kudde

Textilier och återbruk.

Jag hade ju kvar kuddfodralet som skulle sys, ett projekt som legat alldeles för länge. Jag hittade en broderad bonad i lite risigt skick på en auktionssida till vrakpris och tyckte att den förtjänade ett bättre öde. Broderiet hade suttit uppspänt, men tagits ner i samband med försäljningen gissar jag. Uppviket hade nästan lossnat efter vad jag gissar tidens tand och det visade sig att en ansenlig mängd damm med all sannolikhet ackumulerats genom åren.

Just doft är svårt att förmedla genom en datorskärm, så jag blev lite besviken eftersom jag är petig med dofter. Hur som helst, sedan köpet har jag snötvättat detta broderi, jag har sprejat det med något naturligt saltsprej som skulle ta bort vilka otäcka dofter som helst, jag har vädrat, jag har stoppat i frysen och jag har fixat. Det luktar fortfarande lite dammigt, men nu får det vara så.

Då jag bildgooglade mitt broderi fick jag fram detta. Tydligen kallas motivet för ”valknut” och är ett skånskt motiv som härstammar från medeltiden. Inte konstigt att det doftar lite instängt! Imponerande ändå att någon använt sitt öga för skönhet för att få fram ett så intrikat mönster utan minsta hjälp av alla tekniska hjälpmedel vi har idag. Hahaha, nä, men mitt broderi har faktiskt årtalet 1933 inbroderat, så det har nästan hundra år på nacken.

Jag klippte bort väven runt själva motivet eftersom det ändå bara satt fast på ett fåtal ställen. Twistsömmen hade låst kanterna så bra på egen hand, men jag bestämde mig ändå för att sicksacka. Jag undrar hur lång tid detta konstverk tog att förfärdiga? Varje gång jag ser ett vackert handarbete vill jag rädda det, medan någon annan säkert tänker ”gammalt och otäckt”.

Linnetyg är lätt att färga in, men svårt att få i rätt nyans för en lekman. Jag bestämde mig därför för att använda ett lite kraftigare, ofärgat linnetyg till baksidan. (En av färgerna i broderiet tas dessutom upp perfekt i linnet.) Jag hade från början tänkt göra en omlottknäppning med två knytband, men när allt var färdigt tyckte jag inte banden behövdes. Kanterna på själva omlottdelarna pressades in med fem centimeters sömsmån och syddes fast med två parallella raksömmar. (Sömmarna syns om man tittar lite mer noggrant på den här bilden.)

Anledningen till att jag föll för detta broderi från början var både färgerna (som passar perfekt till tapeten uppe, även om formspråket är lite mer kantigt), det faktum att det hade så många år på nacken och så monogrambokstaven som ju säger ”den här är din, M”. Jag undrar om det månne var en Margareta, eller kanske Matilda, som broderade min nya kudde. Hur som helst är jag glad över vårt samarbete och hoppas att kudden kan komma till stor glädje här hemma.

När den där kjolen bara ligger och skriker i soffan…

… är det väl dags att göra något av den? Jag blir ständigt påmind om hur dålig jag är på att bara slutföra grejer. Jag är helt enkelt en ”procrastinator” (Förhalare är väl ändå inget ord, eller?) Maken och sonen har sedan ett par veckor en snabbkurs i programmering. De sitter alltså och programmerar flera timmar varje kväll. Det går jättebra och tanken är att sonen ska hjälpa pappa med diverse projekt. Han har helt klart fallenhet och det skadar inte heller att han faktiskt har upptäckt att han tycker att det är roligt. Dessutom skjuter han väldigt gärna sin engelskuppgift, att skriva en novell, framför sig. Brås han månne både på mor och far?

Hur som helst. Jag såg den där kjolen som inte ens var särskilt billig utan bara hade ett fint tyg ligga tillsammans med en soffkudde vars överdrag redan tvättats och lagts undan och bestämde att det var dags att skrida till verket i kväll. Förberedelsejobbet tog lång tid då kjolen hade ett ok som skulle klippas bort och själva kjolvåden var klippt i en böjd form. När man en gång velat bli sömmerska har man koll på vad som är tråkigt och vad som är roligt i sömnadsprocessen även om det är 30 år sedan man sist var i toppform. Då jag tillhör denna skara har jag insett att själva tillklippningen skulle vara lite bökig. Det är helt enkelt därför kjolen har blivit liggande om du nu vill veta varför.

Jag bestämde mig för att sy en kudde med omlottbaksida eftersom jag inte hade någon dragkedja hemma. När det gäller kuddar syr jag dem annars helst med dragkedja då det gör dem snygga både på fram- och baksida…

Före såg det ut så här på köksbordet.

Halvvägs såg det ut såhär, men vem är intresserad av halvvägsbilder? Jag använde dels rullkniven jag fick i present av personalen på Flymens skola då jag slutade där 1993 och dels min älskade tygsax. Båda har klarat att gå opåverkade av tidens tand till skillnad från vissa andra.

Jag klippte framsidan lika stor som kudden, 45×45 cm, medan de två baksidorna som skulle gå omlott klipptes 45×32 cm. Omlottbitarna sicksackade jag och sydde ner ett par centimeter med två dekorativa raksömmar. Känner jag mig själv rätt kommer jag att så småningom lösa stängningen på annat vis.

Bästa sättet att få snygga hörn? Klipp bort hörntriangeln, men håll dig för allt i världen borta från själva sömmen. Jag tycker 2 mm marginal är rätt bra.

Räta mot räta naturligtvis. De båda baksidorna fållades som sagt innan ihopsättningen. Som du ser finns det utrymme för några centimeter omlott.

Så här ser baksidan ut med bara den enkla omlottlösningen. Funkar okej, men jag hade inte lagt den här sidan framåt. Man kan göra en knytstängning eller sy dit ett par knapphål med tillhörande snygga knappar för att göra också baksidan dekorativ.

Sådär. Nu är det bara fräscha tulpaner som saknas. De julröda detaljerna är äntligen bortplockade från soffbordet och påskkudde och pläd är på plats. Kom nu våren!