07 jan

Det ena du vill…

Häromdagen kom min lillasyster hem med en spettekaka till far. Det är nästan det bästa han vet, tillsammans med liljekonvaljer och skumbananer som han också fått i gåva de senaste veckorna. Själv tycker jag nog att både spettekaka, liljekonvaljer och skumbananer är rätt okej, men mina preferenser ser annorlunda ut. Hade någon kommit med ett sådant paket till mig hade jag säkert blivit tacksam, men också önskat något annat. Det är konstigt, det där.

Mina tankar har det senaste halvåret handlat väldigt mycket om önskan ställt mot behov och att komma ifrån känslan av ”Det ena du vill, det andra du skall, så plägar det gå i dylika fall”, drottning Kristinas bevingade ord. Ebba Brahes ”Jag är förnöjd med lotten min och tackar Gud för nåden sin” gillar jag mycket bättre och hoppas att jag en dag kan komma dit på något vis.

7_1

09 maj

Påminnelse om att inte skjuta upp saker och ting.

Det har regnat hela dagen här och det går inte att hitta något ordentligt ljus att fotografera i, men kortet blev i alla fall lite kul. Perfekt pysseldag igen. Två på en vecka. Jag gissar att vi får tacka och ta emot allt regn här i öknen. Gräsmattan har blivit ruskigt grön och vildvuxen. Det ska bli roligt att klippa den på måndag, särskilt med tanke på att jag testade det ”ofarliga” ogräsbekämpningsmedlet baserat på järn för några dagar sedan. Det verkar som att det kanske funkar! Tjohej.

9_1

07 okt

Starkare.

6_2

Idag var hela familjen ute på promenad. Ett gäng trottoarkritor låg slängda i diket och vi tog med dem hem. Det här var det uppenbarligen som vill ut. För visst är jag lite starkare idag än i går? Och mycket starkare idag än för ett år sedan! I morgon vet jag ingenting om. Det lär väl ge sig, för det är ”springdag” igen… Sist var det väldigt motigt. Ja, det har det varit hela den senaste veckan, men jag ger mig inte. Nej, det gör jag inte.

16 sep

Mitt hjärta svämmar över.

Jag var tvungen att åka iväg ett snabbt ärende med bilen. Hade det varit lite närmare hade jag tagit en promenad, för vädret var helt underbart… Jag kände den där höstkärleken fylla hela mig. När jag ”vevade ner rutan” (eg. tryckte på en knapp) och kände den svalare höstluften blanda sig med solen som sken in genom bilfönstret blev jag så tacksam och lycklig för en stund! Det är så lätt att längta bort, att önska något man inte har eller att vilja ha mer. Något som kommit med ålderns vishet är ändå att ta vara på stunder som den jag upplevde och genast fylla på pluskontot. Tro mig. Dagar då man har andra känslor kommer alltid. Då behöver man ett förråd, en buffert av kärlek, lycka, skönhet och vishet.

Dagarna blir nu kortare och kvällarna mörkare. Jag njuter av tända stearinljus både inomhus och utomhus. Jag vet att det är solljus kroppen behöver för att må fysiskt bra, men själen behöver också sitt…

Ha en fin helg!

Ps: Ni måste bara läsa om den här killen! Att jag har gått ner några envisa kilon är ingenting att skrika om, men den här historien… Tänk hur många det finns ute i världen som mår dåligt när de kan må så bra som jag och The Unconquerable Dave!