14 nov

Second hand, möbler.

Nu har det blivit dags att skriva lite mer om vad som är bra att tänka på då man letar möbler utanför de vanliga möbelbutikerna. Det finns mängder av väl fungerande stolar, bord, soffor och annat som inte är färdiga för soptippen än runt hela landet. För dig som är intresserad av att ta dig bort från onödig konsumtion är det här en spännande väg att gå. Man kan spara pengar (men inte nödvändigtvis), få ett hem med ”ett personligt uttryck”, få utlopp för kreativa drömmar eller kanske bara helt enkelt må bra av att kunna njuta av någon annans hantverk i sitt eget hem. Med det sagt vill jag påpeka att det finns många som handlar väldigt mycket onödigt via andrahandsmarknaden, så på ett personligt plan bidrar den här typen av inköp inte nödvändigtvis med spenderbyxor i mindre storlek.

Den senaste möbeln vi införskaffade letade vi efter, och hittade, på andrahandsmarknaden. Förutom att besöka våra lokala andrahandsställen (Pingstkyrkan, Röda Korset här i Karlskrona) hade vi spaning på Facebook Marketplace, Blocket och Auctionet. Det visade sig finnas mängder av slagbord till salu, både antika och moderna, i väldigt varierande skick. Auktionssidorna brukar nästan alltid erbjuda transport, men är det möbler känns det kanske inte värt det att betala mer för att få hem det man köpt än vad man betalat för det.

Det finns massor av bra information om antika möbler, vintage eller bara inte nytt i böcker och online om du verkligen vill tanka kunskap. Det jag delar med mig av här är några av mina personliga upplevelser.

När jag började mitt vuxenliv befann vi oss i slutet av 80-talet. Avlutade möbler som mött sitt öde på 70-talet hängde fortfarande kvar, men det var också nu som ”vitt och fräscht” gjorde entré. Jag var fascinerad, och avundsjuk, på min kompis sovrum. Hon målade allt vitt och det gav ett helt nytt uttryck som tilltalade min minimalistiska personlighet. Kärleken för vitt hängde med länge, länge. Jag hade fördragsamhet med björk, men det var bara för att jag fick med mig en byrå i detta träslag. Annars ville jag bara ha vita möbler. Trisha Guild hade också gjort entré i mitt liv. Det vita fick gärna ha sällskap av Trishas ”klatschiga” färger, mest i form av konst och textilier, men även möbler har fått agera ögongodis. Kärleken för de klatschiga färgerna har aldrig riktigt försvunnit, men idag finns de med mer som eko av svunna tider i form av några tavlor och inredningsdetaljer. Min första eget inhandlade möbel var en grå hörnsoffa i skai (fuskläder). Den var jätteful, men otroligt bekväm att sitta i och en skön extrasäng. När vi flyttade till Philly fick soffan stanna hos några vänner och vi tog med resten av vårt lilla bohag ner till Blekinge. Med några omgångar fram och tillbaka över Atlanten har det blivit att vi lärt oss inte vara så starkt knutna till just möbler som är svårare att flytta än prylar.

Så vad har min inredningshistoria med andrahandsmöbler att göra? Tja, helt enkelt att jag har fått förlita mig på att andra har erbjudit gamla möbler till försäljning för att möblera våra hem och därför har en hel del erfarenhet. På 90-talet fanns inga digitala plattformar. Ville man ha gamla möbler fick man förlita sig på exempelvis äldre släktingar eller ta sig till loppisar, antikaffärer och riktiga auktioner. Vi fick möbler framförallt av svärmor, men köpte även en hel del på ett favoritsecondhandställe i Småland. Tanken på Stämshult ger mig fortfarande ett fyndigt pulspåslag! I USA bodde vi möblerat två omgångar, men vårt hem i Orem hade flera möbler som köpts på bl.a. Goodwill, yard sales och konkurslager. Några av dem fick följa med hem, annat bor kanske hemma hos någon annan numera.

