Trettondag jul.
Idag är det sista dagen på den kristna julen. Min syrras familj har varit på innebandycup i Uppsala, många är kvar hos släkt och vänner eftersom skolan inte börjar förrän på onsdag, Åhléns fortsätter sin stora rea och folk i allmänhet njuter av en extra ledig dag. I Fredrikskyrkan satt 12 personer i bänkarna när trettondagsmässan började, men jag tror det var lite fler mot slutet. Vi i motettkören sjöng och jag passade på att beundra den vackra julkrubban lite närmare. Den är handsnidd, kanske av någon som är lite lik Emil i Lönneberga?
Efter mässan övade vi på några av körsatserna i Händels Messias. Vi kommer att framföra de första två delarna i verket tillsammans med solister och en kör från Karlshamn i mars. Hallelujakören avslutar del två och jag tror att många tar för givet att det också är slutet på hela verket, vilket det alltså inte är. Detta blev med andra ord en härlig dag i musikens tecken för mig!
Hemma väntade två hungriga sjuklingar och en gymnasist som behövde hjälp med sitt gymnasiearbete, så det blev till att laga lite mat och sitta ner för att fila på det arbete som dottern jobbat med under lovet. Jag kan varmt rekommendera receptet som jag använde till påsen med brysselkål som legat i kylen i många veckor. Det blev så gott! Vi hade cheddarost till, men jag är säker på att vilken smakrik ost som helst hade funkat. Till efterrätt tyckte jag att det väl kunde passa att plundra pepparkakshuset, men det var redan någon som hade kläckt den idén.
Snyggt jobbat, pepparkakshusplundraren! Du/ni har verkligen jobbat med finess.
Jag håller på att hejar på mina ekollon för att ett av dem ska kunna ta plats i Estrid Ericsons lilla ekollonvas som väntar på sällskap i fönstret i arbetsrummet.
Julklappsnystanet har börjat ta form. Att sticka med såhär smala stickor tar sin lilla tid, men sockorna blir smidigare och lite lättare att använda i skor än de som stickas i grövre garner. Än så länge motiveras jag av mitt ledord, men jag har lovat mig själv att dra i handbromsen om jag börjar känna mig stressad.
Imorgon drar studierna igång igen. Jag fick låna en hel packe med studielitteratur om handledning från en fin vän med stor erfarenhet av ämnet. Jag har också hittat en provklient, en modig människa som vågar låta mig testa mina nyvunna kunskaper då det är dags om några månader. Hen är arbetskamrat till ett av mina syskon, så jag känner stort ansvar för att det blir bra. Det är väldigt spännande och roligt att se att det går framåt!
Åh vad kul att sjunga i kör,
Jag funderar på att häänga md i en kör denna termin men kan inte sjunga… typ.
VI hae en kör på jobbet IVA kören. Såååå kul hade vi och gjorde en del upprädanden.
Glädjen och energin efter en körövning eller ett framträdande är ju sån underbar medicin för själen.
Vilket tålamod att sticka med så smått jag blir alldeles stressad jag sser det… här ska det gå fortgrova stickor grovtgrn och handledsvärmare eller snabbstickade tofflor får det bli om tålamodet räcker till två :-/
Spännande med en ”övningsperson” kommer bli jätte bra.
Det finns ”alla kan sjunga”-körer på många håll numera! Det är verkligen energigivande att sjunga i kör, en gemenskap som ger mig mycket kraft i vardagen.
Smala stickor är onekligen lite stressande, men jag jobbar på att kunna njuta av rytmen i att det går av bara farten. Flödet är lugnande!
Tack! Det känns verkligen spännande!