höst – Sida 14

27 okt

Höst hos mig.

Min syster i Thailand frågade efter lite fler bilder, så här kommer de. I veckan som gick pratade jag med en blivande trädgårdsmästare. Jag undrade om han tar uppdrag som handlar om att gå igenom en trädgård och tala om för dess uppgivna ägare om det finns något slags hopp om att det går att göra något som förbättrar utseende och användbarhet utan att det kostar allt för mycket pengar. Vi får se om det blir något trollande av… Fast jag tycker att de här ulleternellerna gör sig fantastiskt fint mot den underbart gröna mossmattan på framsidan av huset. Och jag har ju fått ett presentkort på lövräfs, så vi behöver bara vänta på fler fallna löv innan det blir räfsa av!

Titta här. Visst är det vackert? Någon med god syn kan se att vi inte gjorde underhållsarbete på altanen i våras. Det blev inget algskrubbande och det visar sig nu efter regn och rusk… Men, men, det kommer en vår om ett halvår igen!

Jag älskar den här ”betongväggen” som en av våra grannar har. Jag tycker den blir så levande med höstfärgerna.

I fredags kväll kalasades det. 18 tjejer från äldsta dotterns klass var här, utklädda till tänderna och på ett trevligt festhumör. De fick inte intaga häxbrygd. Däremot ville jag visa vilket resultat man får om man indoktrinerar sina barn till pyssel från en tidig ålder. Antingen blir man rätt anti eller så blir man rysligt duktig. E hittade den gröna flaskan, fixade till snöret och gjorde etiketten lagom spökig och bad mig sedan skriva på den. Jag skrev och gjorde ”bläckfläckar” och vips så hade vi en ruskig häxbrygdsflaska.

Här blev färgen lite konstig, men ni ser kanske bättre hur själva etiketten ser ut.

I lördags höll jag minikurser om hur man ska äta för att må bra och få en hälsosam vikt. Det var väldigt kul, men tiden gick fort, fort. Tack alla kursdeltagare som eventuellt är här inne och kikar!

18 okt

Som betraktare…

… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…

Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.

Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.

Myspys.

Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!

Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…

De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper…

05 okt

Fyrtioett år på jorden.

Jag är tacksam över att jag får vara jag. Jag är tacksam över att jag är gladare över att vara jag än vad jag var för ett år sedan. Jag är tacksam över så mycket… Jag har fortfarande massor att åstadkomma, så det är bäst att jag sätter fart på en gång! Förresten blev jag firad med pompa och ståt, fick en frukost helt i min smak, underbara kort och teckningar från barnen, en lövkrattningscheck (ni anar inte hur glad jag blev över den), blombukett och en GLASSMASKIN!!! Tjohooo!

En liten bildkavalkad från morgonens uppfriskande promenad. Ni förstår vad det är som gör att jag älskar oktober så mycket, va?

02 okt

Vackert.

Jag har njutit av det underbara vädret idag, tagit chansen att blunda och lukta och samla energi. ”Det är det här som gör att du älskar hösten så mycket, va?”, frågade min man. Det har han ju alldeles rätt i!

Den här söndagen är jag tacksam för kärlek långt borta och nära, att få vara mamma till världens häftigaste människor, livet, musik, god mat, det stora och det lilla… Livet är förunderligt, vänner. Jag förstår inte allt, men jag är tacksam över att jag har fått komma hit, att jag får vara här och nu och att det finns en mening med allt. Det är stort.

Min lillasyster åker till Thailand tillsammans med sin familj idag. Här hittar du deras äventyr. En annan av mina systrar skriver så underfundiga inlägg att jag tycker att ni ska titta in till henne trots att hon bor kvar i Sverige!

Kortet gjorde jag till mässan och är alltså till 100% You Do, fast med min ”touch”.

21 sep

Lunchpaus.

Det regnar här. Igen. För en stund sedan var det i alla fall lite ljust samtidigt som regnet strilade ner, men nu är det depressionsmörkt och strilandet har tilltagit så det mer liknar spikregn…

Jag vaknade klockan 5.50 trots att jag gick och lade mig alldeles för sent. Min kropp hade inte riktigt fattat det, för jag vaknade liksom så där superpigg som man annars bara gör på lediga lördagar då man faktiskt får lov att sova ut. Jag tog tillfället i akt att snabbrensa och sätta i ordning inför kallare dagar eftersom den ambulerande klädinsamlingstjänsten hade lovat att plocka upp kassar i området idag. Dessutom kommer min gamla kollega på lunch i morgon och hennes döttrar brukar ta över det i klädväg som finns kvar i användningsbart skick då våra tjejer är färdiga med det. Jag blev påmind om mitt underbara inköp från förra säsongen, nämligen ett underställ från favoriten Gneis. Det lär behövas den här vintern också!

