29 jan

Håll i hatten!

Ojojoj, vad det blåser! Jag vet inte om det är stormen Malik som slagit till i bloggen, men den fick något märkligt fel och gjorde att jag kunde fokusera på att förbereda inför begravningen hela dagen. Alltså, storstäda, baka och lite annat som kan vara på sin plats om nu någon av släktingarna skulle vilja komma in en stund efter jordfästningen här på Sturkö.

Vedspisen har gått varmt hela dagen. Elen har inte gått, men det känns extra härligt att ha den här praktpjäsen i vårt kök sådana här dagar. Emellanåt har det känts som att hela huset ska dras rakt ut i rymden! Vindbyarna är enligt SMHI rejält starka, kanske ända upp till 30 m/s. Jag vågade mig ut en snabb runda för att få lite frisk luft, men jag kände mig inte alls trygg. Det här var inte dagen jag skulle få en tegelpanna i huvudet i alla fall.

Det var däremot dagen då jag skulle göra en riktigt smarrig svasiatisk (svensk och asiatisk) kycklinggryta med kokosmjölk och risnudlar. Godare än såhär blir det bara om man häller på lite extra sesamolja och salta jordnötter och det gör man naturligtvis. Mums.

Detta var också dagen då jag bakade begravningsbullar. Maken påstår att de blev perfekta, numera frestas jag faktiskt inte ens att smaka en tugga fast det luktar så gott. Jag tänkte på hur sällan jag bakar nuförtiden. Främst för att barnen inte längre bor hemma såklart, men också för att jag inte tolererar vetemjöl och mest lagar sådant som jag också kan äta. Det är dock ett av mina största nöjen och jag gläds varje gång det är fikavecka till kören till exempel! Manfred gillade dessutom mina bullar, så jag tyckte de hade sin plats till hans speciella dag.

Jag plockade även fram moster Elin, mormors storasyster och mammas gudmor, för att be henne hjälpa mig sy i en tappad knapp i pyjamasskjortan. Hon log så vänt, men vägrade hjälpa till. Jag fick snällt fixa det själv, men jag tror att det var hon som hjälpte mig hitta rätt knapp! Jag vet inte hur hennes passfoto hamnade i knappburken som kom från hennes sykorg, men jag blir glad varje gång jag ser det. Hon var en speciell kvinna och jag vet hur viktig hon var för min mamma. Hennes liv var allt annat än lätt. Jag har många gånger tänkt att det hade passat perfekt att göra en dramaserie av det och har säkert berättat om det här i bloggen förut. Hon kämpade på och var lite argsint sina sista 20 år. Kanske inte så konstigt tänker jag när jag går förbi hennes och hennes första make och stora kärleks grav här på kyrkogården. John dog 1937 och Elin väntade lääääänge på att få göra honom sällskap innan hon slutligen somnade in 2017, strax före sin etthundraförsta födelsedag. Lilla moster Elin…

07 maj

Den som spar, den har.

Här kommer fortsättningen på historien om att lappa och laga. Mina gosiga fårskinnstofflor hade verkligen sett sina bästa dagar. Jag fastnade i något som stack ut för flera månader sedan och hela sömmen längs högra sidan på ena tofflan drogs upp. (Den var sydd i samma teknik som kolpåsar, fast när jag ska dra upp dem med ett ryck funkar det aldrig någonsin.) Dessutom har de blivit väldigt fläckiga och kändes allmänt sunkiga. Jag började med att sy ihop hela sidan med langettsöm. När jag tänker efter tror jag att det var den första söm jag någonsin lärde mig, då jag liksom alla andra svenskar sydde en fantastisk handväska på lekis. Jag hade precis fyndat ett härligt nålbrev med lite specialnålar, bl.a. för möbelsömmar, så denna nål gjorde det otroligt smidigt! (Direkt efter spetsen blir nålen lite plattare och ”expanderad”.)

Del två i uppfräschningsprocessen var att ge alla fläckar en omgång med mockasuddet. Det gick ganska bra, men är mycket lättare på ex. ett par hårdare skor som inte ger efter så lätt.

Så här såg det ut efter mockasuddet. Bättre alltså, men jag visste att det kunde bli ännu bättre.

