01 okt

Ett spretigt inlägg om sol, second hand och lyckan i ordning och reda.

Men var börjar jag? Kanske i min utsikt när jag kom upp på övervåningen och skulle gå in i arbetsrummet? Ja, men jag kände ”Välkommen till livet!”, även om jag redan har levat i snart 51 år och vaknat 18 611 gånger till morgnar av varierande karaktär. Det var inget särskilt med igår, samtidigt som jag hade många känslomässiga upplevelser av olika slag. Jag vet att jag ofta skriver om att reflektera och stanna upp i tacksamhet, men det går inte att betona nog ofta hur viktigt det är att ”öva” på att vara tacksam. ”Trettio tacksamma dagar” behöver inte vänta till november och jag rekommenderar att man har en tacksamhetsdagbok att fylla i då andan faller på eller då livet kanske är lite extra utmanande. Det kan tyckas gå stick i stäv med hur man känner sig då livet är överväldigande, men det är det som är själva grejen.

Det här är kanske ett onödigt mellanstegsfoto, men i förrgår fick vi hämta det omlackerade bordet! Det är så fint och jag ser fram emot att stolarna också blir färdiga (de bad oss hämta bordet för att det inte skulle ta så mycket plats hos lackeringsfirman). Det är verkligen nätt och samtidigt otroligt stabilt. Vi får plats med lika många gäster som med det gamla bordet, men alla kommer att sitta mer bekvämt då ingen kommer att sitta med ett stort bordsben mitt framför knäna (som fyra personer alltid fick göra med det gamla bordet om iläggsskivan låg i). Formen bidrar också till mer harmoni. Som sagt, det ser inte så fint ut med fel stolar till, men det är okej. Vi kan vänta lite! (Jag blir lite svettig då jag tänker på omklädande av de sex stolarna då det tar sin tid att förbereda sitsarna, så jag är otroligt tacksam över att någon annan sköter färgen på själva stolarna.)

Sedan är det det här. Jag är ledsen över att jag missade att ta ett före-foto, men nu blev det så. Härom veckan vaknade jag och hade lösningen klar över hur vi måste omorganisera utrymmet under trappan. Som det var stod en fusk-Elfa-back inklämd med en massa skor som ingen hade koll på under trappdelen till vänster och så ett högt lager med grejer som bara slängts in på backen. Detta ledde till att mycket som låg här var krångligt att ta fram och blev bortglömt. Flera butiker har haft bra erbjudande på förvaringsbackar i höst. Vi investerade efter min aha-upplevelse några hundralappar i ett mer enhetligt system som är otroligt smidigt och praktiskt, inte minst då man faktiskt ser vad som ligger i lådorna! Melaminhyllor och konsoler inhandlades på Jem & Fix, de nya backarna på Rusta och ICA. Jag öppnade och stängde det där draperiet ohemult många gånger igår kväll bara för att jag var så ruskigt nöjd. Är det normalt att vara så nöjd över ordning och reda? Det måste vara ett arv från min moster Eva!

Igår eftermiddag hade jag glädjen att få tillbringa en timme på Pingstkyrkans Second Hand i Karlskrona. Deras nya lokaler är ljusa och luftiga och jag blir alltid lika glad över att se hur välskött det är! Många ser till att hänga på låset för att inte gå miste om de bästa fynden (denna butik är bara öppen några gånger i veckan), men jag hittade allt jag letade efter och lite till även om jag kom några timmar senare. Det kan händas att familjen blev informerad om att jag köpt årets första julklappar. Det finns inte mycket som är så tillfredsställande som att rensa loppisfynd från prislappar, tvätta upp/av dem och se om fyndet nu var så fyndigt som man hade föreställt sig! Vår äldsta dotter tycker att jag är ganska trist att shoppa med då jag inte upplever riktigt samma ”rush” av att handla som hon, men i just loppisfyndandet hittar vi stor glädje båda två. Tillhör du lag ”usch, äckligt och gammalt” eller lag ”skräp är vad du gör det till”?