Det finns saker som är viktiga att tänka på då det gäller möbler. Man behöver titta efter pågående angrepp av ohyra t.ex. Våra bekanta fick med sig vägglöss med en soffgrupp de köpte i en av våra stora second hand-butiker i stan och det tog närmare två år innan de blev av med det angreppet. Denna varning handlar alltså om möbler med textilier, som soffor och sängar. Det kan även finnas andra typer av ohyra, som strimmig trägnagare, framför allt i möbler som stått i fritidshus och lador där det finns hög luftfuktighet. Dessa angrepp slutar dock så fort möbeln placeras i ett uppvärmt och torrt utrymme. Somliga har fördragsamhet med de små hål som angreppet lett till och tycker att de bidrar med något slags charm, men de går också att täcka över med träspackel om man ändå tänker måla möbeln.

Vårt till dags dato bästa möbelfynd är Carl Malmsten-möblemanget som vi ropade in på Sikö Auktioner förra året. Det var i fint skick rent bruksmässigt, men vi räknade med att det skulle behöva omlackering (handmålning hade inte gett utseendet vi var ute efter) och omklädda sitsar. Stolarna som är från 50-talet var i mycket gott skick konstruktionsmässigt, men har några centimeter lägre sitthöjd än vad som är vanligt idag. Detta ska åtgärdas så småningom. Mellanrummet mellan lår och bord har lite utrymme för en höjning, så det ska inte vara något problem. Detta är något att alltid ta i beaktande dock. Vi är i Sverige så vana vid att standardiserade mått används på allt från köksinredning till sitthöjd på stolar att det är lätt att glömma att det inte alltid varit så. Mitt bästa tips är alltså att testanvända möbler som är tänkta att finnas med i vardagen, inte bara vara smycken i rummet. Allt för många verkar mest förlita sig på hur saker och ting ser ut. Frida Ramstedt har gjort ett hästjobb gällande just användarvänlighet hos möbler och kommer nu ut med en ny bok som jag ser mycket fram emot att läsa, Handbok i möblering.

Det pratas ofta om att spara eller tjäna pengar då man känner att man gjort ett fynd. Grejen är dock att man sällan varken sparar eller tjänar några pengar, om man inte köper in billigt och säljer dyrt efter att ha fixat till (”flippa”) förstås. Vi hade aldrig köpt detta möblemang nytt då det kostat 71 495 kronor i detta utförande och med dagens priser (inflation plus annat har gjort att priset gått upp ca 15 000 bara sedan förra året). Vi hade definitivt inte köpt nytt möblemang ens för de 10 200 kronor som möbler, omlackering och material till stolsitsar gick på då vi redan hade ett fullt fungerande köksmöblemang, men nu fanns chansen att uppfylla en dröm som legat och bubblat långt bak i mitt medvetande i trettio år. På det viset är andrahandsmarknaden toppen! Det som andra blir trötta på kan ge stor glädje hos någon annan om det fortfarande finns funktion kvar i det som tröttnats på. Här finns Herrgården-projektet dokumenterat.

Vårt senaste möbelinköp är inte färdigmålat än. Här har vi valt linoljefärg som ger en annan ytfinish än en lackerad yta. Jag älskar linoljefärg! Det doftar gott, är roligt att måla med och slits med charm. Nackdelen är att det tar så lång tid från första penseldraget tills det går att använda möbeln, men det får det vara värt. Plastfärg är bara att smacka på och använda nästa dag (liten överdrift), men det känns inte helt okej rent miljömässigt och ger definitivt inte ett lika vackert resultat. Äggoljetempera är fint, men det har jag själv aldrig målat med.

