26 maj

Slutinstallation.

Idag var det dags för finjustering av flaggstången. Basen hade som sagt skruvats fast i hälleberget för några dagar sedan. Här finlirades det med vattenpass och allt. En av flaggstängerna i grannskapet står på sniskan och det är inte särskilt charmigt…

Det här är mitt första hem med flaggstång. Festligt. Vilken trevlig 50-årspresent!

24 maj

Uterummet.

Under långa perioder lever vi svenskar instängda i våra hem. Kanske inte instängda precis, vi väljer snarare att stänga ute mörkret och kylan. Så fort solen visar sig blir det annat ljud i skällan! Näsorna vänds uppåt, vi vill tina våra frusna själar och bada i solens strålar. I samband med det pysslas det ofta i trädgården.

Idag kom svägerskan på besök. Hennes examensarbete på trädgårdsmästareutbildningen kommer att handla om grusläggningen runt vårt hus. Så spännande! Vi jobbade fram grunden för kantlinjen tillsammans och Ingenjören var väldigt bra att ha precis som vanligt.

Här kan du kanske se den grovt uppmätta kantlinjen till höger om huset och till vänster kommer det att se likadant ut. Det kommer att bli så fint! Böljande former och symmetri på samma gång. Bättre än så blir det inte.

Planen är att byggnaden till vänster ska komma till liv igen. Jag är inte bra på att planera och drömma om sådana projekt som vissa andra, men jag är jättebra på att se det färdigt framför mig! Det är förmågan att blunda för det ofärdiga som hjälper mig många gånger, men samtidigt gör det att jag kanske inte är lika driven att slutföra saker och ting fort.

Buketterna här hemma luktar så gott och gör mig verkligen glad. Tänk att det blev vår, eller sommar, i år igen!

24 maj

Rensa lite till.

Före:

Mellan:

Projektet är inte alls klart, men jag vill bara visa hur fint det blir när man rensar fram stenmurarna, dessa konstverk som vi faktiskt har åt tre håll här i vår trädgård. Det ska rensas mera, klippas lite, fixas mer, men det är så roligt att se trädgården ta för sig lite. Dessutom är det mycket roligare att tillbringa tid i detta jättestora extrarum då det är städat och iordninggjort.

22 maj

Om att öva de gröna fingrarna.

Jag gissar att vi inte var de enda som var i trädgården och jobbade hela dagen idag. Eller, dottern fick vara övningskörande assistent till maken som hyrde bergborr på Ramirent. De köpte även mängder av jordpåsar till mina grönsaker som ska stå i murarhinkar. Just nu avhärdas de under fiberduk och får stå kvar där över helgen eftersom det ska bli så ruskigt väder. Vi har rensat massor i häcken och gillar vår nya kompis kompostkvarnen. Jag har nu också satt alla luktärterna i krukor samt gjort stöd till dem. De sista plantorna hade jag inte plats för, så jag satte dem i trädgårdslandet och får fixa stöd under nästa vecka. Alla fröer köpte jag hos Cecilia Wingård. Spännande att odla gammeldags fröer! Förhoppningsvis kan jag få lite egna fröer i höst…

Maken fick en flaggstång i 50-årspresent. Vi har haft lite svårt att hitta ett bra ställe för den, men nu är fästanordningen på plats och betongen ska hårdna. Jag tycker att det är lite läckert att den monteras i berget! Det signalerar att det kan fortsätta flaggas här på gården under lång tid framöver.

Jag satte massor av solroskärnor i en ”skräphög” av upp- och nedvända gräsmattekokor och har varit lite bekymrad över att fåglarna ätit upp allt. Idag hittade jag dock flera små söta skott som tittat upp! Kanske blir det några solrosbuketter senare i sommar ändå?

20 maj

Projekt trädgård.

Det finns tusen grejer på listan om vad som behöver göras i trädgården och i trädgårdslandet. Med en heltidsstuderande och en heltidsarbetande finns det aldrig tillräcklig tid, eller ork, för att bocka av allt på den där listan. Nu när maken inte pendlar till Kalmar längre har dock flera timmar om dagen frigjorts för honom. Det har varit väldigt lägligt då just våren och försommaren är den tid på året då störst insats krävs i det här projektet.

En kompostkvarn är ingen nödvändighet, men en fantastiskt hjälpsam och nyttig investering när man har så stor tomt som vi har. Oj, vad den fick jobba idag! Tanken är att fliset som blir slutprodukten ska läggas i de kommande gångarna i trädgårdslandet. Så kul att en mer permanent och hållbar lösning är på gång!

Här står tomat, chili och paprika och avhärdas i skuggan på norrsidan. Om några dagar ska de sättas om i murarhinkarna…

… som nu har diskats ur för att vara rena och fräscha inför årets omgång krukplanterade godsaker. Jag funderar som bäst hur jag ska gödsla jorden för att ge plantorna bäst förutsättningar.

Maken har skapat konstverk i det numera klippta kirskålshavet. Rena Jonna Jinton. Jättefint tycker jag.

