30 dec

Ett Litet Ord 2019 – BYGGA

Den senaste månaden har jag ägnat åt att sammanfatta mitt år. Jag har landat i att NU inte blivit mitt favoritledord, men att det i högsta grad fyllt sitt syfte. Jag kände tidigt att mitt nästa ord måste vara mer kraftfullt och kunna föra mig framåt. Därför hade jag nästan bestämt mig för att använda just framåt trots att jag tyckte det kändes lite för flummigt. Idag kom så det riktiga ordet till mig. 2019 ska jag BYGGA.

Här kan du läsa om BYGGA för att se lite var jag hämtat inspirationen då jag försökt sammanfatta det här året för mig själv samtidigt som jag planerat för 2019.

Synonymer till BYGGA:

  1. uppföra, anlägga, konstruera, förfärdiga, timra, montera, snickra, mura; dana, skapa, utveckla
  2. stödja sig, grundas, ha som grund
  3. bygga om modernisera, renovera, upprusta; bygga ut utvidga, utöka

Jag planerar inte att bli kompanjon till min husbyggande brorsa. Bara så du vet. Jag tänker inte heller bygga någon båt, men eftersom jag inte hittat något bra ledmotiv får du njuta av Björn Skifs gamla goding som jag tror vi sjöng med Gunilla Ekholm på varenda musiklektion i sexan…

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga

26 dec

Med NU i backspegeln.

God fortsättning! På något mirakulöst sätt hamnade vi här på en av årets sista dagar utan att jag riktigt hann med. Det känns lite ironiskt med tanke på att jag valde att ta med mig NU som kamrat under 2018, haha. Jag har ändå känt att NU verkligen var mitt ord. Om inte annat så visade det sig att jag tvingades till att vila i nuet under hela sommaren då jag försökte tillfriskna från utmattning. För ett par veckor sedan tog jag uppföljningsproverna som får sätta punkt för dessa hälsoproblem. Jag fick njuta av NU i Thailand, jag har stoppat mig själv från att gräva i det förflutna och från att oroa mig för framtiden med NU framför ögonen. Sedan vi kom hem från Tyskland i slutet av augusti har jag inte bara jobbat med det andliga och mentala NU:et, utan också med det fysiska. Jag är i mycket bättre skick än jag har varit på ett bra tag och det är mycket tack vare den uppmaningen i mitt eget ”NU-manifest”:

Nu
Inte igår
Inte imorgon
Inte det som varit och inte det som blir
Bara här, själva livet

Nu
Att inte skjuta upp det som blir lika väl utfört nu som någon annan gång
Att slippa stress inför deadlines
Att kunna följa den röda tråden också när jag snubblar på något oplanerat

Nu
Det är nu det händer
Det är nu det ska bli av
Det är nu jag börjar, inte på måndag och inte nästa vecka

Nu
Nu kör vi!

Jag skulle peppa min syssling/vän som efter flera års funderande har bestämt sig för att välja ett ord för 2019. Under telefonsamtalet som handlade om detta fick jag mig en och annan tankeställare. Jag är glad över att detta koncept passar mig så väl och det känns fortfarande som att det tillför mitt liv något positivt.

Vissa ord har kommit till mig som gåvor, andra har jag nästan tvingat på mig själv medan åter andra har kommit flaxande lite försynt och försvunnit lika märklöst. Jag ska inte sticka under stol med att det är orden i den första kategorin som både har varit lättast att jobba med och som har tillfört mitt liv mest. Det är min fasta övertygelse att ordet kommer om du ger dig tid att vänta in det. Hellre några dagar på det nya året utan ord än ett helt år med ett ord som blir som vilket meningslöst nyårslöfte som helst.

Jag upptäckte Ali Edwards One Little Word 2008 vilket innebär att Ett Litet Ord har funnits med mig i tio år! Wow. Trots min erfarenhet och mina varma känslor för detta projekt har det inte varit lätt att hitta rätt för 2019. Jag har uttryckt en önskan om att jobba med ett ord som för mig framåt och just FRAMÅT borde kanske därför vara det naturliga valet. Jag har fått flera bra förslag och alla mina tankar perkolerar långsamt genom hjärnan för att förhoppningsvis landa i något fantastiskt. Ja, eller bara i ett ord som faktiskt är rätt för mig. Så här har det sett ut genom åren:

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu

Må du hitta just ditt ord och må jag hitta mitt. Lycka till!

14 okt

Den känslan.

