02 okt

Stickjunta med utsikt över hårt arbete.

Min kompis har renoverat sitt kök till oigenkännlighet. Det är så fint, men saknade de sista passbitarna. En del praktiska lösningar var inte självklara, så det hade bara inte blivit gjort. Maken erbjöd sin hjälp och igår drog vi in. Jag hade min stickning med mig och erbjöd hantlangartjänster. När det gäller den här typen av byggarbete är jag ganska värdelös och så får det vara. Hur som helst tog det här projektet sin lilla tid och vi blev kvar hela dagen. Jag är nu nästan färdig med en liten bebiskofta, så det blev en stickig dag för mig! Arbetet med köket fortsätter.

Väl hemma hade jag ett kärt projekt framför mig. Inte heller det förväntades bli färdigt i ett nafs… I torsdags frågade körens dirigent om någon var intresserad av att skriva något slags historik för kören, en uppteckning över den repertoar vi arbetat oss igenom. Ja, det lät ju jätteroligt tänkte jag! Med tanke på att jag har sparat (nästan) alla noter vi har sjungit sedan 2016 erbjöd jag glatt mina tjänster och frågade maken om hur jag bäst skulle få in detta i något system så man skulle kunna sortera allt på olika sätt. Jag gillar både att röja och systematisera, så det här lät ju helt toppen. Ja, tills jag insåg vad jag hade tagit på mig. Hahaha, den här högen ska alltså nu katalogiseras och ordnas upp. En hel del är dubbletter, vi har till exempel alltid samma basrepertoar till adventskonserterna med marinkåren. Det gäller att skilja mellan olika melodier, arrangemang och sättningar. Jag vet inte hur många olika Ubi caritas vi sjungit, till exempel. Hur som helst hann jag till rad 87 igår kväll och då hade jag tagit mig igenom uppskattningsvis en fjärdedel av noterna. Vilken nostalgitripp! Jag har så många fina körminnen. För övrigt lär det dölja sig annat än körnoter också i den där högen, men än har jag inte hittat något sådant… Jag återkommer om resultatet.

08 jan

Lite om glitter, ordning och reda.

Nu har julen åkt ut, förutom några textilier som fortfarande behöver tas om hand. Lika härligt som det är att få julen på plats är det att packa ihop den igen. Det blir bara så tomt! Jag är minimalist i grunden, men tycker det är svårt att få det mysigt och hemtrevligt med en minimalistisk inredning. Den gör sig bäst på fotografier, helt enkelt. Varje gång jag packar ihop påminns jag om hur skönt det är att ha ett bra förvaringssystem för de grejer som inte används dagligdags.

När min brorson var på besök var vi inne på COOP och handlade. Lokalen inhyste förut en Nettobutik som jag gillade att besöka, inte minst för deras stinkande ost som var så god. När jag nu kom in på COOP fick jag känslan av att ha hamnat på Netto igen. Innanför entrén var det uppdukat med en uppsjö av prylar, både högt och lågt. Brorsonen hyser en enorm kärlek till glitter och diamanter, sådant som rent bokstavligt ”spark Joy”, glittrar av glädje (referens till organiseringsspecialisten Marie Kondo). Konmarie hade kanske inte hållit med om att mitt beslut där och då, att lyssna på brorsonens uppmaning om att alla borde ha en discokula, var det bästa. Trots allt är jag en femtioettårig kvinna som tar mina egna beslut och jag köpte den där discobollen. Den var inte ens på rea. Nu bor den hemma hos oss. Och oj, vad den glittrar!

Jag sålde lite grejer på Tradera innan jul. Sådant som hängt med i någon auktionslåda från Sikö, några loppisfynd som jag sålde vidare och något som ”blivit över” och inte längre användes här hemma. Jag cashade också in lite pengar från Sellpy. (Nej, det blir inte särskilt stor vinst på varje plagg, men visst är 1000 kr i handen bättre än en hög plagg man aldrig använder? Kom dock ihåg att det tar flera månader för Sellpy sedan de fått in sorteringspåsen innan kläderna ligger uppe till försäljning.)

Organisation och förvaring är något som gör mig glad, åtminstone då mina system fungerar. Jag gillar våra två märkmaskiner från DYMO, både den som präglar (snygg detalj) och den batteridrivna (effektivare). Jag ser fram emot att hålla igång energin som väcktes av att göra mig av med grejer som inte hade någon plats här hemma innan jul. När yngsta dottern flyttade hemifrån blev det ju ännu ett skifte gällande vad som förvaras, var det förvaras och hur. Med discokulan kom en önskan om att förfina det som redan påbörjats och jag känner redan hur glittret sprider sig i min själ.

09 nov

Inkorgen.

Idag har jag som projekt att rensa inkorgen. Igen. Jag har en jobbmejladress som jag är väldigt duktig på att hålla ”ren” och uppdaterad. Värre är det med min privata mejladress. Jag är ganska duktig på att slänga onödiga grejer och släppa prenumerationer på sådant som verkligen bara blir onödigt surr i huvudet. Jag har även ett mycket effektivt mappsystem för att inte tappa bort det som är viktigt på riktigt, så det här borde inte vara något problem. Borde.

