07 apr

April, april.

Här ligger böckerna jag helst roar mig med om kvällarna. Jag oroas lika mycket som jag roas eftersom jag ofta tänker ”det är KÖRT” då jag inte kan göra precis allt rätt. Det är det ju inte! Kört, alltså. Det är väl mycket bättre att jag gör vad jag kan, plockar upp ett tips här och ett där och försöker så gott jag kan? Jag har fört trädgårdslandsdagbok varje år sedan 2018, så nu börjar jag ha koll på vad som funkar här i Uttorp. I år har jag t ex hållit mig undan odlarforum där det hetsas väldigt mycket till att så tidigt. Dessutom har många växthus, vilket vi inte har. Jag ser fram emot att helt enkelt fokusera på våra förutsättningar och våra önskade grödor och resultat i år. Planttanten i mig har vaknat, och nu går hon inte att stoppa!

Finaste kvällsutsikten har vi från duschrummet nere. ställer man sig och spanar åt andra hållet (snett åt vänster) kan man följa det underbara skatparet som bygger bo. Det är så spännande! Tänk att utan händer och fingrar kunna väva intrikata mönster och ett tryggt hem till de kommande småttingarna. Jag har inte haft tillfälle att följa någon fågelfamilj sedan vi hade rödhakar i äppelträdet i Orem. Jag ser fram emot att få uppleva det igen! Läget är perfekt. Fri insyn från fönstret, så jag räknar med att skatföräldrarna inte känner sig hotade.

Skatboet jag precis berättat om hittar du precis till höger om vad som syns här i bilden. Detta bo verkar inte vara ”aktivt”. Jag har läst att skator ibland återanvänder bon och ibland bygger nya, så det här höll kanske inte måttet för renovering i år? Jag ska spana lite mer med makens kikare. Aprilsnö har vi sett två gånger den senaste veckan och det är sannerligen ingen värme ute. Kyliga och hårda vårvindar, knappast friska, utan snarare rätt enerverande. Men äh, det är ju så april är. Oberäkneligt väder, mittemellan vinter och sommar.

Dessa ljuvligheter lyser upp som blå hav i flera av trädgårdarna med några år på nacken här runtomkring. Då barnen gick i Adolf Fredriks musikklasser passade jag om vårarna på att njuta av scillahavet i Observatorielunden, ett av mina favoritställen i Stockholm. Jag trivs utmärkt här på ön, men då och då kan jag få ett Stockholmssug. Coronasituationen har faktiskt gjort att denna längtan varit i det närmaste ickeexisterande det senaste året. Inte ens då vi flyttade upp dottern till Nynäshamn förra veckan ville jag åka in till stan. Jag gissar att längtan återkommer. Tills dess passar jag på att njuta av naturens under utan stadsdistraktioner. Det är ju inte dumt det heller.

28 okt

Såhära och sådära.

Igår skulle jag hämta upp en grej hos en körkompis då jag ändå var i stan. Jag hade just kommit från en mysig middag med en väninna på Lee Baguette (god vietnamesisk mat för dig som råkar vara hungrig i Karlskronatrakten). Det var länge sedan jag blivit så blöt utan att ha ställt mig i duschen. Regnet fullkomligt vräkte ner då vi joggade till våra respektive bilar! På väg till Saltö hann jag torka till något, men jag bannade mig själv som inte hade kollat väderleksrapporten och därmed valt helt fel ytterplagg. Du kan ju gissa min sinnesstämning. Väl framme på Saltö parkerade jag och började gå och så började det vräka ner igen. Jag visste inte vilket hus jag skulle till och gick först fel. Efter den upplevelsen började jag storskratta då jag såg mig själv i spegeln i hissen.

Väl framme hos M och P bjöd de in mig för att visa lägenheten och utsikten från den inglasade balkongen där på femte våningen. Absolut hänförande! Jag såg hela Karlskrona upplyst framför mig, men lite suddigt då balkongglaset var täckt av regndroppar och diset låg tungt över mörkret. Jag fick den där utsikten som jag pratade om häromdagen i det här inlägget. Vackrast var Fredrikskyrkan som låg längst upp som körsbäret på toppen! Paret sa att de tycker att Gert Wingårdhs skapelse är ”anskrämlig”, men att de ”ser fram emot att sitta och titta på ägarna då de befinner sig i sina glasburar”. Hahaha! Så roar man sig alltså som pensionär i isolering.

Efter över en timme hade överlämnandet av ett kuvert blivit till ett spännande samtal om livet, historia, effekterna av coronavirusanpassning, Gert Wingårdhs arkitektur, amerikansk och kinesisk företagskultur, teater, femtioplussare som kör 100 mil på motorcykel och lite annat smått och gott. Jag älskar verkligen att möta andra människor i samtal, vare sig det gäller terapeutiska sådana eller bara möten i förbifarten. Alltid tar man med sig något! Det sista jag tog med mig från det här besöket var en suddig bild på tavlan paret hade hängt upp i hallen då de blev pensionärer. Själv tyckte jag det var en härlig uppmaning och tycker inte att jag behöver vänta.

