17 feb

Familjehistoria.

Igår fick jag hämta ett paket som varit på väg i postgången under lång tid. Tydligen strejkas det både här och där, inte bara i syrrans Skottland… Det var så roligt att öppna! De små lunchpåsarna ska sparas till kommande julpyssel, men boken i paketet är redan öppnad och genombläddrad! För flera år sedan började extrasyrran i Tyskland ett projekt till sina barn. Hon ville gärna att de skulle lära sig lite svenska och mer om vår familj och bad alla svara på några frågor. Detta projekt utvecklades i takt med svaren till något betydligt större och nu är resultatet här: en fantastisk bok med otroligt mycket kärlek. Alla syskon med familjemedlemmar har fått bidra med berättelser om sig själva, men vi har också haft möjlighet att berätta om varandra på ett sätt som gör en glad in i hjärteroten.

Jag känner ofta att det finns stor variation i ambitionsnivå när det gäller skolan i Sverige och i Tyskland. Det här är ett helt fantastiskt konstkort som är tillverkat på en bildlektion av den tyske systersonen. Jag står förundrad och funderar på hur kortet bäst ska kunna glädja alla som kommer hit på besök. Visst är det vackert?

26 sep

#skapandeseptember, zoo.

I mina gömmor finns otroligt mycket pysselgrejer, så varje gång jag kommer på sätt att använda dem blir jag glad. Dagens utmaningsord zoo lockade för mig tankar på barn och djur, så det här blev resultatet. Snabbt och lätt! Sedan fotograferingen har kortet dessutom fått en liten talbubbla med ett grattis tillagt.

Så här långt blev det här projektet snabbast utfört från tanke till slutförande. Jag gillar verkligen att skicka post, men har varit dålig på det rätt länge. Det är inte så roligt när det tar två veckor för ett paket att komma fram mellan Sturkö och Handen (true story) och ett vykort kostar 13 kronor att skicka. Å andra sidan har den lägre viktgränsen gått från 20 till 50 gram, så det gäller kanske att maxa innehållet?

Här har du de andra utmaningarna i #skapandeseptember.

09 maj

Påminnelse om att inte skjuta upp saker och ting.

Det har regnat hela dagen här och det går inte att hitta något ordentligt ljus att fotografera i, men kortet blev i alla fall lite kul. Perfekt pysseldag igen. Två på en vecka. Jag gissar att vi får tacka och ta emot allt regn här i öknen. Gräsmattan har blivit ruskigt grön och vildvuxen. Det ska bli roligt att klippa den på måndag, särskilt med tanke på att jag testade det ”ofarliga” ogräsbekämpningsmedlet baserat på järn för några dagar sedan. Det verkar som att det kanske funkar! Tjohej.

9_1

08 maj

Vi pysslar i ovädret.

I går var jag och tjejerna på en Mors Dags-middag (det är Mors Dag här nu på söndag) i en av parkerna i Provo Canyon. Det började regna jättemycket och rätt vad det var slog blixten ner i paviljongen som vi satt i! Det var så fruktansvärt otäckt också för mig som i vanliga fall tycker att ett ordentligt åskväder är rätt mysigt. Elektriciteten slogs ut och den statiska elektriciteten fick hårstråna att stå rakt ut. Stackars S som är rädd för åska i vanliga fall blev så rädd att hon och jag fick ta oss hem igen och lugna nerverna med varsin kopp varm choklad. Med tanke på hur vädret blev kan jag säga att det nog inte var någon förlust! De andra åkte också hem strax efter.

Idag har det varit jättekallt och ruggigt och nu hänger åskan återigen tung i luften. Det ska bli trevligt att åka upp till min morbror och moster en timme härifrån. Vad gör man inte för lite god fish and chips? Ja, och det trevliga sällskapet så klart.

Annars har jag testat lite olika sätt att använda ett målat akvarellpapper för att få ut så mycket som möjligt av det. Vilken stil gillar du bäst? Det nedersta kortet är skrivet med glittrigt guldbläck, men det syns såklart inte här. Det gör inte heller skimret i guldpapperet bakom texten…

7_4

7_5

7_6

7_7

7_8

7_9

23 aug

Vardagsflykt.

