Stickjunta med utsikt över hårt arbete.
Min kompis har renoverat sitt kök till oigenkännlighet. Det är så fint, men saknade de sista passbitarna. En del praktiska lösningar var inte självklara, så det hade bara inte blivit gjort. Maken erbjöd sin hjälp och igår drog vi in. Jag hade min stickning med mig och erbjöd hantlangartjänster. När det gäller den här typen av byggarbete är jag ganska värdelös och så får det vara. Hur som helst tog det här projektet sin lilla tid och vi blev kvar hela dagen. Jag är nu nästan färdig med en liten bebiskofta, så det blev en stickig dag för mig! Arbetet med köket fortsätter.
Väl hemma hade jag ett kärt projekt framför mig. Inte heller det förväntades bli färdigt i ett nafs… I torsdags frågade körens dirigent om någon var intresserad av att skriva något slags historik för kören, en uppteckning över den repertoar vi arbetat oss igenom. Ja, det lät ju jätteroligt tänkte jag! Med tanke på att jag har sparat (nästan) alla noter vi har sjungit sedan 2016 erbjöd jag glatt mina tjänster och frågade maken om hur jag bäst skulle få in detta i något system så man skulle kunna sortera allt på olika sätt. Jag gillar både att röja och systematisera, så det här lät ju helt toppen. Ja, tills jag insåg vad jag hade tagit på mig. Hahaha, den här högen ska alltså nu katalogiseras och ordnas upp. En hel del är dubbletter, vi har till exempel alltid samma basrepertoar till adventskonserterna med marinkåren. Det gäller att skilja mellan olika melodier, arrangemang och sättningar. Jag vet inte hur många olika Ubi caritas vi sjungit, till exempel. Hur som helst hann jag till rad 87 igår kväll och då hade jag tagit mig igenom uppskattningsvis en fjärdedel av noterna. Vilken nostalgitripp! Jag har så många fina körminnen. För övrigt lär det dölja sig annat än körnoter också i den där högen, men än har jag inte hittat något sådant… Jag återkommer om resultatet.
Det låter som ett idogt arbete både med köket och uppteckningen! Ni är så coola. Det känns som att du aldrig klagar.
Men vad gullig du är! Coola vet jag inte om vi är, men vi kämpar på. Och visst klagar jag! Dock har jag med fler år på nacken fått en mer avslappnad inställning till livet. Jag njuter verkligen av det!
Jag är så oerhört tacksam att jag inte ens kan formulera det i ord! Det är så fint nu och ser så mycket mer klart ut helt plötsligt, och att jag sedan har kunnat bära ut byggmaterialet i förrådet är en extra bonus! Tack, tack, tack! Dessutom har det varit så himla trevligt att ha er hemma <3
Ja, se det blev riktigt trevligt! Klaus kände sig så pepp på att åtgärda grejer här i huset som bara inte blivit gjorda nu när han såg att han kunde klura ut somliga problem. Jag är så glad att jag fick hänga med, sådana stickjuntor tycker jag vi kan ha oftare! Säg till när du har ork och lust bara.