05 dec

Är det verkligen saligare att ge än att ta?

Skrev just det här på Facebook, men tycker att det passar här i bloggen också. Det får helt enkelt bli dagens inlägg!

Min syrra undrade irriterat när ”önskelistor” blev ”kravlistor”. Detta var för över en månad sedan, men jag har inte kunnat släppa det riktigt. Hur förhåller vi oss till balans mellan att ge och ta för den yngre generationen? Jag älskar att ge julklappar, men jag vill ju inte vara någons ”gratispengar”, utan hitta något som jag tycker passar till den speciella personen. Jag vet att det är fantastiskt att få något man verkligen har önskat sig, men vet också att tacksamheten snabbt går över. Särskilt i juletider där en julklapp snabbt glöms bort medan papperet slits av nästa paket.

Jag har en idé och vill bolla den med er som eventuellt läser här. Skriv gärna hur ni tänker om detta. Hur gammal bör man vara för att förstå detta koncept och inte bli ”traumatiserad”? Säg ”Jag tänkte lägga 1000 kr på dina julklappar. Du har möjlighet att få allt själv, men då bestämmer jag vad jag vill ge dig och behöver ingen önskelista. Du kan också få X kronor (typ 700 kr) att själv köpa precis vad du vill ha. Vi tar sedan resten av pengarna upp till 1000 kr, jag plussar på 200 kr, du köper något annat som du vill ha för de pengarna som vi ger till någon som inte har föräldrar med guldbyxor. (Barn till familjer på Kvinnojourer eller liknande.)” Hade det över huvud taget funkat? På det sättet blir ens 1000 kr värda 1200 kr och man får öva på känslan ”det är saligare att giva än att taga”. Jag vill att julen ska vara drömmig och att sitta och ringa in önskeleksaker i leksakskatalogen var ju fantastiskt! Att det har gått därifrån till något slags ”öppna din plånbok och ge mig det här” känns sådär. Som sagt, jag bollar gärna dessa tankar! (Detta gäller alltså inte våra vuxna barn, de kan nog tala om hur vi har jobbat hårt på att lära dem tygla sina ha-begär, hahahaha!)

23 dec

Kaoslugn.

Det är väldigt mysigt här hemma just nu. Fint att ha två av ”barnen” hemma, roligt att samarbeta och pyssla lite här och lite där. Samtidigt är det väldigt stökigt, för det är grejer på gång överallt. Någon påse med julklappar som aldrig kom till mottagaren (vi har nu två bilar som inte är riktigt som de ska, så jag vågade inte ge mig ut på julklappsrunda som jag hade tänkt), strykbräda till mina loppistextilier (köpte ett gäng stackars övergivna jättefina sådana, har fått slänga en del och behandlat resten med allt från Yes till galltvål och bikarbonat/citronsyra-bad), det sista silkespapperet från mina YouDo-dagar har legat på bordet för att bli till smällkarameller, makens och dotterns pepparkakshus ligger på bänken för stabilisering av dekorationerna innan monteringen och sådär fortsätter det.

Igår hörde jag om någon som inte kunde tänka sig att ta emot en second hand-gåva. Jag själv tänker att det får stå för personerna på andra änden, men jag ger bort både nytt och sådant som redan hunnit vara ute på marknaden både en och två rundor. Den här mandelkvarnen fick min man i julklapp för några år sedan. Den har varit, och fortsätter vara, mycket användbar här hemma! Flera julklappar har jag skapat av sådant som köpts på second hand eller redan funnits här hemma. I de fallen har det legat lika stor kärlek och omsorg bakom gåvorna som när jag valt något i butik. Att ge varandra gåvor är ingen tävling eller maktkamp och när jag ger bort något gör jag för att jag vill ge, inte för att någon ska ge mig gåvopris eller att jag förväntar mig något tillbaka. I många år har jag till födelsedagar och jul alltid önskat något som barnen tillverkat själva och dessa gåvor har blivit stora favoriter!

Är du sugen på att julbak, men har svårt att välja vad? Häromdagen var vi hemma hos vänner och blev bjudna på ”dubbelt så goda”. Så, så smarrigt! Verkligen dubbelt så gott, haha. Egentligen är det dubbla hasselnötsbiskvibottnar med smörkräm emellan, fast utan chokladdopp. Det finns massor av olika versioner på nätet, både med mandel och med olika smaker på smörkrämen. Själv använde jag helt vanligt smörkräm gjord på 150 g rumsvarmt smör, 2,5 dl florsocker, 2 tsk vaniljsocker och en äggula. Jag spritsade ut så små klickar att det räckte till femtio dubblingar istället för receptets trettio, men familjen tyckte att de här var så smarriga att ett gäng gick åt till ”kvalitetskontroll”. Nu ligger de i frysen och jag räknar med att de här små munsbitarna blir ett trevligt tillskott till det redan för myckna sockerstinna.

