06 jan

Julen är över no. 2.

Fråga svenskar när julen är över så kan du få alla möjliga svar. Det finns de som börjar plocka undan julgrejerna redan på annandagen. Många julrensar i mellandagarna för att bjuda in ”ljust och fräscht” till nyår. Rent officiellt är den kristna julen över idag, på trettondagen. Traditionsenligt brukade man i Sverige bygga på traditionen att ”konung Knut bad folket driva julen ut”. Den danske hertigen Knut Lavard blev helgonförklarad efter att han blivit mördad den 7 januari 1131. Denna dödsdag, dagen efter trettondagen, är det alltså som länge ansågs vara det officiella svenska julslutet. På 1600-talet flyttades Knuts namnsdag från 7 till 14 januari och helt plötsligt fick vi tjugo dagar efter jul, alltså tjugondag Knut. Tills dess väntar benhårda traditionalister med att dansa ut julen. Jag må vara traditionsbunden, men jag ogillar också barrande granar och känner mig ganska nöjd med vår grans insats redan nu.

Tomtarna kände jag mig också ganska mätt på då jag igår kväll packade ner dem och satte tillbaka orkidéerna i fönstersmygen där de bott. Jag upptäckte att den här stackaren hade blivit kvar i sitt silkespapper och aldrig fick en chans att leva livet i frihet! Han fick därför revansch och fick sträcka på benen lite medan jag dammade av och svepte in hans kamrater. Jag plockade också ner stjärnan i allrummet, så nu är det helt mörkt här uppe på övervåningen. Genast plockade jag upp den lilla skomakarlampan jag fick av min syster för länge sedan, men som aldrig kommit upp. Det må vara dyrt med el, men dagens lampor är mycket energisnåla och vi mår inte bra av att glida omkring i ett mörker där bara skärmar på våra telefoner och datorer bidrar med ljus.

Jag plockade mer eller mindre ihop hela julen när jag ändå var igång. Vi hade lagt redan undanplockade grejer på lite olika platser över hela huset, så det gällde att sätta på rätt glasögon för att inte missa något. Det är så irriterande att hitta någon som borde ligga nerpackat fram i februari. Jag vet att det kommer att hända precis som vanligt, men nu är åtminstone allt synligt insamlat. Mitt bästa julförvaringstips är att fixa trasiga grejer innan de åker ner för förvaring, eller att göra sig av med sådant som faktiskt aldrig används. Jag vill dock påpeka att man ändrar uppfattning om vad som är vackert/betydelsefullt med stigande ålder. Det går alltid att införskaffa något nytt då lusten infinner sig, men sådant som har stort affektionsvärde kan aldrig återskapas. Arvegods ska man vara försiktig med att göra sig av med, kanske ha en speciell låda med sådant till ens barn eller någon annan i släkten. Igår skrev jag faktiskt ett dokument med information om allt julrelaterat och lade i en av jullådorna. Lite om traditioner och var de kommer ifrån, lite om varifrån och när grejer har gjort entré i vår familjs liv.

Varje år blir jag förundrad över att det går att få ner allt i lådorna igen. Vi har två stora plastlådor med lock, en med adventsstjärnor och sådant som ska upp tidigt och en med tomteland, julstrumpor och annat som kanske inte direkt ska upp till första advent. Förutom dessa två lådor finns det en egen låda till julgransdekorationerna. Ljusstakarna ställs för sig ute i stenladans förvaringshyllor. Där står även julrelaterat porslin (jultallrikarna jag samlat på mig, några krukor och fat) och julgransfoten.

Inne i vår förvaringsgarderob har jultextilierna en egen låda, de gillar inte fukten i ladan. De flesta är upprullade på hushållspappersrullar som blivit inklädda i aluminiumfolie eller stadiga rullar från presentpapper. Det finns också en superlyxrulle som jag fick en julklappshandduk upprullad på från min svärmor. Det här är vackert hantverk och jag blir sugen på att göra de andra rullarna i lådan så här vackra. Det gör ingenting att det bara är jag som vet att de ligger där. (Nu vet ju du också, förresten.) I denna låda finns även tomtekläderna och några extra tomteluvor.