På väg hem klämde jag in både en snabbvisit till några godingar och ett praktfullt åskväder. Det tillhör inte direkt vanligheterna att det åskar så sent i oktober, så jag passade på att njuta. Tänk så spännande naturen är! Och vad viktigt det är att välja ”kläder efter väder”.

18 dec

Se upp!

Västlig vind med hårda vindbyar. Vindbyar? Det känns som att vi bor mitt i en rejäl vindby sedan flera veckor tillbaka. I måndags morse hade tallen på framsidan förlorat en stor gren och en hel syrén hade blåst ner på baksidan. Jag får känslan av att Emil i Lönneberga ska åka förbi med Alfred till doktorn i Mariannelund mest hela tiden, även om det inte snöar. Det lär bli en grå jul också, så jag är glad att vi har alla adventsljus som lyser upp!

15 jan

Knappast lagom.

Idag har vintern kommit på besök. Det snöade för tredje gången den här säsongen. De andra två gångerna har inte snön legat kvar och det tror jag inte den gör nu heller. Jag satt och rättade uppgifter på datorn när min engelska kollega plötsligt sa: ”Nä, jag får nog ställa in lektionerna ikväll. Det blir för farligt att gå hem.” Hahaha, jag gillar hennes humor! Å andra sidan har maken berättat om hur hela London blev lamslaget då han bodde där. Jag gillar snö. I rätt mängd, på rätt plats och med rätt tillbehör, det vill säga. Idag körde jag hem med en bil utan fungerande vindrutetorkare och då var det lite mindre roligt. Det var bara en säkring som hade gått, så imorgon kommer jag att köra utan fungerande dimljus. Du kan ju fundera på hur det kommer sig…


Förra vintern var otroligt blöt! Hela vår gårdsplan var sank och hade vi velat hade vi kunnat åka skridskor på isplanen som bildades framför ladugården helt naturligt då det frös till. Jag körde fast i gräsmattan framför sommarhuset i Bredavik vid något tillfälle och jag kommer ihåg att jag tänkte att efter allt det vatten som fyllt på grundförråden skulle ingen kunna klaga på några klimatförändringar. Tji fick jag. Klimatångesten fick ytterligare påslag efter den rekordlånga, varma och torra sommaren.

Jag har läst på för att försöka bilda mig en uppfattning om vilken av alla höga, inflytelserika röster som har rätt då det gäller huruvida det hjälper om jag slutar köra bil, blir vegan, låter bli att köpa tulpaner på ICA eller om jag rentav aldrig mer ska köpa något nytillverkat. Jag har lovat mig själv att inte ta en enda skådis, influencer eller barn med ångest på allvar oavsett ämne utan att följa upp informationen som legat till grund för deras åsikter.

Vi människor behöver ämnen att debattera, stöta och blöta, trosmodeller att hänga upp vår världsbild på och kloka (och galna) människors tankar att ta ställning till. Det är så mänskligheten utvecklas. Just nu bollar jag många personligheter från olika kulturer då jag undervisar på SFI. Det är så lätt att se på världen utifrån sina egna erfarenheter och kulturella bakgrunder… Svenskar verkar överlag ha en känsla av att veta mest och bäst, vi hoppar på nya uppfinningar och idéer så fort de dyker upp utan att fundera särskilt mycket över vad konsekvenserna kan bli och vi är inte särskilt bra på att utvärdera och skynda långsamt i förändringsprocesser. Jag vet att jag inte borde generalisera, men med tanke på att vi verkar vara världens mest extrema land så kanske det är okej att lyfta att detta kan bli problematiskt. Här kan du läsa mer om den stora studie som har fastslagit hur extrema svenskar överlag faktiskt är.

Jaha, ja. Jag gick från snö till extremism och där får jag nog lämna dig. Det är dags att knyta ihop säcken och hoppas på vackra drömmar om en värld i harmoni. Peace.

24 jun

Halleluja!

Det har regnat här hela eftermiddagen. Inga mängder, enligt väderstationen 4,5 mm, men det känns så bra! I vedspisen brinner det och yngsta dottern bakar sugar cookies. Ja, i vanliga ugnen alltså.

Jag läste i släktboken inför släktträffen härom veckan om hur flera missväxtår på raken fick människor att drabbas av allt möjligt elände. (Prisad vare potatisen!) ”Folk” reflekterar idag väldigt sällan om vädret annat än som av betydelse för hur lyckad semestern blir. Jag undrar hur många som skulle stå orubbade om någon stor naturkatastrof skulle inträffa? Hur många skulle ens ha tillräckligt mycket toapapper för en vecka? Det tål att tänkas på, men först ska jag fortsätta njuta av regndropparna på fönstret.

