15 jan

Inspirationsinjektioner.

Livet är lite för kort för att slarvas bort. Jag lyssnade på Andrew Hubermans intervju av undret David Goggins i förra veckan. David Goggins är lite för mycket på alla sätt och vis och jag blev duktigt trött på hans negativitet och alla hans svordomar under tiden jag lyssnade, men det som stannade kvar hos mig var en känsla av inre kraft och att jag kände mig stark! Goggins lägger det på bordet som det är: ”hej du, är du missnöjd med din situation så sluta skylla ifrån dig och bara sätt igång med det du behöver göra på det sätt du kan”. Jag vet inte vad jag tycker om en vecka, men just idag gillar jag hans budskap!

Jag fortsätter försöka äta sådant som redan finns i skåp och lådor. Igår blev det ett av mina favoritrecept, ett som känns enormt nyttigt, men som också exploderar av goda smaker och olika konsistenser. Jag har delat receptet massor av gånger, men vad gör väl det? Det är värt att dela om och om igen. Underbara Claras recept på perfekt kokta ägg faller mig helt i smaken till Fridhem Farms läckerheter. Mums. För övrigt går målet att äta mycket mer fibrer betydligt bättre än jag hade trott. Egentligen är den enda förändring att jag äter mycket mer morötter och vitkål, hahaha.

Även efter David Goggins svador om att ta ansvar och bara göra saker behöves lite söndagsvila. Jag passade på att både njuta av solnedgången och prata med ungarna framför kakelugnen. Det måste väl ändå anses vara mycket viktigt? Jag kände mig iallafall full av energi då jag studsade uppför trappan för att skriva mejl till min systerson i Sydafrika och till min goda vän i USA. Jag satsar fortfarande på riktiga brev också, men jag har inte riktigt kommit dit. Min mammas syssling i USA väntar sedan ett år på att jag ska svara henne, men vad vet jag? Kanske har hon redan hunnit gå bort vid det här laget… Usch, nej, det får jag verkligen ta tag i.

Jag använde i vanlig ordning FaceTime för att skärmgosa med lilla barnbarnet, men jag fick också detta vilsamma foto att lägga till min vid det här laget mycket digra samling barnbarnsfoton. Tänk, vilken fördel det är med den tekniska utvecklingen då det gäller hur man kan hålla kontakt nu för tiden! Jag fick också ett fantastiskt foto på mina berg från Utah att njuta av och en annan granne därifrån, som just nu befinner sig i Australien på Bali, skickade en fantastiskt solnedgångsfilm och ett uppmuntrande meddelande som gjorde mig glad. Att telefonen får vara med och läggas till listan av inspirationsinjektioner ser jag som mycket positivt! Och med det är veckan igång och jag hoppas att du hittar egna inspirationsinjektioner att fylla ditt liv med.

13 nov

Att härbärgera all denna sorg, smärta och besvikelse.

Jag befinner mig just nu i en verklighet där lite för många personer jag älskar har det riktigt tufft på olika sätt. Eftersom jag gärna vill underlätta gäller det att hitta vägar som inte innebär att jag försöker ta över dessa personers svårigheter. Det funkar inte så. Livet blir inte bättre för någon annan för att jag försöker hjälpa till genom att må lika dåligt, ta på mig smärtan, bära deras kors. Jag gillar själv frågan ”Vad kan jag göra för dig?” även om jag vet att det många gånger är svårt att specificera något när man mår dåligt. Då får man göra vad man kan eller tror skulle funka. Laga mat. Ge en kram. Passa barn. Skriva ett brev. Hitta på något roligt. Ibland blir det då helt åt skogen fel, men jag tänker att det är långt bättre att försöka och misslyckas än att bara låta bli att göra något för att man inte är säker på vad som är önskvärt. Det är sällan folk bryter kontakten med någon för att de varit kärleksfullt hjälpsamma på fel sätt. (Undantag medmänniskor som tror att de vet bättre och går tvärtemot andras vilja, börjar uppfostra andras barn och liknande.) Jag känner behov av att sparka på något, men vet att det inte hjälper ett dugg. Lyssnar istället jättemycket på musik, stickar, lagar mat. Söker mig till vardaglighet och uppgifter som är repetitiva och meditativa. Vet att det blir bättre, vågar lita på att det blir så och får god hjälp av Trettio tacksamma dagar. Somligt löser sig kanske inte på det sätt man hade hoppats, men jag vet att det kommer bättre dagar.

