laga

14 sep

#skapandeseptember, ny.

Ibland blir det inte riktigt som man har planerat, så då får man tänka om. Kreativitet handlar om att ha förmåga att tänka i nya banor, se saker ur ett nytt perspektiv och få detta att leda till något slags resultat. Med så mycket mindre tid än jag hade tänkt fick jag ändå till en riktigt bra lösning tycker jag själv.

Ganska snart efter att vi hade flyttat hit var det något litet syskonbarn som bröt av det ena benet på den här stolen. Det var ingen större katastrof och länge hade jag benet liggandes ”på en bra plats” eftersom intentionen var att laga den. Du kan ju säkert tänka ut vad som hände med det där benet. Ja, eller ungefär. Hur som helst var det länge sedan någon visste var det hade hamnat. När jag så satt vid mitt skrivbord och tänkte ”ny, ny, ny” såg jag en av plywoodbitarna jag tryckt ut från ryggstödet då jag gjorde stolen som lades upp igår. ”Hm, den där borde funka som ben.” Trälimmet stod redan på plats, liksom sandpapper. Guldfärgen har jag inte kvar, men färgskillnaden mellan trären och guld är inte så stor och de bakre benen syns inte då stolen står uppställd i fönstret. Den här idén hade jag ju annars kunnat kläcka för några dagar sedan då ”laga” var ordet i utmaningen, men då fanns ännu inte rätt förutsättningar.

För övrigt var det dags för amaryllis nummer två för säsongen att göra sig redo att blomma. En lök till har en knopp på väg upp i den där ”semesterlådan” för amaryllislökar ute i trädgårdslandet. Vi får väl se om det blir några som blommar till jul. Det spelar mindre roll, jag gillar verkligen att de här skönheterna får nya chanser istället för att ha ändat sina dagar i en kompost eller soptunna. Jag har skickat svärsonen att uppvakta äldsta dottern med fin bukett idag på hennes födelsedag, men nog kan det bli en ny tradition att uppvakta vårt septemberbarn med en amaryllis? Grattis E!

Vill du vara med i vår utmaning? Här hittar du den.

12 sep

#skapandeseptember, laga.

Vad ska man laga kreativt då lagahögen innehåller exakt noll plagg att vara skapande eller kreativ med? Dessutom har mitt fokus legat på valet, jag har inte haft tid med pyssel (jag förbereder ju alltid och ligger en dag före för att kunna lägga upp foton på ”rätt dag”). Tankarna går osökt in på politiska åtgärder. Sveriges lagahög är mycket högre än min. Vi har förtroenden som behöver stoppas med täta stygn, hål i kassor som kanske behöver större åtgärder än en påsydd lapp och glappande käftar på en massa politiker från hela skalan som pratar rappakalja. De senare behöver kanske service så att det de rapar ur sig när man trycker på deras magar blir rätt? Eller ska vi helt enkelt ta ur batterierna så att vi inte behöver lyssna på dem?

När jag såg det preliminära valresultatet i morse kunde jag återigen konstatera att det blir några tuffa år framöver. Jag undrar vilka av de folkvalda som faktiskt kan stå pall och vara de samhällets stöttepelare som vi behöver? Vilka förstår hur en budget fungerar? Jag är inte säker på att våra politiker på riktigt har förstått sina uppdrag. Är det viktigast att ta beslut som är rätt eller beslut som får en att kunna fortsätta ta ut sitt lilla politikerarvode? Vilka politiker har förmågan att tänka framåt?

Uppenbarligen har många dåliga beslut tagits genom åren. Det gör att Sverige blöder med gapande sår på flera ställen. På andra platser pågår självskadebeteenden som inte behandlas. Dermatillomani som inte åtgärdas leder till blödande kratrar och inflammerade sår. Ångestdämpning som känns bra i stunden, men som inte leder till något annat positivt. Den typen av beteenden är vanligt förekommande. Eller vad sägs om de sår som är så inflammerade att ingen klarar av att ens titta på dem, man vill inte ens närma sig dem för att de stinker? Man sätter över något slags plåster och så får såren förväntas självläka fast sannolikheten är stor att ”behandlingen” kommer att leda till blodförgiftning. Samtidigt fortsätter man stötta en miljö som får bakterierna att frodas, vilket snarare leder till ett större sår än ett som läker fint.