Det här är jag dock inte lika förtjust i. Vi har många rör, lock och tunnor nedgrävda i trädgården. Förhoppningsvis kan man göra sig av med några av dem. I samband med att trädgården får lite TLC kommer en grävmaskin att bjudas in. Kanske kan den ta hand om resterna efter bl.a…

… rönnsumaken som till slut drog det kortaste strået. Ingen av oss var tillräckligt förtjust i den för att den skulle få stanna. Bigarråträd, jasminbuskar och äppelträd håller på att planeras in istället. Det blir nog bra vad det lider.

17 maj

Sjukstuga.

Jag är tillräckligt sjuk för att känna att det är viktigt att jag tar det lugnt och tillräckligt frisk för att få spunk av att bara sitta och dega. Efter kakelugnens uppfräschning i vardagsrummet var det nu dags att ta hand om sovrummets pärla. Återigen använde jag mig av två metoder. Jag började med pastan av salt och ättika och finlirade lite med putsmedlet Bistro. Doften till trots: ättika och salt-pasta är oslagbar då det gäller puts av mässing!

Före- och efterbilder tycker jag själv är roliga då det gäller all förändring. Jag tycker det är roligt att se på bilder före och efter någon har blivit kändis (”gissa ingreppen”), renoveringsjämförelser är fantastiskt spännande och samma gäller egentligen vilka projekt som helst. Det är så lätt att glömma, så fotografier blir påminnelser och nedslag som också tillhör den bild vi ser idag. Eftersom mitt andra projekt för gårdagen var att gå igenom de 19 000+ bilderna i kameran för att sortera in alla som har med husomvandlingen att göra i ett eget album dök det upp ett och annat i situationen användbart foto.

Före (här var det egentligen uppbyggnaden av garderoben i sovrummet som dokumenterades, men det är lätt att se mässingens skick på kakelugnen):

Efter (olika metallfärg på de olika luckorna, de stora luckorna liknar mer koppar än mässing, hm):

15 maj

Kakelugnens långsamma revansch.

Före:

Mellan:

Efter:

Denna fantastiska kakelugn sattes om 2016. Ett tag senare kritade jag fogarna och de senaste veckorna har jag äntligen tagit hand om luckorna. Det är ett skitigt och tråkigt jobb och egentligen finns det lite kvar att göra. Nu orkade jag dock inte mer och hur som helst ser det mycket bättre ut.

Jag har använt Häxans metallputs, Bistro putsmedel och hemgjord pasta av ättika och salt. Pastan funkar bäst, men luktar mycket fränt. Bistro är rätt okej, särskilt om man gjort grovjobbet med ättika och salt.

Nu kanske det är dags att krita kakelugnen i sovrummet så jag kan dölja flisan som gått till vänster om luckan i vardagsrumsugnen. Jag råkade nämligen tvätta bort kritan där av misstag.

Ps: Blekinge har varit förskonat från coronasmittan, men nu vet jag flera här i Karlskrona som är sjuka. Kanske jag själv också. Elände!

Före (i sovrummet):

Efter (i vardagsrummet):

08 maj

Skam den som ger sig.

För fjärde gången börjar vi om med trädgårdslandet. Den här gången ska inte ett enda rådjur kunna ta sig in i detta odlarcentrum. Det odlas i år både på friland och i ”rutor” där maken testar om plankorna över huvud taget kan stoppa gräset, och när väl rådjursstängslet är uppe får vi ta itu med allt annat gräs som invaderar överallt om man inte styr upp saker och ting. Första året fanns det ingen näring i jorden och det var nästan omöjligt att gräva i den. Vid det här laget har det gått lättare att rensa upp ogräset där det nu odlats under några år. Tyvärr har jag inte haft tillgång till gräsklipp, något som gjort att mina drömmar om täckodling inte riktigt har gått i uppfyllelse. Jag fick ett par bokashi-hinkar som min faster inte ville ha och jag ser fram emot att få förbättra jorden med våra gamla matrester. Dessutom har vi ju gammalt hönshusströ att täcka odlingsbäddarna med precis som vi gjort de senaste åren. Det tar oändlig tid att transportera det i skottkärra mellan ladan och landet dock, men så får det vara.

Jag har närt trädgårdsdrömmar sedan 00-talet, men p.g.a. flera olika orsaker har jag inte kunnat realisera särskilt många av dem. Den här trädgården behöver en rejäl urgrävning, nytt gräs och grus och en ny häck eller ett staket. Vi får väl se när det blir av, men planen är åtminstone klar! När jag var hos Mi Mi och köpte ägg passade jag på att köpa en klematis till äppelträdet.