Himlakropparna tar över i en stillsam explosion, alldeles tyst och på samma sätt som kvällen innan och kvällen innan dess och… Jag går ut i det tjocka mörkret och ser några av grannarnas utebelysning och kyrkans lyktor, men annars är det mörkret som regerar. Inte det tunga svarta, utan det mjuka, trygga. Dagen började i en magisk älvdans bakom huset och slutar med  ekollon som rasslar ner och slår i taket på grannens lada medan ”sjönen” (öbornas namn på havet) nedanför kyrkogården sakta slår in mot strand. Inga bilar, inga hundrastare, inga kvällsjoggare. Bara jag och mörkret, jag och ön, jag och universum, jag i universum. Just nu känns livet så stort, så svårt och samtidigt så självklart.

17 aug

Här och nu.

Se på din värld,
allt som finns runt omkring dig.
Se på din värld,
förundras varje dag.
Se på din värld,
lyssna på skratt och sånger.
Se på allt underbart som världen har.

Text: Rolf Gravé

Det är verkligen läkande att ha den här texten som ledord. NU förlorar sitt stressmoment och låter mig landa där jag befinner mig, allt utan att nödvändigtvis vara på väg någon annanstans. Så tacksam jag är över att klara av detta! ”Bättre och bättre dag för dag.”

03 jul

Glasklart.

Flera gånger om dagen går jag in i vårt lilla duschrum och blir glad. Gladast blir jag de dagar solen skiner in genom blyglasfönstret och kastar färgade skuggor på golvet, i taket eller i handfatet. Mina berg… Jag saknar dem inte riktigt längre, men kanske är det för att jag faktiskt har tillgång till dem varje dag. Nu har jag börjat gå ner till havet varje dag igen, så mina ”ett med naturen”-upplevelser som inte handlar bara om trädgårdsland hjälper till att ge mig de där wow-känslorna som bergen gjorde. (Trädgårdslandsupplevelserna handlar ständigt om att böja mig inför naturens nycker. Jag önskar att jag slapp, men vad gör man? Surrender, helt enkelt.)

Här är binas glammiga vattenkälla. De kan sitta på kulorna och dricka utan att drunkna. Undrar om det känns lyxigt för dem? Blir de bländade av alla solkatter eller märker de rentav ingenting? Jag tycker hur som helst att denna pimpade pajform är väldigt fin i all sin enkelhet.

Allt bara äts upp, drabbas av sjukdomar eller torkar, men faster Bagittas/farbror Sven-Eriks dahlior är fantastiska! De måste ha fått den ultimata växtplatsen, för de ser ut att må riktigt bra. Igår plockade jag in de första blommorna som hade slagit ut och jag hoppas på många veckors riklig skörd. De står så fint i den lilla gröna vasen som svärmor kom med i våras!

Eftersom potatisbladmögel ser ut att ha slagit till mot potatisen (URK!!!) plockade jag upp några stånd. Marken känns som bränt tegel runt omkring då jag inte vattnat potatisen mer än då det var dags för knölsättning, men de ser fina ut och smakar gott. Nu är bara frågan hur drabbade tomaterna, mina bebisar, blir. Håll tummarna för att vi ska få skörda ett gäng innan de skrumpnar bort av det där uschliga möglet. Dessutom har både den nysatta spenaten och mangolden kommit upp, så kanske är det inte helt kört, det där odlarlivet?

01 jul

Välkommen juli!

Dagarna går i ett och däremellan sover vi med öppet fönster. Livet. Häromkvällen kunde vi betrakta en fantastisk fullmåne. Jag gick in och hämtade kameran fast jag vet att jag varken har utrustning eller kunskap att fånga månen sådär som den faktiskt ser ut för det mänskliga ögat. Med lite slutartidsfix kunde jag dock fånga det vackra månlandskapets skuggor och högdagrar. Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker att den här himlakroppen inte strålar ut något ljus alls på egen hand och ändå lyckas lysa upp våra kvällar och nätter på det sätt den gör. ”Det lilla ljuset”.

Ja, det var såhär ljust, men månen såg mer ut som på bilden här ovan. Det är lika trixigt att fånga en solnedgång med rätt färger och ändå envisas vi människor med att påminna oss själva och andra om hur vacker världen ibland ter sig. Jag är så tacksam över livet och hoppas att även du hittar något som låter dig känna livet i dig.

01 jun

Att låta saker ta sin tid.

Det finns så mycket att fylla sina dagar med att många lever sina liv med maxat stresspåslag. FOMO, ”fear of missing out”, förstör livet både för barn, ungdomar och vuxna, och hur insiktsfulla vi än är kan det vara svårt att stoppa de rusande tankarna.

