Tack för allt 2022! För sött och salt, för lätt och tungt, för stort och smått.
Tomtenissens röda ljus skulle ha tänts på julafton, men det blev aldrig av. I morse fick därför tjejerna njuta av det medan de förberedde sig för hemfärd. Nu är de avlämnade vid tåget och vi håller tummar och tår för att resan till Stockholm går smidigt. Det är så trist att behöva säga att förväntningarna på att allt går precis som planerat är väldigt låga, men under sker än idag. Det har varit så mysigt att ha dem hem-hemma! Nu åkte de hem för att fira nyår med vänner och make. Sonen blir kvar hos oss gamlingar och får på köpet en lugn nyårsafton med god mat inplanerad. Pannacotta står på väntan och resten tar vi oss an lite senare i eftermiddag. Det blir nog tid till det också.
Jag gillar att anstränga mig liiiite extra då det vankas fest. Ikväll kommer syster, svåger och ett syskonbarn. Våra dessertglas i plast har varit med på många fester och ser alltid lite sunkiga ut efter diskmaskinsdisk. Imorse gav jag dem därför en sköljning i hett vatten för att sedan torka dem med diskhandduk. Vilken skillnad! Samma sak ska göras med med besticken – dukningen lyfter med små och lätta ansträngningar som att sköljtorka det man dukar med om man tar det direkt från skåp och lådor. Oavsett om du väljer att äta direkt ur en frysmatslåda eller värmer rester i en kastrull hoppas jag att du får ett fint slut på detta året. Jag tror att 2023 har mycket fint att bjuda på. Peace!
Jag älskar att läsa folks sammanfattningar, funderingar runt skeenden och utvärderingar. Idag tänkte jag fortsätta mina egna sådana funderingar (de om årsordet har jag redan delat med mig) genom att välja en favoritbild från varje månad, några av de finaste pusselbitarna i mitt liv. Det finns andra som är ganska fula eller inte särskilt utmärkande, men det hoppas jag att du förstår utan att jag talar om det. Håll till godo!
Januari
Insikten om att mitt årsord FRAMÅTANDA påverkat mig djupare än jag trodde får denna bild symbolisera. ”Det e lite tlångt” – jag bestämde mig för att jag ville styra om mina tankar, ge mig själv möjligheten att vara en mer optimistisk människa. Uppdraget har lyckats bättre än jag kunde drömma om.
Februari
Mosshjärtat från en av årets alla promenader i närområdet påminner om att jag fortfarande älskar att bo här och absolut inte tar all skönhet för given. Känslan av att vara instängd har då och då drabbat mig det senaste året, möjligtvis en rest av pandemirestriktioner och debattklimatet i både Sverige och världen. Jag har som vuxen upprepat mantrat ”den som ändå kunde flytta till en öde ö” på mina ”alla är idioter-dagar”. Sturkö är väl inte direkt öde, men här finns både fysiskt och känslomässigt utrymme när jag behöver det.
Mars
Brorsdotterns fantastiska konstverk påminner om att även i stunder av djup förtvivlan våga lita på att det kommer bättre dagar. Vi människor söker så ofta den odefinierbara lyckan och det är då lätt att missa de små guldkorn som kanske inte gör så mycket väsen av sig, men som vid utvärdering visar sig utgöra ”BRA!”.
April
Min duktiga svägerska tog bröllopsbilderna då lillastesyster gifte sig i april. Det här fotot påminde återigen om vilken skatt jag har i tryggheten av mina syskon, vår tyska extrasyster och en stor och omtänksam släkt. (Blekingedräkten jag har på mig sydde mammisen och brudklänningen som hennes kusin sydde 1969 fick nytt liv till detta speciella tillfälle.)
Maj
Musiken! Musiken. Vad vore livet utan? Jag skämtar om min hörselnedsättning (som inte är allvarlig, men störande), men påminns om hur viktigt det är att jag ger tid och utrymme både till att utöva och njuta av andras sammanvävda toner. Inte bara som skval i bakgrunden, utan som utveckling. För några månader sedan läste jag om att hjärnan gympas av att lyssna på nya tongångar. Musik är helt enkelt en investering i framtida hjärnhälsa.
