Alltså, jag inser att jag har ett problem. När jag träffar på en Julstämning måste jag köpa den. Det är något med omslagspapperet, motivet på framsidan och innehållet. Jag sugs in i dessa tidningar och är så tacksam för den lilla samling jag skrapat ihop. Just denna köpte jag på Pingstis, några andra fanns här i huset, en del har jag plockat upp på olika second hand och ett par låg i mitt fyndigaste auktionsköp någonsin. Tyvärr vis av erfarenhet låter jag alla pappersvaror som inte bott i vårt hus förut bo i frysen i några dagar innan jag lägger dem i en speciell korg. (Silverfisk har vi haft nog av, jag gillar livet utan deras sällskap.) Från första advent får de flytta fram på Fars lilla rullbord i vardagsrummet. Om du brukar läsa här vet du att jag inte gillar att känna mig ”ägd” av prylar, så lite stör det mig att jag blir så glad av att hitta en sådan här tidning och ta med den hem. Heja mig själv nu när jag väljer att ha kvar dessa och göra mig av med annat som ”kanske kan vara bra att ha”, men samtidigt aldrig kommer till nytta. Hej och hå, hej och hå.
Jag orkar inte med det amerikanska valet mer. Nu är Trumpen president igen vad det verkar, bara att rulla med det. Min syrra påminde om förra omgången, hur folk hotade att flytta från landet och allt vad det var. När det kom till kritan var allt bara som vanligt igen efter några veckor. Jag har bott i USA i många år och många av mina vänner är amerikaner. Många har ”betett sig” på Facebook både i detta val, i det förra och i det förförra. Jag jämför med SD:s sits här i Sverige. Om man vägrar ta i ämnen som lyfts av de obekväma partierna/kandidaterna så förlorar man de frågorna och får många år senare stå och skrapa med foten och säga ”vi var naiva”. Min gissning är att de inte alls är naiva, utan vägrar vara obekväma. Politiker har ett större ansvar än att försöka hålla sig poppis bland coolingarna, men ska även hålla sig högre än alla Svenssons rent moraliskt. Jaja, folk får vara folk. Att det var Trump och Harris som skakades fram som de bästa representanterna för USA:s snart 350 mille starka befolkning får en att klia sig i huvudet, hårt och länge. Stackars krakar.
Men som sagt, nog om det. Jag vill prata om något roligare istället. Som pingstis second hand som jag, äldsta dottern och lilla L besökte igår. Jag hittade lite textilier som ska användas som julklappspåsar som kan användas om och om igen och lite annat smått och gott. Dottern var däremot den som håvade in största fångsterna! Nummer ett var ett par supersnygga italienska stövlar för 230 spänn, nypris över 6000 kronor. Nummer två var en Elvine-jacka som skulle kosta runt 3500 kr i årets modell. Den här är knappt använd och kostade 299 kr. För stor för E, så hon hörde av sig till sin kompis som blev jätteglad. Vilket litet vardagsmirakel att hitta en lyxjacka under Ullaredspris då man just ska till att betala dubbla hyror en månad! Så omtänksamt av dottern att tänka på sin vän. Själv har jag inte jobbat idag, utan snorat och städat vidare bland alla bröllopsprylar. Jag slutade tvätta tidigare i eftermiddag efter att ha hört att elpriset skulle gå upp löjligt mycket till kvällen. Det finns en dag imorgon också och det var mysigt att elda lite i vedspisen. Nu ska jag gråta lite både av tacksamhet över att allt har gått så bra och över att alla har åkt hem till sig igen och att en ny vardag dragit igång. Kanske ska jag somna tidigt, jag och maken har haft lilla L hos oss varje natt sedan i söndags eftersom hon håller på att sluta nattamma. Petra Mede, hur orkar du vara ensamstående mamma till bebis i vår ålder? Jag gissar att din kropp är fräschare än min helt enkelt. Tack och hej, leverpastej.
Ett av de senaste inköpen från Pingstkyrkans Second Hand var en stor julduk med ett litet hål i. Pris? 55 riksdaler. Priset var satt med tanke på att hålet fanns där, men jag tänkte att det relativt lätt skulle kunna åtgärdas. I vanliga fall brukar jag tvätta second hand-textilier, eller lägga dem i frysen i någon vecka, för att bli av med eventuella skadedjur och smuts direkt när jag kommer hem. Den här gången valde jag att laga hålet först för att inte göra det större. Duken var redan tvättad och krympt, så det var bara att köra.
