Idag har vi nått fram till sista dagen i julkalendern. Vafalls?! Det är ju bara dan före dan före dopparedan?! Jo, men i eftermiddag kommer ungdomarna hem och jag kommer att ha fullt upp med själva livet. Må vi alla ha en fin jul, en sådan vi behöver och vill ha.
Hur lyckas man alltid med knäcken? Jag kan tala om att om man använder termometer och rör ofta under tillagningen så blir den perfekt. Jag struntar också i mandel, den sätter sig bara mellan tänderna.
Koka på medeltemperatur och rör ofta. När knäcken nått 125° hälls den upp med en knäcktratt i formar som står på fuktig kökshandduk för att inte trilla omkull. Förvara svalt i burk med tätslutande lock.
”He’s making a list, checking it twice…” Tomten kanske gjorde en lista för att få koll på vem som varit busig och vem som varit snäll, men jag gjorde en lista till storhandlingen. Imorgon kommer ”barnen” hem och det är skönt att ha allt på plats och slippa ge sig ut i julhandeln. Eller det kommer jag i alla fall att ha när jag varit iväg och handlat senare idag.
Jag fick ett meddelande från min faster där hon delade med sig av ett klokt citat. ”Det är en konst att vara en mänsklig varelse, inte görelse”. Hon påminde om vikten att vara i stillhet och lyssna inåt, något som verkligen är en konst. Kanske behövs det ännu mer då livet handlar mycket om att få saker och ting gjorda, men i mitt skede av livet känner jag att det finns väldigt mycket utrymme för självreflektion och att jag gillar att ta mig utanför det. Att fylla en hel månads ”tomrum” med kreativt pyssel har varit så roligt för mig. Jag har verkligen älskat att ta mig tid att skapa en stund varje dag.
Om drygt två veckor står vi inför det nya året och jag känner att mitt nya årsord hoppar omkring rakt framför mina ögon. Jag tror att det är ett handfast och positivt ord. Inte så djupt och karaktärsdanande, utan snarare ett ord som gör att jag får utlopp för precis det här behovet jag har att använda mina händer. Jag hade en mardröm för ett tag sedan då jag drömde att mina händer var helt förvärkta och svaga… Jag hoppas inte det var en sanndröm, för känslan av frustration och sorg var stor då jag vaknade. Bara tanken på att det finns många som har detta problem fick mig att vilja använda mina händer i deras ära. Plocka upp fiolen igen? Sticka avancerade mönster? Skriva texter med djup? Lära mig snickra? Det finns oändliga möjligheter och just nu skvalpar alla dessa möjligheter omkring i mina tankar. Det är okej med vilket ord det än blir. Kanske landar jag i något helt annat, som ”vila”. Vi får väl se.
Här får du en egen jullista att skriva ut om du vill ”skriva på riktigt”. Det kan vara ganska befriande, särskilt nu för tiden då vi så ofta lever våra liv i de där smarta telefonerna…
Jaha. Nu har vi kommit till de tvåsiffriga datumen som börjar med en tvåa. Wow, den här månaden har gått väldigt snabbt! Samtidigt blir det lite som en meditation, det här att lägga upp rubriker på inläggen som följer exakt samma mönster med bara en skillnad från förra dagens. Efter alla otaliga blogginlägg jag skrivit och haft dålig fantasi som följeslagare kan jag bara säga att det varit rätt skönt att inte behöva fundera vidare över just detta. Med det sagt kommer jag att gå tillbaka till min vanliga ordning så fort julkalendern är slut.