De lite större dukarna har jag upphängda bland kläderna på en kjolgalge. Gillar man jul så gör man. Dukarna till matbordet ligger alla tillsammans i en egen låda, oavsett färg och säsong då de mest används. Med det är nog förvaringen av allt inredningsjuligt redovisad för i minsta detalj.

26 nov

Advent 2022.

VARJE år slås jag av hur fin sonens lilla julkrubba är och den gör mig glad precis varje gång. Det här är alltid det första julpynt som åker upp här hemma och det innebär att advent härmed kan hälsas välkommen!

Då gör det ingenting att huset är lite upp och ner. Eller lite. I varje rum ligger grejer lite huller om buller, men efter Skottland och allt runt adventskonserterna denna helgen fick det bli så.

Köksstjärnornas lampor hade klarat sig och när lamporna lyser tänker man inte så mycket på de små fläckarna. Vådan med vita pappersstjärnor är ju just att de lätt blir lite ofräscha med ett gäng år på nacken. Jag tycker ändå om dem och är glad över det mjuka ljus de bidrar med i köket under den kommande månaden. Elpriserna får vara vad de är, jag går hellre i skitiga strumpor än låter bli att tända adventsljusen i våra fönster! Hur tänker du?

17 feb

Ljuspunkter.

Jag hade någonstans i bakhuvudet att jag behövde ut och promenera tidigt på dagen om det skulle bli något igår. Gissar att det undermedvetna jobbar hårt med mig också, för det visade sig att precis lagom efter att jag hade tagit min runda (med fasterssamtal i lurarna, mycket trevligt) började det droppa lite försiktigt. Sedan slutade det inte, snarare tvärtom! Jag blev påmind om kyliga sommarregn på vinden i Bredavik någon sommar då vi nog knappt märkte att det var sommarlov eftersom vi mest läste och utan framgång försökte torka badkläder och handdukar på yttervinden eftersom vi ju badade ändå. Det smattrade så härligt på taket. Här hemma har jag två favoritställen då det regnar. Det ena är i arbetsrummet där jag hör regnet slå mot verandataket precis nedanför fönstret, och det andra är i vardagsrumssoffan där det ofta slår regn mot fönstret på södersidan. Jag var tacksam över att inte behöva vara rastvakt på någon skolgård, säkert med rejäla kläder anpassade till väder och vind, men ändå lite mindre glad.

Blåbärsriset som jag plockade in då solen fortfarande lyste över oss fick plats på det lilla bordet i vardagsrummet, mitt lilla ”årstidsbord” som byter skepnad hela tiden med hjälp av det naturen bjuder på, ljus och annat som förgyller tillvaron bara för att det är fint eller har någon typ av affektionsvärde. Jag tänkte en stund på min svärmormor Britta som älskade blåbärsris, både som dekoration på vårvintern och som källa till rikedom då blåbären skulle skördas. Jag tänkte lite på mamma då hennes ängel lyser upp vårt hem varje dag. Jag tänkte på familj och vänner som gett bröllopspresenter, födelsedagspresenter och julklappar som hamnat här. Jag tänkte att det inte krävs så mycket ljus för att få undan dassigheten om man bara öppnar ögonen.

Ljusslingan som åkte upp till julkorten första eller andra julen i huset blev kvar för att agera ”alla hjärtans”-dekoration och sedan bara lät vi den hänga kvar. När julkorten är bortplockade hänger vi upp korten som ändå kommer lite då och då. Just nu gläder extrasyrrans kondoleanskort till maken lite extra då det blir så fint med ljuset bakom. Tackkort i brevlådan, vackert stämplade kort från en vän och inte minst bröllopspåminnelsen – allt detta lyser upp!

Med ljustemat måste jag visa något. I fredags frågade jag syrran om de hade köpt ny klocka till sovrummet. Den är jättestor och har hängt i Chapmanskolan, underbart vacker. ”Nä, den har stått där i femton år.” Alltså, vad är det för fel på mig? Jag brukar alltid lägga märke till om det händer något i inredningen eller om något är förändrat. Ja, eller det trodde jag. För andra gången på en vecka fick jag nämligen lite hicka i halsen då jag såg ”FM Mattsson” lysa bakvänt bakom kranen inne på vår toalett. Kranen monterades hösten 2016. Nu är det vårvinter 2022 och jag har aldrig lagt märke till det här fenomenet! Skuggan av märkningen på kranens sida måste ju ha speglat sig i kaklet varje dag med någorlunda solsken?! Jag blir orolig för mig själv. Kanske har jag samma minnesfel som mormor. ”Oh, vad gott, det här har jag ALDRIG ätit”, brukade hon säga om sådant som hon uppenbarligen provat både en och två gånger. Nåja, jag får väl tänka som så att det är bra att få härliga och ljusa upplevelser gång på gång, att det tillför glädje i livet?! Hej och hå, kämpa på.