Vårt land behöver inte stoppningar som bara fästs i de yttersta kanterna på hålen. Sådana lagningar trillar bort så fort man börjar gå på dem. Vårt land kanske behöver byta ut vissa delar helt, det verkar inte räcka med lappar och garn? Och vem vill ha Frankenstein, ett monster ihopsytt av många delar som kanske eller kanske inte funkar?

Jag lagar gärna grejer. Nu ser jag gärna att politiker, oavsett politisk hemvist, slutar tjafsa och skälla på varandra, utan istället ser till att plocka fram experterna som förstår hur vårt land ska lagas. Rätt lagningstekniker behövs. Rätt förutsättningar. Våga klippa bort fransiga kanter som inte går att fästa i. Våga ta beslut som leder till läkning. Många av de sår Sverige har går att läka, men knappast utan att efterlämna stora ärr. Bättre ett ärr än ett inflammerat sår tänker jag dock. Dessutom finns det lagningstekniker som faktiskt leder till resultat som är snyggare än hur allt såg ut som nytt. Dessa behöver vi få tillgång till nu! Och där slutar mina tankar som började snurra då jag skulle försöka vara kreativ runt ordet laga. Lev väl, hör du!

Alla ord i denna utmaning hittar du här.

26 aug

Vårda och fixa.

Igår hade jag min kompis över efter jobbet. Hon hade bjudit in sig själv för att låna symaskinen här hemma. Vi fick varsin begagnad Husqvarna ungefär samtidigt då vi gick på högstadiet, men min verkar ha hållit bättre än hennes. Med det sagt känner jag att det börjar bli dags att serva min älskling, det låter lite segt från motorn och jag tycker att trådspänningen ibland lämnar övrigt att önska.

Projekten var av varierande karaktär. Några grejer behövde nya gummiband, ett par plagg skulle fållas och sicksackas medan annat skulle lagas. Det fanns att göra i flera timmar! Vi hade helt enkelt fixarjunta tillsammans. Jag fick undan min egen hög för ett tag sedan, så jag hjälpte till där jag kunde och servade med mat (rosmarinkyckling med hummus, tips på nyttig och smarrig måltid). Det här är ett ypperligt sätt att umgås på. Orsaken till träffen var hushållets fungerande symaskin, men vi kunde båda konstatera att sällskap ofta är ett vinnande koncept när man vill ha saker gjorda och att vi kan tänka oss att låta gemensamma fixardagar bli en återkommande umgängesform.

Jag kom också igång med extradotterns andra socka. Nu har hon testat storleken, så det är bara att köra! Sonen och jag hann inte komma så långt på Better call Saul, denna fantastiska serie blir bra som sällskap medan jag stickar. Annars brukar jag lyssna på ljudböcker vid dylika aktiviteter. Jag kan rekommendera ett gäng böcker som jag gillat på sistone: Pascal Engmans Kokain, Moa Herngrens Skilsmässan och Passageraren 06:20 av David Baldacci. Jag inser nu när jag tänker efter att jag lyssnat på fler böcker i trädgårdslandet än jag trodde och borde bli bättre på att skriva in mina omdömen i GoodReads. Det kanske får bli ett mål för hösten? Ja, så får det bli! Heja, heja.

29 jan

Håll i hatten!

Ojojoj, vad det blåser! Jag vet inte om det är stormen Malik som slagit till i bloggen, men den fick något märkligt fel och gjorde att jag kunde fokusera på att förbereda inför begravningen hela dagen. Alltså, storstäda, baka och lite annat som kan vara på sin plats om nu någon av släktingarna skulle vilja komma in en stund efter jordfästningen här på Sturkö.

