03 dec

Glad första advent!

Denna helg är en av de mest intensiva på året, men alltid lika rolig. I år har vi musikdirektör Alexander Hanson som dirigerar adventskonserterna och Cecilia Hjortsberg med rötter i stan är vår solist. Jag var tvungen att gå fram till Cecilia och fråga om hon möjligtvis är syster till en rolig kille som gick i min gymnasieklass. (Jag och min kompis trodde att han skulle kunna bli allt från stadsminister till informationsansvarig på någon nördig institution eftersom han och hans kompis satt och läste NE på rasterna. Jag glömde fråga vad han jobbar med numera. Uppenbarligen heter han inte Ulf Kristersson, så just den kan vi stryka.) Hur som helst har jag träningsvärk idag efter den speciella sorts intensiv repetition som en sådan här samspelning innebär. Kul var det i alla fall och jag ser fram emot resultatet senare idag.

Efter repetitionen blev det trots allt några timmar över till att städa färdigt och få alla stjärnor och ljusstakar på plats. Nu känns det som att december är här på riktigt trots att jag knappt har hunnit med hälften av vad jag trodde för en månad sedan. Jag är alltid lite snällare mot mig själv efter de tacksamma dagarna, så det är väl bara att säga hej advent, plocka fram dubbaskorna och se till att brandvarnaren funkar. När jag hade tagit kortet för att fånga adventskänslan tänkte jag att jag tror att Elsa och Anton som bodde här, och vars omtanke liksom vilar kvar över vårt hem, hade känt sig hemma. Det är jätteviktigt för mig.

När ljusgrenarna hade fått nya batterier och glaskulor och allt var på plats var det dags att känna på känslan, blåsa ut ljusen och dra in till stan igen, för där…

… hade Restaurang Skeppsgossen dukat upp till ett klassiskt julbord. Kompisen på besök från USA hade bjudit in mig och ett par andra kompisar. Det var riktigt gott och fint fixat. Vi hamnade dessvärre bredvid ett gäng tomtar som redan var överförfriskade då de kom. Jag tror det var ett gäng från en arbetsplats. De lät så till den grad att den stackars unga servitrisen fick be dem dämpa sig lite. Det hjälpte i två minuter, men sedan var samma gubbar i farten och hojtade ”glatt” på serveringspersonal och på varandra. ”Vad fint att ni har roligt, men kan ni dämpa er så de som är runt omkring också kan få känna likadant?” Jag hade slängt ut dem om det var mina arbetskamrater. Hur som helst bad vi att få flytta oss, vilket vi också gjorde. Maten var jättegod och jag hade så trevligt med vår lilla grupp. Vi var bland de första som kom och var de sista som gick. Detta var det första restaurangjulbord jag gått på på många år. Vis av erfarenhet försökte jag ta väldigt lite av allt så jag skulle slippa känna mig som en stoppad julgås efteråt. Taktiken funkade väl, så jag kunde mätt och mycket belåten åka hemåt i snöovädret. Tack för bra dubbdäck! Det var slirigt och dålig sikt, men medtrafikanterna betedde sig betydligt bättre än tomtarna på julbordet. Ibland är det extra mysigt att komma hem och så var det igår kväll. Jag möttes av stjärnglans i köksfönstret och väntande värmefilt. Tack för en lång och härlig dag!

23 dec

Kaoslugn.

Det är väldigt mysigt här hemma just nu. Fint att ha två av ”barnen” hemma, roligt att samarbeta och pyssla lite här och lite där. Samtidigt är det väldigt stökigt, för det är grejer på gång överallt. Någon påse med julklappar som aldrig kom till mottagaren (vi har nu två bilar som inte är riktigt som de ska, så jag vågade inte ge mig ut på julklappsrunda som jag hade tänkt), strykbräda till mina loppistextilier (köpte ett gäng stackars övergivna jättefina sådana, har fått slänga en del och behandlat resten med allt från Yes till galltvål och bikarbonat/citronsyra-bad), det sista silkespapperet från mina YouDo-dagar har legat på bordet för att bli till smällkarameller, makens och dotterns pepparkakshus ligger på bänken för stabilisering av dekorationerna innan monteringen och sådär fortsätter det.

Igår hörde jag om någon som inte kunde tänka sig att ta emot en second hand-gåva. Jag själv tänker att det får stå för personerna på andra änden, men jag ger bort både nytt och sådant som redan hunnit vara ute på marknaden både en och två rundor. Den här mandelkvarnen fick min man i julklapp för några år sedan. Den har varit, och fortsätter vara, mycket användbar här hemma! Flera julklappar har jag skapat av sådant som köpts på second hand eller redan funnits här hemma. I de fallen har det legat lika stor kärlek och omsorg bakom gåvorna som när jag valt något i butik. Att ge varandra gåvor är ingen tävling eller maktkamp och när jag ger bort något gör jag för att jag vill ge, inte för att någon ska ge mig gåvopris eller att jag förväntar mig något tillbaka. I många år har jag till födelsedagar och jul alltid önskat något som barnen tillverkat själva och dessa gåvor har blivit stora favoriter!