Jag inser att det kanske inte är alla som har fyra olika nyanser av vit sytråd hemma, men jag har haft egen symaskin sedan jag var femton år och har samlat på mig en del sedan dess. Detta gäller även annat material till sådana här aktiviteter. I det här fallet valde jag att stryka på en liten bit tunn vlieseline på baksidan för att ha något att sy i under hålet.
Så här såg det ut när jag hade strukit på biten på baksidan.
Härefter var det bara att sy kors och tvärs med trestegssicksack fram och tillbaka över hålet. Nästa steg blev att tvätta duken i fintvättprogrammet. Moderna tvättmaskiner i all ära, men att försöka centrifugera med 1400 varv/minut på ett sådant här tyg leder inte till något gott.
Imorse hade duken torkat och jag klippte rent nära kanten på sömmen, men bestämde mig även för att komplettera med lite fler stygn då jag märkte att hålet inte riktigt hade låsts in. Nu ser det bra ut och duken kan fortsätta användas, älskas och tvättas.
Jag snabbströk bara duken för att visa resultatet, men såhär ser den ut nu. Den som söker ska finna lagningen, men när det är dukat tror jag att ungefär ingen bryr sig det minsta om att det en gång fanns ett hål där. I söndags var det precis åtta veckor kvar till julafton. Det känns bra att ha ett litet gäng dukar att kunna lägga på bordet. Nu är jag mormor, bor i en faluröd stuga på landet och bryr mig ganska lite om vad som är trendigt och ganska mycket om vad jag tycker är fint. Då känns det bra att det finns andra som lagt ner mycket tid på att tillverka hemtrevlighetstillbehör.
För alla som åker land och rike runt är det loppistider. Andras skräp blir dina skatter. Ibland är det dock svårt att hitta skatterna bland det som man själv också tycker är skräp. Jag både älskar och ogillar jakten. Känslan av att måsta ta sikte på något som man inte har någon aning om vad det är, det ska bara kännas då ögonen landar på föremålet ifråga. I processen ”rata, rata, rata, rata, rata, plocka upp” är det lätt att tröttna. Det är då skatterna döljs, inte på grund av fel hos dem, utan för att uppmärksamheten hos en själv är rubbad. Eftersom jag är en (ganska) känslostyrd människa är det nästan meningslöst att gå in på en second hand eller loppis om jag inte känner för det, om jag inte är på jakt efter ett speciellt föremål vill säga. I de fallen går det oftast bra.
De senaste åren har jag letat småvaser att ge bort blommor i, som jag berättat om flera gånger förut. Det behöver inte vara några tjusiga modeller, i de här fallen är det i första hand storleken, i andra hand priset och i tredje hand utseendet som styr. Det här är t.ex. en perfekt gebortvas. Mina trädgårdsbuketter innehåller ofta blommor som kräver lite smalare halsar än de vanliga tulpanvaserna som de flesta hushåll har någonstans i gömmorna. De flesta av dessa gebortvaser är så billiga som de är för att de har beläggningar i sig, eller är lite allmänt skitiga. Några har något minimalt fel, andra något som inte spelar någon roll utom kanske för antikvärdet. Så fort något har getts bort diskat, dammat och fixat brukar det kosta mer, så är det naturligtvis.
Denna handblåsta, blå vas är så vacker att jag knappt nänns ge bort den. Ting som väcker sådana känslor bör ges bort till personer som antas tycka om dem. Alla personer bryr sig inte särskilt om den sortens detaljer som jag uppskattar. Hantverk. Särskilda färger. En form som passar särskilt bra till buketten som ges bort. Jag vet att den ”inte är min” och ser fram emot att ge bort den när den dagen kommer. I butiken stod den ensam på en hylla, ful av avlagringarna på insidan. Jag kunde dock se potentialen och hällde hett vatten och en disktablett i den över natten. Lite flaskborste på det, så var den precis så fin som jag hade föreställt mig. Handblåst glas ger en lyster som jag verkligen njuter av.
