Just nu känns det som att mitt huvud är en bikupa. Det är ofta så. Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan händer allt på en gång. Barn nummer två är snart färdig med gymnasiet, det är dags för flytt efter att ha bott här i tre och ett halvt år, yngsta dotterns hemskolning tar slut med den här terminen, företaget jag har jobbat för i rätt många år byter inriktning och jag kommer inte längre att jobba för dem på samma sätt, både mamma och far slåss mot sina hälsoproblem och det händer annat i släkten som också är känslomässigt ”påfrestande”, osv, osv. Som sagt. Omvälvande. Jag ser fram emot allt spännande som ligger framför mig och oss, men samtidigt gäller det att lyfta ordentligt på fötterna och se till att ha fräscha batterier i ficklampan för att inte snubbla på all oreda!

Från Alpine School Districts konstutställning, konstnär dessvärre okänd.