vardag – Sida 4

06 jan

Trettondag jul.

Idag är det sista dagen på den kristna julen. Min syrras familj har varit på innebandycup i Uppsala, många är kvar hos släkt och vänner eftersom skolan inte börjar förrän på onsdag, Åhléns fortsätter sin stora rea och folk i allmänhet njuter av en extra ledig dag. I Fredrikskyrkan satt 12 personer i bänkarna när trettondagsmässan började, men jag tror det var lite fler mot slutet. Vi i motettkören sjöng och jag passade på att beundra den vackra julkrubban lite närmare. Den är handsnidd, kanske av någon som är lite lik Emil i Lönneberga?

Efter mässan övade vi på några av körsatserna i Händels Messias. Vi kommer att framföra de första två delarna i verket tillsammans med solister och en kör från Karlshamn i mars. Hallelujakören avslutar del två och jag tror att många tar för givet att det också är slutet på hela verket, vilket det alltså inte är. Detta blev med andra ord en härlig dag i musikens tecken för mig!

Hemma väntade två hungriga sjuklingar och en gymnasist som behövde hjälp med sitt gymnasiearbete, så det blev till att laga lite mat och sitta ner för att fila på det arbete som dottern jobbat med under lovet. Jag kan varmt rekommendera receptet som jag använde till påsen med brysselkål som legat i kylen i många veckor. Det blev så gott! Vi hade cheddarost till, men jag är säker på att vilken smakrik ost som helst hade funkat. Till efterrätt tyckte jag att det väl kunde passa att plundra pepparkakshuset, men det var redan någon som hade kläckt den idén.

Snyggt jobbat, pepparkakshusplundraren! Du/ni har verkligen jobbat med finess.

Jag håller på att hejar på mina ekollon för att ett av dem ska kunna ta plats i Estrid Ericsons lilla ekollonvas som väntar på sällskap i fönstret i arbetsrummet.

Julklappsnystanet har börjat ta form. Att sticka med såhär smala stickor tar sin lilla tid, men sockorna blir smidigare och lite lättare att använda i skor än de som stickas i grövre garner. Än så länge motiveras jag av mitt ledord, men jag har lovat mig själv att dra i handbromsen om jag börjar känna mig stressad.

Imorgon drar studierna igång igen. Jag fick låna en hel packe med studielitteratur om handledning från en fin vän med stor erfarenhet av ämnet. Jag har också hittat en provklient, en modig människa som vågar låta mig testa mina nyvunna kunskaper då det är dags om några månader. Hen är arbetskamrat till ett av mina syskon, så jag känner stort ansvar för att det blir bra. Det är väldigt spännande och roligt att se att det går framåt!

03 jan

Vardagsbestyr.

Just nu håller vi på att försöka hitta ett system för att sortera alla bilder som tagits i hushållet. Det är inte lätt. Kan man vara bild-hoarder? Vackra solnedgångar i all ära, men det är verkligen som min fotografkompis Maren en gång sa: när tid har runnit under broarna är man mest intresserad av vilka människor som finns med på fotona, glimtar ur vardagslivet, tecken på liv som levts. Instagramvackra stilleben fyller sin funktion, men rent historiskt är de ofta ointressanta. Bilder som ligger som digitala filer på en hårddisk gör ingen glad, så det gäller också att hitta bra sätt att visa bilderna på.

Ett av målen med mitt ledord 2020 är att jag ska bli bättre på att fånga just vardagen. Jag tar numera sällan med mig kameran, men telefonen är oftast med, så det finns inga ursäkter. Fotar du, eller låter du minnet jobba?

Kanske en ointressant solnedgång, men visst är den underbart vacker?

Det blåser mycket här på ön! Här ser det ut att ha gått vilt till.

Den vackra, vita amaryllisen som jag drivit upp från en realök. Den började blomma lagom till nyår!

Bakre raden: vit rea-amaryllis, okänd färg sparad amaryllis från förra året på gång att blomma
Främre raden: röd, sparad amaryllis från förra året som snart slår ut, blomma nummer två från den andra rea-löken på gång (mörkröd, mindre sort som heter Carmen)

Yngsta dotterns födelsedagsbukett från den 16/12 blommar fortfarande fantastiskt! Jag ställer ut vasen i verandan om nätterna. Det funkar så länge vi inte har frysgrader.

13 apr

Nedslag i vardagen.

Hej! Jag ser vårsolen skina in och värma även den bistre Marx och hans kapital (OBS! Sparbössa med stor skämtfaktor.)

Maken fick en härlig bukett då han fyllde år för tre veckor sedan. Dessa fantastiska blommor fortsätter leverera dag efter dag. Så härliga och glada!

