Åh, vad jag längtade till det välsignade regnet igår! Lyckligtvis kunde jag underhålla mig genom att umgås med min gamla arbetskamrat och vän i Bredavik i många timmar. Så roligt det är när livet vävs ihop på extra märkliga sätt. L är från västkusten. Vi jobbade som kollegor på en f-9-skola i Huddinge kommun när vi en dag kom på att L var ihop med min gamle psykologilärares son. Osannolikt, men så var det! Nu jobbar ingen av oss kvar på skolan ifråga, L har flyttat hem till västkusten med sin familj och när de hälsar på pappa/svärfar/farfar passar vi på att ses. Jag gillar verkligen att det går att ha kvar vänner genom livet, trots att man kanske rent fysiskt inte längre är lika nära.

När jag kom hem bestämde jag mig för att diska av alla krukor som stod på disk-kö. Snacka om mindfulness. Verandadörren stod öppen och släppte in ljudet av regn på plåttak, även det härligt för själen. Jag sov sedan gott och länge, säkert påverkad av lågtrycket. Nu sitter jag här och njuter av den friska luften och det faktum att allt är alldeles genomvattnat, åtminstone för några dagar framåt!