Jag fortsätter läsa Melankoliska rum och uppehåller mig ofta i tankarna runt melankoli och dess motsatser medan jag pysslar med annat. Det leder till en större medvetenhet om mina egna sinnestillstånd och hur jag till stor del kan styra dessa. Igår skulle jag jobba eftermiddag/kväll, så förmiddagen ägnades åt en skogstur på jakt efter svamp efter inspiration från sonen som plockat en massa trattisar i söndags (tja, där fanns ingenting att hämta för mig). Jag insöp härlig luft, tog in solen, samtalade med min faster och snubblade runt bland blåbärsris och stenslagg. När jag kom hem var jag vid synnerligen gott mod och jag tänkte på ”alla” hjärnexperters uppmaning att möta solljus tidigt på dagen för att sätta dygnet på rätt plats.
Väl hemma kände jag mig osedvanligt glad, tog fram symaskinen för att laga några grejer och hade helt plötsligt sorterat upp några drömprojekt som jag tänkt ”någon dag…” om och satte igång. Jag har utsett sovrummet i söderläge till syrum. Maken flyttar ibland över sitt kontor dit för att få bättre wifi, och jag tänker att vi faktiskt har husets vackraste utsikt från skrivbordet i det rummet. Jag hoppas kunna ägna en del tid där de kommande veckorna medan jag syr. Lusten att sy finns alltid med, men det är inte så himla roligt att klippa ut grejer och fixa allt praktiskt som ska ske innan själva sömnaden. Då rycker min förmåga att skjuta upp saker in och så händer ingenting. Nu är det iallafall upplagt för aktivitet därinne, symaskinen står på plats och jag har letat upp lite mönster och annat kul. Kanske kommer det faktiskt att leda till att symaskinen kommer att ljuda här hemma den närmaste tiden. Vi får väl se.
Nu har denna dagen ägnats åt soffliggande och friskgörande så till den milda grad att baken började domna bort. Försökte läsa lite, men det var tvärstopp. Inte gick det att lyssna på bok heller och det finns så många serier att följa att det inte är rätt dag att ta beslut om vilken jag ska ge mig på. Hur håller jag mig klagofri i detta skede? (Haha, jag gav upp det där med att byta arm för armbandet varje gång jag klagade efter en vecka, men jag strävar verkligen efter att tänka klagomålsfritt fortfarande! Fastan fortgår ju vare sig jag vill eller ej.) Jag tog mig i alla fall upp ur soffan, gick bort till brorsans hus för att tömma luftavfuktaren och vips så började hjärnan reda till sig lite igen. Det är verkligen magiskt vilken god effekt rörelse bidrar till då jag mest känner för att inte göra ett skapandes dugg.
Hur som helst. När jag kom hem igen satte jag mig vid datorn en stund. Dagen till ära hade min lillasyster innan frågat ”Vilket är ditt vackraste/finaste plagg någonsin i livet? Som du har ägt.” Frågan kom lägligt, för jag kunde jämföra lite med gårdagens Oscarsutstyrslar. Jag kunde snabbt plocka fram några favoriter ur minnet, och insåg lite förvånat att jag har en massa plagg som jag är eller har varit känslomässigt anknuten till. Kanske borde jag inte bli förvånad, jag trodde ändå att jag skulle bli sömmerska som femtonåring. Min stil har dock varit extremt lågprofilerad och försiktig, både gällande snitt och färger. Genom åren har tyvärr en ätstörning gjort att jag verkligen ogillat att se mig själv på bild, oavsett hur jag sett ut. Det gör mig ändå glad att inse att den här oviljan har försvunnit och jag är väldigt tacksam över att det finns bilder kvar trots denna ovilja att fångas av kameran.
Hatta lilla Monna. Tummen och jag var ett bra team. Det där nattlinnet fanns i tre olika storlekar, både med brun och röd rand. Jag undrar hur många av mina systrar som också har varma minnen av världens skönaste frottenattlinne? Det skulle även vara roligt att veta i hur många år de egentligen användes i vår familj.