Fåtöljen till vänster köpte vi på IKEA-fyndet i Draper 2012/2013, så det räknas inte riktigt som äkta second hand. Jag väljer ändå att ta med den för att berätta om företaget Bemz som specialiserat sig på att sy nya överdrag till IKEA-möbler. De har även en outlet på sin hemsida för överdrag som av någon anledning returnerats (överdragen sys annars upp vid beställning). Det är lätt att se på IKEA som slit och släng, men många av möblerna har lång livslängd om de tas omhand på rätt sätt. Jag har tre olika klädslar till vår fåtölj och byter efter säsong. Det här med tyg från Littlephant köptes 2017 och finns inte längre som val. Både det grå och det röda överdraget köptes billigt på outlet-avdelningen. IKEA-möbler finns i drivor på bl.a. Marketplace och Blocket.

En av våra mest använda möbler är skostället i hallen. Det är egentligen en hatthylla som någon ”ställt” vid återvinningen. Jag tog sonika med den hem och frågade maken om han kunde tänka sig att hjälpa mig ge den ett nytt uppdrag. Här hittar du beskrivningen på hur vi gjorde.

Somliga möbler får genomgå nytändning på nytändning. Vår dotters pianopall är ett exempel på detta. Här är länken till den första omvandlingen, på bilden ovan ser du hur den ser ut idag. Den var jättebillig i inköp, men också jätteful. Idag är den en möbel som, tycker jag, ingen behöver skämmas för.

Jag har sett folk bygga jättevackra kök av sådant som till och med skänkts bort av andra och njutit av möbler som blivit riktiga konstverk efter behandling av konstnärliga personer. Det ska bli spännande att följa den våg av medvetenhet som vi ser just nu. Både moraliska och kostnadskrävande orsaker ser jag som några av anledningarna till att möbler inte längre hivas, utan återanvänds så länge det bara är möjligt. Är det här en övergående trend, eller har vi blivit smartare? Vad tror du?

12 nov

Litet slagbord med stor potential.

Vi har letat efter ett slagbord till verandan i flera månader. Blocket, auktionssidor, Facebook, men då det var så många parametrar som skulle stämma blev det inte träff förrän nu. Ett litet slagbord i drömmåtten till ett lågt pris och på ett ställe som maken ändå skulle åka förbi på väg till ett uppdrag. Det enda som inte riktigt var optimalt var skicket. Foton på auktionssidor kan vara riktigt bra (auktionshusen vinner inte på att ha sura kunder), så vi visste att detta köp var ett så kallat ”grisen i säcken”. Några hundralappar är inte så mycket pengar, men att kasta pengar i sjön är inget vi gillar att sysselsätta oss med.

När bordet väl stod hemma i köket kliade vi oss lite i huvudet. Det visade sig vara ett rejält och välbyggt bord vi hade att göra med, men det fanns även faner med i bilden. Skadad faner är lite svår att rädda och den här visade sig ha råkat ut för väldigt mycket fukt (=dåligt). Jag bestämde mig iallafall för att ge mig på ett försök med slippapper och oxalsyra.

Oxalsyran är mycket stark och måste hanteras med stor aktsamhet. Jag har lyckats otroligt bra med borttagande av mörka fläckar på träbänkarna i köket och även i det här fallet gick det jättebra! Som ett trolleri blektes allt det mörka bort.

Problemet var bara att när allt var torrt och fint var faneren fortfarande skadad, lite upphöjd och bucklig (som innan) och vi bestämde oss för att fortsätta med plan B, att slipa och spackla med träspackel.

Jag spacklade försiktigt i flera tunna lager och inhandlade en liten burk mörk kromoxidröd linoljefärg från Ottosons på Karlskrona Byggnadsvård och Inredning. Linoljefärg är lite trist att vänta in, men resultatet blir så fint att det får vara värt det. Våra röda dekorationsglas i verandan fick leda oss in på en färg som ändå inte önskades allt för julröd.