10 dec

10 december 2010.

I december vill jag gärna fylla hemmet med blomster av olika slag. Igår ägnade jag mig lite extra åt blompyssel. Hyacint, julros och amaryllis är de klassiska julblommorna. Julrosen är en bortskämd rackare. Tjejen på Blomsterlandet berättade att man bör packa in julrosor redan från +15°C. ”De får inte stå för dragigt, bör ej övervattnas och då de vattnas ska det vara med ljummet vatten. De klarar inte varma kaminer och ska inte stå vid kalla fönster.” När jag gick ut från butiken funderade jag på alla julrosor som bott hos mig och klarat livhanken trots min uppenbarligen felaktiga hantering. Jaja, på’t igen bara. I år har vi två julrosor här hemma. En står på gottebordet (oroa dig inte, de flesta av burkarna är tomma tills ungdomarna kommer hem och de andra blir raskt tomma om det ligger något i dem). Jag tog inte bort det ihopskrumpna bladet som ligger där just för att vi alla ska påminnas om den här skönhetens divalater. Har jag vattnat för kallt? Har jag glömt att vattna alls, eller har jag vattnat för ivrigt?

Jag gillar att göra julinstallationer i krukor från loppis. Samlar på mig lite här och där för en femma eller tia och låter dem uppta plats i stenladan trots att de inte ska användas förrän om många månader. Just den här burken är mitt favoritfynd från 2021. Det är en helt oanvändbar burk utan lock som ändå kostade 45 kronor, men jag såg just den här uppgiften för den och pungade ut med pengarna. Tanken var att jag skulle ge bort den. Jag blev dock för självisk, ungefär som man kan bli då det gäller något hemgjort som tagit mycket tid att göra. Skulle någon annan uppskatta den lika mycket som jag? Tydligen räckte inte min generösa natur till den här gången, så den står fortfarande kvar här hemma.

Sedan är det de växter som står uppe i arbetsrummet på undantag. Mamma hade några olika praktfulla novemberkaktusar, bland annat en riktigt intensivrosa som min syster tog hand om. Den har hon gjort avläggare på som hon tänkte skulle bo hemma hos vår bror. Han bad dock att jag skulle agera fosterfamilj för att den skulle överleva, så nu står den här och har redan levererat två praktfulla blommor. Två knoppar är redo att blomma ut under de närmaste dagarna. Tidigare i år fick jag slänga alla mina orkidéer då de var helt genomdrabbade av ohyra som inte lät sig kuvas. Jag råkade ha en phalaenopsis på nedervåningen som höll sig smittofri och den blommar nu om lagom till jul, precis som orkidéer brukar.

Hyacintkrukan från Waldemarsudde har jag redan visat. Den här lilla tomtehinken låg i en helt annat prisklass, men var så söt på sitt eget vis att den också fick följa med hem från second hand-butiken. Den ska levereras till vår granne med önskningar om ett gott jullov. Jag jobbar inte som lärare längre, men uppmuntrar gärna de som gör det. När jag ska plantera om i annat än keramikkrukor ser jag till att tänka på om behållaren behöver skyddas med en plastpåse (som här) eller om andra anpassningar krävs. Ihopknycklat tidningspapper funkar bra som distans för att inte behöva slösa jord i onödan och lite mossa längst upp ser alltid fint ut. Hyacintlökarna sätts ut i jorden på en gång då de är överblommade, om jorden inte frusit till förstås. Då får de vänta i stenladan tills våren kommer.

Nu saknas bara ett tallris, eller ett enris. Får se vad det blir. Jag vill ha ett litet ett i allrummet. Och så julgran såklart, men den får vänta ett par dagar till. Vi har hittat lokala odlare som tar 100 kronor för en gran som man får hugga själv eller som de har fixat. Roligt att stötta sådan verksamhet!