Amerikaklänningar fanns det många av i min barndom. De kom antingen från släkt, vänner eller via mammas egna beställningar från katalog. Här står jag i köket med lockad lugg och 1900-talets vackraste klänning.
Klänningen finns fortfarande kvar och fick vara med då jag fotade systerdottern för några somrar sedan. Då var hon en liten parvel, nu unga damen. Dessutom har verandan piffats upp något.
Hårdrocksfrilla och obekväm i mig själv på alla sätt och vis. Tonåren, alltså. Hur som helst älskade jag plaggen jag har på mig, även om det väl var rhododendronbuskarna som var viktigast att föreviga. Både byxor och skjorta var sydda av mig själv, byxorna i en påsmodell som återkom i flera olika material och färger.
Denna t-shirt i siden öppnade mina vuxna sinnen för betydelsen av sköna material. Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när den inte längre gick att få ren. Byxorna ville jag visa då de tillhör ”vi gör jeansen coola genom att klippa sönder några andra jeans och göra det första paret lite för stort”. Jeans med kilar och revärer var populära under ganska många år och de återkommer fortfarande med jämna mellanrum. Tror dock sällan att ungdomarna fixar själv, numera köper man jeansen såhär.
Byxklänningen i viskos var min bästa klädkompis i många år. Jag sparade den faktiskt för att sprätta upp och återanvända som mönster. Tyvärr kom jag aldrig så långt och den hamnade i en soppåse vid någon flytt.
En av mina favvo-favoriter är denna blå ljuvlighet som jag hittade på Ross Dress For Less i Palo Alto när vi var nygifta. Den följde med på många festliga sammanhang och hade varit helt rätt rent färgmässigt denna våren. Kommer fortfarande ihåg den perfekta kvaliteten och väven, det tunga fallet och den vackra färgen som jag var så förtjust i under Tricia Guild-åren.
Ett av mina dyraste plagg någonsin var den röda kjolen i någon kashmirblandning, inköpt på Benetton på den tiden då man kunde fynda på mellandagsreor. Kjolen var i en fantastisk kvalitet och fick gå till second hand även om den var lite nopprig då jag för bara några år sedan gjorde mig av med den.
Finaste plagget måste väl ändå vara Blekingedräkten som mamma sydde. Den ärvde vi syskon tillsammans och jag hade den på mig då lillastesystern gifte sig. Gillar dock bättre hur min syster såg ut i den för några år sedan.
Nu hittar jag inget bra foto på den underbara mönsterstickade tröja som jag fick av min kusin, men den vårdar jag ömt och tycker den är lika vacker varje gång jag tar den på mig. (Fick även en kofta av min vän som jag känner likadant för.) Det är en ynnest att få äran att förvalta ett plagg någon har ägnat så mycket tid och omsorg åt.
Den stickande vännen står här mellan mig och min syster, men egentligen är det den gröna läderjackan som har huvudrollen. Den får stå för det sista av mina finaste plagg, ett som jag fortfarande använder och känner mig nästan lite cool i. Och där var modevisningen av mitt livs finaste (kanske mer känslomässigt så) och vackraste plagg över. Med detta urval måste jag undra när modemagasinen hör av sig…
Ingen kör, inga sånglektioner till systerdottern, ingen stickjunta med äldstabästa vännen, ingen lunch med kusindottern – ja, du hör att det suras lite här hemma. Har behövt fokusera på att bli helt frisk, men har samtidigt varit fullt kapabel att jobba på inom hemmets fyra väggar.