Tulpanerna har inte stått lika länge, men de är fortfarande fantastiskt vackra i ditt åldrande. Färgen koncentreras i de torkade topparna och ändrar karaktär på hela buketten.

Minipenséer som piggar upp så länge rådjuren låter bli blommorna. En flaska TRICO Garden kom i brevlådan idag, så nu finns i alla fall en rimlig chans att låta dem blomma! (Den andra flaskan har vi inte hittat, därav lite för sen behandling. Och tack E!)

Varenda tulpan är nedknaprad, så vi får se om de kan komma igen nu med TRICO Garden-hjälp.

Jag har gjort iordning en plätt där det så småningom ska bli något helt annat för att sätta ner sådant som måste i jord, men som inte kan få någon permanent placering förrän trädgårdsrenoveringen är klar. Hasselörten som min syster kom med som gåva hoppas jag verkligen tar sig! Håll tummarna är du snäll.

Tomaterna och chilin är nu omskolad och jag slängde faktiskt en hel del plantor. Det gjorde ont, men ibland är det viktigare att ta hand om färre på ett bättre sätt än att ge fritt spelrum till hur många som helst. Vi har i alla fall både biff-, körsbärs- och plommontomatplantor som ser lite gängliga men ändå välmående ut. Jag längtar efter att få äta de där solvarma tomaterna om några månader…

02 mar

Tankar från ett snötäckt vinterland.

”En vanlig dag”, vad är det? Vi utgår från oss själva som normen och jämför allt annat mot detta. Detsamma gäller vanligtvis hur våra dagar ser ut. En dag läggs till en annan och rätt vad det är har livet nått sin ände. Det är så populärt med mindfulness, att leva i nuet och att vara medveten i tanke, ord och andning, men hur ser det ut i verkligheten? Hur många kan vara så konstant medvetna? Jag vill inte försöka trycka ner någon annan, men sanningen är att jag tror att de flesta av oss mest hänger med i något som vi bara delvis kunnat påverka.

Jag är tacksam över att kunna bo i de omgivningar som bjuder på skönhet och läkande oavsett väderlek, men jag längtar ändå bort ibland. Jag önskar, drömmer, planerar och hoppas precis som (gissar jag) alla andra. En vacker dag… Om bara… När…

Idag talade jag länge i telefon med någon som jag känner mig nära. Vi förstår oss på varandra och jag behöver inte föreställa mig. Jag kände efter samtalet hur viktigt det är att vi människor pratar med varandra, delar med oss av våra tankar, svårigheter och funderingar. Om vi bara hanterar dem i vårt eget inre kontor är det så lätt att det skapas hjärnspöken som blir verkliga om vi inte aktar oss. Verklighetskontroll med bollande av idéer med någon annan då och då kan bryta tankemönster och ge ny input.

Alltså, jag vet att många är trötta på snön, men titta på svanarna, snön, färgerna! Så vackert! Jag älskar att komma ut till Östersjön.

Här hemma är det snart dags för rörmokare på övervåningen och innertaket i dotterns rum är alldeles strax färdigt. Jag tvättade hennes hänggunga igår och den blev (tack och lov) som ny! Jag hoppas att hon kan sitta i den och känna frid här på denna plats på jorden som blivit hennes hem pga orsaker som hon inte alls kunnat styra. Vi föräldrar gör allt för våra barn, men många gånger får de också lida för val vi har gjort av egoistiska skäl eller kanske för att någon annans behov har prioriterats.

Jag följer magnoliakvistens utveckling med stor förtjusning. Idag är det lätt att se vartåt det barkar. Ljuvligt! Har du något som gör dig riktigt glad just nu?

13 dec

Lucia 2017.

Idag såg jag solen för första gången på länge, både bokstavligt och bildligt talat. Jag vaknade utan huvudvärk, kände något som kanske kan liknas vid glädje och såg solen vid flera tillfällen försöka bryta igenom de massiva molnen. Efter en veckas mörker börjar jag alltså se ljuset igen, en vecka som har känts både som en oändlighet och ingenting. Var det verkligen bara en vecka sedan mamma somnade in? Det är tur att det finns kalendrar, datum och klockor som håller reda på den reella verkligheten då mina tankar snurrar runt i parallella universum med olika hastigheter och på olika språk. Livet alltså…

Jag är oändligt tacksam för alla kort, tankar, böner, blommor, samtal, meddelanden och annat som jag och mina syskon har fått från olika håll. Allt detta värmer och den värmen har jag behövt mer än någonsin just nu.