Sedan är det klassikerna som kommer och går i popularitet. Det här lilla Höganäskruset var skitigt, men jag såg att det annars var i utmärkt skick. 25 kronor. Det räcker till en tredjedels finglass i stan, eller en godispåse. Så vackert efter en omgång med tvättsvamp, hett vatten och lite diskmedel. Jag ser en fin höstbukett i varma toner. Mörkt chokladbrunt. Det är grejer det, men uppenbarligen inte för allmänheten. Jag passade på att fynda i all tacksamhet. De andra grejerna var också fina. En Jackie Lynd-lockask från 1987 köpte jag och gav till lillasyster som hade gjort hallonsylt. Perfekt! En liten kruka med lingonmotiv på, den ska jag skaffa ett korklock till så kan vi ha lingonsylt i den. Jättesöt. Jag ska ju ändå bli mormor, då får man ha sådana grejer. Duken för 55 kronor var finast av allt, men de andra textilierna (dukar och handdukar) var också jättefina. Jag vet inte om jag ska känna mig dum som köpt så vackra hantverk och grejer för vrakpriser fast de är långt mer värdefulla, men landar i att det jag tycker är en skatt uppenbarligen inte är det för alla andra! Vilken tur. Jag tänker inte känna mig dum, det duger att jag känner mig nöjd och tacksam efter att ha hittat dessa högvinster.
”Hej, fordon X hade besiktningsperiod t.o.m. den 30/6. Behöver du besikta? Boka enkelt en tid hos oss.” Hoppsan. Bilbesiktning brukar vara mitt ansvar, men här brast jag. Det var väl bara för mycket sommar i mitt huvud tänker jag, eller bara ett allmänt oansvar. Företaget som hade skickat sms till oss heter Opus. Vi har besiktigat våra bilar där sedan första besiktningen i Karlskrona, men den här gången funkade inte det eftersom de inte hade tider tillräckligt snabbt. Det hade däremot Besikta. (Vet du hur många bilbesiktningar det finns?! Gissar att det antingen är en lukrativ marknad, eller som med apotek, en strid på kniven. Avreglering brukar driva fram en rätt hetsig marknad tills allt lägger sig på plats.) Jag åkte dit med lite förhöjd puls eftersom det den här gången fanns noll tid att gå igenom fordonet. Vi tänkte att det var bättre att få bilen trafikgodkänd med möjlighet att fixa vad-det-nu-kunde-tänkas-vara. Det gick bra. Eller bra och bra, en anmärkning på en detalj som behöver fixas med ombesiktning räknas kanske inte som bra för någon annan. Med tanke på att bilen köptes 2012 begagnad måste jag ändå säga att jag är nöjd. Den har varit så bra på många sätt och vis i över tio år och jag kan tänka mig att också vår nästa bil blir en Kia.
Jag visste att syrrans familj kanske var kvar på Pingstkyrkans second hand, så jag tog mig dit för att scanna stället efter lite fler handdukar. Jag blev ganska nöjd med skörden. Snart har jag till en hel badrock/morgonrock till. Jag träffade också våra barns kusin och hennes mamma som gillar second hand-shopping lika mycket som jag. Det är så roligt att just denna butik har blivit ett sådant inneställe! Fortfarande kan man hitta bra fynd, beroende på vem man är naturligtvis. Letar man efter lyxvaror är det bättre att gå till någon antikhandlare, men det finns mycket som är i gott skick till en billig peng.
Inte trasiga, men klorinfläckiga, var dessa två fantastiska påslakan. Jag såg genast en härlig sommarkaftan framför mig, eller något snyggt tvådelat, och köpte därför båda fastän de kostade 75 kr/st. Fläckarna satt på ”bra” ställen och materialet är så tungt och snyggt att jag ansåg att de fick vara värda det. Nu gäller det bara att komma till skott. Min seghet håller i sig fast jag inte längre är lika trött och jag slöar mest bort kvällarna. Jag försöker omfamna det faktum att jag kanske behöver hålla ett långsammare tempo just nu. Fortsätter det så här får jag väl beställa en besiktning för mig själv. Det är viktigt att hålla koll på sitt eget fordon också och det här är ändå Hälsans år.