I december 2020 raderades av misstag alla mejl i inkorgen från att vi flyttade hem till Sverige (juni 2016) till den dagen. Det gav mig en chans att verkligen rensa upp ordentligt. Jag raderade mycket av gamla onödiga grejer som blivit liggande. Det är ju helt galet att ha olästa reklammejl kvar efter tio år till exempel. Hur kommer det sig då att jag i denna stund har 1 853 mejl i min inkorg? Bara åtta är olästa, något som tyder på att jag som sagt har något slags bra rutiner där i bakgrunden. Min misstanke är att många av de gamla mejl som jag försökte rensa bort efter raderingskatastrofen bara blev delvis raderade. Alltså, jag tog bort sådant som jag ville spara och sådant jag ville ta bort vägrade att släppa taget. Jaja, så blir det ibland. På det igen, bara. Skam den som ger sig!

07 aug

On and on and on and on…

Nu blir skuggorna längre och kvällarna börjar trevande bjuda på välbehövlig svalka och det mjuka sensommarmörker jag älskar så mycket. Den här sommaren har inte varit som någon annan, någonsin. Jag vet inte riktigt vad som hände, men allt känns som en märklig dröm. Exotisk värme, torr brunn, höstfärgade löv i juli, Utahfärgat gräs i trädgårdar och dikeskanter, poolvarmt vatten i Bredavik, besök till mammas grav och fars skog, bortflyttad dotter, hälsoproblem, nästan inga grillkvällar… Jag hoppas att hela det svenska folket har kunnat tanka D-vitamin i mängder så vinterdepressionerna kan hållas stången!

Äntligen har vi gått igenom allt vi hade med oss hem från Utah och det jag fått med mig hem efter mamma och far. Det tog bara två år, hahaha. Nu är det bara resten av flyttkartongerna som står ute i ladan kvar. Vojne! Lite tjatigt, kanske, men hur mycket kan man egentligen samla på sig? Tydligen mycket mer än man behöver, det är då ett som är säkert. Jag har varken organiserat enligt KonMari-metoden eller enligt Margareta Magnussons Döstädning, men mitt system har ändå varit välorganiserat. Jag skriver jag och mitt, inte vi, då det här har blivit mitt ansvar. Jag har försökt att inte ta beslut åt de andra familjemedlemmarna, så de har fått köra visst finlir efter mina första genomkörare.

I arbetsrummet står nu en hel del plastlådor med lock innehållande pysselprodukter. Jag har även en flyttkartong för loppisgrejer, en flyttkartong för ”när barnen flyttar hemifrån”, en hög för sådant som har specifika mottagare och en svart sopsäck. Systemet funkar bra. Jag kan berätta att ju mer som gås igenom, desto mindre fördragsamhet har jag. Vi har alla bara 24 timmar per dygn att förfoga över och jag har redan allt jag behöver och mer därtill för att fylla denna tid. Det ska dock bli intressant att se vad som döljer sig i de kvarvarande kartongerna. Campingutrustning? Barnens gamla skridskor? Lego och andra leksaker helt klart, men säkert också roliga och spännande överraskningar! Låt sorterandet fortsätta…

24 jun

Plocka upp sig själv.

Hade jag haft min telefon eller kameran här skulle jag ta en bild på hur det ser ut bakom mig. Totalt kaos! Elva flyttkartonger, en IKEA-kasse, ett helt gäng tavlor, ett dragspel och en av mormor Brittas vackra jeansmattor. Bredvid har jag en flyttkartong som är märkt ”loppis” och en som är märkt ”barnen-flytta-hemifrån-låda”, men där står också en IKEA-kasse med några av sonens grejer som inte får plats i det lilla gästrum han huserar i för tillfället. Jag har precis gått igenom tre fulla IKEA-kassar och en svart sopsäck för att sortera eller slänga innehållet. Målet med mitt sorterande är att ingenting som inte har en plats ska ut, bort från vårt hem. Med tanke på vad jag gjorde ikväll och att jag har XX antal flyttkartonger kvar ute i ladugården känns uppdraget fullständigt övermäktigt, men så lätt ger jag mig inte. Ska något i den här processen ha en chans ska det passa in i någon av dessa kategorier:

loppis
barnen-flytta-hemifrån-låda
viktiga papper (examensbevis och liknande)
pyssel och hantverk (jag har bestämt mig för att vara väldigt selektiv dock pga ytterst begränsade förvaringsmöjligheter)
sparas (ett fåtal saker med stort affektionsvärde)
kläder som används och har en plats i någons garderob
böcker som är värdefulla nog att få stå i våra bokhyllor
sådant som OMGÅENDE kan ges bort till specifika mottagare

Nu ska jag sova på saken, så får vi se om jag orkar mer imorgon. Jag tycker sånt här är jätteroligt, men det kräver mycket energi. Dessvärre kan inte någon annan göra jobbet. Jag litar inte alls på att ens nära vänner eller familjemedlemmar kan ta rätt beslut om vad som är värt att spara, så det är bara att bita ihop och jobba hårt med denna Mission Impossible. Heja!