Igår kokade jag kola. Pris vare kökstermometern som hjälpte mig då det tog två timmar att komma upp i 125° den här gången. Man kan ju bli knäpp på köpet om man ska springa och göra kulprov var femte minut och receptet säger att det ska ta 40 minuter… Det är samma visa varje gång. Just kola och knäck gör mig galen. Det är ju egentligen jättelätt att bara blanda ihop ingredienserna, koka upp och sänka värmen. Man rör lite då och då och så, TADA, är den där läckra smeten klar. Häll upp, låt svalna, markera bitarna, låt svalna lite till, skär upp och låt stelna helt i kylen. Fram med bakplåtspapper eller vaxat papper och så slår man in varje bit för sig. Just det sista momentet byter man ut mot brännskador och outtalade svordomar då man pysslar med knäcksmeten och den ska ner i sina formar. Smörjer man bara brickan de står på lite och sedan använder en speciell knäcktratt brukar det ändå gå riktigt bra. Jag tror att just knäcktratten är den enda kökspryl som får vara kvar i våra skåp trots att den bara används en gång om året.
Jag har ett par olika kolafavoriter. I år följde jag Anna och Fanny Bergenströms recept i Vinterns goda ting, julens favoritbok. Jag tycker det är extra roligt att använda ett recept med honung eftersom vi har egen sådan.
Blanda ihop alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Rör om i kolasmeten då och då. Koka upp och sänk sedan till rätt svag värme så det syns små bubblor i ytan. Koka utan lock till smeten klarar kulprovet eller har nått 125°. Häll upp smeten i en form med bakplåtspapper. Låt svalna, men se till att ha markerat rutor innan kolan stelnat helt. Skär isär och slå in varje bit i bakplåtspapper, smörpapper eller liknande.
Nu går årets julkalender in på sluttampen. För mig är december en fantastisk månad bland annat på grund av allt pyssel, all musik och fokus på att göra hemmet mer ombonat och välkomnande. Somligt har jag delat med mig av här i bloggen, annat händer lite vid sidan om. Jag firar ju Jesus födelse, ”don’t forget the Christ in Christmas”, men tänker att jag också firar det faktum att jag är en människa som gillar att uttrycka mig på olika skapande sätt. I december är jag lite extra omtänksam gällande mig själv och mina önskningar. Med tanke på hur många omkring mig som verkligen mår dåligt vid den här tiden på året (S.A.D. eller årstidsbunden depression, slutet-på-höstterminen-stress, prestationsångest pga förväntningar på att det ska bli sådär supermegamysigt fast man egentligen varken har tid eller lust, ovanligt många sociala evenemang, osv, osv) tänker jag att jag kanske hittat tekniker att hantera dessa påfrestningar utan att ha förstått att det är det jag har gjort? Jaja, jag tänker gräva ner mig i detta, utan går raskt vidare till gårdagens pyssel.
När jag hade julpyssel med brorsdottern gjorde vi bl a flätade hjärtan som jag aldrig fotade. De var väldigt klassiska, gjorda i glanspapper som har många år på nacken, så när jag gjorde egna hjärtan igår bestämde jag mig för att göra en lite uppdaterad version. Ena halvan klippte jag ur det vanliga glanspapperet medan jag använde ett presentpappershäfte med olika fina småmönstrade papper till andra halvan. Jag tycker dessa hjärtan är så fina, men de är också störigt pilliga då man ska få till det sista.
Bilden har jag snott från den stora sajberrymden och jag är mycket tacksam till dig som har gjort denna fina beskrivning. Tyvärr kan jag inte uppmärksamma dig med namn, men tack! Det här projektet brukar finnas med i alla skoljulpyssel. Hur många hjärtan har du flätat genom åren? Själv kan jag icke räkna dem alla, fast jag tror inte jag har kvar något enda.
Igår julpysslade jag med den tyska utbytesstudent jag är lite ansvarig för. Sååå mysigt! Lussebullar med mandelmassa, pepparkakor, Mozartkulor och Leilas rocky road. Mycket socker blev det!