Juni
Jag älskar verkligen att vara en planttant. Den här tiden på åren då jag mest ägnar enstaka tankar åt vad jag vill satsa på i mina odlingsbäddar nästa år eller hämtar in lite grönkål i trädgårdslandet påminner det här fotot om att jag fortfarande väljer att jobba hårt med allt det gröna. Detta är alltså ett val och jag gör det både för att det ger oss obesprutad mat med högt näringsvärde (inbillar jag mig) och för att jobbet ger min själ ett lugn den mår bra av. Och så mycket glädje som vida överskrider sorgen över jordloppors, kålfjärilslarvers och rådjurs glupskhet.
Juli
Läckra pizzor gräddade i pizzaugnen i Bredavik. Mat som får smaklökarna att krulla sig och som tillför mer än bukfylla. I perioder är jag bra på att laga sådan mat. Det behöver inte alls vara krångligt, ibland är det enkla och sparsmakade det allra bästa, men det kräver lite eftertanke och planering. Jag hade många fina smakupplevelser 2022 och ser fram emot fler under det kommande året.
Augusti
Den som väntar på något gott behöver inte vänta förgäves! En lång väntan kan verkligen göra att något uppskattas så mycket mer. Bröllop 2020, fest 2022. Planen var Skansen, men Sturkö (både Uttorp och Bredavik) blev en mer än värdig räddare i nöden. Vilken dag vi fick till slut! All vånda känns nu mycket avlägsen och min tacksamhet idag är otroligt varm. Vilka insatser våra familjemedlemmar gjorde! Kreativt, praktiskt, deltagarmässigt! Planering, gräsklippning, pizzabakning, lekledning, städning, engagemang, omtanke… Tänk vad fint det kan vara när mänskligheten visar sin allra vackraste sida.
September
Skapande september. Vilken kreativ boost jag fick! Kanske det allra roligaste projektet jag tog mig an under året som snart nått sitt slut. Vissa dagar fick jag utmana mig själv mer än andra, somliga projekt blev estetiskt tilltalande medan andra mest var trevlig och utmanande hjärngympa. Förhoppningsvis kommer jag ihåg detta om nio månader då det kan vara dags igen.
Oktober
Oktober fortsätter vara min favoritmånad. Jag behöver skönhet i mitt liv och under den här månaden brukar jag tanka just detta i stora mått! Kikar jag bland mina oktoberinlägg här i bloggen ser jag att jag kan använda bilderna från denna månad till snuttefilt då livet känns grått och trist.
November
Jag trodde att jag inte behövde resa längre, men systersonens bröllop i Skottland i november visade att jag hade FEL. Eller behöver och behöver, min överlevnad hänger knappast på detta, men nya vyer vidgar sinnet! Att ta sig ut från sitt vardagliga sammanhang bjuder på spänning, men påminner också om allt man har att vara tacksam för som kanske tas för givet.
December
Slutligen får bilden från igår kväll som ligger uppladdad i mediebiblioteket, men inte hamnat i något blogginlägg än, symbolisera lyckan som inte behöver jagas. ”Stunder av lycka, små ögonblick av ro ibland.” Tjusigare än såhär behöver inte livet vara. Ett stökigt kök, ett pussel, värmen från en vedspis och människor som tar mig precis som jag är. Trots att de har sett mig i mina värsta stunder älskar de mig. Tack 2022.
Hej på dej, 2022! Den glimrande soluppgången gick hand i hand med sovmorgonen jag unnade mig, den vuxne sonen sitter och nynnar i soffan här uppe i allrummet efter att traditionsenligt ha dygnat och huset andas lite trötthet efter julen. Nyårsafton bjuder på alla möjligheter i världen, på nyårsdagen är motivationen till nystart och kontroll som högst. Jag gissar att parkeringen utanför Skärgårdsgymmet är full framåt lunchtid och alla som har satt nyårsmål brukar ju lyckas hålla dem åtminstone till framåt kvällen. Det är en förbättringarnas tid, dessa timmar innan suget tar över, motivationen tryter och viljan att förändras inte längre finns kvar.