Jag visste att jag hade en hel arsenal specialare i skovårdslådan, städade ur den och slängde gammalt skit och hittade denna skumrengöring som också funkar på mocka och nubuck. Jag använde en vanlig kökssvamp som fuktades lätt med vatten innan jag sprejade på skummet och långsamt arbetade mig igenom båda tofflorna i cirkelformade rörelser. (Jag sprejade nytt skum på svampen med jämna mellanrum, så fort den kändes för torr.) Sedan var det bara att låta det hela torka.

Så här såg tofflorna ut dagen efter ”renoveringen”. Då de hade torkat gav jag dem en omgång med en mockaborste (har lite hårdare borst) och när allt var klart fanns inte en fläck kvar. Med tanke på att jag tänkte slänga tofflorna då jag hittade dem i hörnet där de legat och väntat på bättre tider halva vintern är jag extra nöjd med resultatet.

Skovård är onekligen ett relativt lätt sätt att förlänga livet på sina fotskydd! Både skor i läder, syntet och tyg mår bra av att pysslas om.

Här hittar du en detaljerad steg-för-steg-redovisning för hur du bäst tar hand om läder och mocka.
Sneakers behöver en lite annan behandling.
Det här inlägget om vita skor innehåller också flera bra tips!

05 feb

Fixa och dona.

Lyckligtvis jobbar jag inte idag, för natten blev ett långt host-race. I går natt lyckades jag med husmorstipset att hälla hett vatten på en skivad rå lök. Ingen hosta alls! Tydligen gick det inte två nätter på raken, för hostan tog nu revansch och vann över mig. Som tur är har vi en ganska bekväm soffa och till slut somnade jag där utmattad och halvsittande med en halvvarm Klippanfilt över mig.

Jag gillar ju att ha utmaningar att bocka av för att få saker och ting gjorda, så häromdagen fixade jag en lista på 30 surdegar som ska betas av på lika många dagar. Hittills har jag beställt studielitteratur, beställt musikalbiljetter till min och dotterns kommande Londonresa, uppdaterat presentlådan, städat i kökslådorna, beställt garn till syrrans 40-årssjal (hon fyller 43 nu i mars, så jag ligger mer än lovligt efter), köpt årets fröer, registrerat de få julkort som kom 2018, säkerhetskopierat över 14 000 telefonbilder till Google Foto, och stickat klart sonens första Opalsocka (snart har jag fixat alla tre paren av garnet vi köpte i Tyskland i somras). Dagens projekt är att ta hand om en hög med laga-, fixa- och fållaprojekt som legat och svällt till ohanterliga proportioner i flera månader. Sylådan dammsögs och rensades på onödiga grejer, remsorna med ”knappar värda att återvinna” demonterades och knapparna ligger nu redo att sys på något fint projekt, jag har maskinfållat några tröjor och tvättlappar och nu ska jag handfålla ett par byxor. Jag förhalade lite bara genom att skriva här, men nu det är dags. Heja, heja!

03 okt

Om att återvinna.

Idag vill jag bara dela med mig av en version av Stairway to Heaven som är väl värd att lyssna på. Heart. Kvinnor med talang. Och en maffig kör och lite duktiga musiker gör ju sitt till naturligtvis.

1_3

Att återvinna musik kan ge härliga resultat. Att återvinna kläder är också rätt grejt. I går sprättade jag bort en fastsydd resår som gjorde att mina sköna mysbyxor inte var sköna alls. Efter mycket sprättande och röd sytråd över hela vardagsrummet fick jag till en söm som löste problemet. Nu har jag sköna, fina elefantbyxor som används istället för fina, osköna elefantbyxor som ligger i garderoben. Det grå på bilden är något slags bomullssjal i storlek av mindre filt. Jag sprättade bort några fula lappar och hängde sjalen över soffan som mysfilt att lägga över axlarna när man sitter och tittar på teve. Den bruna kjolen ärvde jag av min syster tror jag. Den är nu lagad och kan användas som ”extrakjol” över byxor för att ge en lager-på-lagerkänsla.

Jag och dottern hittade en stor volangkjol med härliga bomullstyger i olika rutiga tyger för tre dolares på Deseret Industries. Tillsammans med tre bautastora jeanskjolar fyndade på samma ställe ska den få bli ett lapptäcke med lite countrykänsla. Visst kan det här bli fint (efter mycket klippande och skärande och syende)?

2_1