Nu har vi haft fyra dagars vardag. Skola mest och jobb, trädgårdsskötsel och tvätta och handla och komma i ordning. I morse steg jag upp tidigt för att skjutsa E till skolan. När jag kom hem låg ett litet pyssel på bordet som jag gjorde klart. För en gångs skull får jag kanske tillägga, för jag lägger alldeles för lite tid på min kreativitet för att jag ska vara nöjd. Det blev ett kort med akvarell, tejpöverförd bild, glitter och bladguld. Ja, och så lite handstil på det. Just det här citatet tycker jag passar så bra i dagens samhälle då det är så lätt att höra av sig till folk. Just att det är så lätt är inte bara av godo och ibland kanske det är bra att låta tiden gå lite så man har mer att prata om när man hörs nästa gång?

22_2

22_1

10 jan

I brist på fungerande dator…

… kan man göra meningsfulla saker. Eller roliga saker. Eller spännande saker. Eller så kan man pyssla lite och fotografera det man gjort i dassigt vinterljus.

10_8

Det mesta material jag har använt kommer från You Do så klart. Etiketten med paraplyet har jag klippt från en av de vackraste reklamkampanjer jag sett: Be Sombody’s Umbrella. Den gjordes av National Suicide Prevention. Det är viktigt att vi tänker på vad vi säger till andra människor. Det är lätt att vara stark och självsäker på andras bekostnad, men ibland kan det man säger ge stora skador beroende på hur mottagaren kan hantera det som sägs.

10_4

Snart är det tack och lov vår igen. Efter jul och nyår är vintern bara en lång väntan på att mörkret ska skingras och snön smälta bort. Lyckligtvis har vi inte fått så mycket snö och här i Utah får vi mycket mer dagsljus än i Sverige.

10_6

10_7

Washitejp är fortfarande väldigt roligt. Det här kortet var svårt att fota, men du kanske kan se att det glittrar ordentligt.

10_9

För att göra dagen lite roligare passar det alltid bra med hjärtan. Inte sant? Puss och kram.

10_3

17 maj

You Do-kort.

Jag älskar ju att använda mina händer till alla möjliga hantverk, men det jag känner mig mest hemma i är att använda papper, lim, skärmaskin, stämplar och ”duttel” (allt möjligt som gör projektet roligare). Till dagens You Do-inlägg pysslade jag ihop ett grattiskort. Vårt köksbord ser ut som kaos sedan i söndags då sonen föreslog att vi skulle sätta oss och göra mors dags-kort, så jag passar på att sitta där en liten stund varje dag tills vädret blir så dåligt att vi inte kan sitta ute och äta… Jag älskar den terapeutiska effekt pyssel ger.

Och hur blev kortet då? Om du klickar HÄR så får du se. Vi får väl se om det är just du som får det vid lämpligt tillfälle.

17_1

22 maj

Sjung om studentens…

Kommer du ihåg din studentdag? Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, hur lätt allt kändes och dräkten jag hade på mig. (Dräkten hade jag sytt själv och jag var väldigt nöjd. Hade jag valt idag hade den sett annorlunda ut, men det är ju så med modets växlingar.) Jag kommer ihåg alla glada människor som uppvaktade mig och hur ont det gjorde i nacken av de tunga blombuketterna. Jag kommer ihåg att jag var så tvärsäker på så många saker, åsikter som jag sedan dess har omvärderat många gånger. Jag kommer ihåg att jag var glad över att jag hade valt läraryrket och tänkte att de kommande 3,5 åren inte skulle kunna gå snabbt nog. Jag var glad över att ha mitt sommarjobb på Gullberna som vårdare på en utredningsavdelning för dementa. Jag kommer ihåg att jag hade alldeles för många hjärnspöken som gällde mig själv och mitt utseende. Jag kommer ihåg att jag hade många drömmar och är glad över att kunna säga att de flesta av dem faktiskt har slagit in!

Nästa månad står flera studentuppvaktningar på schemat. Jag undviker de irriterande studentflaken med fulla 19-åringar som sprutar öl och spyor och njuter istället av att lyssna på den underbara studentsången. Varje gång det är dags att vara med då studenter springer ut rinner tårarna på mig. De rinner av lycka över all lycka och ”den ljusnande framtid”. De rinner också av sorg över de stackars ungdomar som alltid finns med, de som får gå hem ensamma utan en enda blomma om halsen. Om det inte vore så knäppt skulle jag ha en ”ensamdetektor” och en uppvaktningsjour.

Studentkort till en av de blivande studenterna. Mitt första minne av Nathalie är att hon kom springandes klädd i en gräddbakelse till klänning skrikandes ”Innebandyyyyyy!” med klubban i högsta hugg. Gräddbakelsen var mammas val och det känns som att det här kortet går i en stil som passar dagens Nathalie lite bättre. Allt material från You Do. Här finns länkar till allt som används.