05 dec

5 december 2021.

Är det här kanske den julfirande världens vanligaste pyssel? Torkade apelsinskivor tror jag har funnits med i julpysselböcker i olika projekt så länge jag har läst sådana. Det är så lättillgängligt och tilltalar flera olika sinnen och inte är det särskilt svårt eller dyrt att få tag i materialet.

Det här projektet började jag för flera veckor sedan. Det finns olika ”recept” på hur man torkar skivor av citrus. Jag gillar egentligen riktigt stora Jaffaapelsiner skurna i tunna skivor, men eftersom jag bara hade tillgång till tråkigt smakande och rätt små apelsiner fick jag använda dem. Tänkte att duger de inte till att äta för att de var så torra så borde de vara extra lätta att torka. Sagt och gjort. Några timmar i 50° ugn och så en träslev mellan lucka och ugn för att släppa ut fukten. Hälften torkade jag i drygt två timmar, resten i kanske fyra timmar. Jag ville få dem att se ut mer som blodapelsiner. Det blev ett lyckat experiment, för det blev precis som jag ville!

Jag hade tänkt använda björntråd, men dessvärre visade det sig att den nu var slut! Jag har haft samma rulle sedan jag var tonåring, så känslan av att dra av de sista decimetrarna var total tomhet. Wow. Nu fick det bli vanlig vit sytråd av polyester eller vad det nu är, men jag tror att det håller tillräckligt bra för de veckor det gäller.

Här syns färgskillnaderna mellan de olika tiderna i ugnen mycket bra. Är man en sådan som inte är så förtjust i orange kan det kanske vara ett sätt att komma runt den färgen och ändå få en riktigt julig känsla? Själv älskar jag dessa färger, värmen och hur väl det matchar mässingen. Mässingshjärtat är fäst med en metalltråd runt själva sotluckan. Vi eldar i kakelugnen varje dag och då den blir varm är det viktigt att tänka på var det blir varmt och vad man har i närheten av ugnen. Så här går det utmärkt kan jag meddela. Lycka till med dina apelsinprojekt! De få skivor som blev över tänkte jag använda som dekoration på julklappar. De är rätt sköra precis som lacksigill, så det gäller att inte slänga dessa paket i den allmänna högen. De måste nämligen behandlas med försiktighet! Med detta vill jag önska dig en fin andra advent.

04 dec

Hur bygger man ett hem?

Vilken stil har du där hemma? Sparsmakad? Anspråkslös? Modern? Eklektisk? Tidsenlig? Häromdagen tyckte jag att det mest såg tantigt ut här hemma. Hemtrevligt, men tantigt. Jag hade med all säkerhet protesterat högt om jag som femtonåring hade presenterats för mitt eget hem och fått veta att det var jag som bodde här. På den tiden ville jag att allt skulle vara vitt och mycket minimalistiskt. Inte en volang, inte en pastell, inte något hemvävt fick uppehålla sig i min närhet. Nu höll jag ju på med en massa olika hantverk, allt från att virka och sticka till att sy, väva och brodera, så detta genererade naturligtvis en hel del inredningsdetaljer som jag sedan inte ville använda själv. Något jag är lite ledsen över är att jag faktiskt vävde en fantastisk pläd som jag dessvärre tvättade själv i ullprogrammet i en maskin med resultatet att den filtade sig och krympte. Den hade jag nog kunnat tänka mig att använda varje dag fram tills nu annars.

Snättringe, 70-talshus. IKEA:s Stockholmsserie och Billybokhylla i björk. Ca 2011. Makens mormor Brittas matta. Mattan har vi i vardagsrummet nu också, flera av kuddfodralen ligger i lådan med kuddfodral. Våra Billyhyllor tror jag såldes innan vi flyttade till USA. Där köpte vi likadana, men med glasdörrar. Dessa åkte hem med oss i containrar och hamnade sedan hos svärfar.