Gårdagens lucka innehöll ett julbesök på Banes i Karlskrona tillsammans med makens systers barn. När det gäller att umgås med människor har jag kommit till slutsatsen att allt blir så mycket bättre om man försöker hitta sina gemensamma referensramar innan man ger sig ut i okänd terräng. Dessa två godingar älskar båda att se på film och en av dem gillar också att läsa. Vi diskuterade därmed riktigt bra (och dåliga) rullar och tipsade varandra om vad som kan vara värt att lägga tid på nu under julledigheten. Här tipsar jag vidare från oss alla tre och Netflix, så en del av de nyare filmerna har jag inte sett. Å andra sidan har jag sett Love Actually så många gånger att det kanske kompenserar. Har jag glömt någon av dina favoriter i juletid? Det finns ju naturligtvis mängder av B- och C-filmer som jag inte har med här, men vissa av dem kanske behöver omvärderas av mig?
A Boy Called Christmas A Charlie Brown Christmas A Christmas Story Angel in the Family Arthur Christmas Bad Santa Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet Blending Christmas Christmas at Castle Hart Christmas Inheritance Christmas with a view Christmas with the Kranks Die Hard I och II Drei Haselnüsse für Aschenbrödel Elf En förtrollad jul En underbar jävla jul Ensam hemma I och II Ett päron till farsa firar jul Fanny och Alexander Father Christmas is Back Fred Claus Frost Grinchen – julen är stulen Harry Potter (det firas jul i flera av filmerna) Holidate Home for Christmas (miniserie) I och II It’s a Wonderful Life Jack Frost Jag kommer hem igen till jul Last Christmas Love Actually Love Hard Miracle on 34th Street Mupparnas julsaga Nu är det jul – igen Operation Christmas Drop Planes, Trains and Automobiles (fast mer Thanksgiving än jul, kanske) Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton Scrooged – Spökenas hämnd The Christmas Chronicles I och II The Christmas Contest The Christmas Shoes The Family Stone The Holiday The Night Before The Nightmare before Christmas The Polar Express The Princess Switch I och II Tomten är far till alla barnen White Christmas
Igår höll jag på hela kvällen med att skriva klart julkorten och så pysslade jag med något som den här donnan och hennes syskon ska få i julklapp. Jag vill gärna tipsa vidare då jag tycker att det är en utmärkt idé. (Jag har lånat idén från någon som är mycket bra på presenter och julklappar och tycker faktiskt att den är smått genialisk.) Eftersom barnen läser här då och då eller dagligen får jag berätta mer efter jul. Gratulera födelsedagsbarnet kan jag dock göra här och nu! Det blev aldrig någon Lucia och även om värkarna började så smått på farmors födelsedag fick hon sin alldeles egen. Hon firar med sina syskon senare idag och när de alla kommer hem i nästa vecka blir det traditionsenliga dumplings och annat gott. Förra årets födelsedagspaella var så god att det vattnas i munnen av minnet. Nu när bara maken och jag bor kvar hemma blir matlagningen oftast av det enklare slaget.
Här är min pysslarepartner no. 1. Hon gillar att gräva runt bland papper, lim och glitter lika mycket som jag. Igår hade vi vårt traditionella julpyssel. L hann göra en bjällerklangkrans till mössen, flera flätade hjärtan och ett helt gäng sådana här fina smällkarameller. Just smällkaramellerna har krävt lite vuxenhjälp fram tills i år. Numera fixar den unga damen detta helt på egen hand. Smala dragspelsveck, de täta klippen för att få så snygga krus som möjligt och att välja och knyta fast upphängningen – inget är längre för svårt! Hon gjorde flera i mer traditionella färger, men jag tror att hon gillade denna favoritfärgsversion lite extra mycket.
För dig som aldrig har gjort smällkarameller kanske inte dessa två bilder precis räcker för att bemästra tekniken, men det finns andra och bättre instruktioner. Man kan alltid lita på ICA både då det gäller recept och annat! Jag och L tycker dock det är lite snyggare med nätta smällisar som bara innehåller en enda Geisha (godissorten är viktig, men får naturligtvis bytas ut om laktosintoleranta eller nötallergiker ska plundra granen efter jul). Till det behöver man ingen toalettrulle. Lycka till!