Imorgon är det sju år sedan en av mina bästa vänner somnade in. Min syster utökar ständigt sin trädgård med växter som på något sätt dedikeras till hennes nära och kära. Jag tycker att tanken är fin och bestämde i Mi Mis växthus att V skulle få slingra sig uppför vårt vackra Ingrid Marie-träd. Vi hade en jättefin klematis som växte vid vår entré i mitt barndomshem, en annan sötnos som täckte bergväggen vid uteplatsen i Segeltorp och en tredje som slingrade sig upp längs en pelare på huset i Orem. Jag tog därför ett enhälligt beslut att det var just en klematis som skulle få krama äppelträdet. Den ser kanske lite klen ut i detta skede, men vänta bara. Enligt det allvetande sajbernätet ska blommorna se ut såhär då de mår bra och är etablerade:

Mi Mi hade flera japanska sorter, men de var lite för ”flashiga” för mig. Jag valde istället en Rouge Cardinal. Dessa sammetslena skönheter har följande historia:
Ursprung: A. Girault, Frankrike 1968.
Föräldrar: ‘Ville de Lyon’ x ‘Pourpre Mat’.
Jag tror att den kommer att sprida stor glädje för oss, särskilt då man står och jobbar i köket eller sitter på norrsidan under varma sommareftermiddagar. Rouge Cardinal ska beskäras rejält då den blommat färdigt eller tidigt på året eftersom den blommar på årets växtlighet. Den söta alpklematisen vi hade i Segeltorp skulle däremot knappt röras. Den blev mer och mer sagolik varje år och bildade söta, silvriga ”frukter” efter blomning. Phu, jag kan bli alldeles utmattad över alla råd som gäller beskärning, gödsling, samplantering och annat. Det är ett under att naturen klarar sig utan inblandning av experthjälp!

Såhär ser den sista buketten av årets tulpanuslingar ut. Jag vill bara säga att tulpaner fortfarande är mina favoriter, trots den besvikelse de stått för under de senaste åren. Jag får nog ha ett helt hav innanför rådjursstängslet i trädgårdslandet nästa år! Som jag skrev i rubriken: Skam den som ger sig!

Makens avtackningsbukett har genomgått några olika stadier. Från en imponerande blå-vit-orange skapelse till två lite mer modesta buketter i blåvitt och orange. Nu är det inte så mycket liv kvar, men de här skönheterna fortsätter leverera. De är jättefina, men jag har ingen aning om vad de heter. Jag tror faktiskt inte att jag har sett några förut. Vet du?

05 maj

Hur går det?

Idag fick dottern ny information om studenten. Två klasser i taget ska få träffa lärarna, individuella foton ska tas, portionsförpackad festmat för två klasser åt gången intas i matsalen där alla ska sitta med stort avstånd, inga uppvaktade släktingar, yada, yada, yada. S blev så ledsen att hon tyckte att vi lika gärna kunde lägga ner firandet och att hon inte ens vill åka in till stan den dagen. Stackars tjej. Vissa saker kan man bara inte göra om eller göra senare och studenten är en sådan grej. Vi enades om att det kanske blir ett litet firande med den närmaste släkten och att vi ställer till med 20-årskalas nästa år istället. Suck. Stackars tjej!

Ekollonet som jag vårdat ömt i flera månader börjar nu ta form. Så här ser alltså en ek ut som bebis. ”Jorden är ett litet rum” sjunger Eva Dahlgren, och i detta rum finns det plats för tusen år gamla ekar. Tänk om denna blir en av dem?

Det blev tid för lite coronaterapi under eftermiddagen. Jag tillbringade 1,5 h med att putsa mässing på kakelugnarna. Till vänster ser du dörren som jag kom längst med. Fy sjutton, vad träligt! Jag har använt både Häxans metallputs och ättika-salt-pasta för att få detta resultat som jag inte ens kallar halvbra. Med tanke på hur illa det var från början (den högra luckan hade vid fototillfället fått en inledande omgång, medan själva ramen inte blivit behandlad alls) hyser jag hopp om att det ska bli bra till slut. Sanningen är att jag inte trodde att det skulle gå att få till något ens någorlunda bra resultat. Nästa grej jag ska testa är Bistro mässingsputs, men det får vänta några dagar.

01 maj

Lite i taget…

… växer bilden av vårt hem fram. Idag scannade jag några negativ som jag hittade i samband med ramen häromdagen och hittade denna bild av vårt hus. Ramen och negativen måste helt enkelt ha kommit med huset. Kuvertet är märkt 2/9 1941 och ska ha beställts av en Inga Antonsson. Nu måste jag såklart ta reda på om Elsa Antonsson-Svensson var släkt med henne! Vid den här tiden var Elsa fortfarande hemhjälp här i huset, så det skulle kunna förklara ett och annat. Jag älskar den liggande panelen och vet att den var röd. Jag misstänker att dörrarna var bruna redan här, men är så glad att vi valde att ha dem gröna.

Edit: Jag älskar verkligen ancestry.se! Naturligtvis skulle jag ha kollat om Elsa hade en syster som hette Inga innan jag skrev det här. Det hade hon. Elsa föddes 1914 och Inga 1915. Gertrud Antoinetta föddes 1923, men dog i tbc som 17-åring. Deras mamma Elfi Maria var bara 33 år då hon dog i ”nervsjukdom”. (Detta står i dödsboken bara några rader under min mormors mormor Jenny Augusta Maria som tydligen dog i hjärnblödning.) Elsas pappa Anton (inte hennes man med samma namn) gifte om sig och fick tre flickor till på 30-talet. Nu måste jag se till att få fram alla foton i kuvertet för att se om det finns några fler godbitar.