25 jul

Husägare igen.

Idag skrev vi äntligen på papperna till huset, så härmed är vi inte längre hyresgäster. Ingenting känns egentligen annorlunda. Jag älskade mitt hem igår och jag älskar det lika mycket idag!

Vi firade med ett kvällsdopp i Bredavik. Uttorp i all ära, men den magiska kvällshimlen bor någon annanstans. Peace.

12 jul

Verandan tar sig!

Jag har börjat mitt evighetsprojekt ”gå igenom 16 000 bilder på min telefon” och har bland annat sorterat in alla bilder jag tagit på renoveringens framsteg sedan 2016 i ett eget album. Det är så spännande! Tänk att vårt vackra hem inte var mycket mer än ett flugskitigt skal när jag såg det första gången (och då hade brorsan redan gjort några stora förbättringar)! Verandan är pricken över i:et, husets pärla, och väl värd att vänta på. Nu sitter golvreglarna på plats och jag har fått frågorna ”ska golvet målas” och ”vilken färg ska det vara på pärlsponten i verandan”… Det är ju hur spännande som helst och jag har ingen aning. Resten av familjen ska få säga sitt. Vitt, falurött och (kromoxid?)grönt gäller på utsidan, så hur välkomnar man helst sina gäster in i detta inglasade drömrum?

11 jul

När man ska bjuda på lite tacos och någon arrangerar ett arbetsläger…

Jag somnade som en klubbad säl igår utan att ha lagt många strån i kors. Det hade däremot hela halva min familj… Hux flux hade de tömt ut stora delar av ladan på det gamla hö som legat där i eviga tider. Nästa sommar har vi en student och tanken är att vi ska kunna ha en ”festlokal” under tak här inne. För att komma dit krävs mycket jobb och jag är så otroligt glad över all den hjälp vi fick för att komma igång. Aldrig har väl ”en kärleksgärning” suttit bättre!

06 jul

Perspektiv.

Prästanteckningar från 1789-1790 gällande Sturkösomrarnas väder och vind:

1780 – regnade inte från 12/7-1/9. Stark hetta. Dålig årsväxt.
1781 – torka och missväxt. Fisket slog alldeles fel.
1782 – för svår väta.
1783 – torka och soldis.
1784 – kall sommar.
1785 – för svår väta.
1786 – dålig årsväxt (gulsot och bältsjuka).
1787 – ymnig årsväxt, ”gudilovad”.
1788 – årsväxten medelmåttig.
1789 – årsväxten ymnig och rik.
1790 – årsväxten rik.

Jag är tacksam för Antons lilla häfte från 1962, STURKÖ – glimtar ur en ösockens historia, som gett mig spännande kunskap om den ö som numera inte bara är mitt sommarparadis. När jag läser väderredogörelsen är det lättare att acceptera att vi människor inte lätt styr över väder och vind. Vi behöver ta hand om jorden, vårda den väl precis som vi borde vårda oss själva. Naturen är en helt fantastisk skapelse med en återhämtningsförmåga som går över de flestas förstånd. Jag tror att vi människor glömt både det ena och det andra.

Sturkö nämns redan i kung Valdemars jordebok från 1200-talet. I denna uppräknas de kungliga egendomarna eller ”kongelev”. I den så kallade ölistan läser vi: ”Tærnø, Haslø.hus., Gyø.-hus, Storkø.hus, Sinhorn (Senoren).hus.,” Tillägget hus efter vissa öar torde betyda att öarna ifråga var bebodda, och ej att de var befästa med ett hus = borg. För detta talar texten i ölistan: ”många öar, bebodda och obebodda, som ligger kring Blekinge”. O- Nielsen menar, att man ej kan vara säker om betydelsen av hus. Där kan ha funnits ett kungligt ”tårn” eller ”Kongligt Jagthus”, som Nils Henrik Sjöborg uttryckte det. I motsats till dessa bägge författare hävdar Svend Aakjær, ”att hus betyder icke, at der var Kongsgaard, Fæstning, Vagttaarn eller Jagthytte paa Øen, men blot, at den var bebygget, saaledes at der kunde skaffas Husly paa de kongelige Jagter.” Efter ölistan åtalas det vidare, att i Blekinge gives lika många öar, som årets dagar.