26 sep

Ljusets och aktiviteternas inverkan på sinnesstämningen.

Jag fortsätter läsa Melankoliska rum och uppehåller mig ofta i tankarna runt melankoli och dess motsatser medan jag pysslar med annat. Det leder till en större medvetenhet om mina egna sinnestillstånd och hur jag till stor del kan styra dessa. Igår skulle jag jobba eftermiddag/kväll, så förmiddagen ägnades åt en skogstur på jakt efter svamp efter inspiration från sonen som plockat en massa trattisar i söndags (tja, där fanns ingenting att hämta för mig). Jag insöp härlig luft, tog in solen, samtalade med min faster och snubblade runt bland blåbärsris och stenslagg. När jag kom hem var jag vid synnerligen gott mod och jag tänkte på ”alla” hjärnexperters uppmaning att möta solljus tidigt på dagen för att sätta dygnet på rätt plats.

Väl hemma kände jag mig osedvanligt glad, tog fram symaskinen för att laga några grejer och hade helt plötsligt sorterat upp några drömprojekt som jag tänkt ”någon dag…” om och satte igång. Jag har utsett sovrummet i söderläge till syrum. Maken flyttar ibland över sitt kontor dit för att få bättre wifi, och jag tänker att vi faktiskt har husets vackraste utsikt från skrivbordet i det rummet. Jag hoppas kunna ägna en del tid där de kommande veckorna medan jag syr. Lusten att sy finns alltid med, men det är inte så himla roligt att klippa ut grejer och fixa allt praktiskt som ska ske innan själva sömnaden. Då rycker min förmåga att skjuta upp saker in och så händer ingenting. Nu är det iallafall upplagt för aktivitet därinne, symaskinen står på plats och jag har letat upp lite mönster och annat kul. Kanske kommer det faktiskt att leda till att symaskinen kommer att ljuda här hemma den närmaste tiden. Vi får väl se.

07 jul

Årlig kontroll.

”Hej, fordon X hade besiktningsperiod t.o.m. den 30/6. Behöver du besikta? Boka enkelt en tid hos oss.” Hoppsan. Bilbesiktning brukar vara mitt ansvar, men här brast jag. Det var väl bara för mycket sommar i mitt huvud tänker jag, eller bara ett allmänt oansvar. Företaget som hade skickat sms till oss heter Opus. Vi har besiktigat våra bilar där sedan första besiktningen i Karlskrona, men den här gången funkade inte det eftersom de inte hade tider tillräckligt snabbt. Det hade däremot Besikta. (Vet du hur många bilbesiktningar det finns?! Gissar att det antingen är en lukrativ marknad, eller som med apotek, en strid på kniven. Avreglering brukar driva fram en rätt hetsig marknad tills allt lägger sig på plats.) Jag åkte dit med lite förhöjd puls eftersom det den här gången fanns noll tid att gå igenom fordonet. Vi tänkte att det var bättre att få bilen trafikgodkänd med möjlighet att fixa vad-det-nu-kunde-tänkas-vara. Det gick bra. Eller bra och bra, en anmärkning på en detalj som behöver fixas med ombesiktning räknas kanske inte som bra för någon annan. Med tanke på att bilen köptes 2012 begagnad måste jag ändå säga att jag är nöjd. Den har varit så bra på många sätt och vis i över tio år och jag kan tänka mig att också vår nästa bil blir en Kia.

Jag visste att syrrans familj kanske var kvar på Pingstkyrkans second hand, så jag tog mig dit för att scanna stället efter lite fler handdukar. Jag blev ganska nöjd med skörden. Snart har jag till en hel badrock/morgonrock till. Jag träffade också våra barns kusin och hennes mamma som gillar second hand-shopping lika mycket som jag. Det är så roligt att just denna butik har blivit ett sådant inneställe! Fortfarande kan man hitta bra fynd, beroende på vem man är naturligtvis. Letar man efter lyxvaror är det bättre att gå till någon antikhandlare, men det finns mycket som är i gott skick till en billig peng.