Hej Lucia! Underbara dag, med så många fina minnen både som deltagare i lussetåg, som ansvarig musiklärare, som mamma och numera som åskådare och nostalgisk tant. I förrgår insåg vi att vi hade en mus eller råtta inne i huset, så den vanliga traditionen med risgrynsgröt och nybakad lussekatt framför SVT:s Luciamorgon planerades om till kvällen eftersom jag ville åka in till Jula och fixa råttfällor så fort jag bara kunde. Lisa Larsons luciatåg lyser upp lika vackert varje år. Vi fick en figur i taget i julklapp av makens mormor, så naturligtvis tänker vi alltid lite extra på Britta just till Lucia. Figurerna står på parad i köksfönstret från första advent. Den 13/12 får de ljus för att kunna ”jobba” på riktigt.
Till Lucia ska även julgranen in, en tradition som jag har med mig från min familj. När vi var ute och promenerade för några veckor sedan hittade vi lokala granar till försäljning och bestämde att det skulle vara roligt att ta en där ifrån i år. Enligt tradition är det alltid maken och döttrarna som väljer granen, så det blev ju lite problematiskt i år då ingen av dem längre bor hemma. Nåja, maken tog på sig uppgiften själv och kom hem med den finaste granen han hittade. När det gäller valet av julgran har jag noll veto. Min uppgift är att alltid tycka att det är tidernas finaste gran, tacka och bocka, men när jag såg denna stackare började jag skratta. ”Alla granar var så taniga, detta var verkligen den finaste!” Eh, okej. Men grenarna klarade inte ens att hålla julgransljusen, så tyvärr fick den bli avskedad som innegran och fick åka ut igen.
Maken gav sig ut på nytt granletaräventyr och hamnade den här gången vid ICA på grannön Senoren. Han kom hem nöjd och så länge jag hade den här vyn var även jag nöjd.
När granen var uppe var jag dock inte lika nöjd längre. Suck! Varför ska jag vara så petig? Granen är ju liksom ”halv”? Efter att ha gnällt lite (Sorry, jag överskred mina befogenheter…) och fnissat mycket fick jag ta till ”släpp och gå vidare” som vi varit så duktiga med att instruera våra barn med. Vi hade testat julgransljusen dagen innan och satte nu upp första slingan för att sedan… Tada! Ingenting. Ljusen förblev mörka. Maken började ingenjörsmässigt felsöka, vi fick ta ner slingan igen och sedan funkade inte andra slingan heller. Han fick sitta i flera timmar för att reparera och fixa. Det gav mig tid att skriva färdigt de sista julkorten som ska vidare utom landets gränser.
Skam den som ger sig. Så här såg det till slut ut vid midnatt då jag traditionsenligt låg i soffan för att beundra prakten. Från detta hörn i soffan är granen helt perfekt! Den ska kläs färdig av barnen då de kommer hem den tjugoandra då det finns önskemål om detta. Kanske hänger jag upp några speciella dekorationer innan dess.
Min syster har förberett en fantastisk adventskalender till sin son som är ute som volontär de närmaste två åren. I samband med det frågade hon alla oss syskon om minnen runt jul och detta är texten som handlar om våra granar.