En vän frågade ”Vad är sommar för er?” på Facebook och jag fick tänka till. Det första som kom upp i huvudet var att ha blombuketter på bordet varje dag, så det skrev jag. Vi bor på ett synnerligen torrt ställe, men blommor råder det ingen brist på. Det blir emellanåt till och med rätt prunkande här, både i omgivningarna och i vår trädgård specifikt. Jag vårdar det jag kan genom att tillföra vatten och näring, men somliga växter klarar både torrt och näringsfattigt. Rågvallmon som ploppar upp här och där i trädgården tas tacksamt emot, både av oss människor och bina. Sedan min syster lärde mig hur man kan få vallmo att stå länge och vackert i buketter (plocka in vallmo i knopp på morgonen, bränn av snittytan lite försiktigt med en tändsticka och ställ i vatten som vanligt) njuter jag av dem ännu mer.
Hundkex växer det rikligt av runt omkring på markerna. Jag älskar denna skira skönhet, men tyvärr blir den snabbt lite skräpig i buketter. Inte luktar den supergott heller. Trots det plockar jag gärna in hundkex i buketter. Lupinerna snodde jag från brorsans trädgård (varsågod och stjäl tillbaka något annat nästa gång du kommer) och vips hade jag en vacker mors dags-bukett. Eftersom jag var ensam hemma fick jag helt enkelt fixa det själv. Bra mamma reder sig.
Jag har gett detta tips förut, men här kommer det igen. Med jämna mellanrum köper jag billiga vaser och skålar på second hand så att det alltid finns hemma. Jag tycker det är fint att kunna ge bort buketter i vaser eller godis i skålar som mottagaren sedan får behålla. Även lyxig kristall säljs ofta till vrakpriser, särskilt om vaserna inte rengjorts, utan säljs med avlagringar kvar. Dessa går (oftast) lätt att få bort i diskmaskinen, med en flaskborste och lite ”elbow grease” (gnugga och gnida ordentligt) eller om man låter vasen stå med en disktablett i hett vatten över natten. Har man hittat en riktigt tjusig kristallvas som är värdefull på riktigt får man kanske satsa på att låta lämna in den på ett glassliperi. Dessa vaser och skålar kostade 10-30 kr/st. Flera av dem ser helt nya ut efter att jag har tagit hand om dem, ett par har någon liten repa i sig. Ingenting som ens stör mig, och jag är petig. Den lilla blåtonade vasen har en så fantastisk tyngd och form! Jag missade helt gravyren då jag var inne i butiken. Såg att en väns dotter precis tagit examen från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), jag får väl skicka ner den till henne.
Äldsta dottern hade bara ett önskemål för de här mellandagarna, nämligen att få in ett besök på Pingstkyrkans Second Hand. Jag hade inget att invända emot detta. För oss i Karlskrona är detta det trevligaste second hand-stället och det som bjuder på störst variation i utbud om än inte alltid det fyndigaste.
När vi väl var på plats såg jag genast att julgrejerna var nedsatta i pris, men att det inte fanns så mycket kvar. Jag fokuserade istället på de andra hyllorna. Framför allt letade jag efter stora handdukar i gott skick för att kunna använda till de där brokiga morgonrockarna jag gillar så mycket. Det fanns många handdukar, men bara ett fåtal som jag var intresserad av. Jag plockade även på mig en jättesöt tvättpåse till min secondhandjägarkompis. 25 kronor, handbroderad och med bara en liten slitskada som hon får fixa själv. När korgen var full av textilier slank det ner både ett och annat lite mer ömtåligt. Vår brokiga finglassamling kompletterades av ett nytt par, presentlådans ge bort-vaser är nu några fler och så hittade jag en otroligt söt liten Rörstrand-kanna i perfekt skick. Värmeljusduvan var skitig och gavs i princip bort och när jag hittade ett örtkar till mitt hemgjorda sellerisalt blev jag jätteglad! Finaste fyndet var nog den lätt isblå kristallvas nummer 990 från Strömbergshyttan som kostade 45 kronor. Skitig och dan, med en ful beläggning som jag visste skulle vara lätt att bli av med. Efter en stund vid diskhon såg alla grejer ut som nya och jag behövde inte ångra några inköp.
