Drabbas du ibland av flashbacks, snabba minnen av händelser som någon gång hänt? Det händer mig sällan. Jag må vara nostalgisk, men det handlar mer om känslorna som tillhör en viss företeelse, tradition eller pryl. Då och då kan jag för en kort stund kastas tillbaka till en stund som blir glasklar. De senaste dagarna har det dock av förklarliga skäl skett flera gånger. Att packa upp grejer som inte sett dagens ljus på många år, att möta en tidigare version av mig själv, att se delar av kulissen som utgjorde mitt barndomshem – det gör något med en. Jag har drömt konstiga drömmar, återupplevt glädje och stress, längtat till en del och varit tacksam över att annat inte längre är en del av mitt liv.

Om och om igen känner jag att Elsa och Anton hade ett bra liv här i vårt (gemensamma) hem. Jag undrar var den fina glaskorgen stod och bestämde tvärt att den inte kommer att hamna på något loppisbord. Den får fortsätta bo här hemma och nu har den till och med kommit in i värmen igen. Annat gäller andra prylar. Det är ändå rätt jobbigt att dra gränsen. Jag förstår grunden till hoarders, eller hamstrares, dilemman. Deras hem har blivit en plats där det kryssas fram mellan högar av tidningar, garner, kläder, köksprylar, söndriga apparater, bra-att-ha-prylar och annat som de inte klarat av att släppa banden till. Att döstäda har blivit en grej efter Margareta Magnussons bok Döstädning – ingen sorglig historia och det finns till och med en hel teveserie som handlar om begreppet. Det handlar inte bara bokstavligen om att göra sig redo för döden, utan att rensa upp och frigöra plats och energi för sådant som faktiskt betyder något. Delvis för att inte lägga bördan på någon annan, men också för att det på olika sätt är tungt att ägas av sina prylar. Och hur många behöver man egentligen av olika slags grejer?

Jag gillar tanken på att något som tas in i hemmet får en egen plats där det hör hemma. Vi har naturligtvis ladan, men den ska vara en plats för sina egna grejer, inte en sålängeplats på obestämd framtid som det ju faktiskt blir om något bor i en flyttkartong som ingen riktigt har koll på. Alla dessa kartonger som jag gått igenom den senaste tiden kommer från fyra olika hushåll: sådant som sparades utan att få följa med till USA då vi sålde hemmet i Snättringe, vårt hem i Orem, det som blev kvar efter mina föräldrar när vi syskon delat upp allt och Elsa och Antons saker som stod här då vi flyttade in. Det som står uppe på vinden har vi inte rört, de grejerna har redan fått ”värt att spara-status”. Gamla böcker som inte får plats här hemma men som vi vill spara, campingutrustning, leksaker som vi har sparat ”till barnbarnen” osv. Det finns säkert utrymme för att rensa ut mer bland dessa saker också, men det får bli en annan gång.

Margareta M tycker att alla över 50 behöver döstäda. Det kan jag tro. Jag blir lika förvånad varje gång jag kör en omgång ”rensa, sortera och organisera” och det är ändå rätt regelbundet. Trots att jag tycker att jag har så bra koll på grejer så finns det till syvende och sist alltid för mycket prylar. Jag vet inte om det någonsin kommer att bli annorlunda. Men, men, inget att hänga läpp för. Kämpa på, hej och hå!