26 sep

It’s fall y’all!

Enligt SMHI är det faktiskt inte rent definitionsmässigt höst hos oss än. Det är helt enkelt för varmt!

Längre norrut ser det annorlunda ut. Jag brukar gilla att åka norrut, och/eller åt motsatt håll, den här tiden på året. Färgerna i varmare skalor som breder ut sig. Luften som känns annorlunda. Känslan i naturen.

Här kommer pumporna igen. Idag ska jag ge mig på att laga mat av ”flat white” (tror åtminstone att det är så de ljusare pumporna heter). Pumpa är en smak som jag varken hade lärt känna eller uppskatta innan vi flyttade till Utah. Det har förändrats och jag älskar verkligen flera av de smakkombinationer som är mest förekommande tillsammans med pumpakött. En fantastisk favorit är pumpalatte. Mmmmm!

Pumpalatte

1 C pumpapuré
1 quart mjölk (vanlig eller vegetabilisk)
1/4 C socker
1 tsk kanel
1 msk vaniljextrakt eller vaniljsocker efter smak

Vispa ihop, värm på medelvärme tills det sjuder. Koka inte. Serveras gärna med vispad grädde.

Vi har tillgång till mängder av päron, både här hemma och i Bredavik. De är smarriga att äta som de är och göra juice av, men nu tänkte vi testa att torka också. Igår hade vi vänner på besök och då gjorde jag det här smarriga receptet på päronflan. Vi åt den med vaniljglass. Riktigt gott! Jag gillar Schärs glutenfria smördeg. ICA:s kylda smördeg på rulle är ju jättesmidig för dig som inte behöver tänka på mjölet!

Kan vi landa lite i det fantastiska morgonljus som vi bjuds på varje morgon nu? Jag älskar det. Kanske är det extra vackert eftersom vi vet att vi närmar oss morgnar med kompakt mörker?

Här hemma har jag bytt ut färgskalan i vardagsrummet. Det är alltid här man ser att årstiderna skiftar hemma hos oss. Jag har köpt två olika fåtöljöverdrag på Bemz outlet, ett julrött och det här grå, som ett enkelt sätt att byta färgfokus. Jag vet inte precis om det någonsin är positivt att ha IKEA-möbler, men här har det onekligen varit en fördel. Det hade varit roligt att göra samma sak med soffan, men sofföverdragen blir lite för dyra även om man köper dem på outlet tycker jag.

Sjuttiotal eller höst? Jag vet inte om det är de senaste årens exponering som gjort att jag verkligen gillar lite mjukare nyanser av orange nu för tiden. Fortfarande är det ändå en färg som starkt förknippas med den här tiden på året. Hur ställer du dig till orange? Hiss eller diss?

23 aug

Ha en underbar vecka!

”Är den ful eller fin?” frågade jag syrran. Vasen jag köpte på second hand, alltså. Jag blev så förtjust både i form och färg. Nä, vi behöver inte en endaste vas till, men just igår behövde jag just precis denna vas. Och visst är vasen ett fynd! Som bärnsten. Nu står buketten och höstflirtar i vardagsrummet och jag kan inte tänka mig något vackrare. Tack för inspirationen, M! Farbrorsdahlior, vänskapsdahlior, Fars ringblommor, brorsans daggkåpor, zinnior, krasse och så en och annan fyndad dahlia. Jag älskar att vara planttant!

21 maj

Herrgården är hemma!

Igår hämtade vi hem den senaste veckans Sikö-fynd. Trasmattor, stora krukor till trädgården och så drömmöblemanget som bott hos någon/några andra sedan 1957. Tänk vad bra att vår stora Kia aldrig sålts! Den kommer till nytta mycket ofta.