Idag är jag på väg till Göteborg med äldsta dotterns flyttlass. Maken briljerade med sina tetriskonster igår kväll, så jag behövde bara putta in ett bord och min packning efter det sedvanliga gullandet med blommor och grönsaker. (Hur ska det gå där hemma? Klarar sig mina bebisar utan mig i tre dagar?!) Jag kör i lugnt mak och just nu sitter jag och njuter av blåbär, choklad och en ljummen fläkt någonstans vid en sjö på Glimåkravägen. Inget jäktande, lugn och ro. Kanske kan kroppen läka bara av att jag talar om för den att vi är på samma lag? Det löser sig nog. Peace!

09 maj

Var börjar man…

… när ens nystan är ett enda kråkbo? Det är ju så lätt egentligen, bara man får tag i rätt ände. Idag har jag inte tid att leta efter några förlorade ändar, för min att göra-lista är fullbokad från nu till klockan 21:30 ikväll. Jag började iallafall dagen med att fortsätta läsa om Tomas Sjödins ”Detta händer när du vilar”, en riktig pärla med många fina insikter och påminnelser. (Tack Annukka!) Då kändes det helt plötsligt inte jobbigt att tvätta om en tvätt för att någon hade glömt att ta ut en pappersnäsduk ur fickan.

Mitt ledord för 2018 är NU. Hur långt har jag kommit? Ärligt talat är det en dans med två steg fram, ett tillbaka och ett steg fram, två tillbaka. Det känns mest som att jag dansar runt med mig själv utan att direkt komma någonstans, men kanske är det verkligen det jag behöver just nu? Jag njuter av växtkraft och kan lägga mycket av ”så länge” åt sidan utan att det stör lika mycket som det har gjort förut. Och är inte ”så länge” också en viktig del av NU? Peace.

13 apr

Nedslag i vardagen.

Hej! Jag ser vårsolen skina in och värma även den bistre Marx och hans kapital (OBS! Sparbössa med stor skämtfaktor.)

Maken fick en härlig bukett då han fyllde år för tre veckor sedan. Dessa fantastiska blommor fortsätter leverera dag efter dag. Så härliga och glada!

Tulpanerna har inte stått lika länge, men de är fortfarande fantastiskt vackra i ditt åldrande. Färgen koncentreras i de torkade topparna och ändrar karaktär på hela buketten.

Minipenséer som piggar upp så länge rådjuren låter bli blommorna. En flaska TRICO Garden kom i brevlådan idag, så nu finns i alla fall en rimlig chans att låta dem blomma! (Den andra flaskan har vi inte hittat, därav lite för sen behandling. Och tack E!)

Varenda tulpan är nedknaprad, så vi får se om de kan komma igen nu med TRICO Garden-hjälp.

Jag har gjort iordning en plätt där det så småningom ska bli något helt annat för att sätta ner sådant som måste i jord, men som inte kan få någon permanent placering förrän trädgårdsrenoveringen är klar. Hasselörten som min syster kom med som gåva hoppas jag verkligen tar sig! Håll tummarna är du snäll.

Tomaterna och chilin är nu omskolad och jag slängde faktiskt en hel del plantor. Det gjorde ont, men ibland är det viktigare att ta hand om färre på ett bättre sätt än att ge fritt spelrum till hur många som helst. Vi har i alla fall både biff-, körsbärs- och plommontomatplantor som ser lite gängliga men ändå välmående ut. Jag längtar efter att få äta de där solvarma tomaterna om några månader…

12 mar

Idag om ett år.

Just nu går ett teveprogram som heter ”Idag om ett år”. Om det nu blev som det var tänkt kommer vår gamle granne Ingemar Stenslätt att vara med i något av de kommande programmen. Idén är enkel. Varje deltagare har haft ett mål att uppfylla på ett år och i studion pågår lite trolleri (de går efter en intervju förra året ut genom en dörr och kommer in igenom en annan dörr i år). Vissa har lyckats med sina målsättningar, men för andra fortsätter livet på något sätt ändå. I det första programmet handlade det bl a om att hitta en partner, gå från otränad till att tävla i kroppsbyggning, göra hela tjejklassikern, utöka familjen med ett barn och lite annat stort och smått. Själva programmet kändes lite forcerat då det skulle hinnas med så många ändå rätt stora bedrifter på relativt kort tid, men jag har ändå inte kunnat sluta tänka på vad som hände dessa människor på grund av en medveten målsättning. Hur mycket kan livet förändras på riktigt? Hur kommer det sig att vissa människor verkligen gör något åt en situation de inte är bekväma med medan andra ältar samma saker om och om igen, sådant som de säger sig vilja göra (något åt) men som det aldrig blir något av?