Till dig som hittar en Ellinor Nilsen-inspirerad morgonrock i ett paket någon dag framöver – glöm att du har sett den här! Vill bara tipsa om det här jätteroliga projektet till dig som har samma hobbies som jag: second hand-shopping, sömnad och återbruk. Hitta ett mönster som du gillar och var inte rädd för att kombinera färg, olika vävar och textilmönster. Verkligen jätteroligt! (Det känns också som att jag ”sparat” 2900 kronor minus de 150 kronor som de gamla handdukarna kostade. Mycket tillfredsställande.)
Solnedgången var så vacker så ögonfransade krullade sig igår. Det var länge sedan jag såg riktigt blå himmel så här och det var verkligen själastyrkande. Frisk luft – vilken underbar uppfinning!
Det var inte bara solnedgång, utan också månuppgång. Som sagt, ljuvligt. Jag längtade efter min kamera, eller rättare sagt var jag världslig och fånig och önskade mig ett riktigt maffigt objektiv av modernare slag och kanske en ny kamera också för den delen. Att önska är gratis och allra mest tacksam var jag i samma stund över själva upplevelsen. Den hoppas jag bära med mig och komma ihåg när de gyttriga vintermolnen tornar upp sig igen.
För ett tag sedan lovade jag i detta blogginlägg att tipsa om vad som kan vara bra att tänka på då man bestämmer sig för att undersöka andrahandsmarknaden. Jag kallar mig inte alls expert och har gått på både den ena och den andra niten genom åren, men jag har också samlat på mig en hel del erfarenhet. Idag tänkte jag berätta lite om textilier medan jag sparar kläder specifikt till en annan dag. Det finns mängder av textilier till salu via andrahandsmarknaden. Många har det lagts ner mycket tid och möda på, men uppskattas kanske inte helt i dagens läge. Hemvävda dukar, broderier på längden och tvären, sängkläder i en kvalitet som inte ens erbjuds numera och tyger som kanske redan är uppsydda, men som skulle finna ny kraft genom olika typer av projekt. Somligt har blivit utsatt för skadedjur, olika fläckar eller annat, så det gäller att veta vad man ska kolla efter för att inte dra hem ohyra eller textilier som inte duger till annat än utfyllnad i soptunnan.
Den här vackra tvättpåsen är sydd av kraftig lakansväv och någon har lagt stor omsorg vid stygnen. Jag älskar allt från utformningen till de inte helt matchande färgerna. Sådär sydde Farmor också. De lite äldre kusinerna kan stoltsera med varsin fin jultomte som Farmor broderat med de färger hon hade tillgång gissar jag. Mycket intressanta tolkningar i vissa fall. Just den här tvättpåsen var gulnad av ålder och, troligen, en undanskymd tillvaro i något linneskåp. När jag såg den hänga på Pingstkyrkans second hand blev jag kär och tänkte att en tvättpåse saknar jag alltid på resande fot. Plastpåsar är ju inte heller något man direkt drar fram ur bakfickan längre, så den här kändes klockren. Jag köpte hem den för 35 ynka kronor, mindre än en godispåse. Väl hemma drog jag igång ett reningsbad med ljummet vatten, en påse ICA citronsyra och några matskedar bikarbonat. (Det finns inga givna mått, men jag brukar alltid ta mer bikarbonat än citronsyra.) Ner med påsen medan det sprudlade sådär hemtrevligt som en av Fars Samarintabletter i ett glas. Sedan fick påsen ligga i badet över natten tills elen var jättebillig. Då tvättade jag den i 40°C tillsammans med resten av den ljusa fyrtiograderstvätten. Resultatet blev ljust och fräscht! Linneskåpsdoften var borttrollad och efter några tag med strykjärnet var påsen helt i min smak. Nu kan den få följa med på mina resor framöver. (Jag kan tyvärr inte stoltsera med något före-foto, men skillnaden är märkbar.)
Den ljusa kudden i framkant var en gång en kjol i en större storlek. Jag var aldrig intresserad av plagget, utan såg på en gång att det fanns potential för ett härligt kuddfodral. Ibland är jag inte världsbäst att gå från idé till handling, men den här gången vann den handlingskraftiga Monna. Just kuddar är tacksamma att sy av udda textilier som man gillar. Jag har använt allt från gamla filtar till broderier för att sy kuddfodral som inte står att finna någon annanstans.
