#skapandeseptember, quilta.
Quilta är på svenska, eller egentligen latin, ett insektssläkte. Mitt behov av att hitta ett ord på Q fick dock styra och jag tror att du kanske förstod att jag använde det svengelska namnet på lapptäcksteknik. Själva quiltningen har egentligen inte med lapparna att göra, utan syftar på att man smackar ihop en dekorativ översida, ett värmande och/eller stabiliserande mittlager och en baksida och sedan syr ihop dessa tre lager. Man kan göra det lättare för sig och ”stitch in the ditch”, alltså följa raksömmarna och sy i ”dikena” som uppstår mellan två lappar. En annan teknik är att man syr ihop dessa lager för hand med ett stygn i varje hörn där rutorna möts. Mitt lilla bebistäcke har legat kvartsfärdigt i många, många år. Tanken med utmaningen var att jag till idag skulle sy färdigt det. Tyvärr, återigen, är symaskinen inlämnad för reparation och service. Jag har nu lagt fram den för att ta tag i det i höst. Dessa klassiska bebisfärger är kanske inte så moderna längre då allt hos unga personer helst ska gå i greige. Jaja, färdig ska den bli iallafall. Så småningom är den väl så vintage att någon kan förbarma sig.
Det finns personer som syr makalösa quiltar. Vår gamla granne Karin i Orem har vunnit många priser med sina konstverk. Efter trettio års dedikerat quiltande har hon till och med blivit förärad en egen utställning med många av sina verk. Första gången jag kom hem till henne tappade jag hakan. Flera av hennes konstverk hade fått fina placeringar på väggar och sängar och hela hemmet genomsyrades av något andaktsfullt. Så häftigt! Hon har avancerade symaskiner som hon syr intrikata mönster med över själva topplagrets motiv. Här har jag lånat en bild på en av Karins senaste prisbelönta quiltar så du kan få en känsla av hur ett lapptäcke också kan se ut.