Är du sugen på att julbak, men har svårt att välja vad? Häromdagen var vi hemma hos vänner och blev bjudna på ”dubbelt så goda”. Så, så smarrigt! Verkligen dubbelt så gott, haha. Egentligen är det dubbla hasselnötsbiskvibottnar med smörkräm emellan, fast utan chokladdopp. Det finns massor av olika versioner på nätet, både med mandel och med olika smaker på smörkrämen. Själv använde jag helt vanligt smörkräm gjord på 150 g rumsvarmt smör, 2,5 dl florsocker, 2 tsk vaniljsocker och en äggula. Jag spritsade ut så små klickar att det räckte till femtio dubblingar istället för receptets trettio, men familjen tyckte att de här var så smarriga att ett gäng gick åt till ”kvalitetskontroll”. Nu ligger de i frysen och jag räknar med att de här små munsbitarna blir ett trevligt tillskott till det redan för myckna sockerstinna.

För övrigt gjorde jag en Janssons som nu står redo till julbordet. Själv är jag ingen stor fan av denna klassiker, men tar alltid en sked för själva julkänslans skull. Hade jag bara fått mina köttbullar med rödbetssallad hade jag varit rätt nöjd, men jag gillar ändå det klassiska smörgåsbordets upplägg. Med det så har den här dagen börjat. Inget jobb idag, nu får fokus ligga på annat. Jag tänker på alla som av olika orsaker har det svårt nu i jultider och hoppas att de trots allt kan få känna stunder av frid. God jul hör du! Vi får väl se när det finns tid och lust att skriva här igen.

26 dec

God fortsättning!

Tack för den här julen! Tack för familj, även de som hamnade på noll kort igår eftersom jag glömde ta fram telefonen och de som befinner sig på andra platser runt jorden. Tack för julmat och godis och ljus och vackra blomster. Tack för elektricitet. Tack för härliga filmer. Tack för snö på julafton och möjligheten att se julen genom barnens ögon (plus en kinesisk ung kvinnas som aldrig firat jul förut). Tack för att råttan Bosse höll sig undan. Tack för sol på glittrande is och klara stjärnhimlar. Tack för rött läppstift och sköna raggsockor. Och tack du lilla Jesusbarn som vilar där på strå.

11 dec

11 december 2021.

Gårdagens pyssel får kanske anses vara ”på gränsen”, men är i det här hushållet så intimt förknippat med jul att jag bestämde mig för att ge det en lucka i årets julkalender. Det handlar om köttbullar. Swedish meatballs är definitivt ett begrepp i USA, däremot är jag inte helt säker på att vi är överens om vad svenska köttbullar är. I vår familj gäller de köttbullar som mamma respektive svärmor har trillat. Mitt eget recept är taget direkt ur Vår Kokbok och jag har alltid följt det. Vad jag kommer ihåg mätte mamma aldrig några ingredienser och det tror jag inte svärmor heller gör. Båda har förlitat sig på smaklökarna, de har alltså smakat på den råa färsen. Jag må gilla en lite blodig biff, men smaka rå blandfärs skulle jag inte göra.

500 g blandfärs
4 msk ströbröd
1,5 dl mjölk
1-1,5 tsk salt
några rejäla tag med pepparkvarnen
1 ägg
1 liten gul lök, riven

Låt ströbröd svälla i mjölk i en kvart. Blanda ihop med allt utom köttfärsen. Tillsätt köttfärsen sist och blanda snabbt ihop med handen, fettet ”kryper ut” om du håller på för länge. Jag använder både glutenfritt ströbröd och laktosfri mjölk för att så många som möjligt ska må bra av köttbullarna. Dessutom steker jag i ghee för att det ger en godare smak än olja. Löken har jag rivit sedan sonen var liten och hävdade att han inte gillade lök i maten. Det gjorde han ju visst, men han gillade inte lökbitar.

Yngsta dottern och jag är familjens köttbullelag, men eftersom hon numera bor i Nynäshamn fick jag förlita mig på en annan köttbulletrillare. Han fick tydliga instruktioner och klarade uppgiften med briljans. Vi använder en kakskopa för jämn storlek och lägger de färdiga köttbullarna på vattensköljda skärbrädor.

Sedan är det det där med själva stekandet, det är inte en helt lätt uppgift. Fyller man hela plåten blir köttbullarna lätt kokta och får inte den där goda stekytan. Då kan man lika gärna låta dem gå på plåt i ugnen. Ska man göra köttbullar på flera kilo köttfärs kan man steka till dem snabbt för att sedan låta dem gå klara i ugnen på 225° i några minuter. Temperaturen måste vara någorlunda hög i början och efterstekningen görs lämpligen på lite lägre värme. Vedspis, gasspis eller induktionshäll är onekligen båda väldigt bra alternativ till en gammal vanlig segare spis som tar sin tid att reagera på sina reglage. Köttbullar är en av rätterna på det klassiska julbordet som passar utmärkt att göra i förväg och frysa in. Jag rekommenderar dock dubbla fryspåsar, för löken gör att det stinker. Lycka till!