The First Rose of Spring.
Jag älskar både country och Willie Nelson. Mannen är 86 år och detta är hans sjuttionde soloalbum! Så vackert, så sorgligt.
Jag älskar både country och Willie Nelson. Mannen är 86 år och detta är hans sjuttionde soloalbum! Så vackert, så sorgligt.
Cookies N Beans en varm sommarkväll i Karlskrona, kan det vara något? Förband var Frank Sylvester, gänget jag tipsade om för ett tag sedan. Jag gick med make, syster och svåger och till sällskap fick vi också mysiga mamman till Frank Sylvesters gitarrist.
Livemusik blir ofta bra. Den här spelningen var inget undantag. De yngre tjejerna i FS har lite att öva på då det gäller mellansnack, men annars var de jätteduktiga! Cookies N Beans var alltigenom helproffsiga och gav ett mycket sympatiskt intryck. Tre täta countryröster, några gitarrer och tamburin kommer man långt på! När Frida Öhrn sa ”Vi har bara här och nu” och gruppen började spela Kings and Queens vällde tårarna upp. Till dig, V!
Idag har jag en present till alla mammor med tonårsflickor. Om ett par veckor kan jag räkna in mig själv i den gruppen, så jag laddar upp med lite Martina McBride, en av mina favoritartister. Älskar hennes röst och hennes låtar! Här börjar det, här fortsätter det och när allt känns peck (Tack Lisen för det ordet!) kan man förhoppningsvis vara tacksam över att man har gjort sitt bästa som mamma och att ens dotter i alla fall inte behöver ha det så här.
Hösten har verkligen visat framfötterna, men idag slog sommaren tillbaka. Jag njöt av den kyliga och fuktiga morgonluften för att senare strutta omkring i den sköna eftermiddagssolen i shorts och t-shirt. Jag och S tog en promenad och kom hem med några vackra fynd från naturen. Helt gratis, men vackrare än många dyra inredningsdetaljer…
Jag tror inte att jag har visat min fina 50-årspresent?! Japp. Jag fyllde 40 i höstas, men några månader senare fick jag detta smycke av min lillebror. Han har gjort det själv efter en önskeförlaga som jag skickade till honom. När jag frågade hur mycket han ville ha för det sa han att det var en kombinerad 40- och 50-årspresent. Kul att få en present som man får njuta av så lång tid i förväg! (Förresten, är det någon som kan tipsa om bra hårprodukter mot frizzigt hår? Jag ser alltid ut som ett skogstroll då det är hög luftfuktighet…)
I morse vaknade jag av stackars Milla som satt och jamade på fönsterblecket. Jag kände mig inte som någon dålig matte i natt, för jag försökte få in henne innan jag gick och lade mig. Hon ville tydligen vara ute och ränna ända till 5.30. Med sådana nattvanor får man faktiskt skylla sig själv om man inte blir insläppt på en gång…
Jag har pyssel, pyssel, pyssel framför mig hela dagen. Det ser jag verkligen fram emot! I går hörde jag Darius Rucker på radion och bestämde mig då för att det blir countrydag idag. Country är hälsobefrämjande! Det är musik som får mig att rensa tårkanalerna, slå klackarna i taket, hytta med näven, höja volymen till max och sjunga med. Country äger!
Annars kan jag säga att jag har hittat ett recept på grymt godis för mig som försöker hålla mig ifrån socker. Jag blir ofta lite småsugen framåt eftermiddagen och brukar då ta mig en ruta mörk choklad eller två, men ombyte förnöjer. Det här receptet hittade jag inne hos Mark, där det för övrigt finns massor av inspiration för ett hälsosammare leverne.
Alternativa chokladbollar, Monicas version
en stor näve valnötter, en näve hasselnötter, en näve solroskärnor, tre torkade dadlar, tre torkade aprikoser, en masked virgin kokosfett, kakao ”to taste” (jag tog ca 2 tsk), kokos
Kör nötter och solroskärnor till ett mjöl i matberedaren. Tillsätt dadlar och aprikoser och kör tills allt ser finfördelat ut. Häll i kokosfett och kakao och kör snabbt ihop till en smet. Gör små fina bollar och rulla dem i kokos. Lägg i kylen.
OBS! Dessa bollar uppskattades av ett av barnen som verkligen gillar nötter. De andra tyckte att det var falsk marknadsföring eftersom de här bollarna ser ut som riktiga chokladbollar, men inte alls smakar som sådana. Själv tyckte jag att de var alldeles otroligt goda!!! Det går ju inte att trycka i sig sådana här heller, men visst är det kul med ett roligare mellanmål då och då?
Jag fick en tvåfärgad Certina liknande den här i morgongåva för sjutton år sedan. Urverket gick sönder förra året, så jag har varit utan klocka sedan dess. Ur och Penn verkar ha rea ungefär jämt, men jag har aldrig hittat någon klocka jag vill ha där. I vintras köpte jag en klocka i Hong Kong, men den har jag inte riktigt kommit överens med. Armbandet är för kort och det är en plastklocka. Inte riktigt jag, helt enkelt! Jag vet många som klarar sig med mobilen, men jag har saknat min klocka. För några dagar sedan var jag i Skärholmen och uträttade några ärenden. 70% rabatt-skyltarna drog mig återigen till Ur & Penn och den här gången hittade jag en Casio (hahaha, miniräknarflashback) som jag faktiskt gillade. Nu har jag känt in mig i ett par dagar och kan bara säga att jag är väldigt nöjd. En Casio för 300 kr i stället för 798 kr är helt okej som substitut för en älskad Certina, precis som en alternativ chokladboll är ett fullgott alternativ till en Delicatoboll. Livet går vidare.