fixa

02 dec

Förtappade kvinnor på Kalmar slott.

Hahahahaha! Tittar du dig själv i speglar mycket? Jag gör det väldigt sällan, medvetet bara då jag sminkar mig eller fönar håret. Inget av dessa händer särskilt ofta nu för tiden. Det är ändå rätt befriande att bli äldre och känna sig mer trygg i sig själv. Nyss gick jag dock förbi spegeln som mest hänger som dekoration i allrummet uppe. Jag undrade varför ögonen kändes så konstiga och insåg vid inspektion att jag inte hade tvättat bort sminket igår och att jag därmed hade åstadkommit en look värdig rollen som ”förtappad kvinna” i Hollywood. Inte konstigt att det kliade.

Anledningen till att jag helt glömde sminket var att jag stöp i säng sent igår kväll efter att intensivt ha fått upp stjärnor i fönster, bytt ut lampor i ljusstakar och rensat bort höstdekorationerna i allt från ljusgren till soffa och ställt adventsljusstaken på matbordet. Maken är bortrest i helgen och har sina specialiteter att ta hand om då han kommer hem, men jag fick till det viktigaste så huset kan möta första advent juleljusat på söndag.

Som du ser på bilden kom vi iväg till Kalmar slott. Av fem som skulle ha åkt blev vi två kvar, men det kändes som gamla tider och det är väldigt mysigt att vara på tu man hand med någon som man kan ha spännande diskussioner med. En gammal förälder hade trillat och brutit benet så till den grad att det måste opereras. Alla turer runt detta kräver sin kvinna kom vi fram till. Och var är den jämlika vården undrade vännen som bott hela sitt vuxna liv i USA och blir lika irriterad på det svenska vårdsystemet varje gång hon kommer hem på besök…

Vid det fantastiskt vackra Kalmar slott rådde knappast jämlikhet heller då det begav sig, men numera kan vem som helst äntra dess scen mot betalning av en hundring eller en Swish med samma summa. Julmarknaden där brukar bjuda på riktigt fina varor. Allt från vackert hantverk till mat av god kvalitet går att inhandla för den som har tjocka plånböcker. Annars går det bra att bara insupa atmosfären och stoppa i sig provsmak av allehanda slag.

Snacka om slow motion. Detta spel har stått likadant i flera år, allt sedan pjäserna limmades fast för att man till slut inte orkade ersätta de 2-3 pjäser som försvann varje år. Annat var inte lika statiskt, men ändå lite samma som alltid. Slottets personal och Calmar renässansgille såg till att befolka slottet klädda i dräkter som gjorde att vi kände historiens vingslag. Fint tycker jag!

Jag fick lust och inspiration att julpyssla lite mer avancerade grejer, men ångrar ändå att jag inte köpte med mig ett par av de söta minitomtarna. Jag skulle inte kunna göra sådana utan att först fixa en massa material. Jaja, här får du se dem. Söta, eller hur? Finns de till försäljning nästa julmarknad ska jag slå till!

Jag inser att slottet överlag måste ha varit mycket mörkare då det begav sig. Jag tycker dock att det är mycket vackert med alla ljusslingor och marschaller under de mörkare vintermånaderna.

Vi tackade för oss och åkte hem med julost, marmelad, multiljushållare och annat bra-att-ha, påfyllda med lite mer julkänsla än då vi kom. Fint fixat i vanlig ordning! Tänk att vi har ett så pampigt slott som fortfarande står kvar i något slags ursprunglig form i vår relativa närhet. Kul tycker jag!

21 dec

21 december 2021.

”He’s making a list, checking it twice…” Tomten kanske gjorde en lista för att få koll på vem som varit busig och vem som varit snäll, men jag gjorde en lista till storhandlingen. Imorgon kommer ”barnen” hem och det är skönt att ha allt på plats och slippa ge sig ut i julhandeln. Eller det kommer jag i alla fall att ha när jag varit iväg och handlat senare idag.