Jag skickade prisförfrågningar till ett gäng lackeringsföretag och har nu fått svar från alla. De vill ha mellan 5800 och 15000 kr för att grundbehandla och spraymåla hela möblemanget. Det var ganska lätt att fatta beslut om vilket företag som kommer att anlitas. Dessvärre har de fullt upp tills efter industrisemestern, så vi får vänta lite innan dessa skönheter får flytta in i köket. Det var förresten lätt att konstatera att det här är genuina och välbyggda möbler! De är tunga och stabila, särskilt bordet med två iläggsskivor dolda under bordsskivan. Jag är imponerad av det faktum att bara en stol är vinglig trots åldern. Den vingliga stolen har sannolikt gått sönder medelst vägning, men har lagats på ett föredömligt sätt. Den ska nog orka med fler rumpor i sitt liv!

14 jan

Jesus har bytts ut mot Marx…

… så julen är VERKLIGEN slut. Nu råkar jag ogilla Marx och hans idéer, men när jag hittade sparbössan med inskriptionen Das Kapital i en museibutik kunde jag inte låta bli att köpa den i present till maken. Numera tillhör den standardinredningen i köket och påminner om att alla idéer är bra utom de dåliga. Ja, det, och den som spar han har.

Det är intressant att se sitt hem utifrån ibland. Lite så blir det när julen är slut och allt som plockades bort i november får ta plats igen. Eller inte, för den delen. Vissa saker är daterade, annat behöver byta plats ibland. Somligt funkar i perioder och följer kanske modets växlingar lite grann. Efter det senaste årets hukande i hemmet har nog många omvärderat vikten av en bekväm soffa och hur skönt det är att ha en ordentlig arbetsplats. Våra Karlstadsoffor köptes på IKEA i Draper 2012 och har hållit bra, men hörnsoffan börjar ge sig nu. Flera av fjädrarna undertill har vid olika tillfällen trillat ur och vi kunde snabbt konstatera att de inte fästs för att vara i all oändlighet.

Jag har följt Frida Ramstedt som driver bloggen Trendenser i många år. Från början hade hon en ren inredningsblogg och det var mycket fokus på trender, nyheter och att ligga steget före. Hon har ändrat sitt fokus mycket de senaste åren och har bl a gett ut en handbok i inredning som är helt fantastiskt bra för alla som är intresserade av ett funktionellt hem. Jag gillade allra bäst avsnittet om belysning och har verkligen tänkt till då det gäller lampor i vårt hem sedan jag läste hennes bok. Det saknas riktigt bra läslampor på flera ställen här hemma. Jag håller alltid ögonen öppna efter helt vanliga golvlampor på loppis, men ofta är de lite för sunkiga. Jag vill helst att maken ska slippa joxa med elektriciteten och även om det viktigaste är funktionen vill jag också att dessa lampor åtminstone ska smälta in i miljön. Bonus är det att hitta något som tillför något. Jag fick en helt fantastisk födelsedagspresent av släkten då jag fyllde femtio år, men den står kvar hemma hos min syster i Nynäshamn. Nu längtar jag efter att få lysa upp vårt kök med den. Och att träffa familj och vänner i huvudstaden. Suck. Håll i och håll ut, eller vad är det de brukar säga?

30 nov

Hej advent!

Idag avslutas Trettio Tacksamma Dagar för den här gången. Uppenbarligen behövde jag denna månad i tacksamhetens tecken mer än jag trodde. Tacksamhet är fantastiskt givande på olika plan. Den här gången fick jag uppleva hur jobbigt det kan vara för andra att se på andras tacksamhet utan att bli äcklade/störda/irriterade. Otroligt intressant reaktion! Annars har jag mest sett hur många som blivit uppbyggda, både i mitt lilla forum och av hashtaggen #givethanks. Jag fortsätter försöka hitta något att vara tacksam över varje dag. För det mesta är det lätt, men det är dagarna då det är svårt som är extra värdefulla för mig.

Vi har haft ungdomarna hemma i helgen och det har varit så mysigt! Jag förstår mammas längtan efter att vi skulle komma hem och hälsa på. Huset har varit fullt av sång, skratt, stök… Lillasyster tycker alltid det är lite jobbigt då syskonen åker. Hur mycket hon än älskar sina gamla föräldrar tillför de andra något som vi inte riktigt har.