Inte trasiga, men klorinfläckiga, var dessa två fantastiska påslakan. Jag såg genast en härlig sommarkaftan framför mig, eller något snyggt tvådelat, och köpte därför båda fastän de kostade 75 kr/st. Fläckarna satt på ”bra” ställen och materialet är så tungt och snyggt att jag ansåg att de fick vara värda det. Nu gäller det bara att komma till skott. Min seghet håller i sig fast jag inte längre är lika trött och jag slöar mest bort kvällarna. Jag försöker omfamna det faktum att jag kanske behöver hålla ett långsammare tempo just nu. Fortsätter det så här får jag väl beställa en besiktning för mig själv. Det är viktigt att hålla koll på sitt eget fordon också och det här är ändå Hälsans år.

28 apr

Kroppskännedom.

Jag sitter här med ett svullet ögonlock och oroar mig över att jag återigen fått en vagel som leder till ett basaliom. Kanske är det inte alls så, jag är förkyld och mest troligt är att det bara är en vanlig ögoninflammation. Är det ett nytt basaliom så får jag ta det då.

Igår lyftes skillnaden mellan att ha hälsoångest och koll på kroppen i diskussionen med en släkting. Skillnaden är milsvid. Med hälsoångest är varje uppmärksammad abnormitet cancer, MS eller kanske demens. En person med hälsoångest kan många gånger inte undersöka sina bröst för att hålla koll på eventuella knölar utan att hitta en cysta eller förstorad lymfa p.g.a. en infektion i kroppen och se sig själv liggandes på ett operationsbord med dödsångest. För mig som har gått några rundor mot livet eller sett nära och kära göra detsamma gäller det att se på kroppen för vad den är: en makalös maskin som inte håller för evigt. Den behöver god omvårdnad, rätt drivmedel, service och reparationer när man hittar något som inte riktigt funkar som det ska. Dessutom är det onödigt att köra gasen i botten om och om igen. Man vill liksom inte att motorn ska skära.

Hur kan man ge sin kropp en bättre chans till välmående och hälsa? Alla standardsvar i världen är verkningslösa om man inte tar dem till sitt hjärta. Jag tror att en av de viktigaste gåvor vi kan ge oss själva är att bli vänner med våra egna kroppar trots alla utmaningar de ger oss. Lymfmassagen ger mig en stund i kontakt med den kropp som gett mig så mycket huvudbry genom åren. Att känna ”sockerdrickan” dra igång i mig är en härlig känsla, min kropp och mitt sinne arbetar tillsammans och jag mår bra av att veta att mitt rengöringssystem funkar. Samma sak med promenaderna i våra vackra omgivningar. Jag hittar inte riktigt min plats i gymmet, men under sommarhalvåret jobbar jag så hårt i trädgården att musklerna får sitt ändå.

Att ha koll på sin kropp är viktigt. Lär dig hur den funkar, hur den ser ut och hur den känns. Var uppmärksam på förändringar. Ta foton på födelsemärken om du tycker de börjar växa, klia eller de plötsligt blir såriga. Hud är duktiga på att tala om ifall det är något som ska åtgärdas. Ge dina bröst en klämomgång i duschen med regelbundenhet. Gå på de undersökningar som du får kallelse till, kolla tänderna och var uppmärksam på om du blir onaturligt trött eller urin och avföring uppvisar stora förändringar. Allt det här låter för vissa jättejobbigt, men jag lovar att om du övar försiktigt kan du se kroppen för vad den är. Ett fordon som behöver tas omhand. Börjar det hacka kan det går över av sig självt eller försvinna med lätta åtgärder (förkylning, nageltrång, kristallsjukan och liknande). Ibland behöver vi dock tillgång till en duktig mekaniker. Jag har insett att mitt fordon kom med vissa inbyggda svagheter, men är tacksam över den service och de åtgärder som sjukvården har hjälpt mig med så här långt. Ta hand om dig, hör du! Det är du värd.