Jag har tipsat om Habitud förut. Även om jag inte längre ger några nyårslöften gillar jag att haka på känslan av att vilja göra något mer och något bättre. Jag har därför skrivit upp mig på gratiskursen ”Kickstarta 2022 med nya vanor”. Kursen är gratis, du får ett mejl varje dag i januari med uppdrag som tar lagom lite tid för att det ska kännas genomförbart. Året börjar med följande uppgift:
Skriv ner vad fyra viktiga personer säger om dig på din 100-årsdag. Kan du hitta gemensamma teman i vad de säger? Det du vill att de ska säga om dig, det skvallrar om vem du vill vara. Det berättar något om vad som är viktigt för dig. Kanske vill du att talarna säger att du är omtänksam, närvarande och inspirerande. Då kan de tre orden fungera som vägledande värderingar för att välja ett meningsfullt nyårslöfte.
Jag tycker att det känns just meningsfullt att genomföra dessa uppgifter i en anteckningsbok. Kanske blir det här en ny tradition för januari, precis som Trettio Tacksamma Dagar är det för november? Vi får se. Hoppas att ditt 2022 har börjat bra och att du är på en bra plats i livet.
Jag sätter mig vid skrivbordet och tittar ut över den geggiga gårdsplanen och ser att allt ser grönt, brunt och dämpat ut. Vi fick en fantastisk och vit jul, medan nyårsafton bjuder på mer traditionellt vinterväder och ett lugn som jag gillar.
Ett par fasaner och en duva håller småfåglarna sällskap på marken nedanför fågelmataren. Jag drömmer varje vinter om domherrar, men det är väl för varmt för att de ska visa sig. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan är dagliga gäster och vi har fortfarande en större hackspett som gillar maten som bjuds. Jag brukar knacka på rutan då kajorna försöker råna småfågelmataren, men de har väl lika stor rätt att mätta sig som de små? Tänk att jag skulle finna så stor glädje i att mata fåglar! Det måste ha med åldern att göra. Makens kikare kommer väl till pass och med den känns det som att man står bara en utsträckt hand borta. Jag fick ett fågelmatarbord i julklapp, eller material som maken ska tillverka ett med. Det ska bli spännande att se resultatet! Lillebror tipsade om sina grannars lösning och ritningen har visst utvecklats ur den.
Visst är det härligt att ha ett helt oskrivet blad framför sig, så som vi har denna sista dag på året? Eller, det har vi ju egentligen varje dag, men nyår är speciellt. Själva raketerna och allt det andra kan jag dock vara utan. Framåtandan som jag tänker ta med mig som ledsagare har redan tagit plats vid min sida och jag hoppas att ett givande och lyckligt år ligger framför våra fötter.
Jag tänker tillbaka på 2021 med värme och är tacksam för så mycket i mitt liv. Den mognad som har kommit med åren är något jag omfamnar och har längtat efter utan att ha vetat det. Ibland behöver man stå en bit ifrån sig själv för att se hela bilden. På det sättet är bloggen jättebra för mig eftersom den fungerar som något slags dagbok. För tio år sedan var jag mitt i något som väl mest kan beskrivas som 40-årskris. Det blev värre innan det blev bättre, men det skedde samtidigt som det hände en massa fantastiska saker. För så är det ju. Livets berg- och dalbana bjuder hela tiden på högt och lågt. Jag upplever att jag helt enkelt blivit mindre åksjuk med tiden.
27 December 2011: Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.
Så, med det önskar jag dig kära läsare ett gott slut på 2021 och, som min extrasyster skulle säga, einen guten Rutsch in i 2022. Må dina ansträngningar göra dig starkare och bättre på att träffa målet.
Vi firade igår stillsamt in ett efterlängtat år, men passade också på att tacka för allt fantastiskt som 2020 bjöd på. Denna hemliga påse som var så spännande för ett år sedan visade sig bjuda på både värdefulla fynd och tunga erfarenheter. Det blev ett år som inte kommer att glömmas bort i första taget.
Det är lätt att titta på andra med avundsjuka eller missunnsamhet. Tänk så mycket klokhet det ligger i Ingemar Stenmarks citat ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.” Jag försöker tänka på det när jag ser andra lyckas på arenor där jag är med och spelar. I år önskar jag mig mer kraft. Där kommer mitt ledord KONTAKT in på ett sätt som jag inte såg direkt. Jag behöver fylla på lite mer energi och lust. Får väl bara hitta rätt energikälla först!
Ungdomarna gjorde en riktigt läcker festmåltid till oss. Allt jag behövde göra var att duka lite fint och njuta av fantastiskt god sushi och läcker chokladmousse. Vi hann även spela spel och titta på Top Gun med chips och dipp. Sämre kan man ha det! Ett fint slut på året helt enkelt. Må 2021 bjuda oss alla på en vacker dans.