Bordets beskaffenhet gör att toppytorna får tas omhand nu under första veckan (minst två dagars torktid på varje lager gissar jag). Nästa vecka får underrede och skivornas undersida en strykning. Den här färgen är betydligt bättre täckande än vitt och här handlar det mest om att spacklet suger lite mer än faneren och därför verkar kräva en extra omgång på den fasta lilla toppskivan. Hur som helst är vi otroligt nöjda så här långt och tror att detta kommer att bli ett så kallat fynd. (Som någon så klokt uttryckte det, bara för att man köper något på andrahandsmarknaden behöver det inte vara ett fynd. Det kan tvärtemot vara ett riktigt dåligt köp.)

13 sep

#skapandeseptember, mindre.

Till den här utmaningen visste jag precis vad jag ville plocka fram. De som känner mig och har varit här hemma har sett mina ministolar. De har jag byggt och målat själv och modellerna kommer från Kotte Toys. Jag köpte den första då jag hade sett en färdigbyggd modell och blev så förtjust att jag såg till att börja prenumerera på byggsatser. Hur många ministolar kan man ha hemma? Tja, jag älskar min lilla stolsamling, men tycker att det räcker nu. Det hade dock varit roligt att bygga miniatyrrum, möblerade. Ett vanligt dockhus är i skala 1:12 (Lundbyhus m.fl.) och Kotte Toys har vissa byggsatser i den skalan också. Jag tycker dock att detaljer syns bättre i skala 1:10 och jag gillar verkligen storleken. Visst är mindre möbler charmiga?

Modellerna är utskurna med vattenstråle och kommer i formarna ur vilka de är utskurna. Man börjar därmed att ta ut alla delar och pilla ur minsta lilla del som inte tillhör den färdiga modellen.

Efter det första pillandet är det dags för det andra. Fram med fint sandpapper, 150, och sätt på en bra ljudbok, en teveserie som inte kräver så stort engagemang eller riktigt bra musik. Förarbetet är verkligen jätteviktigt om man vill ha ett bra resultat, så det gäller att stå emot uttråkningen som gärna följer med moment som är ensidiga och tar lång tid.

Kotte Toys rekommenderar att man målar med vattenlöslig färg av något slag. Själv använde jag vanlig akvarellfärg och försökte få fram en mörkbrun färg som skulle kännas ”rätt”. När färgen hade torkat tyckte jag dock att resultatet blev väldigt platt. Det blev att ta fram sandpapper igen för att ”slita” lite på färgen, dels efter många rumpor på sitsen och dels längs med kanter som ju ofta är mer utsatta för slitage. Därefter tog jag en liten, liten klutt av trävaxet vi sköter vår bänkskiva i köket med och masserade fram en härligt matt lyster.

Innan jag byggde ”Jösse härads spjälstol” hade jag faktiskt byggt färdigt slagbordet från Sundborn som legat påbörjat sedan mitten på 2000-talet. Jag vet inte hur originalbordet är målat, kommer inte ihåg att jag sett det på någon av Carl Larssons akvareller, men kan tänka mig att originalet är målat i antingen vitt, rött eller grönt. Det ska dock täckmålas. Jag kan tänka mig att det hade varit jättefint i kromoxidgrön linoljefärg och en sådan burk har jag ju i tvättstugan.

Här hittar du alla ord att fundera kring i #skapandeseptember.

18 nov

Carl Malmstens Herrgården i nya kläder.

I trettio år har jag gillat Carl Malmsten-möblemanget Herrgården. Jag har skrivit här i bloggen om hur jag hittade det på en nätauktion och köpte det för en billig peng. Det var i risigt skick (hade stått i hem med rökare någon gång i sitt liv), så jag visste redan från början att vi inte skulle kunna betala så mycket för det för att det fortfarande skulle vara ”fyndigt”. Ett nytt bord med sex stolar går på närmare 60 000 kronor, så efter överläggning med maken landade jag i att 10 000 inklusive allt (reparation, professionell omlackering och omklädning av sitsarna) borde vara ett skäligt pris. Efter vunnen auktion, slagavgift, lackeringsavgift och nytt möbeltyg landade alla utlägg på 10 200 kr, så jag är mycket nöjd. Tycker du inte att det är fantastiskt snyggt? Eller tillhör du skaran av folk som inte kan lägga på ett automatiskt drömfilter?