05 apr

Klämda bröst i vacker konstmiljö.

Lasarettet är inte precis mitt favoritställe. Det är ju sällan man är där för att hitta på något roligt. Just den här gången var det dags för mammografi, något som jag ändå föredrar att tacka ja till framför att låta bli. Jag älskar dessutom konsten som man bjuds på i den relativt nya byggnad 46 på lasarettet. Direkt när man stiger in genom dörrarna möts man av klättrande, starka kvinnor.

Jag älskar allt från symbolismen till utförandet. Dessa skulpturer är fantastiskt vackra.

Skulpturerna är placerade på olika ställen i trapphallen. Det de har gemensamt är mänsklig interaktion och vikten av att hjälpa och stötta varandra. Hopp!

Ibland behöver man sitta en stund i fred och kontemplera livet.

Kanske kan man hämta kraft hos varandra när situationen man står inför ter sig likt ett bråddjup.

Andra gången får man lita på att andra tar emot om man vågar kasta sig ut.

Skuggan av pandemin faller fortfarande över mig då och då, men jag har gått vidare på många sätt. Jag är glad över att spriten igår mest påminde mig om Gullbernatiden för länge sedan då jag jobbade extra som vårdbiträde. På den tiden gillade jag att sprita händerna efter att jag hade jobbat hårt. Känslan av att svalka av händerna efter ett svettigt nattpass var något jag verkligen uppskattade.

Efter att brösten hade klämts och genomstrålats åkte jag vidare till Maxi för att fixa påskbestyr. Vilken tur att vi köper ägg från våra vänner på Fridhem Farm och har lagt en förbeställning, för annars hade jag blivit bestört. Det är tufft för äggproducenter just nu.

11 mar

Hur mår du idag…

… frågade maken. ”Hade du frågat vilken annan dag som helst hade jag svarat dåligt, men idag svarar jag helt okej!” Så lät det här i morse. Jag har befunnit mig i sängläge mest hela tiden de senaste dagarna i sällskap med en varm vetepåse och en iskudde till huvudet. Några timmars respit gav kraft att genomföra ett par viktiga uppdrag, men sedan bäddade jag ner mig igen.

Idag känner jag livet i mig igen och den känslan vinner alla gånger över det andra! Det blir kanske inte många knop utförda här hemma idag heller, men det spelar mindre roll. Det blir nog bra, det här. Dessutom är det så mycket skoj på gång! Jag kanske orkar få några fröer i jorden? Chili och paprika borde skolas om, men kanske låter jag dem bara växa till lite långsamt i sin såjord i några dagar till. Årets färdigsorterade fröer får mig för övrigt att bli helt pirrig – här finns en massa glädje!

06 mar

Halvklart, halvstädat, halvfrisk.

Verandan var definitivt inte i samma skick som efter förra vintern, men det stod grejer överallt som väntade på att flyttas ”någon annanstans”. Nu är allt flyttat och sorterat, hurra! Det är det halva, för nu ska allt såpskuras, tvättas och rengöras innan vi kan sätta upp de saknade listerna och börja använda vårt underbara extrarum till oss själva istället för att utnyttja det som extra kylskåp/förråd.

På dagens agenda står förutom det vanliga ”jobbjobbet” matlagning med härliga kryddor och test av inläggningskryddor som vi fick av min syster och svåger. Ottolenghis recept är mina favoriter då det gäller vegetarisk matlagning. Allt jag testat har varit oerhört gott! Vissa recept innehåller ingredienser som jag inte har tillgång till, men det är okej att höfta lite och byta ut mot något liknande. Mums. Jag ser redan fram emot dagens middag!

Maken har hostat mer eller mindre hela vintern. Nu är det mer igen. Jag känner mig inte hundra, men inte sjuk heller. Bjuder in vatten, citron, honung och vitlök och hoppas att jag snart känner mig riktigt pigg igen. Heja livet!

04 mar

Sådant som bör övervinnas.