Vedspisen har gått varmt hela dagen. Elen har inte gått, men det känns extra härligt att ha den här praktpjäsen i vårt kök sådana här dagar. Emellanåt har det känts som att hela huset ska dras rakt ut i rymden! Vindbyarna är enligt SMHI rejält starka, kanske ända upp till 30 m/s. Jag vågade mig ut en snabb runda för att få lite frisk luft, men jag kände mig inte alls trygg. Det här var inte dagen jag skulle få en tegelpanna i huvudet i alla fall.

Det var däremot dagen då jag skulle göra en riktigt smarrig svasiatisk (svensk och asiatisk) kycklinggryta med kokosmjölk och risnudlar. Godare än såhär blir det bara om man häller på lite extra sesamolja och salta jordnötter och det gör man naturligtvis. Mums.

Detta var också dagen då jag bakade begravningsbullar. Maken påstår att de blev perfekta, numera frestas jag faktiskt inte ens att smaka en tugga fast det luktar så gott. Jag tänkte på hur sällan jag bakar nuförtiden. Främst för att barnen inte längre bor hemma såklart, men också för att jag inte tolererar vetemjöl och mest lagar sådant som jag också kan äta. Det är dock ett av mina största nöjen och jag gläds varje gång det är fikavecka till kören till exempel! Manfred gillade dessutom mina bullar, så jag tyckte de hade sin plats till hans speciella dag.

Jag plockade även fram moster Elin, mormors storasyster och mammas gudmor, för att be henne hjälpa mig sy i en tappad knapp i pyjamasskjortan. Hon log så vänt, men vägrade hjälpa till. Jag fick snällt fixa det själv, men jag tror att det var hon som hjälpte mig hitta rätt knapp! Jag vet inte hur hennes passfoto hamnade i knappburken som kom från hennes sykorg, men jag blir glad varje gång jag ser det. Hon var en speciell kvinna och jag vet hur viktig hon var för min mamma. Hennes liv var allt annat än lätt. Jag har många gånger tänkt att det hade passat perfekt att göra en dramaserie av det och har säkert berättat om det här i bloggen förut. Hon kämpade på och var lite argsint sina sista 20 år. Kanske inte så konstigt tänker jag när jag går förbi hennes och hennes första make och stora kärleks grav här på kyrkogården. John dog 1937 och Elin väntade lääääänge på att få göra honom sällskap innan hon slutligen somnade in 2017, strax före sin etthundraförsta födelsedag. Lilla moster Elin…

07 maj

Den som spar, den har.

Här kommer fortsättningen på historien om att lappa och laga. Mina gosiga fårskinnstofflor hade verkligen sett sina bästa dagar. Jag fastnade i något som stack ut för flera månader sedan och hela sömmen längs högra sidan på ena tofflan drogs upp. (Den var sydd i samma teknik som kolpåsar, fast när jag ska dra upp dem med ett ryck funkar det aldrig någonsin.) Dessutom har de blivit väldigt fläckiga och kändes allmänt sunkiga. Jag började med att sy ihop hela sidan med langettsöm. När jag tänker efter tror jag att det var den första söm jag någonsin lärde mig, då jag liksom alla andra svenskar sydde en fantastisk handväska på lekis. Jag hade precis fyndat ett härligt nålbrev med lite specialnålar, bl.a. för möbelsömmar, så denna nål gjorde det otroligt smidigt! (Direkt efter spetsen blir nålen lite plattare och ”expanderad”.)

Del två i uppfräschningsprocessen var att ge alla fläckar en omgång med mockasuddet. Det gick ganska bra, men är mycket lättare på ex. ett par hårdare skor som inte ger efter så lätt.

Så här såg det ut efter mockasuddet. Bättre alltså, men jag visste att det kunde bli ännu bättre.

Jag visste att jag hade en hel arsenal specialare i skovårdslådan, städade ur den och slängde gammalt skit och hittade denna skumrengöring som också funkar på mocka och nubuck. Jag använde en vanlig kökssvamp som fuktades lätt med vatten innan jag sprejade på skummet och långsamt arbetade mig igenom båda tofflorna i cirkelformade rörelser. (Jag sprejade nytt skum på svampen med jämna mellanrum, så fort den kändes för torr.) Sedan var det bara att låta det hela torka.