Det känns ändå fantastiskt att stolar som tillverkades 1957 fortfarande håller formen perfekt. Inga glapp någonstans, något som obönhörligen hänt med alla IKEA-möbler vi haft i vårt hem genom åren, ofta efter kort tid.

Däremot hade färgen släppt på sina ställen och nikotinnyansen som alltid lägger sig hos rökare har aldrig varit min favorit. Jag är otroligt känslig för dofter och tyckte det var intressant att möblerna trots allt nästan inte luktade (mina föräldrar brukade ”ärva” möbler från mammas rökande kusin och usch, de luktade alltid otroligt otäckt), så jag gissar att de stått i något förråd eller liknande i många år innan de auktionerades bort.

Stolsitsarna monterades bort och bord, iläggsskivor och stolar lämnades in till lackeringsverkstad. Jag kan varmt rekommendera Ramströms lackering här i Karlskrona. De var så proffsiga och hjälpsamma och resultatet blev fantastiskt snyggt. Vi fick betala lite extra för rengöring, grundbehandling och lagning av ett par hack, men mycket prisvärt! Att ta hand om sitsarna blev däremot mitt jobb.

Det blommiga Sandersontyget Rose and Peony hade sett sina bästa dagar. De tidigare ägarna måste verkligen ha gillat detta klassiska mönster, för de flesta av sitsarna var omklädda med två lager tyg. Det var tydligen inte samma häftpistol som använts, för det första lagret tyg (andra för mig) var mycket svårare att få loss.

Sitsarna var fläckiga och lite slitna, men här syns vilken fantastisk kvalitet det är på originaltyget från 1957. Wow!

Två lager stoppning, ett fastare och ett ”luddigare”, behövde plockas bort. Sedan var det dags för…

… montering av skumgummi och mellanlägget som jag använde senast då jag gillade att sy lapptäcken för MÅNGA år sedan. Påminnelse om hur viktigt det är med ordning och reda så man hittar ”bra att ha-grejer” då man väl behöver dem.

Löpande band-principen funkar ofta bäst och är mest tidseffektiv. Här står sitsarna redo att monteras fast på själva stolarna.

Usch, efter att ha skjutit på det sista steget alldeles för länge frågade jag maken om han kunde bli mitt moraliska stöd och ansvarig för att sätta häftorna medan jag var ansvarig för själva monteringen. Som vanligt lade jag alldeles för mycket tid på att oroa mig över att det inte skulle bli bra istället för att bara göra och tänka ”om det blir fel så gör vi om”. Det blev ju jättebra!

Efter alla dessa bilder kan jag nu visa slutresultatet. Hurra! Ljust och fräscht, men hädanefter blir det alltid duk på bordet. Jag hade beställt en tygvaxduk (ser ut som linnetyg, men har en yta som gör att det är lätt att torka bort spill och fläckar) som inte alls hade rätt färg då den kom, så nu väntar vi på en ny sådan. Tills dess får vi äta på golvet. Hehe, skojar bara. Det känns bra att kunna lägga ett halvårslångt projekt till handlingarna och ser fram emot många härliga stunder vid köksbordet framöver.

21 maj

Herrgården är hemma!

Igår hämtade vi hem den senaste veckans Sikö-fynd. Trasmattor, stora krukor till trädgården och så drömmöblemanget som bott hos någon/några andra sedan 1957. Tänk vad bra att vår stora Kia aldrig sålts! Den kommer till nytta mycket ofta.