Tyvärr glömde jag att ta kort på stekpannan från Nilsjohan som jag övertalade dottern att köpa för 75 kronor innan den fick gå genom lite hårdhänt kärlek. Hon var ytterst tveksam till inköpet då hon hade svårt att se bortom beläggningarna, men jag lovade henne att den skulle bli som ny. Lo and behold! Efter att ha smörjt in den med såpa och låtit den stå i 50°C i ugnen i en timme och sedan skrubbat den ren med Svinto gick den nästan inte att känna igen mer än till formen.
Dylika pinaler är inte bara bra till att försvara sig med! De äro även synnerligen goda matlagningsdon. Det fanns visst en del annat på kvittot också, men ingenting som inte nu har en plan för sitt fortsatta existensberättigande. Finns det något särskilt du är på jakt efter i second hand-svängen?
Det är väldigt mysigt här hemma just nu. Fint att ha två av ”barnen” hemma, roligt att samarbeta och pyssla lite här och lite där. Samtidigt är det väldigt stökigt, för det är grejer på gång överallt. Någon påse med julklappar som aldrig kom till mottagaren (vi har nu två bilar som inte är riktigt som de ska, så jag vågade inte ge mig ut på julklappsrunda som jag hade tänkt), strykbräda till mina loppistextilier (köpte ett gäng stackars övergivna jättefina sådana, har fått slänga en del och behandlat resten med allt från Yes till galltvål och bikarbonat/citronsyra-bad), det sista silkespapperet från mina YouDo-dagar har legat på bordet för att bli till smällkarameller, makens och dotterns pepparkakshus ligger på bänken för stabilisering av dekorationerna innan monteringen och sådär fortsätter det.
Igår hörde jag om någon som inte kunde tänka sig att ta emot en second hand-gåva. Jag själv tänker att det får stå för personerna på andra änden, men jag ger bort både nytt och sådant som redan hunnit vara ute på marknaden både en och två rundor. Den här mandelkvarnen fick min man i julklapp för några år sedan. Den har varit, och fortsätter vara, mycket användbar här hemma! Flera julklappar har jag skapat av sådant som köpts på second hand eller redan funnits här hemma. I de fallen har det legat lika stor kärlek och omsorg bakom gåvorna som när jag valt något i butik. Att ge varandra gåvor är ingen tävling eller maktkamp och när jag ger bort något gör jag för att jag vill ge, inte för att någon ska ge mig gåvopris eller att jag förväntar mig något tillbaka. I många år har jag till födelsedagar och jul alltid önskat något som barnen tillverkat själva och dessa gåvor har blivit stora favoriter!
Är du sugen på att julbak, men har svårt att välja vad? Häromdagen var vi hemma hos vänner och blev bjudna på ”dubbelt så goda”. Så, så smarrigt! Verkligen dubbelt så gott, haha. Egentligen är det dubbla hasselnötsbiskvibottnar med smörkräm emellan, fast utan chokladdopp. Det finns massor av olika versioner på nätet, både med mandel och med olika smaker på smörkrämen. Själv använde jag helt vanligt smörkräm gjord på 150 g rumsvarmt smör, 2,5 dl florsocker, 2 tsk vaniljsocker och en äggula. Jag spritsade ut så små klickar att det räckte till femtio dubblingar istället för receptets trettio, men familjen tyckte att de här var så smarriga att ett gäng gick åt till ”kvalitetskontroll”. Nu ligger de i frysen och jag räknar med att de här små munsbitarna blir ett trevligt tillskott till det redan för myckna sockerstinna.
För övrigt gjorde jag en Janssons som nu står redo till julbordet. Själv är jag ingen stor fan av denna klassiker, men tar alltid en sked för själva julkänslans skull. Hade jag bara fått mina köttbullar med rödbetssallad hade jag varit rätt nöjd, men jag gillar ändå det klassiska smörgåsbordets upplägg. Med det så har den här dagen börjat. Inget jobb idag, nu får fokus ligga på annat. Jag tänker på alla som av olika orsaker har det svårt nu i jultider och hoppas att de trots allt kan få känna stunder av frid. God jul hör du! Vi får väl se när det finns tid och lust att skriva här igen.
