Scener ur ett liv.
Igår var dagen grå och ämlig, ungefär som jag. Det blev kallare och kallare ju längre dagen framsteg och jag är glad att jag åtminstone tog mig ut en runda trots att jag helst av allt bara hade kurat ihop mig hela dagen. Jobb skulle göras, mat skulle lagas, strumpor skulle stickas och garderoben skulle rensas ut. När jag kom in i badrummet och såg denna scen fick jag drömma lite om mina berg och hur glad jag var över att vi ändå fick lite snö denna vinter. Ämligheten mjukades upp lite i kanterna. Att inte riktigt vara nöjd avsett vad som händer, det verkar vara standardläget för en stor del av mänskligheten. Jag vill faktiskt inte vara del av denna. Jag vet att min syster som hade en yrkesposition med medarbetaransvar verkligen störde sig på detta fenomen. Syrran är problemlösare. Uttrycker någon ett problem ser hon till att fixa en grej, ett möte, en artikel eller vad det nu kan vara för att hjälpa till att lösa det. När hon agerade på detta sätt i sin position upptäckte hon att somliga helt enkelt har som status quo att gnälla. När hon fixade de uttryckta problemen var det fel på något annat vis, det fanns liksom inget sätt att vinna. Hennes upplevelser har påmint mig om vikten av att inte vara en sådan oskön person, varken inför mig själv eller andra. Där kommer tacksamheten in som en riddare i skinande rustning! Alltid lika hjälpsam.
Nästa vecka börjar min man sin årliga början på året-fasta. Jag kommer delvis att haka på, så det gäller att plocka in sådant som man är sugen på innan dess. Igår tänkte jag att hemlagad mac n cheese var precis en sådan rätt. Nu ser det verkligen inte läckert ut på något vis, men mmmmmmm. Perfektion! Vi har så mycket ost kvar efter julen, så jag tog en bit cheddarost och rev ner. Vitlökspulvret gör hela skillnaden tillsammans med valet av ost, precis som klicken med crème fraîche. Det funkar perfekt med glutenfri pasta och Maizenaredning, men är man laktosintolerant är kanske inte detta bästa rätten att glufsa i sig som tröstmat. En person av ordning hade säkert bara använt vanliga makaroner, men man tager vad man haver. Det är bara att göra en vanlig ostsås, tricket är att inte koka bechamelen tjock. Jag hoppas du kan läsa engelska, då är det bara att följa länken här ovan. Proportionerna är annars 2 msk smör, 2 msk mjöl enligt preferens, 1/2 tsk salt, 1/4 tsk vitlökspulver, 2,4 dl mjölk, 0,6 dl crème fraîche, knappt 5 dl riven ost. Mums, mums.
Kvällen ägnade jag åt soffläge med stickning. Resten av familjen fick hemstickade sockor i julklapp, men jag hann inte med maken. Det fixar jag nu i efterhand. Den här gången testar jag en modell där resåren går ner över hälen. Ser snyggt ut, får se om det blir skönt. Garnet är tunt och jämt, så stickningen ser levande ut. Att sitta och sticka sockor på stickor 3 är ett evighetsjobb i jämförelse med sockor i tjockare garn, men dessa är mycket bekvämare att ha på sig i skor. Ja, och det var den dagen.
Du är så duktig, sticka med så små garn!! Jättefint!
Jag har tre personer i min omgivning som alltid gnäller. Jag är ingen fixare som din syrra, men vill inte vara oskön. En av dessa tre är en sådan som alltid klagar på vädret, och det är verkligen så himla störande… när det är varmt klagar hon på att det är för varmt, när det är för kallt klagar hon på att det är för kallt, när det regnar klagar hon på regnet och när det är soligt klagar hon på att gräsmattorna behöver regn. Det är hela hela hela tiden. Det ger ändå en spegel: vad måste egentligen yppas? Jag ogillar verkligen blåst (får ont i öronen och tycker bara att inget är bättre med blåst) men om jag gnäller på blåsten så ser jag verkligen till att INTE gnälla när det är lä. Och i år kommer gnället definitivt vara mindre 🙂
Det är otroligt spännande att lägga märke till vad man stör sig på hos andra. Ibland är det enda sättet att nå fram till sig själv, det är som att det är mycket svårare att på riktigt lägga märke till hur man själv beter sig! Gnäll kan kännas sammanbindande, men det leder ju verkligen inte till något gott. När jag körde min ”complaint free” fasta innan påsk förra året och påmindes av vinsten i att inte säga något som kan upplevas ”gnälligt” utan att ha en orsak (t ex i restaurangen om man inte är nöjd med sin mat, att på en gång vänligt be dem åtgärda detta istället för att säga ”allt är bra” och sedan sitta och gnälla på maten till sitt sällskap resten av måltiden) gav det mig verkligen en boost. Jag gnäller fortfarande ibland, är definitivt inte fullkomlig, men jag jobbar på det.
Vet du att få gnälla lite ibland tror jag är nyttigt! Sen gäller det att inte fastna i det 🙂 Själv är jag så nöjd med min livsförändring. Jag känner mig lättare till sinnes och gladare rent igenom! Jag sparar gnället till en annan dag, för det kommer sämre dagar, det är jag säker på.
Jag har tillbringat min helg framför kaminen, också med att sticka, fast vantar denna gången. Ena dottern blev utan i förra omgången av vantstickandet. Sedan kanske det blir sockar, eller kanske en mössa? Det har jag inte gjort än. Jag har även garnpaket till 2 st tröjor liggande , och en ofärdig… det finns att göra! Och så skulle jag så gärna vilja lära mig virka ordentligt! Jag hann med 2 längre promenader i helgen med, en med syster men utan hund, en med hund men utan syster 🙂 Kram!
Ja, klagomål i sig finns det inget fel i. När klagomålen aldrig följs åt av något åtgärdsprogram, eller någon önskan om att ett sådant ska styras upp, då ser jag det som gnäll. Ett personalrum kan vara en riktig gnällkastrull. Många som klagar på exakt samma saker, år efter år, men utan önskan om att faktiskt vilja göra de uppoffringar eller förändringar som skulle kunna göra något bättre. Den typen av gnäll tror jag inte alls är nyttigt. Möjligtvis kan känslan av ”vi mot dom” kännas bra, men den känslan är en snabbt övergående vinst tänker jag.
Vad duktig du är med dina vantar! De blir så fina. Ser fram emot att så dina tröjor! Själv håller jag mig tydligen till strumpor, men lilla L ska också få en tröja som snart är klar. Det där med tvåfärgsstickning är också roligt, vill gärna göra mer sådant.
Fint att höra att du orkar och har lust med så mycket fint! Kram.