30 jun

Planttantsredovisning.

De senaste åren har jag försökt spara alla testade och lyckade onlinerecept på appen Stowr, men förra året måste jag ha missat flädersaften. Jag bestämde mig därför för att testa receptet som hamnade högst upp då jag googlade ”bästa flädersaften”. Tja. Sökoptimering, fusk och annat till trots så blev saften riktigt bra, så jag skickar tipset vidare till dig också! Här hittar du alltså ”den bästa flädersaften”.

Den galna orkidén fortsätter att leverera. Norrfönstret ovanför trappan till övervåningen bjuder numera på tre vackert blommande exemplar, men den här är naturligtvis svår att slå då det gäller prakt!

Ute blommar farbror Sven-Eriks dahlior för fullt. Det dröjer tyvärr ett tag innan årets ettåringar visar färg, så buketterna nu består mest av dahlior, självsådd gurkört och ringblomma och så ett och annat ogräs. Den blommande kirskålen sprider en fantastisk väldoft i trädgården. Det kommer jag inte alls ihåg från tidigare år?!

Tyvärr skrev jag inte ner i vilka rader jag stoppade ner pumpakärnor och var squashfröna hamnade då jag försådde dessa. Vi får väl se vad detta blir. Trädgårdsarbete kräver många gånger tålamod.

Ja, och så är det den där löken. Så här ser den ut. Ungefär hundra gånger finare än förra årets skörd!

16 jun

Det växer!

Det är så inspirerande att se hur man kan tukta naturen och dess fantastiska driv. Jag försöker hålla ögonen öppna efter spännande trädgårdar och smarta tips och idéer även om det inte är läge för oss att ordna själva trädgården riktigt än. Trädgårdslandet är inte heller som det ska vara, men det är i långt bättre skick i år än det var förra året! Vi har hållit oss med egen sallad sedan ett bra tag tillbaka och rädisorna blev fantastiskt goda och fina i år då de fick tillräckligt med vatten. Persiljan är också jättefin! Jag har tydligen inte riktigt fattat hur man ska charma lök. Den ser frodig ut ovan jord, men själva lökarna har inte blivit så stora än. Dessutom har en del av dem börjat blomma… Potatisen står grön och fyllig i sina rader och jag håller hökögonen öppna efter minsta lilla tecken på potatisbladmögel. Nåde naturen om den försöker sig på det tricket i år igen! Eftersom jag tycker att rödbetor och morötter är det som både är godast och lättast att odla (om man nu får tag på sorter som trivs i ens land) ser jag fram emot dessa primörer som kommer att dröja några veckor till innan vi kan njuta av dem.

Medan jag var i Nynäshamn förra veckan hann dessvärre all pak choi börja blomma, så imorgon blir det en fantastisk vegetarisk fest med en riktig favoriträtt: Pak Choi Asian Style. Jag ser fram emot en omgång till med denna tacksamma och jättegoda grönsak som jag aldrig hade smakat innan den hamnade i vårt grönsaksland! Med tanke på hur fin dillen ser ut kanske det kan bli en liten omgång ugnsrostad nypotatis med dill och flingsalt efter midsommar någon gång?

I rabatten framför stenmuren är det grönt och frodigt. Dahliorna växer finfint på det nya stället också, jordärtskockorna (som ser ut som små solrosor när de blommar) mår fint, självsådd ringblomma och gurkört växer överallt tillsammans med diverse ogräs. Ettåringarna har kommit upp, nästan allihop, men jag gissar att den rabatten kommer att se rätt rolig ut. Jag satsar på många fina buketter inomhus istället! Förresten har alla fyra små rosor som jag provisoriskt satte vid stenmuren tagit sig. Cissis doftros har två stora knoppar på väg att slå ut. Däremot har just den drabbats av någon sjuka… De där rosorna är så petiga! De tre andra (Sven-Eriks, NN:s och Georgs) växer så det knakar och jag hoppas att de fortsätter må bra när vi nu kommer in i den ”riktiga” sommaren. Trots petigheten kanske det kan bli en ros- och lavendelrabatt där dessa fyra skönheter får ta plats… Jag drömmer också om en pergola med klätterrosor. En vacker dag?