28 aug

Sensommar, julmusik och annat vardagligt.

Jag måste säga att jag har svårt att stå ut med sommarvärmen här i Utah, men bor man i en öken så gör man. Det finns ju fördelar också, bland annat då hösten närmar sig och man fortfarande kan njuta av t-shirtväder och ljumma kvällspromenader. I går regnade det lite till och från, men till min besvikelse uteblev det lovade åskvädret. Som du ser bjuder prognosen på sol så det räcker och blir över. Tyvärr kan jag inte skicka över något till Sverige.

27_1

Du kan ju tänka dig att det behövs inspiration i stora lass för att klara av att jobba med en höst- och julkollektion vilket jag har försökt göra de senaste dagarna… Jag lutade mig mot min jullista på Spotify. Kanske det funkade, för jag fick till lite grejer som åtminstone är på rätt väg. Nu är jag dock redan trött på julmusik, så i morgon får jag testa något annat. Det kanske får bli risgrynsgröt till lunch?

Äntligen är förresten datorn användarduglig igen. Jag tackar maken som laddat över 35000+ bilder på två olika externa hårddiskar (ja, så många foton har det samlats ihop i biblioteket sedan 2008 – tur att datorn inte har kraschat) och på så vis frigjort enorma mängder minne. Jag kan numera använda Illustrator och Photoshop samtidigt och till och med ha flera dokument öppna samtidigt! Det känns riktigt lyxigt. Jag borde rensa bilderna redan på kameran innan de laddas över till datorn, men jag har så svårt att göra det då jag riskerar att missa guldkorn som inte visar sin fulla potential på en liten miniskärm!

När jag laddade över sommarens alla bilder från kameran upptäckte jag det som jag egentligen redan visste, nämligen att jag har fotat väldigt lite de senaste månaderna. Desto mer har duktiga dottern varit i farten, så det har ändå blivit nästan 2500 bilder från det att vi åkte till Sverige fram till nu. Phu! Jag måste bli bättre på att få ut fotona från datorn.

För övrigt blir det Howard Jones i Park City nästa helg. Jag lyssnade aldrig jättemycket på honom, men han har skrivit några riktiga guldkorn. Synthen är numera utbytt mot ett piano och ärligt talat vet jag inte ens om han numera någonsin spelar sina gamla 80-talshits. Vi får väl se! Vilken är din Howard Jones-favorit? Själv gillar jag New Song och Hide and Seek.

17 apr

Om att ta sig ett vinterbad.

Tja, idag har det varit 12°C och lite halvmolnigt, men jag tänkte visa hur det såg ut i går eftermiddag. Det känns skumt att vädret drar åt så extrema håll. I söndags fick jag så mycket sol på fötterna att man nu kan se märkena efter mina flipflops och i går såg det ut såhär. Det kanske var onödigt att flytta från ett aprilvädersland till ett annat? Ankorna verkar dock inte misstycka. De gillar verkligen snön och plaskade i sin badbalja trots det för mig oinbjudande badvädret.

16_2

Hönorna gömde sig dock här i hönshuset. Jag gissar att de antingen är smartare eller har sämre vinterbonad fjäderdräkt än ankisarna.

16_4

15 apr

Tidernas konstigaste väder.

Morgonstund har guld i mund…

14_4

14_5

Vi började dagen med sol och över tjugo grader, gick över till lite dimma och full ”dust storm” (jag var ute i den i kanske 20 sekunder och har fullt av grus i hårbotten) för att sluta i absolut stiltje, regnattack och ett rejält snöfall. I norra Utah ramlade bilar av vägen då vindstyrkorna uppmätte orkanstyrka med över 30 m/sek, så en av motorvägarna fick stängas av.

Vid 16-tiden satt jag i bilen och väntade på ett av barnen och tyckte det var ruskigt läbbigt att se allt som flög omkring i luften samtidigt som bilen skakade riktigt ordentligt. Då blåste det ändå bara storm där vi var… Phu! Nu är allt lugn och stilla  och det snöar lite utanför fönstret. Det är plusgrader, så det gör ingenting. Så länge jag slipper skotta och fruktträden klarar sig är jag lugn. Maken är på footballmatch i San Francisco. Hoppas han har roligt. Jag tror han har noll koll, och egentligen noll intresse, men det är en jobbgrej som ändå verkar bli till ett minne för livet. Folkfest är ju folkfest! Synd att The Giants inte är de jättar de utger sig för att vara för tillfället, men alla har ju rätt till en dålig dag. Eller flera.

14_2

03 mar

Kallt.

3_1

Jag kollade ut genom fönstret och kunde knappt se någonting. Små, små flingor av yrsnö. Det lät nästan som mikrohagel mot fönstret! Det är väl aprilvädret som ställer till det. Jag vet att det är mars, men har man inte haft någon riktig vinter blir det här stort.

