Reparation av hål i duk.
Ett av de senaste inköpen från Pingstkyrkans Second Hand var en stor julduk med ett litet hål i. Pris? 55 riksdaler. Priset var satt med tanke på att hålet fanns där, men jag tänkte att det relativt lätt skulle kunna åtgärdas. I vanliga fall brukar jag tvätta second hand-textilier, eller lägga dem i frysen i någon vecka, för att bli av med eventuella skadedjur och smuts direkt när jag kommer hem. Den här gången valde jag att laga hålet först för att inte göra det större. Duken var redan tvättad och krympt, så det var bara att köra.
Jag inser att det kanske inte är alla som har fyra olika nyanser av vit sytråd hemma, men jag har haft egen symaskin sedan jag var femton år och har samlat på mig en del sedan dess. Detta gäller även annat material till sådana här aktiviteter. I det här fallet valde jag att stryka på en liten bit tunn vlieseline på baksidan för att ha något att sy i under hålet.
Så här såg det ut när jag hade strukit på biten på baksidan.
Härefter var det bara att sy kors och tvärs med trestegssicksack fram och tillbaka över hålet. Nästa steg blev att tvätta duken i fintvättprogrammet. Moderna tvättmaskiner i all ära, men att försöka centrifugera med 1400 varv/minut på ett sådant här tyg leder inte till något gott.
Imorse hade duken torkat och jag klippte rent nära kanten på sömmen, men bestämde mig även för att komplettera med lite fler stygn då jag märkte att hålet inte riktigt hade låsts in. Nu ser det bra ut och duken kan fortsätta användas, älskas och tvättas.
Jag snabbströk bara duken för att visa resultatet, men såhär ser den ut nu. Den som söker ska finna lagningen, men när det är dukat tror jag att ungefär ingen bryr sig det minsta om att det en gång fanns ett hål där. I söndags var det precis åtta veckor kvar till julafton. Det känns bra att ha ett litet gäng dukar att kunna lägga på bordet. Nu är jag mormor, bor i en faluröd stuga på landet och bryr mig ganska lite om vad som är trendigt och ganska mycket om vad jag tycker är fint. Då känns det bra att det finns andra som lagt ner mycket tid på att tillverka hemtrevlighetstillbehör.
Jag gillar att sy, men jag avskyr förarbetet så det blir sällan. Orkar inte stryka, orkar inte nåla, orkar knappt klippa… hehe. Men det är hållbart, jag är glad att du orkar 😀
Håller med om nåla mönster-biten, såååå tråkigt! Därför syr jag inte så många plagg som jag skulle vilja. Förstår inte vad det är som väcker detta vämjeliga motstånd?!
Wow åt lagningen! Wow åt priset! Och wow åt hur stor duken var på sista bilden, så ännu mer wow åt priset!
Andra gången jag ser inlägget börjar jag undra över hålet. Vad kom det sig av? Var det en olycka eller ett barn?
Mamma och pappa hade köpt en husvagn och min syster som var mycket förtjust i saxar hade klippt ett litet hål mitt i varenda dyna. Det kanske var rätt åt mamma, som i sin barndom hade blivit arg på mormor och som straff klippt av yttersta fliken på armstöden på ett par fåtöljer.
Själv har jag inte klippt så mycket men använt knivar. Till exempel stack jag en kniv genom sufletten på min nya dockvagn. Kommer fortfarande ihåg känslan, det är ju så spänt och fint och en vass kniv genom det är oerhört lockande. Men bara som naturvetenskaplig utredning.
Jag kunde inte låta bli att wow:a åt fyndigheten och är glad att hålet gick att laga relativt osynligt. Precis som du undrade jag över hur hålet har uppkommit. Duken är uppenbarligen använd en del och det är inte ovanligt med fläckar av sylt, kaffe eller liknande. Ibland har det blivit stearinfläckar och små brännhål efter något som skvätt iväg är inte heller helt ovanligt. Det här hålet ser dock ut som att någon specifikt har skurit eller klippt. Synd att inte textilier kan tala!
Fnissade lite åt dina berättelser om kniviga situationer… Tänk vad som finns därinne i oss människor! Uppfinningsrikedom i stor mängd.