Makens mormor Britta stickade dessa vackra vantar till mig då mitt förra par hade stulits i en bokhandel i Philadelphia. Detta par har aldrig varit riktigt lagom tyvärr, men jag har använt dem ändå. Nu är de håliga tummarna stoppade och vantarna har givits bort till en mycket glad dotter.
Själv har jag äntligen tagit mig för att mönstersticka ett par vantar. Ja, eller jag har åtminstone stickat början på en tvåfärgad vante. Det här projektet blir spännande. Det osar i mitt huvud kan jag säga…
Jag vill önska dig ett fint slut på 2020 och ett riktigt bra 2021! Vem vet vad detta år för med sig?
Det är något magiskt med nystart, åtminstone innan nystarten har skett. Ny termin. Januari. Måndag. Nu. Det magiska ligger i förväntningarna, förhoppningarna, det som ännu inte har hänt, drömmarna, målbilderna… Idag är det den första januari, den dag på året då en väldigt stor andel vuxna svenskar vaknar med tankar på att genomföra stora och små förändringar. En dag, två dagar, tre dagar eller kanske till och med tre veckor går bra, men sedan börjar det kännas jobbigt. Ambitionsglöden falnar, målet bleknar, resultaten är inte lika dramatiska som önskat eller förväntat. Entusiasmen vänds till besvikelse, nya vanor faller tillbaka i ovanor.
Med Ett Litet Ord slipper jag känslan av att bli besviken på mig själv. Ett år är en lång tid att gräva ner sig i en ”känsla”. Nu ska jag alltså BYGGA. Jag börjar med att bygga grunden till den styrka jag känner att jag dels förlorat, men inte heller haft. I januari kommer jag därför att ta bort en del tidsdistraktioner, som Instagram till exempel. Det blir en mental förberedelse för det som jag hoppas ska kunna hända senare under 2019. Jag ska samtidigt jobba heltid på ett jobb med helt nya förutsättningar och uppgifter än jag haft förut, så jag tror jag gör bäst i att vara lite försiktig med andra stora förändringar.
Jag hoppas att du möter det nya året med tillförsikt och hopp om något som är ljusare och bättre för just dig. Peace.
Ps: Kakorna bakade vår äldsta dotter och hon och hennes kusin dekorerade dem så vackert! Goda mästerverk med amerikanska vibbar.
I slutet på ett gammalt, nära början på ett nytt
Med frågor utan svar och uppmaningar jag lytt
Om hela handen som blev given varit givande och bra
Eller om vissa kort var’t sådana jag inte ville ha
Visst sken solen extra soligt, visst var molnen extra grå
Vissa dagar sparar jag som smultron på ett strå
Jag säger tack, good bye, auf wiedersehen, ser upp och säger hej
Och hoppas att jag valt en väg som faktiskt är för mej
Det är grejer överallt här hemma, jag har svårt att fokusera och hur det nu är så hamnar jag varje dag hemma hos mamma för att plocka lite och elda. Nej, allt är inte ”som vanligt” än. Förresten vet jag inte vad ”som vanligt” innebär. Den här berg- och dalbanan jag befinner mig i är kanske ”som vanligt”? Den bjuder uppenbarligen på både höga berg och djupa dalar. Den totala upplevelsen ligger på plus, men jag tycker att Någon gärna får hoppa in och finkalibrera maskineriet innan jag tar sats inför det nya året. Anyone? Anyone?
2017 kommer att bli intressant. VÅRDA blir mitt ord och det känns rätt, starkt och positivt. Mot Sherwoodskogen!
vårda verb ~de ~t
• ge omsorg, sköta om
• vårda sig om (att vara snyggt klädd), vara angelägen om
Ett Litet Ord, alltså. FORTSÄTT blev inget aktivt ord som LYFTA och REACH, men det hjälpte mig framåt alla de gånger jag velat slänga in handduken av olika orsaker under året som nu ligger bakom oss. VÅRDA valdes för att jag vet att det är något jag kommer att behöva fokusera på under 2017. Jag var mentalt förberedd redan i våras, men nu ligger det praktiskt närmare verkligheten att inte bara ”ge omsorg” utan också ”sköta om”. Jag tror att mitt nya ord blir en fin medhjälpare. Har du något fokus för 2017?