Nu är huset advents- och julpyntat upp till taket. Jag har alltid älskat den här tiden på året oavsett hur jag har bott. Till och med vår bajsbruna lägenhet i Philadelphia blev mysig(are) av juleljusen. Det traditionella får alltid något litet nytt eller nygammalt tillskott. I år blev det glaskulorna till ljusgrenen, vår fina, polska Tradera-krubba och ett par vackra väggbonader som jag också hittade på Tradera. ”Cirkulärt ägande” kallas det visst när någons hyllvärmare blir någon annans fynd.

Jag älskar fotominnena som kommer upp på telefonen. Jag rensade grovt i början på året, men har kvar en mapp med renoveringsprocessen och hemmet i olika skepnader sedan 2016. Igår kom detta foto från 2016 upp. Adventsljusstakarna hade jag satt upp dagen innan, men det var första gången soffan stod i sitt nya hem. IKEA-soffan från Orem visade sig passa perfekt. Det här fotot med mamma som sitter och pratar i telefon och brorsan som måste ha varit helt slut är guld värt för mig. P gjorde stordåd för att få huset redo att ta emot sina nya hyresgäster till jul och hade här byggt kök hela dagen. Mamma kände sig också som hemma.

Nu har det gått precis fyra år. Såhär ser det ut i år. Mamma har gått vidare. Brorsan kommer ofta förbi eftersom han numera påbörjat ett nybyggnadsprojekt på tomten som han styckade av från den här innan han sålde till oss. Samma, men ändå så annorlunda.

06 jun

Ett hem till skänks och allt det där.

Saxat från en replik av Frida Ramstedt tillhörande ett inlägg i hennes egen blogg:

Jag är inte mitt hem. Jag är jag.

Min personlighet sitter inte i vilka saker jag äger eller visar upp.

Mer färg är inte = modigare.
Mer prylar är inte = mer personligt.
Att brösta sig med unika ägodelar är inte = mer självsäkert.

Hur tänker du kring det?”

Med tanke på att just Fridas bok var den sista jag läste i mitt En bok om dagen-projekt tyckte jag att det passade bra att landa lite i detta citat.

Min faster ringde, så jag tog upp citatet med henne eftersom hon ju faktiskt var min första inredningsinspiratör. Det var också hon som en gång sa till mig: ”Du ÄR inte lärare. Du JOBBAR SOM lärare. Du ÄR Monica.” Det passade därför riktigt bra att bolla dessa idéer med just henne. Vi landade båda i att vi i princip håller med Frida. Däremot tycker vi båda att ett hem känns mer inbjudande om det på något sätt går att se spår av personen som bor där.

Jag håller med om att personligheten verkligen inte handlar om vad man väljer att visa upp. Personligheten handlar om vem man är, hur man för sig, hur man förhåller sig till sina medmänniskor och livet i stort. Personligheten handlar om hur man hanterar motgångar, hur man möter sina känslor och hur man tänker. Personligheten beror på arv och miljö. Ett hem kan dock vara en markör på allt detta. Frida svarade på en kommentar som talade om ”Ängsligheten att om man gör som på bloggar och i tidningar så blir det ”rätt”. Ängsliga skapandet av en identitet genom sina ”rätta” möbler. Bloggare som kopierar varandra.” Det kanske känns så opersonligt just för att det man ser bara är tvådimensionellt. En inredningsbild är ofta lite stylad, vare sig den är tagen av ett proffs eller en inredningsintresserad Svensson. Vi ser en kuliss, skalet till det som utgör den fysiska ramen till de liv som uppehåller sig i detta hem. Det som visar vem som bor där på riktigt är ofta bortstädat. Barnens slöjdhantverk, kattens lektorn, högarna med tvätt som ska vikas i ett hem med små barn eller tonåringarnas smutskläder på golvet i sovrummet… Å andra sidan finns det andra hem som på många olika sätt speglar personerna som bor där. Kanske skulle man då kalla dem person-speglande?