Ibland är det bra att ta sig tid till att verkligen se vad man omger sig med och vad som finns i gömmorna. Det är roligt att rotera detaljer. Sådant jag är trött på idag kanske känns roligt och ”nytt” om tre år igen. Å andra sidan är det inte många som har ett förråd där allt står synligt och lättillgängligt för inspektion. Våra grejer och prylar står mest i ladan, men textilierna har vi i plastbackar här inne, och en del garderober och lådor. Du som brukar läsa här vet att jag kör mina utrensningar med jämna mellanrum. Jag har insett att jag alltid gör mig av med något som jag sedan saknar, men det är en bra övning i att inte lägga för mycket känslor i prylar. Jag tänker mycket på det nu när jag förbereder julklappar t ex. Trots att jag gillar att få överraska inser jag att det är bättre att ge folk det de behöver och vill ha än att försöka hitta på något som kanske, men kanske inte, går hem.

Orem, Utah, arkitektritat 70-talshus på drygt 300 kvadrat. 2016, IKEA:s Stockholmsserie funkade här även om möblerna hade köpts på IKEA i Draper. Just soffan köptes billigt i fyndhörnan. Den står nu i vårt allrum på övervåningen, soffbordet står i brorsans sommarhus, vi har en fåtölj i vardagsrummet och sonen har tagit över den andra. Lampan såldes i USA. Påskdetaljerna åker fortfarande fram varje år och tavlan från vår gode konstnärsvän hänger i vardagsrummet.

Vissa saker vi har omgett oss med genom åren har slitits ut eller gått sönder och har inte varit värda att laga. Annat har fått nytt liv, eller så har vi tagit oss an andras avpolletterade saker för att ge dem en ny chans. Det är härligt att det kan vara så tycker jag!

Gröna soffan på övervåningen i vårt hem här på Sturkö. Huset byggdes i början av 1900-talet och har renoverats genomgående sedan 2016 med målet att behålla charmen. Jag fick ljusstaken i 40-årspresent av min fina vän som några år senare gick bort i cancer. Den har kompletterats med en ”julgransstam” och påminner mig hela december om V och det vi hade tillsammans. Nostalgi av vikt och värde. Den mönstrade kudden var ett broderi som jag köpte på Tradera och gav nytt liv. Även Gocken Jobs-tavlan (en stor favorit) köpte jag på Tradera för en billig slant. (Säsongsbetonade prylar införskaffas förslagsvis på helt fel tid om man vill spara pengar.)

Nu ska jag lördagsjula och ikväll är det dags för kyrkokonsert. Det hade varit kul att höra hur du förhåller dig till inredning, prylar och vad som sparas och inte.

01 dec

Välkommen december och juletid.

Det känns ändå lite småmagiskt att se snö på marken tillsammans med adventsstjärnan i fönstret en tidig decembermorgon. Jag älskar den här tiden på året! Mörkret stör mig inte direkt, men visst älskar jag ljuset som snön tillför. Det var bara det där med is och bilar. Gillar verkligen inte att köra då det är halt.

Vår granne Lotta har satt upp utomhusljus lite här och där för att muntra upp oss trötta medmänniskor! Det är så mysigt att gå förbi deras gård på eftermiddagspromenaderna. Ljusslinga i träd, adventsljusstakar också i ladan, ljusbollar i krukor och allt vad det är. ”Var inte rädd för mörkret, tänd ett litet ljus.”

Numera står gårdens gamla vagn som dekoration vid sidan om vår uppfart. Den tillhör väl egentligen brorsan, men tills han flyttar den hade det varit roligt att använda den till något fint. Jag kan se krasse slingra sig ner över kanten, men jag vet inte om jag orkar springa med vattenkannan ända hit. Vi råkar ju bo på ett ställe som alltid bjuder på torka. Nåja, det är inte precis något problem just idag.

Hej Hemma! Blir fortfarande rörd av att jag får bo här. Jag älskar vårt hem.

Den gamle kartongtomten står bra i kröken i trappan. Jag tänker att den kom med huset, men samtidigt funderar jag på om den kom i Sikölådan med julgrejer härom året. Hur som helst tycker jag att han har sin plats här! IKEA-växten är jag dock trött på. Vet bara inte vad jag skulle sätta dit istället.

Älskar ”det är en ros…”-trycket som hade sin plats i hallen förra året. Nu har den fula elcentralen blivit inbyggd i ett fint skåp, så då får inte bonaden plats. Jag tycker ändå att den passar perfekt också i den blårosa hörnan. Lite väl svulstigt och en gnutta tantigt, men jag gillar känslan!