12 december: Vår barndoms granar Håkansson: Alla vi barn minns morfars hemska grantoppar till julgranar och mormor som suckade varje år och ändå fixade ”tidernas finaste julgran” varje år. Det blev en sport att vända fulaste sidan in mot väggen. Morfar hade en väldigt praktisk syn på allt, så även på julgranen. Om han inte tog hem en avhuggen topp från en gran som ändå skulle avverkas så bad han faster Anita om att få en gran från röjningen av “brandgatorna” under elledningarna. Till morfars försvar ska även sägas att han valde grantopparna för att han personligen tyckte att det var så vackert med grankottar. Jette minns: “1992 kom Peter hem med den vackraste granen i hela skogen. Den var så fin och festlig med all snö på — och väldigt mager, ful och nästan utan barr när snön hade smält bort inne i huset. Desto vackrare lyste dock tomteblossen som han hade hängt och tänt i träden utanför fönstren.” Monica minns: “Jag låg alltid och sov i soffan första natten då granen var klädd. Detta är en tradition som jag fortfarande upprätthåller nästan varje december.” Vi barn satt ofta och kisade med ögonen mot julgranen och vickade på huvudet fram och tillbaka. Det blev så vackert ljus då. För det mesta kläddes granen med en härlig mix av köpt och hemmagjort. Om det hängde ätbara prydnader såsom kristyränglar eller polkagrisstänger löpte de stor risk att bli uppätna av något barn som gömt sig under granen. Vissa år beslutade mormor att vi skulle ha någon speciell temafärg. Minnesvärt var det året som katten fick smak för julglittret och bajsade ut långa trådar av silverlametta.
Ett av mina favoritpyssel varje år har varit att göra julkort. Rätt tidigt i november har jag skrivit julbrev både på engelska och svenska och sedan har jag gjort en fotosammanfattning som oftast har ”översatts” till ett riktigt, tryckt julkort. Med KONTAKT som ledord hade man kunnat tro att denna tradition hade varit extra viktig i år. Någonstans blev något fel och jag tror mest att jag glömde, eller tänkte att jag skulle ta itu med det ”senare”. Igår var det lite väl sent, så jag skrev några färdiga julkort till släkten här i Sverige (”di gamle” får förslå, fast helst hade jag velat skicka julkort till alla mina kusiner och vänner från förr i tiden och gamla elever och…) och gjorde ett A5-fotokort med minijulbrev till de viktigaste amerikanerna/tyskarna. Uppenbarligen var jag för ful för att fastna på bild (Är det inte så man brukar säga?), för jag gjorde tre olika versioner där skrivaren vägrade skriva ut kortet på just mig. Det var så frustrerande! Jag gjorde PDF-fil, kortet syntes på filen på skärmen. Jag gjorde nytt dokument, bytte plats på bilden med mig och så fortsatte jag sådär. Till slut använde jag ett kort på mig själv från västkustresan med två av mina systrar och när jag delade plats med svenska flaggan gick det tydligen bra… Problemet med att skriva ut bilder med hemmaskrivare är att bilderna blir lite randiga och mattare, men nu blev det så. Jag kommer att få fortsätta projektet idag, eller vi får väl se vad som hinns med efter jobb och lussefirande. Bättre en hälsning alls än en som kommer fram i tid, eller?
Tänk ändå att det har skickats julkort sedan slutet av 1800-talet. Min mamma var julkortens mästare och vår hall var alltid dekorerad med mängder av julkort som strömmade in från hela världen. Jag älskade de där sidenbandsgirlangerna där ett kort i taget fick ett stansat hål och fästes. Hälsningar från släktingar, grannar, nyvunna släktingar som dykt upp genom släktforskning, politiska kontakter, kyrkvänner… Det var så roligt att gå igenom alla kort och uppdatera sig, särskilt med julhälsningarna som innehöll julbrev och fotografier. 2009 skickades nästan 40 miljoner julkort i Sverige, men antalet har stadigt minskat trots att befolkningen har ökat med många 100 000 sedan dess. Mellan 2019 och 2020 hoppade antalet från 14,5 miljoner till 18,8 miljoner, något som helt säkert hade med coronaviruset att göra. Med tanke på att det kostar 24 kronor att skicka ett julkort utanför Sveriges gränser och 11 kronor att skicka ett här i Sverige kommer vi bara att skicka 20 kort utomlands och 30 inom Sverige. Jättetrist för någon som har brukat skicka över 100 kort, men det är inte ekonomiskt försvarbart att fortsätta som ”förr i tiden”. Tror du att detta är en tradition som kommer att upphöra i takt med att resten av världen digitaliseras?