Frida lyfte i själva inlägget att inredningsvärlden behöver visa mer mångfald=fler icke-vita personer. Min fråga var kanske om det är mångfald när någon som har en mörkare nyans på huden gör likadana hus, möbler och prylar som alla andra. (Jag upplever att inredningsvärlden är väldigt likriktad, eller snarare har väldigt snäva gränser.) Jag vet så klart inte. Det skulle vara spännande att höra från någon som det rör på riktigt. Det finns många icke-vita representanter i matbloggar och skönhetsbloggar, så varför inte i inredningsbloggar? Själv tror jag att det handlar om att svenskar gillar exotisk mat och att det finns många unga invandrartjejer som är skönhetsintresserade och verkligen duktiga på det. Tänkte att Frida i kraft av den pondus hon numera har i inredningsvärlden skulle kunna göra studiebesök på utbildningar som snurrar runt inredning, design och arkitektur, eller göra ett upprop för att hitta inredningsbloggar drivna av icke-vita personer. Vi får se vad som händer!

30 jan

Helt elektriskt!

I söndags kom grannen förbi för att kolla om vi hade problem med elen. De hade bara två av tre faser som fungerade som de skulle och deras el dras från en elledning som står på vår tomt. Inget var fel hos oss, så i måndags kom det ett par våghalsiga män och inspekterade och fixade en kortslutning. Igår var det dags igen. Den här gången hade frysen också lagt av, så det funkade uppenbarligen stod inte allt rätt till. Stolpklättrarna kom tillbaka och fick sedan hålla på i sex timmar innan allt var som det skulle. Siste man åkte från oss vid 19.45. Lång arbetsdag! Jag fick i alla fall lite spänning i vardagen.

Ungefär samtidigt som elkillen åkte hem såg det ut såhär i vårt kök:

Jag var i Kalmar i tisdags och passade då på att ta en tur runt IKEA eftersom vi behövde ett par Knuff tidskriftssamlare. Här måste jag inflika att jag gick ut med två tidskriftssamlare, en låda med lock i A4-storlek och en badrumsmatta till övervåningen där det inte finns golvvärme. Jag är otroligt nöjd med att faktiskt bara ha köpt det jag behövde. Jag brukar annars ha hopplöst svårt att hantera just IKEA eftersom det finns mängder av ”villhöver-grejer” där. I tre år har vi pratat om att ordna med arbetsbelysning över träbänken. Under alla reor efter jul spanade jag efter något slags belysning, men hade landat i att åka till Byggvårdsbutiken och köpa en skomakarlampa eftersom det skulle vara fint. När jag såg den här lampan på IKEA ändrade jag mig dock. Jag visade bilden för maken och han tog på sig att införskaffa sagda armatur och allt elektriskt som behövdes till. Från väckt tanke till genomfört projekt gick det alltså mindre än ett dygn. Inte dåligt! Och resultatet är kanonbra.

Nu är det en fröjd att arbeta vid den här bänken! Dessutom är ljuset dimbart, vilket ger möjlighet till mysbelysning. Det enda problemet med den här installationen är att det nu syns väldigt tydligt att vår vattenkokare från ICA Maxi lämnar mycket övrigt att önska då det gäller det estetiska. Tyska syrran tycker att jag ska önska mig en bättre i femtioårspresent. Vi får väl se.

25 jan

Hygge.

När syrran och svågern tog sitt pick och pack och flyttade söderut fick jag ta över en udda pinnstol – precis vad jag letat efter till skrivbordet här i gästskrubben. Jag älskar utsikten härifrån! Eller rättare sagt utsikten man har då man sitter på stolen.

Egentligen spelar det väl ingen roll vad man sitter på, stoppar sina kläder i eller lägger fötterna på? Nja, så lätt är det ju inte. På vissa ställen är man glad över rinnande vatten, hemma hos andra kommer inget in som inte har rätt designer tryckt på beskrivningen.