E fick en gratis provomgång av ACT-provet i skolan idag. I Sverige söker man till gymnasiet på betygen från grundskolan, men här får alla göra standardiserade tester och i vissa fall också skriva ansökningsuppsatser för att komma in på college. Det klagas mycket på dessa tester som är fördelaktiga för folk som har gjort många prover och har blivit bra på att kryssa rätt. Å andra sidan är det kanske inte riktigt alla som är nöjda med det betygssystem vi har i Sverige heller. Hur stora och många åtgärder som än tagits för att lärare ska sätta rättvisa betyg så är det här fortfarande ett sätt för skolor att tävla om elever och pengar.

Finns det någon utbildning som hade mått bra av en alternativ ansökningsrutin? Vad tycker du?

I går skickade vår granne V några roliga gamla fotografier. Tänk att tiden går så snabbt och samtidigt verkar ha stannat ibland. Jag kommer precis ihåg tillfället som hade fångats genom kameran, jag kommer ihåg kläderna jag hade på mig och jag kommer ihåg känslan av att vara där. Det var närmare 25 år sedan bilderna togs. Tänk så mycket som har hänt sedan dess!

01 okt

Tjoho och man gör så gott man kan.

Vår 16-åring körde upp idag och klarade att ta sitt körkort! Jag tycker det är fantastiskt att hon nu kan ta sig runt på egen hand, men nog tycker jag att man är lite väl ung för att ansvara för något så tungt som en bil vid den åldern. De dagar hon har enstaka lektioner uppe på skolan ska jag med glädje skicka henne på egen hand i bilen, men motorvägskörning och sådär? Nja. Nu tar de flesta här sitt körkort då de är 16 och då allmänna kommunikationer helt enkelt inte fungerar lika bra här som de gör i Sverige så förstår jag att ett körkort blir i det närmaste nödvändigt. Vad tycker du? Har du något barn som övningskör eller som precis har tagit körkort? När känner man sig redo att helt våga lita på deras omdöme?

Höstvädret fortsätter och nu kan man se snö på de högsta bergen. Jag vet att det ska bli runt 24°C till helgen, men idag är det svinkallt. Det är till och med så kallt så jag passade på att dra på värmen tidigare idag trots att jag hade både luddiga innetofflor och tjocktröja på mig. Det är hemskt att svettas av 30-gradig värme, men inte är det bättre att frysa om man inte behöver! Hu. Jag saknar braskaminen vi hade i Segeltorp…

Numera har tevehörnan blivit vår Sturköhörna. Jag får ta ett kort då ljuset är bättre, men så här ser den fina gamla kartan på Karlskronas skärgård ut i inramat skick. Jag har väntat länge på att Michael’s skulle ha sitt erbjudande med 50% rabatt + en extra kupong. Trots att jag hade så mycket rabatt kostade allt ca 1400 kr!

30_1

Jag saknar lite fina och passande kuddar till hörnsoffan. Det kanske får bli symaskinsdejt till helgen…

Ovanför pianot hängde vårt familjeporträtt jättefult på fel höjd då husbyggarna hade placerat en termostat väldigt illa för alla som är intresserade av att ha tavlor på väggarna. Jag bestämde mig för att tavellist skulle ge en lösning på problemet och delvis lyckades jag i mitt uppsåt. Att sätta bilder snyggt och med något slags harmoni på en sådan list är lättare sagt än gjort. Jag har googlat inspirationsbilder, men mycket jag hittat har varit rätt trist. Tips på förbättringar? Egentligen tror jag att familjefotot kan klara sig med en mindre ram, men helst hade jag nog haft ett lite knubbigare format på just den tavlan (lite högre och lite smalare). Vi får väl se hur det blir så småningom.

30_2

Passepartouten på familjetavlan är för tunn och jätteful, så den ska jag be Michael’s-personalen byta ut mot något kraftigare som inte bucklar sig om jag inte hittar en ny ram som passar först. Den vänstra bilden är från Etsy, regnbågsfotot tog jag själv och lät trycka upp på Persnickety Prints på lite kraftigare och matt papper, tempelbilden skrev jag ut från nätet och monterade med mod-podge på en träbit som jag först hade filat till lite och målat med vit akrylfärg. Tulpanbilden älskar jag, men den stackaren fick bara IKEAs billigaste ram som sällskap.

30_3

De senaste gångerna jag har varit på loppisställen har jag letat specifikt efter ramar i olika storlekar, men det verkar som att folk antingen slänger dem innan de hamnar på loppis eller som att andra fyndletare också vill ha ramar. En vacker dag hittar jag kanske min dröm, en sådan ram som jag kan spraymåla eller göra sådär alldeles fantastiskt fin.