Jag skickade prisförfrågningar till ett gäng lackeringsföretag och har nu fått svar från alla. De vill ha mellan 5800 och 15000 kr för att grundbehandla och spraymåla hela möblemanget. Det var ganska lätt att fatta beslut om vilket företag som kommer att anlitas. Dessvärre har de fullt upp tills efter industrisemestern, så vi får vänta lite innan dessa skönheter får flytta in i köket. Det var förresten lätt att konstatera att det här är genuina och välbyggda möbler! De är tunga och stabila, särskilt bordet med två iläggsskivor dolda under bordsskivan. Jag är imponerad av det faktum att bara en stol är vinglig trots åldern. Den vingliga stolen har sannolikt gått sönder medelst vägning, men har lagats på ett föredömligt sätt. Den ska nog orka med fler rumpor i sitt liv!

18 maj

Grisen i säcken.

Då och då köper jag saker på Sikö Auktioner. De har lokaler i Karlskrona, Kristianstad och Malmö och är varken lika stora eller kända som Bukowskis m.fl. Jag fick ju en fantastisk litografi av min bror och svägerska som de hade fyndat där för några år sedan, och efter det har jag varit inne då och då om jag haft spaning på något. Igår kväll kollade jag in trasmattorna jag hade ropat in för några hundralappar (dottern flyttar till egen lägenhet om några veckor) och fick syn på mitt drömmöblemang. (Det går på 22 780 kr för bordet och 40 098 kr för sex stolar, inalles 62 878 kr.)

Där stod det nu, några timmar före avslutad auktion, med ett pris på några hundralappar. I behov av omlackering (det går på ett antal tusenlappar) och nytt tyg till sitsarna, men ändå. Jag frågade maken om detta inte var ett tecken, så säg?! En sådan här auktion, med dold chans på fynd, det är bara invigda som visste att detta var ett Carl Malmsten-möblemang då det var märkt ”Matsalsmöbel Bodafors”, tar oftast inte fart förrän de sista minuterna. Maken frågade vad jag tyckte var ett rimligt pris, med tanke på att flera tusen måste läggas på omlackering och omklädning och att vi faktiskt inte vet hur stadiga stolarna är, och så körde vi. Jag fick hålla tungan rätt i mun och hängde inte riktigt med då sista budet hade lagts, men jodå, vi ”vann” auktionen! 4 400 kr inklusive alla avgifter. Nu får vi se om vi köpte grisen i säcken eller om detta är mitt hittills bästa fynd!

23 nov

Omklädd pianopall (REACH-projekt).

I två år har vi haft en urful pianopall klädd i plastläder. Jag har haft planer på att klä om den sedan dess och tro det eller ej, men idag blev det av. 2014 närmar sig sitt slut och samtidigt som jag har börjat fundera på nästa års ord så lever jag i högsta grad detta års ”reach”. Det har gett mig så mycket på många olika plan! Det här med att sätta mål och nå dem har inte varit min stora styrka och är det fortfarande inte. Däremot har jag samlat många lösa tankar i år och sett till att inte drömma bort all min tid utan också genomföra sådant som inte är ”städa, tvätta, laga mat, jobba”. (Sådant har jag nämligen alltid varit ganska bra på att lägga energi på.)

Idag var det alltså dags att attackera pianopallen. Orsaken till att jag inte har klätt om den är att vi inte har haft någon möbelhäftapparat, men jag kunde ju ha lånat en av någon av alla superpyssliga grannar. Nu slutade det med att jag köpte en för en dryg hundralapp. Hm. Hela projektet, om man bortser från tygköpet, tog mindre än en timme med lite hjälp av maken och lite mer hjälp av äldsta dottern. Påminn mig igen… Varför skjuter jag alltid upp sådant här?