På den här bilden från förra årets första advent ser du en annan av mina second hand-textilier som omvandlats till kudde. Just detta otroligt vackra yllebroderi köpte jag på Tradera för en billig peng. När den kom luktade det starkt av skåp och damm och jag fick ta ut den i snön och snötvätta den. Jag stoppade den i dubbla plastpåsar och stoppade in den i några dygn i frysen för att ta död på ev. kryp och sprayade med ett textilspray som ska ta död på otrevliga dofter. Hela förfarandet från inköp till färdig kudde hittar du i det här blogginlägget.
Min nya julfavorit inköptes via Tradera förra året. Historien bakom köpet och hela uppfräschningsprocessen hittar du här. Broderier finns det i mängder till sorgligt låga priser. Många är kanske inte riktigt i min smak, men då jag hittar något som är lite speciellt försöker jag hitta användning för det. Den här bonaden med applikationer och broderier gör mig så glad även om jag inte känner personen som någon gång för länge sedan gjorde den.
För några tior inköptes denna vackra pläd. Jag tycker den är jättefin och hade tänkt ha den som del i en höstig och lite varm inredning. Någonstans i bakhuvudet började dock varningssignaler ljuda med stor kraft då jag, när filten redan fanns här hemma, läste på etiketten. Där stod det ”moth resistant”. Under en period behandlades många ulltextilier med bl.a. DDT för att motstå angrepp av mal. Jag fotade och slängde iväg ett mejl med frågan om vad de hade behandlat sina plädar med till Vestfoldmuseerna som är ansvariga för gamla Berger-textilier. Just då visste de inte då de bara påbörjat processen att efterforska hur det stod till med saken. Så småningom kom svaret att filten tyvärr med all sannolikhet hade fått sig en släng av någon hälsovådlig kemikalie. Här kan du läsa mer om dessa behandlingar gällande just Berger. Nu slutade det ändå väl, för muséet hade inte denna version i sin ägo och frågade om jag kunde tänka mig att skänka den till samlingen. Så klart! Jättekul ju.
För 175 kronor köpte jag två flyttkartonger med någons gamla dukar, folkdräktsförkläden, hängkläden och ofållade hemvävda löpare. Jag sålde av flera av grejerna på Tradera, så man kan säga att jag fick betalt för att köpa de grejer jag sedan behöll. Tyget längst upp till höger blev en snygg julkudde, de två förklädena ligger i tyglådan och är otroligt vackra och kommer att bli något fint en vacker dag. Grytlapparna ligger i lådan med jultextilier och har redan använts flitigt och jag har flera sorterade och planerade projekt med de textilier jag sparade.
Något av det roligaste jag gjort i återvinningsväg är att ta reda på ett gäng stora frottéhanddukar i matchande färger för att sy en kimono. Jag snodde fräckt idén från Ellinor Nilsen som säljer sina morgonrockar för 2900 kr/st. (Hennes handdukar verkar ofta vara av någon lyxigare version. Mina handdukar kostade 10 kr/st och var inte alls lika fluffiga som hennes ser ut på bilderna.) Jag valde de största handdukar jag kunde hitta och sydde sedan en morgonrock som blev en prop till talet på lillastesysters bröllop. ”Att ta på dig då du behöver lite kärlek från familjen”, som ett hommage till den uppväxt med arvegods i svarta sopsäckar som hon som sladdis missade. (Den presenterades naturligtvis i just en sådan sopsäck…) Hur som helst var den jättekul att sy och kanske blir det fler i framtiden.