Jag fick ett meddelande från min faster där hon delade med sig av ett klokt citat. ”Det är en konst att vara en mänsklig varelse, inte görelse”. Hon påminde om vikten att vara i stillhet och lyssna inåt, något som verkligen är en konst. Kanske behövs det ännu mer då livet handlar mycket om att få saker och ting gjorda, men i mitt skede av livet känner jag att det finns väldigt mycket utrymme för självreflektion och att jag gillar att ta mig utanför det. Att fylla en hel månads ”tomrum” med kreativt pyssel har varit så roligt för mig. Jag har verkligen älskat att ta mig tid att skapa en stund varje dag.

Om drygt två veckor står vi inför det nya året och jag känner att mitt nya årsord hoppar omkring rakt framför mina ögon. Jag tror att det är ett handfast och positivt ord. Inte så djupt och karaktärsdanande, utan snarare ett ord som gör att jag får utlopp för precis det här behovet jag har att använda mina händer. Jag hade en mardröm för ett tag sedan då jag drömde att mina händer var helt förvärkta och svaga… Jag hoppas inte det var en sanndröm, för känslan av frustration och sorg var stor då jag vaknade. Bara tanken på att det finns många som har detta problem fick mig att vilja använda mina händer i deras ära. Plocka upp fiolen igen? Sticka avancerade mönster? Skriva texter med djup? Lära mig snickra? Det finns oändliga möjligheter och just nu skvalpar alla dessa möjligheter omkring i mina tankar. Det är okej med vilket ord det än blir. Kanske landar jag i något helt annat, som ”vila”. Vi får väl se.

Här får du en egen jullista att skriva ut om du vill ”skriva på riktigt”. Det kan vara ganska befriande, särskilt nu för tiden då vi så ofta lever våra liv i de där smarta telefonerna…

07 maj

Den som spar, den har.

Här kommer fortsättningen på historien om att lappa och laga. Mina gosiga fårskinnstofflor hade verkligen sett sina bästa dagar. Jag fastnade i något som stack ut för flera månader sedan och hela sömmen längs högra sidan på ena tofflan drogs upp. (Den var sydd i samma teknik som kolpåsar, fast när jag ska dra upp dem med ett ryck funkar det aldrig någonsin.) Dessutom har de blivit väldigt fläckiga och kändes allmänt sunkiga. Jag började med att sy ihop hela sidan med langettsöm. När jag tänker efter tror jag att det var den första söm jag någonsin lärde mig, då jag liksom alla andra svenskar sydde en fantastisk handväska på lekis. Jag hade precis fyndat ett härligt nålbrev med lite specialnålar, bl.a. för möbelsömmar, så denna nål gjorde det otroligt smidigt! (Direkt efter spetsen blir nålen lite plattare och ”expanderad”.)

Del två i uppfräschningsprocessen var att ge alla fläckar en omgång med mockasuddet. Det gick ganska bra, men är mycket lättare på ex. ett par hårdare skor som inte ger efter så lätt.

Så här såg det ut efter mockasuddet. Bättre alltså, men jag visste att det kunde bli ännu bättre.

Jag visste att jag hade en hel arsenal specialare i skovårdslådan, städade ur den och slängde gammalt skit och hittade denna skumrengöring som också funkar på mocka och nubuck. Jag använde en vanlig kökssvamp som fuktades lätt med vatten innan jag sprejade på skummet och långsamt arbetade mig igenom båda tofflorna i cirkelformade rörelser. (Jag sprejade nytt skum på svampen med jämna mellanrum, så fort den kändes för torr.) Sedan var det bara att låta det hela torka.

Så här såg tofflorna ut dagen efter ”renoveringen”. Då de hade torkat gav jag dem en omgång med en mockaborste (har lite hårdare borst) och när allt var klart fanns inte en fläck kvar. Med tanke på att jag tänkte slänga tofflorna då jag hittade dem i hörnet där de legat och väntat på bättre tider halva vintern är jag extra nöjd med resultatet.

Skovård är onekligen ett relativt lätt sätt att förlänga livet på sina fotskydd! Både skor i läder, syntet och tyg mår bra av att pysslas om.