1. Här är plastlädret. Jag fick montera bort ben och benställning, men det gick i ett nafs med skruvdragaren. Lite klurigare var det att dra bort de gamla häftstiften, men maken hjälpte mig med det. Det visade sig att det satt 2 343 522 häftstift till när jag hade plockat bort kartongen som satt på undersidan för att se snygg ut, så det slutade med att jag bara skar bort hela skinnet med en skalpell. Bra kvinna reder sig själv…

22_4

2. Se där. Med dessa eminenta verktyg klarade jag mig alldeles utmärkt. Tyget är ett tjockt och lyxigt möbeltyg som låg i en fyndhylla. Jag betalade mindre en en hundralapp och då finns det tyg kvar till en stor kudde om vi nu skulle vara hågade. E var med mig på Jo-Anns då vi hittade det. Vi tyckte båda det var bra med ett tyg som har samma grundfärg som soffan (mörkgrå, fast det ser svart ut här) och som kan plocka upp vilken färg man nu vill fokusera på beroende på vilken årstid det är.

22_3

3. Det färdiga resultatet. En glad färgklick som går lätt att uppdatera om vi nu skulle tröttna!

22_8

4. Helt plötsligt känns dessvärre tavellisten felklädd, men det ska väl inte vara så svårt att fixa till nu när det snart är advent och allt… Uppdatering lär komma rätt snart.

22_2

03 feb

Norrgavel.

Då jag skrev mina tankar om hem och hemma i går rusade massor av tankar genom min stackars överhettade hjärna. Jag var på alla dessa ställen jag har kallat mina hem, om så bara för en kort stund.

Jag berättade att jag bodde ett halvår i min fasters hem. Jag har inte varit där på många år, men jag kommer ihåg precis hur det luktade då man steg in över tröskeln, hur roligt det var att spela pingis med småkusinerna, gitarrlektionerna till målmedvetna K (”Sådan är kapitalismen, tralalalalala” – farbror G tyckte att just det låtvalet var lite roligt), sagostunderna med ljuvliga M som berättade för fröken i skolan att hon hade fått en storasyster då jag hade flyttat in, H och hans otroliga självförtroende (H – jag tänker fortfarande ”Jag är bäst!” då jag mest behöver det och sänder dig då alltid en tacksam tanke), Gs gräddiga och goda levergryta och Ms vackra dukningar med levande ljus sådär till vardags.

Jaha, det där blev en lång parantes om mina minnen, men nu kommer det som rubriken på inlägget kanske mer stämmer överens med. M och G fick upp mina ögon för Carl Malmstens vackra och klassiska möbler. Deras vardagsrum hade möbel för möbel vuxit fram efter besök hos Svenssons i Katthult, nej, Lammhult var det visst. När jag flyttade in hade de ett komplett vardagsrumsmöblemang och det var så vackert, så vackert. Där och då blev jag intresserad av heminredning på ett annat sätt än jag hade varit förut. Jag längtar fortfarande efter lite mer klassisk design här hemma. Vi är väl helt omoderna med vår björkinredning, en blandning av klassiker och IKEA-möbler (våra fåtöljer är blå, men knappast i skick som på bilden), ommålade arvegods och loppisfynd, men jag tycker det är hemtrevligt. Vår, f d svärföräldrarnas, soffa är dessvärre helt utsliten och behöver bytas ut. M och G hade en Hemmakväll, men den är lite för hård för mig. Däremot får gärna den här sköna möbeln flytta in hos oss. Tycker ni inte att det hade sett trevligt ut med en av de nya fåtöljerna när man liksom redan är igång? Jag tror inte att hemtrevligheten sitter i att våra möbler är megabegagnade, utan tror att ett litet Norrgavellyft skulle bli en effektiv skönhetsoperation med långvarig effekt… Kostnaden är väl ungefär i klass med en total kroppsrenovering, och då ni vet vad jag tycker om att skära bort tiden med kniven förstår ni att jag hellre skulle lägga pengar på ett sådant här projekt. Japp, så är det. Och här kommer slutligen en bild från Norrgavels hemsida för att ni ska få en känsla för möblerna som jag gillar.