01 jun

Spår av förgångna tider.

Gödselstan har legat här orörd så länge att vi med all sannolikhet fått supermegajord till trädgårdslandet. Bättre än så här kan det väl inte bli?
Maken tog på sig andningsmask och tömde höskullen tills det såg ut…
… såhär. Golvet är murket på flera ställen och jag vågar inte gå på det. Planen är att lägga nya golvplankor. Kanske blir det ett sommargästrum här uppe?
01 jun

Om att rensa, del sjuttioelva.

Igår tänkte jag tanken ”jag är en hoarder” (en samlare) fler gånger än en. Nu vet jag att det faktiskt inte är riktigt så illa, men faktum kvarstår! Vi har fortfarande, trots flertalet utrensningar, för mycket grejer. Nästa år ska ladan stå färdig för fest, men du vet hur det är. Det är viktigt att starta från grunden om man ska få ett hållbart resultat, något som i princip gäller i alla situationer.

Jag tänker på alla mina intressen genom åren. Musiken. Hur etyder, uppsjungningsövningar och tragglande kan sätta tekniken i fingrarna och sångapparaten och hur viktigt det är att öva stämmor och lyssna igenom olika tolkningar av de verk man arbetar med. Alla de handarbeten som gått genom mina fingrar, hur mamma lärt mig att förbereda och avsluta med noggrannhet. Det ska vara lika snyggt då man tittar på avigsidan! Kalligrafin som innebär ett oändligt övande på sammanbundna cirklar, dragna blyertslinjer som leder till ett jämt och snyggt resultat, avståndsplanering och sedan suddande och fixering för att slutresultatet ska bli sådär snyggt som det bara kan om man varit grundlig i förberedelse- och avslutningsjobbet. Trädgårdsarbetet där förarbete, ogrässtopp, rensning, gödsling, beräkning av radavstånd, blötläggning, försådd och gallring leder till ett långt bättre resultat än om man bara slänger ut lite fröer. Bokklubbsdeltagandet, där läsupplevelsen många gånger kan intensifieras om man lär sig något om författaren, slår upp ord man inte förstår, läser om passager som drar in en i en annan dimension eller som bara förvirrar, ja, eller att man helt enkelt läser boken över huvud taget.

Med detta sagt vill jag komma tillbaka till ladan. När vi flyttade hit fick vi med oss allt vi lämnade kvar i Sverige då vi flyttade till Orem och när vi flyttade tillbaka igen tog vi med oss allt vi hade, till och med ena bilen. Det innebar att vi skulle få ihop två bohag från 153 plus 300+ kvadratmeter och klämma ihop dessa på 110 kvadratmeter i ett hus som var helt utblåst. Det innebar ett fasligt tetrispackande av möbler i stenkällaren och att de flesta kartonger hamnade på vinden i ladan. Julen 2016 fick vi flytta in på nedervåningen här i huset och så småningom har vi kunnat bo in oss på övervåningen också. Vi har sådana mängder av böcker att det skulle räcka till ett eget bibliotek. De flesta får definitivt inte plats här inne, så på något vis behöver vi nog få till något slags ”bibliotek” ute i ladan vad det lider. Silverfisk gillar papper och har gått hårt åt vissa gamla böcker (tydligen funkar det inte alls lika bra med nyare litteratur) och annat pappersbaserat. Kartongerna som har stått på andra ställen än vinden har fått vissa musangrepp, så det är med sorg (och lättnad) en del har fått hamna i sopsäcken utan att vi egentligen valt det. Det viktigaste har nu fått hamna i stora förvaringsboxar som ska skydda från både fukt, damm och skadedjur. Vi får väl se om dessa lådor stoppar förfallet för de viktigaste sakerna!