Blommorna fick jag av äldsta dottern efter konserten i söndags och de passar så fint i kökets lilla julhörna. Det enda som inte passar in är mikron, men den får inte plats någon annanstans. Är ändå väldigt nöjd med att den sväljer så mycket trots sin lilla storlek. Jag hade velat ha den svart så den blev lite mer en del av skåpet. Helt oviktigt egentligen!

22 nov

Nu är vi igång!

Usch, jag gillar verkligen inte att putsa fönster, men jag tycker om att ha putsade fönster. Ekvationen går ihop om man hyr in någon som gör det åt en och det har vi gjort några gånger. Inte i år dock, så det ägnade jag bl a helgen åt. Det är inte perfekt på något vis, svårt det där med två våningar på ett hus och fönster högt upp, men jag har gjort det som jag tycker mest nödvändiga.

Jag tycker nog att det glänser lite extra där i bakgrunden… Igår kom våra vänner på middag och hade med sig denna pyssliga present. Väninnan ifråga hävdar att hon har noll pyssel i sig, men nu kan hon inte längre låtsas. Jag har sett henne briljera vid flertalet tillfällen! Alltså, cellofan och någon tematisk dekoration, kan det bli finare? Glögg, pepparkakor och ädelost. Mums! Temat för kvällen var precis julsmaker. Saffran, äpple och pepparkakor.

Alla mina översomrade amaryllisar växer fint, men bara med blad. Blad i all ära, men till jul vill jag ha lite blomster. Den här fantastiska amaryllisen köpte jag på vår lokala ICA för en billig peng. Den gick i blom liiite för tidigt, men det är okej. Jag är glad ändå! Hyacinterna jag visade tidigare i veckan kommer att blomma perfekt i tid. Mitt planttantshjärta jublar! Hoppas att du får en fin vecka. En måndag i november med blå himmel, bättre kan det inte bli.

01 okt

Ett spretigt inlägg om sol, second hand och lyckan i ordning och reda.

Men var börjar jag? Kanske i min utsikt när jag kom upp på övervåningen och skulle gå in i arbetsrummet? Ja, men jag kände ”Välkommen till livet!”, även om jag redan har levat i snart 51 år och vaknat 18 611 gånger till morgnar av varierande karaktär. Det var inget särskilt med igår, samtidigt som jag hade många känslomässiga upplevelser av olika slag. Jag vet att jag ofta skriver om att reflektera och stanna upp i tacksamhet, men det går inte att betona nog ofta hur viktigt det är att ”öva” på att vara tacksam. ”Trettio tacksamma dagar” behöver inte vänta till november och jag rekommenderar att man har en tacksamhetsdagbok att fylla i då andan faller på eller då livet kanske är lite extra utmanande. Det kan tyckas gå stick i stäv med hur man känner sig då livet är överväldigande, men det är det som är själva grejen.

Det här är kanske ett onödigt mellanstegsfoto, men i förrgår fick vi hämta det omlackerade bordet! Det är så fint och jag ser fram emot att stolarna också blir färdiga (de bad oss hämta bordet för att det inte skulle ta så mycket plats hos lackeringsfirman). Det är verkligen nätt och samtidigt otroligt stabilt. Vi får plats med lika många gäster som med det gamla bordet, men alla kommer att sitta mer bekvämt då ingen kommer att sitta med ett stort bordsben mitt framför knäna (som fyra personer alltid fick göra med det gamla bordet om iläggsskivan låg i). Formen bidrar också till mer harmoni. Som sagt, det ser inte så fint ut med fel stolar till, men det är okej. Vi kan vänta lite! (Jag blir lite svettig då jag tänker på omklädande av de sex stolarna då det tar sin tid att förbereda sitsarna, så jag är otroligt tacksam över att någon annan sköter färgen på själva stolarna.)