Slutligen vill jag visa hur det ser ut nere på Fars rullbord i vardagsrummet just nu. Lutad mot väggen står broderiet som jag också räddade. Det såldes, fuktskadat, uppspänt med häftstift på en kartong. Jag tvättade upp, pressade och ramade in i en vanlig IKEA-ram. Nu matchar den hösttemat så fint. och jag njuter trots att jag inte känner den duktiga brodösen. 105 kronor känns som ett helgerån, men det är vad jag betalade. Med detta Eva Rosenstrand-broderi från 70-talet knyter jag ihop second hand-inlägget om textilier. Jag hoppas att du fått ett och annat tips på hur man kan förlänga livet på några av de textilier som kan hittas på loppisar, i second hand-butiker och på auktioner. Har du själv några tips?
Naturligtvis börjar vi dagen med att fira amaryllisens söndagsfest! Idag började den här skönheten visa färg på riktigt. Det är en av de översomrade lökarna. Skam den som ger sig, ge aldrig upp och allt det där. Jag blir lika glad i februari över att känna planttanten i mig glädjas över mina små plantbebisars utveckling!
Sedan har vi det här fåniga projektet. Min lillebror kallar det ”mindfulness”, men jag är nog benägen att kalla det ”slithåretness” Jag köpte en så stor och fin bit riktigt härligt linnetyg, en påbörjad duk, för ingenting. Själva broderiet är inte värt att bygga på, så jag tänkte mig att bara jag sprättar bort det så kan jag sedan använda linnet till olika projekt. Ja, nu kan jag ju inte sluta, för jag har redan lagt flera timmar på det. Problemet är att det är jätte-, jättemycket kvar att sprätta upp. Jag håller mig åtminstone till ett ställe för att få loss åtminstone en meter broderifritt tyg. Min FRAMÅTANDA gör att jag trotsar Agnes Wold och är positiv så in i bängen. Retar det bara henne är jag nöjd. (Skojar ba, jag vill att Agnes också ska vara glad och må bra.)
Här ligger gårdagens stora projekt. När de sålde ut gamla handdukar till halva priset i second hand-butiken köpte jag på mig ett gäng av de största som matchade någorlunda. Jag hittade Ellinor Nilsens fantastiska morgonrockar som är sydda av nya och rent fantastiska handdukar som blivit ratade i kvalitetskontrollen. Det vore knappast hållbart att köpa nya handdukar för att göra något liknande, men åttio kronor för några urtvättade och uttjänta tygbitar är nästan ett fynd.
Jag köpte faktiskt ett nytt mönster för första gången på säkert tjugo år. När barnen var små hade jag en kort period då jag plockade upp mitt stora intresse för klädsömnad, annars var detta min vardag under många år på åttiotalet. Oj, vad jag ritade av mönster, klippte och sydde, fixade mönster och tänkte att kanske, kanske skulle jag kunna jobba i sömnadsbranschen. Jag älskade Burda-tidningarna och ville sy hälften av alla mönster de innehöll. Det här morgonrocksmönstret var inte billigt då jag fick beställa det från Finland, men jag tänker att kanske syr jag flera sådana här om jag får blodad tand…
Momentet att nåla mönster och klippa ut tyg är ABSOLUT tråkigast, men det måste värkas igenom om det ska bli något resultat. I just detta fall behövde jag pussla lite för att tyget skulle räcka. Den största handduken hade inget val, den måste bli baksida. Det rutiga tyget tyckte jag var roligast, så det fick bli framsida (om än kanske med rutorna lite på sned märkte jag då jag hade klippt färdigt. Det randiga tyget bjöd både på minst storlek och flest färger, så det fick bli fickor. Den ena ärmen och slaget fick jag pussla tyger till, klippa lite på ett ställe och sy till på ett annat. Tror det blir bra ändå.
Förresten, detta är nog det finaste tyget! Ena ärmen får en tjusig blomsterbård längst ner. Den här handduken är definitivt av bättre kvalitet. Jag har aldrig hört talas om märket, men det låter brittiskt och tjusigt.