Titta! Vackert mönster på den handkarvade olivtvål som ligger i garderoben och sprider väldoft. Jag funderar allvarligt på om det inte är dags att börja använda den här skönheten till det den var ämnad för. Synd att det är så kladdigt med ”vanliga” tvålar. Maken har ju löst problemet på den nedre toaletten genom en jättefiffig montering av tvålkoppen, så där har vi alltid en god Lushtvål, men vid andra handfat och diskhoar är det pumptvål som gäller.

Kommer ni ihåg 200-kronorsbuketten från förra fredagen? Idag är det onsdag. Jag har bytt vatten nästan varje dag, och i går fick jag ta bort de mest ledsna bukettdeltagarna, men visst har de kvarvarande skönheterna fortfarande lite kvar att ge?

Så här började vårt förhållande för arton år sedan. Jag blev ganska snart en levande väckarklocka till maken. Detta vaknade jag till idag och kunde inte låta bli att fnissa lite. K befinner sig nämligen i Österrike. Jag vet inte riktigt om han egentligen har råd med en så här dyr och exotisk väckningsservice?! (Fast han hade vaknat på egen hand och det var rätt trevligt att prata en liten stund med honom.)

16 sep

Mitt hjärta svämmar över.

Jag var tvungen att åka iväg ett snabbt ärende med bilen. Hade det varit lite närmare hade jag tagit en promenad, för vädret var helt underbart… Jag kände den där höstkärleken fylla hela mig. När jag ”vevade ner rutan” (eg. tryckte på en knapp) och kände den svalare höstluften blanda sig med solen som sken in genom bilfönstret blev jag så tacksam och lycklig för en stund! Det är så lätt att längta bort, att önska något man inte har eller att vilja ha mer. Något som kommit med ålderns vishet är ändå att ta vara på stunder som den jag upplevde och genast fylla på pluskontot. Tro mig. Dagar då man har andra känslor kommer alltid. Då behöver man ett förråd, en buffert av kärlek, lycka, skönhet och vishet.

Dagarna blir nu kortare och kvällarna mörkare. Jag njuter av tända stearinljus både inomhus och utomhus. Jag vet att det är solljus kroppen behöver för att må fysiskt bra, men själen behöver också sitt…

Ha en fin helg!

Ps: Ni måste bara läsa om den här killen! Att jag har gått ner några envisa kilon är ingenting att skrika om, men den här historien… Tänk hur många det finns ute i världen som mår dåligt när de kan må så bra som jag och The Unconquerable Dave!

13 sep

För ett par dagar sedan.

Så här såg min ”benvärmarstrumpa” ut i lördags. Nu har jag börjat med hälen och än så länge går det, peppar peppar, bra.

Underbar vägg vid Slussen. Tänk så många härliga begivenheter som har fått hänga här!

Kolla in killen! Han satt i fönstret och gjorde yoga då vi hade parkerat utanför Nationalmuseum. Jag blev alldeles fascinerad, men också rädd att han skulle trilla ut. Han klarade sig.

Sonen tyckte väl att det här besöket var lagom roligt, men har följde med i alla fall. Tjejerna blev däremot uppslukade av konsten. Vi tyckte alla bättre om utställningen” De fyra årstiderna” än silverutställningen…

… men den här silverpläterade kronan hade gärna fått följa med mig hem.

Långholmen visade sig från sin bästa sida. Om det alltid var så här tror jag att fångarna hade det rätt bra där ute! (Hm.)

Vad tycker ni om makens fotografiska talanger? Det här är det enda fotot på mig från den här dagen. Vet inte om han siktade på min bak då jag försökte ta mig ner för ett livsfarligt, mossbelagt berg eller om det var dottern som egentligen skulle ha hamnat i fokus.

26 aug

Till alla tonårsmammor och annat löst folk.

Idag har jag en present till alla mammor med tonårsflickor. Om ett par veckor kan jag räkna in mig själv i den gruppen, så jag laddar upp med lite Martina McBride, en av mina favoritartister. Älskar hennes röst och hennes låtar! Här börjar det, här fortsätter det och när allt känns peck (Tack Lisen för det ordet!) kan man förhoppningsvis vara tacksam över att man har gjort sitt bästa som mamma och att ens dotter i alla fall inte behöver ha det så här.

Hösten har verkligen visat framfötterna, men idag slog sommaren tillbaka. Jag njöt av den kyliga och fuktiga morgonluften för att senare strutta omkring i den sköna eftermiddagssolen i shorts och t-shirt. Jag och S tog en promenad och kom hem med några vackra fynd från naturen. Helt gratis, men vackrare än många dyra inredningsdetaljer…

Jag tror inte att jag har visat min fina 50-årspresent?! Japp. Jag fyllde 40 i höstas, men några månader senare fick jag detta smycke av min lillebror. Han har gjort det själv efter en önskeförlaga som jag skickade till honom. När jag frågade hur mycket han ville ha för det sa han att det var en kombinerad 40- och 50-årspresent. Kul att få en present som man får njuta av så lång tid i förväg! (Förresten, är det någon som kan tipsa om bra hårprodukter mot frizzigt hår? Jag ser alltid ut som ett skogstroll då det är hög luftfuktighet…)