Sedan är det det här. Jag är ledsen över att jag missade att ta ett före-foto, men nu blev det så. Härom veckan vaknade jag och hade lösningen klar över hur vi måste omorganisera utrymmet under trappan. Som det var stod en fusk-Elfa-back inklämd med en massa skor som ingen hade koll på under trappdelen till vänster och så ett högt lager med grejer som bara slängts in på backen. Detta ledde till att mycket som låg här var krångligt att ta fram och blev bortglömt. Flera butiker har haft bra erbjudande på förvaringsbackar i höst. Vi investerade efter min aha-upplevelse några hundralappar i ett mer enhetligt system som är otroligt smidigt och praktiskt, inte minst då man faktiskt ser vad som ligger i lådorna! Melaminhyllor och konsoler inhandlades på Jem & Fix, de nya backarna på Rusta och ICA. Jag öppnade och stängde det där draperiet ohemult många gånger igår kväll bara för att jag var så ruskigt nöjd. Är det normalt att vara så nöjd över ordning och reda? Det måste vara ett arv från min moster Eva!

Igår eftermiddag hade jag glädjen att få tillbringa en timme på Pingstkyrkans Second Hand i Karlskrona. Deras nya lokaler är ljusa och luftiga och jag blir alltid lika glad över att se hur välskött det är! Många ser till att hänga på låset för att inte gå miste om de bästa fynden (denna butik är bara öppen några gånger i veckan), men jag hittade allt jag letade efter och lite till även om jag kom några timmar senare. Det kan händas att familjen blev informerad om att jag köpt årets första julklappar. Det finns inte mycket som är så tillfredsställande som att rensa loppisfynd från prislappar, tvätta upp/av dem och se om fyndet nu var så fyndigt som man hade föreställt sig! Vår äldsta dotter tycker att jag är ganska trist att shoppa med då jag inte upplever riktigt samma ”rush” av att handla som hon, men i just loppisfyndandet hittar vi stor glädje båda två. Tillhör du lag ”usch, äckligt och gammalt” eller lag ”skräp är vad du gör det till”?

26 sep

It’s fall y’all!

Enligt SMHI är det faktiskt inte rent definitionsmässigt höst hos oss än. Det är helt enkelt för varmt!

Längre norrut ser det annorlunda ut. Jag brukar gilla att åka norrut, och/eller åt motsatt håll, den här tiden på året. Färgerna i varmare skalor som breder ut sig. Luften som känns annorlunda. Känslan i naturen.

Här kommer pumporna igen. Idag ska jag ge mig på att laga mat av ”flat white” (tror åtminstone att det är så de ljusare pumporna heter). Pumpa är en smak som jag varken hade lärt känna eller uppskatta innan vi flyttade till Utah. Det har förändrats och jag älskar verkligen flera av de smakkombinationer som är mest förekommande tillsammans med pumpakött. En fantastisk favorit är pumpalatte. Mmmmm!

Pumpalatte

1 C pumpapuré
1 quart mjölk (vanlig eller vegetabilisk)
1/4 C socker
1 tsk kanel
1 msk vaniljextrakt eller vaniljsocker efter smak

Vispa ihop, värm på medelvärme tills det sjuder. Koka inte. Serveras gärna med vispad grädde.

Vi har tillgång till mängder av päron, både här hemma och i Bredavik. De är smarriga att äta som de är och göra juice av, men nu tänkte vi testa att torka också. Igår hade vi vänner på besök och då gjorde jag det här smarriga receptet på päronflan. Vi åt den med vaniljglass. Riktigt gott! Jag gillar Schärs glutenfria smördeg. ICA:s kylda smördeg på rulle är ju jättesmidig för dig som inte behöver tänka på mjölet!

Kan vi landa lite i det fantastiska morgonljus som vi bjuds på varje morgon nu? Jag älskar det. Kanske är det extra vackert eftersom vi vet att vi närmar oss morgnar med kompakt mörker?

Här hemma har jag bytt ut färgskalan i vardagsrummet. Det är alltid här man ser att årstiderna skiftar hemma hos oss. Jag har köpt två olika fåtöljöverdrag på Bemz outlet, ett julrött och det här grå, som ett enkelt sätt att byta färgfokus. Jag vet inte precis om det någonsin är positivt att ha IKEA-möbler, men här har det onekligen varit en fördel. Det hade varit roligt att göra samma sak med soffan, men sofföverdragen blir lite för dyra även om man köper dem på outlet tycker jag.

Sjuttiotal eller höst? Jag vet inte om det är de senaste årens exponering som gjort att jag verkligen gillar lite mjukare nyanser av orange nu för tiden. Fortfarande är det ändå en färg som starkt förknippas med den här tiden på året. Hur ställer du dig till orange? Hiss eller diss?