Så här såg tofflorna ut dagen efter ”renoveringen”. Då de hade torkat gav jag dem en omgång med en mockaborste (har lite hårdare borst) och när allt var klart fanns inte en fläck kvar. Med tanke på att jag tänkte slänga tofflorna då jag hittade dem i hörnet där de legat och väntat på bättre tider halva vintern är jag extra nöjd med resultatet.

Skovård är onekligen ett relativt lätt sätt att förlänga livet på sina fotskydd! Både skor i läder, syntet och tyg mår bra av att pysslas om.

Här hittar du en detaljerad steg-för-steg-redovisning för hur du bäst tar hand om läder och mocka.
Sneakers behöver en lite annan behandling.
Det här inlägget om vita skor innehåller också flera bra tips!

05 feb

Fixa och dona.

Lyckligtvis jobbar jag inte idag, för natten blev ett långt host-race. I går natt lyckades jag med husmorstipset att hälla hett vatten på en skivad rå lök. Ingen hosta alls! Tydligen gick det inte två nätter på raken, för hostan tog nu revansch och vann över mig. Som tur är har vi en ganska bekväm soffa och till slut somnade jag där utmattad och halvsittande med en halvvarm Klippanfilt över mig.

Jag gillar ju att ha utmaningar att bocka av för att få saker och ting gjorda, så häromdagen fixade jag en lista på 30 surdegar som ska betas av på lika många dagar. Hittills har jag beställt studielitteratur, beställt musikalbiljetter till min och dotterns kommande Londonresa, uppdaterat presentlådan, städat i kökslådorna, beställt garn till syrrans 40-årssjal (hon fyller 43 nu i mars, så jag ligger mer än lovligt efter), köpt årets fröer, registrerat de få julkort som kom 2018, säkerhetskopierat över 14 000 telefonbilder till Google Foto, och stickat klart sonens första Opalsocka (snart har jag fixat alla tre paren av garnet vi köpte i Tyskland i somras). Dagens projekt är att ta hand om en hög med laga-, fixa- och fållaprojekt som legat och svällt till ohanterliga proportioner i flera månader. Sylådan dammsögs och rensades på onödiga grejer, remsorna med ”knappar värda att återvinna” demonterades och knapparna ligger nu redo att sys på något fint projekt, jag har maskinfållat några tröjor och tvättlappar och nu ska jag handfålla ett par byxor. Jag förhalade lite bara genom att skriva här, men nu det är dags. Heja, heja!

03 okt

Om att återvinna.

Idag vill jag bara dela med mig av en version av Stairway to Heaven som är väl värd att lyssna på. Heart. Kvinnor med talang. Och en maffig kör och lite duktiga musiker gör ju sitt till naturligtvis.

Att återvinna musik kan ge härliga resultat. Att återvinna kläder är också rätt grejt. I går sprättade jag bort en fastsydd resår som gjorde att mina sköna mysbyxor inte var sköna alls. Efter mycket sprättande och röd sytråd över hela vardagsrummet fick jag till en söm som löste problemet. Nu har jag sköna, fina elefantbyxor som används istället för fina, osköna elefantbyxor som ligger i garderoben. Det grå på bilden är något slags bomullssjal i storlek av mindre filt. Jag sprättade bort några fula lappar och hängde sjalen över soffan som mysfilt att lägga över axlarna när man sitter och tittar på teve. Den bruna kjolen ärvde jag av min syster tror jag. Den är nu lagad och kan användas som ”extrakjol” över byxor för att ge en lager-på-lagerkänsla.

Jag och dottern hittade en stor volangkjol med härliga bomullstyger i olika rutiga tyger för tre dolares på Deseret Industries. Tillsammans med tre bautastora jeanskjolar fyndade på samma ställe ska den få bli ett lapptäcke med lite countrykänsla. Visst kan det här bli fint (efter mycket klippande och skärande och syende)?