällskapet trevligt och vädret alldeles perfekt. Dessutom var utsikten över ”gungträdet” längst ner i trädgården overklig. Fotot ser fejkat ut, men såhär såg det ut. Tänk, vilket paradis för honungsbin!

02 sep

Om att dra ut på sommaren.

De senaste dagarna har bjudit på tung, varm, nästan tropisk luft. Jag funkar inte bra under sådana omständigheter, men jag är ändå mycket tacksam över de här sommarbonusdagarna! Maken kom på att det kunde vara roligt att samlas i Bredavik och äta något gott som avslutning på veckan och sommaren. Det råkade vara svågerns födelsedag just igår, så vi passade på att fira honom också.

En av årets investeringar till Bredavik blev en muurikka, en stor stekhäll (som vi använder med gasoltub). Igår fixade vår familj en stor kycklingwok som räckte till alla 17 hungriga. Jag följde det här receptet på ett ungefär. Det blev smarrigt! Chilin uteslöts för barnens skull, så en flaska sweet chili-sås fann sin användning hos många av oss. Jag kom ihåg första gången jag fick äta muurikka-mat. Det var Stig Strands vän Jörgen som kokade ihop en gräddig viltskavsgryta som smakade fantastiskt gott mitt ute i den smällkalla vintern. Jag hoppas att vår stekhäll kommer att vara till stor glädje framöver.

Här ligger den mycket välgjorda gjutformen till nästa Bredaviksprojekt. Den här gången är det en pizzaugn som är målet. När vi nu hade ett gäng lyftvilliga muskelknippen på plats blev det en enkel match att lyfta betongplattan som är grunden till ugnen på plats.

Det är min driftiga syster som någon gång hittade beskrivningen till det här projektet. Jätteroligt! Vi ser fram emot att använda även detta spännande matlagningsredskap.

I vanlig ordning bjöds vi på en vacker solnedgång. Jag känner alltid tröst och tillförsikt när jag står här nere vid vattnet och ser ut över havet. Färgerna på både vatten och himmel skiftar ständigt och ingen solnedgång är den andra lik. Det ger mig känslan av hopp att det alltid finns chans till nystart, läkning eller vad det nu är jag tror mig behöva.