Här hemma hostas det och hostas och hostas. Jag har fått utveckla ”samtalshosta” för att inte ge klienter hörselskador av misstag (hålla för mikrofonen och samtidigt hosta i armvecket som befinner sig längst från densamma). Jag känner mig inte särdeles sjuk, men inser att det inte är läge att träffa folk just nu. Tack och lov somnade jag snabbt igår kväll, men jag steg upp strax efter fem för att inte väcka maken och för att inte själv bli galen. Det blev bättre så fort jag kom upp i sittande position, så jag kanske får ta en morgontupplur sittandes i soffan om en stund.
Jag fortsätter (o)-roa mig genom att följa spotpriserna för el. Jag inser att vi måste ha blivit snäppet snuskigare, för tvättmaskinen går ytterst sällan numera. Denna prismedvetenhet känns irriterande fast jag kanske borde vara tacksam över hur mycket jag lärt mig de senaste månaderna. Mest för att jag vet hur ångestframkallande det är för människor runt omkring mig som har en mer neurotisk personlighet (både klienter, vänner och familj) och människor som påverkas starkt negativt av ökade uppvärmnings- och driftskostnader.
Här ser du förra veckans förbrukning (i rött) jämfört med hur samma vecka förra året (i blått) såg ut. Som du kan se har vi förbrukat en del mindre. Delvis beror det naturligtvis på att det var kallare ute förra året, men den förklaringen räcker inte. Den 2/12 förberedde jag ”en massa” mat på elspisen inför en julfest vilket förklarar den dagens enorma förbrukning och då kom den inte ens upp i förra årets normala dagsförbrukning. Kakelugnen i vardagsrummet jobbar varje dag vilket ger ett gott värmetillskott. Förra året eldade vi knappt i den, kanske är det delvis detta som är anledningen till den huvudsakliga skillnaden?
Uppe i den övre hallen/allrummet har nu äntligen verandans slagbord fått sitt sista lager färg! Det här projektet har kostat en hel del i tid, men mest för att det tagit tid att vänta på att färgen skulle torka mellan lagren. Skivan har fått fem lager allt som allt för att den sög upp färgen så olika mellan träspackel, målartvättad faner och slipad faner. Nu ser man inte längre någon skillnad, förutom en lätt flammighet som med min erfarenhet kommer att ge sig om max några veckor. Underredet fick bara ett färglager, både för att jag fick vika mig fyrkantig för att komma åt överallt och inte är intresserad av att göra det igen och för att färgen redan från början var så lik den jag använt för att måla med. Igår sa maken ”Äh, ska du inte måla det vitt istället?” Jag uppskattade i en millisekund icke detta uppenbara skämt.
Här är dunken med linsåpa som kommer till användning både här och där. Luktar så gott! Trots det var jag inte road då jag var på slutet av tvättningsprocessen av målarpenseln. När jag målar med linoljefärg ställer jag penseln i en trång och hög glasburk med rå linolja mellan målningarna. Då håller den sig mjuk och fin. Efter förrättat värv är det dock viktigt att tvätta ut varenda droppe (tycker jag själv). Detta görs efter att ha strukit ut vad man upplever som all färg ur penseln. Jag lovar att det ändå kommer att finnas massor kvar (tyvärr, för det är trist att tvätta penslar). Massera ut färgen med rå såpa och skölj med vatten om vartannat tills vattnet är klart. Har du någon annan supersnabb metod får du gärna dela med dig av den. Detta var allt från el- och målerifabriken. Klart slut.
Nu har det blivit dags att skriva lite mer om vad som är bra att tänka på då man letar möbler utanför de vanliga möbelbutikerna. Det finns mängder av väl fungerande stolar, bord, soffor och annat som inte är färdiga för soptippen än runt hela landet. För dig som är intresserad av att ta dig bort från onödig konsumtion är det här en spännande väg att gå. Man kan spara pengar (men inte nödvändigtvis), få ett hem med ”ett personligt uttryck”, få utlopp för kreativa drömmar eller kanske bara helt enkelt må bra av att kunna njuta av någon annans hantverk i sitt eget hem. Med det sagt vill jag påpeka att det finns många som handlar väldigt mycket onödigt via andrahandsmarknaden, så på ett personligt plan bidrar den här typen av inköp inte nödvändigtvis med spenderbyxor i mindre storlek.