Själv gick jag igenom den här bloggen för att se hur mitt liv hade gestaltat sig den här dagen under de senaste sex åren. Kunde jag hitta några tecken på att det var förändring på gång, eller rent av ältande? Är jag nöjd med hur mitt NU ser ut idag, eller vad tänker jag annars göra åt saken? Hur är det med dig? Känner du att du skulle kunna göra ditt NU bättre genom att göra det medvetna valet ”Idag om ett år…”?

12 mars 2017

I kväll kom min fina, fina Oremkompis hit och jag fick flera timmar i soffan tillsammans med henne. Orsaken till Sverigebesöket var varken rolig eller inplanerad, men då det jobbiga ”slutade lyckligt” är jag ändå jätteglad att hon kom hit. Ibland är det lätt att känna sig självisk.

12 mars 2016

12 mars 2015

En av grannfruarna hade förut blomsterbutik här i närheten, men bestämde sig för att satsa bara på bröllop och fester istället. Numera kör hon därför sin verksamhet hemifrån (garaget). E och hennes kompisar fick i går en blomsterarrangemangskurs som hette duga av henne. Hon gick igenom både hur man binder buketter och hur man gör de blomsterdekorationer som tonåringarna brukar ha på sig till sina skoldanser. Buketten som fick följa med hem gick inte alls av för hackor! Den är en riktig vitamininjektion på alla sätt och vis. Bra jobbat E!

12 mars 2014

Jag försöker nu utmana mig själv då det gäller mina kunskaper i Photoshop och Illustrator. Det ingår i mitt årsprojekt Ett Litet Ord (reach). Jag har alltid utgått från att jag har haft ett problem eller ett uppdrag att lösa. Nu funderar jag istället på vilka kunskaper jag saknar och har bara de senaste veckorna lärt mig nya kortkommandon (som jag hade haft nytta av för länge sedan) och annat klurigt. Dessvärre verkar det som att den äldsta dottern håller på att gå förbi mig när det gäller dessa tekniska utmaningar, men det är något som jag bara uppmuntrar!

Bra sätt att fira våren:

SMASKIGA REVBEN!

Dry Rub:

4 msk chilipulver
2 msk vitlökspulver
2 msk malda senapsfrön
1 msk havssalt
2 msk spiskummin
1 msk koriander
2 msk paprikapulver
1 msk torkad, malen chipotlepeppar (vi tar mycket mindre, och vi drar gärna ner till ca hälften av chilipulvret för tjejernas skull)

Pulvret räcker till två stora revbensspjäll eller tre ”baby back ribs”. Se till att skära bort hinnan på baksidan av revbenen som ev. inte har skurits bort av slaktaren innan du gnuggar in köttet ordentligt med pulver. Låt gärna ligga och dra i kylen väl inpackat i plastfolie några timmar innan de åker skjuts in i ugnen i 150°C. Lägg spjällen med benen neråt över ett galler på en aluminiumfolieklädd djup bakplåt och ringla lite olivolja över. Grädda i en timme. Vänd plåten (inte spjällen) en gång i halvtimmen efter det tills du har gräddat dina revbensspjäll i 3,5 h. (3 h för baby back ribs.) Smaklig spis!

12 mars 2013

Min dag idag kan sammanfattas med orden Bounce, Svett och Tårar. Jag har skrattat också, så det var inte så illa som det kanske lät vid första öronkastet… Jag har tvättat, haft ont i magen, gått utan att känna av benskadan alls för första gången sedan olyckan, sett gamla bilder och blivit ruskigt nostalgisk, lagat god och äcklig mat, haft ont igen, jobbat, skjutsat, lärt ut, umgåtts… Jag har däremot inte haft någon tid att leta efter musik, så jag bjuder på några självklarheter:

Agnetha Fältskogs nya singel When You Really Loved Somebody.

Totos I’ll Be Over You. Bara för att.

Pigram Brothers Nothing Really Matters. Maybe time will right the wrongs…

12 mars 2012

Jag känner att jag fylls med lite mer liv för varje dag som går. Solen, ljuset, grönskan – åh, vad jag har saknat det! För varje år som går blir jag mer och mer känslig för mörkret och kylan. Är det dags att överge fäderneslandet till förmån för ett ställe där man slipper denna evinnerliga vinterseghet? Jag har egentligen ingenting emot snön och det är otroligt mysigt med brasor och levande ljus, men det är fortfarande tungt att ta sig igenom allt det andra. Barnen är så mycket mer villiga att stiga upp då det faktiskt är ljust i rummet klockan sex då de ska upp och det är ännu en i raden av alla fördelar. Vi är gladare, mer positiva och ser mer av det fina runt omkring oss… Jag vet att det finns ljusterapilampor och att kost och motion påverkar den mentala hälsan också, men om man inte utsätter sin kropp för de här vinterutmaningarna alls? Vad händer då?