Jahaja, det var allt för idag. Jag hade nog tänkt att jag skulle hinna lite längre än till att bara klippa ut alla delar, men det kom lite emellan. Bland annat oväntat besök, något som känns härligt och underbart och som jag har längtat efter de senaste åren. Jag gillar verkligen att någon bara kommer förbi och sladdrar bort några timmar medan man gör något slags ”Här har du ditt kylskåp” och får nytta av alla sjuttiotvå olika örtteer som uppehåller sig i vårt kök. Ja, det var verkligen roligt och sy kan jag göra någon annan dag. Ha en fin söndag!
För många år sedan brukade jag ha julkalender i bloggen. Ett år lade jag upp ett nytt julrim varje dag, något annat år var det barnens pysselkalender och så har det varit länkar till julmusik. I år har jag tänkt att det vore roligt att göra något liknande.
Vari ligger din återhämtning? Var hämtar du kraft när du behöver bygga på, komma igen, lyfta tyngre? Själv hittar jag mycket av den kraften i musiken som du säkert vet, men också i att använda mina händer för att tillverka saker. Handarbeten, pyssel, bak, inredningsfix… Vi har haft aktivitetskalender med barnen, så i år tänkte jag ha en för mig själv. Jag har en hel hög med projekt som jag vill ägna mig åt innan vi är framme vid julafton. Med tanke på att jag alltid brukar sitta ner på morgonen för att skriva i bloggen passar det bättre med en dags förskjutning. Så vad dolde sig då bakom första luckan? Jo, att omvandla några vackra, hemvävda tyger till juliga kuddar.
Jag gillar loppis, second hand och auktioner. Absolut är det ”fyndpåsekänslan” som drar mest då det gäller ett helt paket med grejer. Att köpa grisen i säcken är kanske inte alltid lönsamt, det kan ju leda till att man har slängt pengarna i sjön. Ser man något som man faktiskt behöver eller är villig att betala för får man utgå från det. Jag är väldigt svag för gamla fina handarbeten, men inser ju att de inte gör någon nytta i våra begränsade förrådsutrymmen. Därför försöker jag tänka ”en in, en ut” eller att det måste finnas en specifik plats eller uppgift för något redan från början. Finns inte det ger jag bort till Mia som har en second hand-butik här på Sturkö, eller så säljer jag på Tradera. Så här såg paketet ut som jag köpte sist. Jag såg de hemvävda tygerna och förklädena till hembygdsdräkter och bestämde mig för att det var värt ett par hundra, även om jag inte kunde vara helt säker på att det var hembygdsdräktstyger. (När man bjuder på auktion måste man alltid lägga till ett par avgifter. ”Till vinnande bud tillkommer Inropsavgift om 22,5% inkl. moms samt slagavgift om 30 kr inkl. moms och i förekommande fall även följerätt.” Detta gäller dock inte Traderas auktioner. Där betalar du ditt högsta bud vid vinst och naturligtvis frakten.)
Min Husqvarna var lastgammal redan då jag fick den i 15-årspresent 1985. Den kan möjligtvis ha varit mina föräldrars bästa present till mig. Då jag fick den sydde jag mycket av mina kläder själv. Sedan dess har den använts till att fålla gardiner, sy lapptäcken, sy barnkläder, laga kläder och göra lite mer handarbetsliknande projekt. Igår fick den sy ihop kuddfodral. Jag sydde ihop fram och baksidor med rätsidorna mot varandra och lite drygt en centimeters sömsmån. Jag klippte bort hörnen (inte för nära sömmen) för att det inte skulle bli för klumpigt då fodralet vändes rätt. Som du ser hade jag lämnat mitten öppen längst ner för att sy ihop det sista för hand och hade med det redan fixat hörnen. Vill man göra det krångligt och lite dyrare för sig i sömnadsprocessen kan man sätta dit ett blixtlås. Båda kuddarna jag använde är av en ovanlig storlek och ingen hade något överdrag som används i nuläget. Därmed kan jag låta överdragen sitta kvar permanent och sprätta bort handsömmen om de behöver tvättas.