Den senaste möbeln vi införskaffade letade vi efter, och hittade, på andrahandsmarknaden. Förutom att besöka våra lokala andrahandsställen (Pingstkyrkan, Röda Korset här i Karlskrona) hade vi spaning på Facebook Marketplace, Blocket och Auctionet. Det visade sig finnas mängder av slagbord till salu, både antika och moderna, i väldigt varierande skick. Auktionssidorna brukar nästan alltid erbjuda transport, men är det möbler känns det kanske inte värt det att betala mer för att få hem det man köpt än vad man betalat för det.
Det finns massor av bra information om antika möbler, vintage eller bara inte nytt i böcker och online om du verkligen vill tanka kunskap. Det jag delar med mig av här är några av mina personliga upplevelser.
När jag började mitt vuxenliv befann vi oss i slutet av 80-talet. Avlutade möbler som mött sitt öde på 70-talet hängde fortfarande kvar, men det var också nu som ”vitt och fräscht” gjorde entré. Jag var fascinerad, och avundsjuk, på min kompis sovrum. Hon målade allt vitt och det gav ett helt nytt uttryck som tilltalade min minimalistiska personlighet. Kärleken för vitt hängde med länge, länge. Jag hade fördragsamhet med björk, men det var bara för att jag fick med mig en byrå i detta träslag. Annars ville jag bara ha vita möbler. Trisha Guild hade också gjort entré i mitt liv. Det vita fick gärna ha sällskap av Trishas ”klatschiga” färger, mest i form av konst och textilier, men även möbler har fått agera ögongodis. Kärleken för de klatschiga färgerna har aldrig riktigt försvunnit, men idag finns de med mer som eko av svunna tider i form av några tavlor och inredningsdetaljer. Min första eget inhandlade möbel var en grå hörnsoffa i skai (fuskläder). Den var jätteful, men otroligt bekväm att sitta i och en skön extrasäng. När vi flyttade till Philly fick soffan stanna hos några vänner och vi tog med resten av vårt lilla bohag ner till Blekinge. Med några omgångar fram och tillbaka över Atlanten har det blivit att vi lärt oss inte vara så starkt knutna till just möbler som är svårare att flytta än prylar.
Så vad har min inredningshistoria med andrahandsmöbler att göra? Tja, helt enkelt att jag har fått förlita mig på att andra har erbjudit gamla möbler till försäljning för att möblera våra hem och därför har en hel del erfarenhet. På 90-talet fanns inga digitala plattformar. Ville man ha gamla möbler fick man förlita sig på exempelvis äldre släktingar eller ta sig till loppisar, antikaffärer och riktiga auktioner. Vi fick möbler framförallt av svärmor, men köpte även en hel del på ett favoritsecondhandställe i Småland. Tanken på Stämshult ger mig fortfarande ett fyndigt pulspåslag! I USA bodde vi möblerat två omgångar, men vårt hem i Orem hade flera möbler som köpts på bl.a. Goodwill, yard sales och konkurslager. Några av dem fick följa med hem, annat bor kanske hemma hos någon annan numera.
Det finns saker som är viktiga att tänka på då det gäller möbler. Man behöver titta efter pågående angrepp av ohyra t.ex. Våra bekanta fick med sig vägglöss med en soffgrupp de köpte i en av våra stora second hand-butiker i stan och det tog närmare två år innan de blev av med det angreppet. Denna varning handlar alltså om möbler med textilier, som soffor och sängar. Det kan även finnas andra typer av ohyra, som strimmig trägnagare, framför allt i möbler som stått i fritidshus och lador där det finns hög luftfuktighet. Dessa angrepp slutar dock så fort möbeln placeras i ett uppvärmt och torrt utrymme. Somliga har fördragsamhet med de små hål som angreppet lett till och tycker att de bidrar med något slags charm, men de går också att täcka över med träspackel om man ändå tänker måla möbeln.