Jag är av åsikten att goda traditioner ska uppmuntras och underhållas. Så länge jag kan komma ihåg har mamma fixat lussemys till SVTs Luciamorgon. Sålunda steg jag upp och dukade fram lussekatter, clementiner och varm choklad med grädde till gänget här hemma. En stackare satt på planet till London och tjejerna fick båda mumsa snabbt för att hinna med bussen, men sonen och jag satt och tittade på hela luciatåget från Kungsholms kyrka. Jag njöt i fulla drag av dessa arrangemang som våra barn också sjungit under sin tid i grundskolan och kände mig nostalgisk över att se Helene Stureborgs väldrillade dirigerande lite i kulisserna.

Den här veckan kommer inte att gå till historien som min favorit precis. Den började med mammas död och slutade med en helkrossad iPhone 7. (Jag kan tala om att det skulle kosta 4000 kr att reparera den.) Suck. The only way is up?

Ja, uppåt går det faktiskt långsamt här hemma. Yngsta dotterns rum och det övre duschrummet håller på att ta form sida vid sida. Det känns otroligt spännande att få vara med i denna process. Stackars brorsan som nu börjar jobba på sitt ”vanliga” jobb och ändå ska få det här lilla huset färdigt. Heja, heja!

10 jun

Vilken vacker värld vi lever i!

Vi är mitt uppe i det som för mig alltid känns som årets mest hetsiga tid. Skolavslutningstider=scheman som tidsmässigt är omöjliga att få ihop. Man ska sätta betyg, vara ledig på alla möjliga och omöjliga dagar, ha skolavslutning, fira studenter, gå på bröllop, förbereda midsommarfirande, kämpa emot sega försommarförkylningar, vara i toppform inför sommarens alla fester, spika semestern, njuta av solen så fort den visar sig, odla, rensa, äta goda primörer… Ja, alltså, det mesta är ju roliga grejer, men tidsmässigt kan det vara väldigt klurigt att få ihop det!

För att inte krascha precis innan semestern är det bra att ha diverse energigivande punkter på dagordningen. Jag gillar till exempel att alltid ha vilda blombuketter på bordet för att få in naturen. Promenader i alla dess former är den ”motion” som fungerar absolut bäst för mig och kan jag kombinera promenaderna med lite floristaktiviteter är det riktigt toppen. God mat är inte heller dum. Idag blev det till exempel spenatsallad av egenhändigt odlad och plockad spenat. Har du något smarrigt spenatrecept du vill dela med dig av blir jag jätteglad, för det blir en del i vårt land i år kan jag tala om! (Stort tack till maken och yngsta dottern som har jobbat på riktigt duktigt.)

Genom att hålla ögonen öppna för allt vackert som finns i vår värld går det också att tanka energi. Jag saktar gärna ner då jag ser ovanligt vackra skapelser, vare sig det gäller arkitektur, reklam, människor av alla de slag eller naturens under. Jag är även läsfantast och har varit så sedan tidig ålder. Dessvärre har jag varken haft lust eller kraft att läsa särskilt mycket de senaste åren. Jag hittade under senaste flytten från mina föräldrar hit till vårt hus ett gäng pocketböcker som jag fick av svärmor för flera år sedan. Sagda hög har jag varit beredd att läsa under minst två somrar, men nu ska det väl ändå bli av?! Jag får kanske planera in lästid på något slags minutschema. ”Pocketstund i hängmattan” låter onekligen trevligt. Det är bäst att jag genast går ner och försöker bestämma vilken bok som får börja göra mig sällskap då jag haft min sista arbetsdag på onsdag…

29 apr

Två steg fram och än slank hon ner i diket.

Just nu känns det som att mitt huvud är en bikupa. Det är ofta så. Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan händer allt på en gång. Barn nummer två är snart färdig med gymnasiet, det är dags för flytt efter att ha bott här i tre och ett halvt år, yngsta dotterns hemskolning tar slut med den här terminen, företaget jag har jobbat för i rätt många år byter inriktning och jag kommer inte längre att jobba för dem på samma sätt, både mamma och far slåss mot sina hälsoproblem och det händer annat i släkten som också är känslomässigt ”påfrestande”, osv, osv. Som sagt. Omvälvande. Jag ser fram emot allt spännande som ligger framför mig och oss, men samtidigt gäller det att lyfta ordentligt på fötterna och se till att ha fräscha batterier i ficklampan för att inte snubbla på all oreda!

Från Alpine School Districts konstutställning, konstnär dessvärre okänd.

17 feb

Tisdag.