Det här tyget är min favorit och det syntes inte ens på bilden från auktionsfirman. Kul bonus! Kudden är en vanlig IKEA-kudde i storlek 40×65 cm. Mitt bästa tips för att få en snyggare form på kuddar är att sy fodralet lite trångt. Det gjorde jag inte på kudden längst till höger t ex. (Ett av mina bästa second hand-köp, en gammal kjol i ett fantastiskt tyg som jag köpte just för att göra till kudde för säkert tjugo år sedan. Det fick dragkedja, något som var ett rätt beslut. Detta kuddfodral har nämligen tvättats många gånger och jag upplever att det fortfarande är lika fint.)
I auktionslådan fanns flera löpare och ofållade, hemvävda längder. Maken fick välja det tyg han tyckte var finast och så blev det en liten kudde till. Innerkudden med måtten 35×50 cm är med syntetfyllning och jag tycker att det är roligt att den kom till användning. Nu tror jag inte vi har plats för fler kuddar i soffan. Å andra sidan gillar jag verkligen att ha matchande kuddar i olika storlekar och material, men i en sammanhållen färgskala. Det är bl a så jag ”byter årstid” här hemma. Jaha, ja. Detta var alltså min första lucka i aktivitetskalendern. (Projekten är av väldigt varierande slag för övrigt. Detta var nog ett av de mer tidskrävande, även om det tog max två timmar allt som allt.)
Jag hade ju kvar kuddfodralet som skulle sys, ett projekt som legat alldeles för länge. Jag hittade en broderad bonad i lite risigt skick på en auktionssida till vrakpris och tyckte att den förtjänade ett bättre öde. Broderiet hade suttit uppspänt, men tagits ner i samband med försäljningen gissar jag. Uppviket hade nästan lossnat efter vad jag gissar tidens tand och det visade sig att en ansenlig mängd damm med all sannolikhet ackumulerats genom åren.
Just doft är svårt att förmedla genom en datorskärm, så jag blev lite besviken eftersom jag är petig med dofter. Hur som helst, sedan köpet har jag snötvättat detta broderi, jag har sprejat det med något naturligt saltsprej som skulle ta bort vilka otäcka dofter som helst, jag har vädrat, jag har stoppat i frysen och jag har fixat. Det luktar fortfarande lite dammigt, men nu får det vara så.
Då jag bildgooglade mitt broderi fick jag fram detta. Tydligen kallas motivet för ”valknut” och är ett skånskt motiv som härstammar från medeltiden. Inte konstigt att det doftar lite instängt! Imponerande ändå att någon använt sitt öga för skönhet för att få fram ett så intrikat mönster utan minsta hjälp av alla tekniska hjälpmedel vi har idag. Hahaha, nä, men mitt broderi har faktiskt årtalet 1933 inbroderat, så det har nästan hundra år på nacken.
Jag klippte bort väven runt själva motivet eftersom det ändå bara satt fast på ett fåtal ställen. Twistsömmen hade låst kanterna så bra på egen hand, men jag bestämde mig ändå för att sicksacka. Jag undrar hur lång tid detta konstverk tog att förfärdiga? Varje gång jag ser ett vackert handarbete vill jag rädda det, medan någon annan säkert tänker ”gammalt och otäckt”.
Linnetyg är lätt att färga in, men svårt att få i rätt nyans för en lekman. Jag bestämde mig därför för att använda ett lite kraftigare, ofärgat linnetyg till baksidan. (En av färgerna i broderiet tas dessutom upp perfekt i linnet.) Jag hade från början tänkt göra en omlottknäppning med två knytband, men när allt var färdigt tyckte jag inte banden behövdes. Kanterna på själva omlottdelarna pressades in med fem centimeters sömsmån och syddes fast med två parallella raksömmar. (Sömmarna syns om man tittar lite mer noggrant på den här bilden.)