Vårt till dags dato bästa möbelfynd är Carl Malmsten-möblemanget som vi ropade in på Sikö Auktioner förra året. Det var i fint skick rent bruksmässigt, men vi räknade med att det skulle behöva omlackering (handmålning hade inte gett utseendet vi var ute efter) och omklädda sitsar. Stolarna som är från 50-talet var i mycket gott skick konstruktionsmässigt, men har några centimeter lägre sitthöjd än vad som är vanligt idag. Detta ska åtgärdas så småningom. Mellanrummet mellan lår och bord har lite utrymme för en höjning, så det ska inte vara något problem. Detta är något att alltid ta i beaktande dock. Vi är i Sverige så vana vid att standardiserade mått används på allt från köksinredning till sitthöjd på stolar att det är lätt att glömma att det inte alltid varit så. Mitt bästa tips är alltså att testanvända möbler som är tänkta att finnas med i vardagen, inte bara vara smycken i rummet. Allt för många verkar mest förlita sig på hur saker och ting ser ut. Frida Ramstedt har gjort ett hästjobb gällande just användarvänlighet hos möbler och kommer nu ut med en ny bok som jag ser mycket fram emot att läsa, Handbok i möblering.
Det pratas ofta om att spara eller tjäna pengar då man känner att man gjort ett fynd. Grejen är dock att man sällan varken sparar eller tjänar några pengar, om man inte köper in billigt och säljer dyrt efter att ha fixat till (”flippa”) förstås. Vi hade aldrig köpt detta möblemang nytt då det kostat 71 495 kronor i detta utförande och med dagens priser (inflation plus annat har gjort att priset gått upp ca 15 000 bara sedan förra året). Vi hade definitivt inte köpt nytt möblemang ens för de 10 200 kronor som möbler, omlackering och material till stolsitsar gick på då vi redan hade ett fullt fungerande köksmöblemang, men nu fanns chansen att uppfylla en dröm som legat och bubblat långt bak i mitt medvetande i trettio år. På det viset är andrahandsmarknaden toppen! Det som andra blir trötta på kan ge stor glädje hos någon annan om det fortfarande finns funktion kvar i det som tröttnats på. Här finns Herrgården-projektet dokumenterat.
Vårt senaste möbelinköp är inte färdigmålat än. Här har vi valt linoljefärg som ger en annan ytfinish än en lackerad yta. Jag älskar linoljefärg! Det doftar gott, är roligt att måla med och slits med charm. Nackdelen är att det tar så lång tid från första penseldraget tills det går att använda möbeln, men det får det vara värt. Plastfärg är bara att smacka på och använda nästa dag (liten överdrift), men det känns inte helt okej rent miljömässigt och ger definitivt inte ett lika vackert resultat. Äggoljetempera är fint, men det har jag själv aldrig målat med.
Fåtöljen till vänster köpte vi på IKEA-fyndet i Draper 2012/2013, så det räknas inte riktigt som äkta second hand. Jag väljer ändå att ta med den för att berätta om företaget Bemz som specialiserat sig på att sy nya överdrag till IKEA-möbler. De har även en outlet på sin hemsida för överdrag som av någon anledning returnerats (överdragen sys annars upp vid beställning). Det är lätt att se på IKEA som slit och släng, men många av möblerna har lång livslängd om de tas omhand på rätt sätt. Jag har tre olika klädslar till vår fåtölj och byter efter säsong. Det här med tyg från Littlephant köptes 2017 och finns inte längre som val. Både det grå och det röda överdraget köptes billigt på outlet-avdelningen. IKEA-möbler finns i drivor på bl.a. Marketplace och Blocket.
En av våra mest använda möbler är skostället i hallen. Det är egentligen en hatthylla som någon ”ställt” vid återvinningen. Jag tog sonika med den hem och frågade maken om han kunde tänka sig att hjälpa mig ge den ett nytt uppdrag. Här hittar du beskrivningen på hur vi gjorde.
Somliga möbler får genomgå nytändning på nytändning. Vår dotters pianopall är ett exempel på detta. Här är länken till den första omvandlingen, på bilden ovan ser du hur den ser ut idag. Den var jättebillig i inköp, men också jätteful. Idag är den en möbel som, tycker jag, ingen behöver skämmas för.
Jag har sett folk bygga jättevackra kök av sådant som till och med skänkts bort av andra och njutit av möbler som blivit riktiga konstverk efter behandling av konstnärliga personer. Det ska bli spännande att följa den våg av medvetenhet som vi ser just nu. Både moraliska och kostnadskrävande orsaker ser jag som några av anledningarna till att möbler inte längre hivas, utan återanvänds så länge det bara är möjligt. Är det här en övergående trend, eller har vi blivit smartare? Vad tror du?