Nu ska jag ut i ladan igen för att ta mig an det sista. När vi har full koll på lådorna ska stenkällaren ställas iordning med förvaringshyllor och efter det blir det container och utrensning av gammalt bråte i stora ladan. Vi har en rolig sommar framför oss.

23 maj

Trädgårdsrunda.

Nu börjar trädgårdslandet vakna till liv på riktigt. Vi har haft en kall vår, men den senaste tiden har lyckligtvis bjudit på både värme och regn. Jag har inte satt ut tomaterna än, men de har börjat få känna på verkligheten några timmar om dagen. Jag saknar verkligen verandan i år! Det blev en så perfekt introduktion för både tomater och pelargoner att stå där med tvärdrag, men ändå i skydd.

Det är inte optimalt att odla på friland i bäddar grävda i gräsmatta. Gräset sprider sig naturligtvis, men vi har valt att göra så här i år också. Nästa år blir det lite upphöjda, avdelade bäddar, fler och mindre. Här blir det jordgubbar, persilja, vårlök, dill och palsternacka om allt funkar.
Sättlök (gul, röd och schalotten), rädisor, rucola, sallat och spenat. Här ska jag lägga hönshusspån mellan raderna så ogräset inte tar över.
Har du textat pak choi? Det är en asiatisk kålsort som är jättegod. Jag förodlade dessa plantor och de verkar ha tagit sig riktigt bra! Vitlöken i bakgrunden fortsätter växa. I resten av landet ska det bli sockerärter och märgärter. Tyvärr hade fåglarna kalas precis då jag satt ärterna, så märgärter blir det nog inte så många…
Ah! Jordgubbsplantorna har massor av blommor. Fiberduk på nu. Vi har rådjursstaket, men både grannarnas katter och vildfåglarna roar sig fortfarande i landet.
Tänk ändå vad naturen är fantastisk! Den här syrenen har bestämt sig för att ta ton och gör det med den äran. Den här boden är mitt drömprojekt! Bakstuga/gästrum och vedbod i ett. En dag?

Idag har jag några timmar på mig här hemma. Det ska sås annueller i tulpanrabatten och luktärterna som har ”legat i blöt” ska också ut. Även med lågt satta förväntningar är det väldigt mycket att göra i en trädgård! Jag förstår min extrasysters mamma som medvetet valde att bo i lägenhet för att ha råd och tid med att läsa mängder av böcker. Det är bara det att jag vill ha både och!

18 maj

Husdrömmar.

Januari 2017, ostbricka och byggkaos.

I morse åkte jag ner till Skåne genom dimhöljda åkrar och gyllene rapsfält, förbi skyltar till diverse gårdsbutiker och förbi avfarter mot orter med spännande namn. För att vara en så pass stor väg är ändå E22 ganska vacker. Jag hade varken kamera eller tålamod med mig, så jag stannade bara en gång för att gå på Tradarns toa strax innan Kristianstad. (Den toaletten borde för övrigt fräschas upp och få en ny toalettstol.)

Maj 2019. Hemnet-dröm med många klick.

Anledningen till min Skåneutflykt var att jag fått den stora äran att vara barnvakt idag. Jag kom mitt i ”sätta de sista listerna”-röran då brorsan och hans fru har visning på sitt fantastiska hus nästa vecka. Jag blir alltid lika glad då jag kommer hit och ser vilket resultat deras hårda jobb och stora intresse för att förvandla ”ett objekt” har lett till. Nu är det dags för nya äventyr och jag vet att deras blivande hem kommer att bli något utöver det vanliga det också.

Drömhall där ingen detalj gått under radarn.

När jag tänker tillbaka på hur detta hus såg ut då H och S tog sig an det kan jag bara konstatera att trägen vinner! Ritningar, projektledning, loppisrundor, låneförhandlingar och ihärdigt knegande har lett till något mycket speciellt. Skam den som ger sig!