Alltså, är det inte så att vi vet mer än vad vi tror, att vi överlag är dåliga på att lyssna och känna in? Jag tänker att det är så, men att det är bra att lyssna in och kalibrera. Igår morse skrev jag att jag började längta till att storstäda, igår kväll beställde jag tid för sanering av silverfisk från Nomor (konkurrent till Anticimex, Trygg-Hansa samarbetar med dem för sina kunder). Vi har försökt bli av med silverfisk på övervåningen under en period. Det har blivit bättre, men igår bestämde jag att vi behöver ta i med hårdhandskarna. Jag vill inte att det ska ”bli bättre”. Jag vill att de försvinner. De har med all sannolikhet kommit hem i en kartong eller liknande och den här varianten håller sig inte bara till fuktiga utrymmen. Nej, den klättrar, äter böcker, tapeter, textilier och är allmänt burdus. Inte håller den sig heller till gammal och skitigt. Den hittas lika ofta i nybyggen. Att leva i samförstånd går utmärkt då det gäller skator och daggmaskar, när det gäller möss, råttor och långsprötade silverfiskar är jag inte intresserad av något samarbete.

Det är teoretiskt lätt att bli en vinnare då målet är öppet. Vi människor fungerar dock mycket olika. Somliga utmanas av att ha en riktigt duktig målvakt som ger mer utmanande projekt. Andra lämnar bollen åt sitt öde trots att det var upplagt för ett gratismål. Morgonens stund inloggad i Livsstilsverktyget påminde om detta. Idag var det dags för mig att svara på frågor (för att få tillgång till Livsstilsverktyget behöver man lova att vara med i en studie som bedrivs från Göteborgs Universitet) som jag svarade på då detta var nytt för mig. Jag gav mig tid för självreflektion och självrannsakan och kunde konstatera att det trots allt hänt mycket med mitt sätt att hantera hälsofrågor. Med alla timmar som lagts på att läsa om diverse teorier och resultat av studier har jag en stabil bas att stå på. Ett öppet mål gällande min hälsa. Trots det glömmer jag ibland bort att engagera mig i spelet. Jag lämnar bollen åt sitt öde och ägnar mig åt något som kanske inte är skadligt, men inte heller leder till någon bättre hälsa.

Intervjun av Anders Hansen jag läste i Wellness för ett tag sedan har inte lämnat mig.

Hur ser din träningsfilosofi ut?

– Fysisk aktivet har ingenting med idrott att göra. Vi har blandat ihop detta och det har ställt till en massa elände. Fysiskt aktivet för mig är att promenera till jobbet eller ta trapporna istället för hissen. Min uppgift är att få de som inte gör ett smack att göra lite.

Vad tränar du själv?

– Jag försöker träna fem dagar i veckan, men jag gör ingen stor sak av det. Jag springer kanske 20 minuter och tränar styrketräning 20–30 minuter, två till tre dagar veckan. Sedan gillar jag att spela tennis. Jag har ingen metod och inget mål, det ska inte leda någon vart och det är ingen prestation.”

Här pratar vi om en riktig specialist. Han är så superspecialiserad att han har utsetts till hela Sveriges expert på hjärnan och har dessutom skrivit den mycket populära och informativa Hjärnstark som visar hur positivt våra hjärnor påverkas då vi rör på oss. Med all sin kunskap konstaterar han alltså att fysisk aktivitet inte innebär att vara elitmotionär. Bättre att göra något än inget alls, att välja rörelse då det går. Somliga kan inte av olika orsaker, här talar jag om de flesta andra. Att hålla min hjärna alert känns som en jätteviktig prioritering, jag vill verkligen inte orsaka mig själv demens med dåliga livsval.

Årsordet RUTIN gör mig glad, hjälper till att motivera och engagera. För dig som läser här kan jag tro att det kanske känns tjatigt, men jag hoppas inte det. Jag hoppas istället att du blir inspirerad och hittar för dig genomförbara rutiner som leder till små förändringar, s.k. mikrovanor. Lägger vi sten på sten, en i taget, står det så småningom en mur på plats. Med det önskar jag dig en riktigt härlig helg. Kanske kan du unna dig något som är positivt för din hälsa?