Har du lagat gumbo någon gång? Inte? Nej, att laga mat i fyra timmar innan man får hugga smaklökarna i något fantastiskt kräver vissa förberedelser. Yngsta dottern, vår Disneyfantast, har velat testa gumbo sedan hon såg Prinsessan och Grodan första gången. Jag berättade om vårt misslyckade försök att äta gumbo på restaurang i lördags. I söndags åkte sagda dotter och maken skidor uppe i Alta och hade bestämt sig för ett nytt försök till gumbo på vägen hem. Lika lång väntetid på restaurangen… Måndag? President’s Day, skollov! Jag och S letade upp alla konstiga ingredienser i mataffären och maken och hon ägnade hela eftermiddagen åt avancerad matlagning. Var det värt det? Sonen är vegetarian och åt ingenting och storasyster uppskattar inte direkt ”southern hearty cooking”, så nu finns det gumbo för oss andra tre för många dagar. Fantastiskt gott. Mums!

Julstjärnan vägrar att ge upp. Den har börjat få lite fransiga kanter, något som tyder på att plantan får i sig för mycket salt. Jag kan bara inte slänga den i soporna, så den får stå där nedanför Lena Linderholms Provencetavla och låtsas som att julen varar än till påska, utan någon fasta emellan.

Tjejerna fick varsitt armband av sina kyrkgruppsledare i Alla Hjärtans-present. De är så fina, men dessvärre funkar inte riktigt låskroken. Vi får väl se om vi kan fixa till någon ingenjörsmässig lösning på problemet.

Katten Gustaf var min crush på 80-talet. Jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat då jag ser honom, denna läskigt själviska och elaka tjockis. Jag kanske borde läsa fler tecknade serier?

Tidig vårsol på gitarr. Kan det bli vackrare? Jo, det är klart att det kan det, men i just denna stund kändes det inte så.

Fyra dagar under isen, feber och huvudvärk sätter sina spår. Jag klagar inte, men jag tänker i alla fall gå och lägga mig och sova nu.

02 dec

1 december.

Är december vilken månad som helst för dig, eller gillar du december lite extra som jag och min familj? Vi har en hel hög med traditioner som numera åtminstone döttrarna är noggranna med att upprätthålla. Svärmor hävdar att man inte får äta lussebullar förrän till Lucia, men innan dess finns det inget som hindrar att man äter saffransflätor i mängder… Vår lilla Kitchen-Aid är mer snygg än fantastiskt praktisk, men en deg på fem deciliter klarar den helt okej. Det cirkulerar femtioelva fantasifulla recept på lussebullar, men vi brukar göra det gamla vanliga från Vår Kokbok (150 g smör, 5 dl röd mjölk, 2 paket saffran, 50 g jäst, 14-15 dl mjöl, fast jag tar oftast lite mindre, 1,5 dl socker och 1/2 tsk salt. Ja, och så ägg att pensla med och russin eller pärlsocker att dekorera med.) Degen blir inte lika kletig som när man har kesella i degspadet och fryser man in sina färdiga bullar eller längder så fort de svalnat är det bara att plocka ut och värma försiktigt för att få ”nybakade” saffransgottisar på några minuter.

I morgon kommer ett företag som tvättar mattor hit. Underbart! Kolla bara hur det såg ut i passagen från garaget/groventrén in i familjerummet i kväll när vi hade plockat undan allt utom soffan. Hoppas att ”efterbilderna” visar på stor förbättring! Och så undrar amerikanerna vad jag har emot heltäckningsmattor, hm.

IKEA-soffan är tungt belastad varje kväll. Teven står sällan på, vi har ”bara” Netflix och andra liknande tjänster, men de flesta av oss brukar sitta där och jobba, plugga, virka, läsa, sticka eller fixa med något annat. Nu i december tittar vi dock på SVTs julkalender fast det inte längre finns små barn i familjen. Vi gillade dagens program, men jag kan förstå de som gillar det mer klassiska formatet med ett mysterium eller åtminstone en berättelse vars klimax långsamt byggs upp tills det är dags för den stora finalen på julafton. Gillar du årets tevekalender?

01 okt

Vivian Park, Bridal Veil Falls, Park City och Tanger Outlets.

Ibland kan det nästan bli lite mycket. I alla fall om man riskerar att utsätta sin kropp för inflammerade vener. Det gjorde jag idag, men det var det fett värt. Jag är så glad över att ha bror min och hans äldste son på besök! Vi slog shoppingrekord i Tanger Outlets denna sista dag i september 2015. Allt var så fyndigt och bara sådant som någon behövde och som hade jättebra pris. Nästan allt. Brorsans svägerska hade bett mig köpa röda eller rosa långärmade t-shirtar utan tryck till hennes flickor. Det fanns inga sådana någonstans. Däremot hittade jag varsin röd tyllkjol till dem, hehe. Tror ni mamman blir glad? Tror ni tjejerna blir glada? (Vi hittade den mörkblå pikétröjan till lillebror som också efterfrågats.)

Vi avslutade dagen med att se Hector and the Search for Happiness. Se den! Se den. Har du inte tid att se den just nu kanske du vill titta på ett gäng snapshots med några av mina glädjor denna välsignade dag.