06 feb

Återbruk och nytändning.

Naturligtvis börjar vi dagen med att fira amaryllisens söndagsfest! Idag började den här skönheten visa färg på riktigt. Det är en av de översomrade lökarna. Skam den som ger sig, ge aldrig upp och allt det där. Jag blir lika glad i februari över att känna planttanten i mig glädjas över mina små plantbebisars utveckling!

Sedan har vi det här fåniga projektet. Min lillebror kallar det ”mindfulness”, men jag är nog benägen att kalla det ”slithåretness” Jag köpte en så stor och fin bit riktigt härligt linnetyg, en påbörjad duk, för ingenting. Själva broderiet är inte värt att bygga på, så jag tänkte mig att bara jag sprättar bort det så kan jag sedan använda linnet till olika projekt. Ja, nu kan jag ju inte sluta, för jag har redan lagt flera timmar på det. Problemet är att det är jätte-, jättemycket kvar att sprätta upp. Jag håller mig åtminstone till ett ställe för att få loss åtminstone en meter broderifritt tyg. Min FRAMÅTANDA gör att jag trotsar Agnes Wold och är positiv så in i bängen. Retar det bara henne är jag nöjd. (Skojar ba, jag vill att Agnes också ska vara glad och må bra.)

Här ligger gårdagens stora projekt. När de sålde ut gamla handdukar till halva priset i second hand-butiken köpte jag på mig ett gäng av de största som matchade någorlunda. Jag hittade Ellinor Nilsens fantastiska morgonrockar som är sydda av nya och rent fantastiska handdukar som blivit ratade i kvalitetskontrollen. Det vore knappast hållbart att köpa nya handdukar för att göra något liknande, men åttio kronor för några urtvättade och uttjänta tygbitar är nästan ett fynd.

Jag köpte faktiskt ett nytt mönster för första gången på säkert tjugo år. När barnen var små hade jag en kort period då jag plockade upp mitt stora intresse för klädsömnad, annars var detta min vardag under många år på åttiotalet. Oj, vad jag ritade av mönster, klippte och sydde, fixade mönster och tänkte att kanske, kanske skulle jag kunna jobba i sömnadsbranschen. Jag älskade Burda-tidningarna och ville sy hälften av alla mönster de innehöll. Det här morgonrocksmönstret var inte billigt då jag fick beställa det från Finland, men jag tänker att kanske syr jag flera sådana här om jag får blodad tand…

Momentet att nåla mönster och klippa ut tyg är ABSOLUT tråkigast, men det måste värkas igenom om det ska bli något resultat. I just detta fall behövde jag pussla lite för att tyget skulle räcka. Den största handduken hade inget val, den måste bli baksida. Det rutiga tyget tyckte jag var roligast, så det fick bli framsida (om än kanske med rutorna lite på sned märkte jag då jag hade klippt färdigt. Det randiga tyget bjöd både på minst storlek och flest färger, så det fick bli fickor. Den ena ärmen och slaget fick jag pussla tyger till, klippa lite på ett ställe och sy till på ett annat. Tror det blir bra ändå.

Förresten, detta är nog det finaste tyget! Ena ärmen får en tjusig blomsterbård längst ner. Den här handduken är definitivt av bättre kvalitet. Jag har aldrig hört talas om märket, men det låter brittiskt och tjusigt.

Jahaja, det var allt för idag. Jag hade nog tänkt att jag skulle hinna lite längre än till att bara klippa ut alla delar, men det kom lite emellan. Bland annat oväntat besök, något som känns härligt och underbart och som jag har längtat efter de senaste åren. Jag gillar verkligen att någon bara kommer förbi och sladdrar bort några timmar medan man gör något slags ”Här har du ditt kylskåp” och får nytta av alla sjuttiotvå olika örtteer som uppehåller sig i vårt kök. Ja, det var verkligen roligt och sy kan jag göra någon annan dag. Ha en fin söndag!

2 thoughts on “Återbruk och nytändning.

  1. Jag gillar att du vill reta Agnes Wild. Jag är inte mitt mest lyckdbjust nu, med en omgång sömnpuller som inte har gjort nog nytta så tippade med några till, en delicatoboll för att vända den annalkande sömnångesten till fest, i alla fall i munnen. Men jag menar att jag inte vet om jag kommer ihåg rätt, men jag tror hon har sagt dumheter om ME. Såna ger jag utan vidare Larson när nån vill reta. Pardon eller vänlig men bestämd uppmuntran. Det var nån som skrev om ME så bakvänt och kynskapsköst och tyckte han hade rätt i sina förutfattade meningar för han hade ”läkarkåren” på sin sida. Så vi som är ME-sjuka, har vi inga läkare bakom oss? Jag blir så less. Men jag skulle skriva nåt. Fast jag inte får skriva när jag tagit sömnpiller och det syns nog varför. Men jag blev så glad av att du skulle både äterbruka och sy! Jag saknar verkligen att sy. Drömde om att sy linneservetter till mitt 50-årskalas. Nu får man ju snart ha kalas igen men det hjälper inte mig, jag orkar ännu mindre nu än då.

    Men ska vill Portugal! Hade jag inte varit så bakom flötet hade jag skrivit nåt på portugisiska om de trevliga planerna. Nu kan man ju göra så, och sen tolka tillbaka det. Men jag tänker inte bra nu men jag ville i alla fall gärna göra det. Har aldrig varit i Portugal och är jättenyfiken på hur det är där. Blåsigare än inne i Medelhavets lagun, säkert, men god mat, trevliga människor och god glass måste de väl kunna bidra med? Och eftersom vi reser i fantasin är jag absolut pigg på att ta promenader runt i städer och byar. Ska vi ta ledigt ett år eller? Jag vill gärna till Kreta, Sardinien och nånstans vid sjöarna i norra Italien. Men det får vi väl in? Älskar dig, inte bara för att jag är drogad.

    • Men åh, jag är så tacksam över att du tog dig tid att skriva till mig fast du inte ”fick”. Ja, det där med att sy, det är ju verkligen jätteroligt. Jag förstår att du saknar det!

      Och du, Portugal blir fantastiskt och jag följer mer än gärna med vidare. Just nu känns det av olika orsaker väldigt fjärran att någonsin resa igen. Lusten finns åtminstone där och jag är glad att du vill hänga med. Jag vet inte om ett år räcker, men kanske? När jag tänker på hur fort två covidår gått och hur lite tid det samtidigt är så tänker jag att vi borde hålla oss borta alla november och februari någonsin, så kanske ska vi vika just de månaderna för alla våra trevliga resor framöver? Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.