Jag mår bättre när det är rent och fräscht omkring mig och tycker faktiskt att det är trevligt att saker både har en funktion och ett tilltalande utseende. Vad som är tilltalande är helt subjektivt och det är otroligt roligt att komma hem till människor med helt annan smak än mig själv. Det hände mer ofta då jag bodde i USA, det ska ärligen erkännas. Jag kan uppskatta en stil även om jag inte vill ha det likadant hemma hos mig. Vilket är det vackraste hem du besökt?

12 jan

Hemma.

Varje år är det likadant. Jag älskar att plocka fram jullådorna, men lika skönt är det att få ner allt i samma lådor i januari igen. Det finns bara ett problem. Jag tycker det blir så fasligt tomt och trist utan juleljusen! Igår blev det en kompromiss. Ljusstakarna och några av stjärnorna togs ner, men stjärnan i allrummet uppe och stjärnorna i köket får hänga med ett tag till.

För några veckor sedan inredde äldsta dottern tomtelandet i en fönstersmyg. Där har det säkert roat en och annan. Jag vet varifrån nästan alla kommer, men några av dem har jag starkare minnen förknippade med. Tomten med äppelfatet fick jag till exempel av min barndomsvän i ett julklappsbyte under Strömsbergstiden, så den har några år på nacken. De vackra handmålade figurerna gav mamma oss i julklapp under några år på 90-talet. Den söta snögubben har min syster pysslat ihop. De fyra barnen med tomteluvor köpte jag själv då jag hade flyttat hemifrån eftersom vi hade likadana hemma. Den lyxiga garntomten fick jag av min faster och så finns det såklart en och annan tomte från barnens julverkstäder i skolan. Mys. Nu har de flyttat ner i lådan igen och har semester till november.

Nä, usch. Tomt. I fönstret står ekollonvasen och väntar på att något av ekollonen jag groddar ska bli redo. Jag är i alla fall fortfarande mycket nöjd med klövertapeten. Nu har den suttit uppe i tre år och jag har inte tröttnat det minsta. Jag läste om vad som kan förväntas av det nya 20-talet i inredningssvängen. Det pratades om att fondväggar är helt ute, att det grå är på utgång och att mönstrade tapeter kanske inte… Ja, du förstår. Idag är inredning något annat än det var förr. Det har blivit ett sätt att uttrycka sin (likasamma, precis som åsiktskorridoren, vi funkar så) individualism, ett sätt att tala om vilket lag man är på. Har man inte ett singelhushåll ska hemmet återspegla personerna som bor där, inte den enda som är inredningsintresserad. Det tror jag är lätt att glömma och kanske även svårt att acceptera för den som har starka åsikter.

Jag kommer ihåg mina vänners diskussion om det tunga, brittiska biblioteksmöblemanget. Den som hade fört det in i boet älskade det, den som inte älskade det ville att det skulle ut. Lösningen blev att det fick bo på ett undanskymt ställe ”så länge”. Eftersom jag själv brytt mig mycket och maken mycket mindre så har vårt hem präglats mycket av min smak. När vi flyttade in här bestämde jag att det fick bli slut på min diktatur. Nu kan jag säga att det mest blivit så att jag kommit med förslag eftersom jag fortfarande är mest intresserad, men pga det nya skiftet har vi hittat några riktigt bra lösningar som maken initierat.

Några bloggar som med all sannolikhet aldrig kommer att sporta några tomteland har du här nedanför. Du kommer däremot att kunna se vackra bilder om du besöker dem. De är inte alltid särskilt hållbara i ett normalt liv, något som är otroligt viktigt för oss dödliga att komma ihåg. Ett hem att trivas i behöver vara estetiskt tilltalande för många av oss, men ännu viktigare är det väl ändå att hemmet går att leva i? Från undanplockade tomtar till djupa inredningstankar, nä, det spretar lite väl mycket. Ha en fin dag!

Trendenser
Husligheter
Krickelin
Mokkasin
Addsimplicity
Daniella Witte
Strenghielm
Johanna Bradford
34 kvadrat