Anledningen till att jag föll för detta broderi från början var både färgerna (som passar perfekt till tapeten uppe, även om formspråket är lite mer kantigt), det faktum att det hade så många år på nacken och så monogrambokstaven som ju säger ”den här är din, M”. Jag undrar om det månne var en Margareta, eller kanske Matilda, som broderade min nya kudde. Hur som helst är jag glad över vårt samarbete och hoppas att kudden kan komma till stor glädje här hemma.
Min fina vän har haft så många handarbeten i sina händer att de säkert inte går att räkna. Igår hade jag nöjet att få se några av dem, framför allt dukar virkade med det finaste garnet och den nättaste virknålen. I en annan låda låg broderade alster som knappt sett dagens ljus sedan de fållades och pressades. Där såg jag den här lilla duken i Hallandssöm, en av Sveriges vackraste landskapssömmar. Jag hann knappt uttrycka min beundran över detta mästerverk förrän det låg i mina händer och nu är alltså duken min. Här kan du läsa om Hallandssömmens spännande historia.
För ett tag sedan fick en vän som jag mötte i scrapbookingens underbara värld en efterlängtad dotter. Jag är så glad över den här lilla familjen och kände att jag ville sy ett lapptäcke. Bebisen fick välja från tre olika färgställningar (eller kläder från GAP) och hon valde min favoritkombo. 😉
Den här maskinen inhandlades på Costco för drygt 20 år sedan och fungerar trots att den stått största delen av sitt liv instängd i ett garage. Jag är glad över att den klarar raksöm och sicksack, men mycket mer är det inte. När man syr lapptäcken är det viktigt att kunna styra lite över trådspänningen, men det går bara att sy överhuvudtaget om inställningen står på ”0”, så det blev lite klurigt då jag skulle kvilta ihop fram och baksida med stoppningen. Jag hade tänkt mig dubbel stoppning (någon modern slags ekologisk bomullsfilt) för att få lite värme, men se, det gick inte. Ett lager filt funkade, så täcket blir åtminstone varmare än bara ett påslakan.
Flanellrutorna skar jag ut från en volangkjol som fyndades på DI. Baksidan är ett ton-i-tonmönstrat kvilttyg. Det verkade helt omöjligt att hitta en passande baksida i en dovare, vinröd ton, så jag tog den här som åtminstone plockar upp färgen i två av rutorna.
Det var ännu svårare att bestämma om jag skulle avsluta med blått eller rött kantband. Ingen av dem passade särskilt bra, men efter att ha velat fram och tillbaka blev det ändå blått till slut. Jag är nöjd med beslutet. Tur det, för det är alltid jobbigt att ångra något sådant när man väl är färdig med alltihop.
Det var länge sedan jag sydde med kantband. Det är något som jag verkligen inte gillar. Tur att jag inte är lika perfektionistisk som jag var då jag var yngre… Bandet kom med hela vägen runt då jag avslutade med sista sömmen. Vad mer kan man be om?
När en tonårstjej kan dra täcket runt axlarna är det inte för litet. Nöjd! Det här var ett roligt litet projekt! Jag har flera grannfruar som syr avancerade lapptäcken med mönster och pilliga små bitar och handbroderade sagor över själva rutorna. De hade väl skrattat åt det här, men to each her own, eller hur?
När du har ett utslitet plagg med tillräckligt mycket tyg kvar rekommenderar jag att du gör dig ett kuddöverdrag. Idag blev det makens fina skjorta som fick hamna på lite mer permanent basis i vardagsrumssoffan. Den är så mjuk och go att vila kinden mot och jag läste precis någon rapport om att kvinnor borde lägga sig och vila en stund på soffan varje dag. Nu har jag både soffa, skön kudde och en anledning till att ta den där tuppluren.