Här hittar du en detaljerad steg-för-steg-redovisning för hur du bäst tar hand om läder och mocka.
Sneakers behöver en lite annan behandling.
Det här inlägget om vita skor innehåller också flera bra tips!

27 jun

Klädvård.

Nu när det är nästan 30 grader varmt ute längtar jag hela tiden efter husliga och lite svettiga projekt. Nej, nu ljuger jag. Jag njuter av skuggan och när jag sitter och pluggar i arbetsrummet ser jag till att ha tvärdrag. När jag går in i arbetsrummet ser jag dock min lilla projekthög med sådant som behöver göras. Varje dag. Häromdagen fick jag nog av att se kashmirkoftan som legat och väntat på vård i flera månader och tog tag i saken. Det tog mellan fem och tio minuter. Japp. Att skjuta upp är min superkraft. Igår skickade min ena syster en bild på hur hon och sonen hade tagit tag i ett projekt som hon stört sig på i över åtta år. Det tog också tio minuter att fixa. Tänk ändå. Varje vecka kanske jag skulle schemalägga dessa saker som alltid blir liggande? De får liksom ingen prioritet, om inte någon superviktig deadline är på gång såklart. Då prioriterar jag gärna sådant, haha.

Kashmir är världens skönaste material. Jag älskar det! Tyvärr blir alltid dessa plagg mer eller mindre noppriga och med jämna mellanrum är det därför på sin plats att ta hand om detta lilla i-världsproblem.

När jag köpte denna kofta följde det med en speciell kashmirkam. Man lägger ut plagget på ett slätt underlag och drar kammen med jämnt tryck uppifrån och ner. (Jag gillar att använda vår gästsäng med en fast madrass som underlag. Lagom motstånd.) Med jämna mellanrum rensar man bort skröfset som kommit med. Drar man för hårt kan man göra hål i plagget och trycker man inte tillräckligt får man inte bort nopprorna.

Efter avslutad rensning är det dags för en tvätt i tvättmaskinens ylletvättprogram tillsammans med Grumme tvättsåpa. Mjukt, slätt och fluffigt igen! Jag rekommenderar att inte upprepa denna procedur allt för ofta eftersom rensandet sliter, men en gång om året kan man gott kosta på sig. Lycka till!

Ps: Engångshyvlar går också bra att använda, men då måste man vara mycket mer vaksam eftersom man annars lätt får oönskade hål i plagget.

05 feb

Fixa och dona.

Lyckligtvis jobbar jag inte idag, för natten blev ett långt host-race. I går natt lyckades jag med husmorstipset att hälla hett vatten på en skivad rå lök. Ingen hosta alls! Tydligen gick det inte två nätter på raken, för hostan tog nu revansch och vann över mig. Som tur är har vi en ganska bekväm soffa och till slut somnade jag där utmattad och halvsittande med en halvvarm Klippanfilt över mig.

Jag gillar ju att ha utmaningar att bocka av för att få saker och ting gjorda, så häromdagen fixade jag en lista på 30 surdegar som ska betas av på lika många dagar. Hittills har jag beställt studielitteratur, beställt musikalbiljetter till min och dotterns kommande Londonresa, uppdaterat presentlådan, städat i kökslådorna, beställt garn till syrrans 40-årssjal (hon fyller 43 nu i mars, så jag ligger mer än lovligt efter), köpt årets fröer, registrerat de få julkort som kom 2018, säkerhetskopierat över 14 000 telefonbilder till Google Foto, och stickat klart sonens första Opalsocka (snart har jag fixat alla tre paren av garnet vi köpte i Tyskland i somras). Dagens projekt är att ta hand om en hög med laga-, fixa- och fållaprojekt som legat och svällt till ohanterliga proportioner i flera månader. Sylådan dammsögs och rensades på onödiga grejer, remsorna med ”knappar värda att återvinna” demonterades och knapparna ligger nu redo att sys på något fint projekt, jag har maskinfållat några tröjor och tvättlappar och nu ska jag handfålla ett par byxor. Jag förhalade lite bara genom att skriva här, men nu det är dags. Heja, heja!