För övrigt gjorde jag en Janssons som nu står redo till julbordet. Själv är jag ingen stor fan av denna klassiker, men tar alltid en sked för själva julkänslans skull. Hade jag bara fått mina köttbullar med rödbetssallad hade jag varit rätt nöjd, men jag gillar ändå det klassiska smörgåsbordets upplägg. Med det så har den här dagen börjat. Inget jobb idag, nu får fokus ligga på annat. Jag tänker på alla som av olika orsaker har det svårt nu i jultider och hoppas att de trots allt kan få känna stunder av frid. God jul hör du! Vi får väl se när det finns tid och lust att skriva här igen.

22 dec

Det sitter i händerna.

Sedan jag var liten har julen inneburit att jag fått göra en av de saker som ger mig mest glädje, nämligen att pyssla. Det är egentligen rätt meningslöst. Eller? Vad bestämmer vad som ska räknas som meningsfullt? Jag har genom åren varit mycket intresserad av filosofiska funderingar och politiska manifest. De förra roar jag mig med lite till och från, de senare har jag tröttnat på då jag lätt förlorar respekten för folk. Jag vill inte förlora respekt. Jag vill försöka se det bästa i alla! Nej, pysslet grundar mig istället. I juletider försöker jag lägga lite pysselomsorg på klapparna, numera inte särskilt många. Händerna väver in och ut, plockar upp, klipper, viker och hanterar försiktigt. Papper prasslar, rasslar, gnisslar, pennor raspar mot papper och band krullas av vassa kanter.

I år tog jag mig äntligen tid att leta upp mina lackstänger med tillhörande stämpel. De har inte fått jobba på så länge så jag knappt visste om grejerna hade nått något slags bäst före-datum, men allt verkade funka precis som det skulle. Jag älskar doften av lack! Det gäller att inte låta det brinna, utan det ska hållas en bit ovanför lågan och sakta mjukas upp.

För ett tag sedan köpte jag hundra bruna papperspåsar i ”lagom storlek”. 72 stycken gick till våra ungdomars julkalendrar, flera av de andra har fått bli till julklappsförpackningar till sådant som ska gå lite snabbt att slå in. Tycker det blir rätt effektfullt att stansa hål och knyta ihop med något fint band. Jag hade som plan att dra igång mitt kalligraferande också, men så långt kom jag aldrig. Det får bli någon annan gång! Nu är det bara ett gäng julklappsleksgåvor som ska få kläder kvar. Dan före dan före dopparedan. Känner du någon förväntan inför jul?

30 mar

Nu är det jul igen?

Årets mars har varit som vilken april som helst, så det är väl inte konstigt att jag vaknar upp till snö. På golvet nedanför sängen ligger min älskade, älskade spikmatta och mina tankar spinner vidare till julklappar och hur saker och ting kommer och går i våra liv. Somligt är väldigt präglat av sin samtid och kan lätt placeras i tiden, annat blir tidlöst. Hittar du något på listan som inte bara väckte en fläkt av intresse, något som blev kvar?

Årets julklapp är en utmärkelse som Handelns Utredningsinstitut, HUI, utser i november varje år. Jag har inte riktigt förstått huruvida de försöker få igång handeln lite extra, eller faktiskt bara försöker leka siare och därmed har sett i sin lilla glaskula vad svenskar kommer att köpa i julklapp till sina nära och kära. Minst ett av tre kriterier vara uppfyllda, annars får man inte bli Årets julklapp. Dessa kriterier är:

  1. Produkten skall vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året
  2. Produkten skall svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter
  3. Produkten skall representera den tid vi lever i
  • 2021 – Evenemangsbiljetten (efter Covid-19 längtade väl ”alla” på att gå på konsert och teater igen, men jag undrar om folk vågade köpa biljetter)
  • 2020 – Stormköket (har jag haft sedan tonåren, men förstår att folk i orostider börjar fundera på krishjälpmedel)
  • 2019 – Mobillådan (Skärmhjärnan av Anders Hansen hade just kommit ut – jag önskar att tanken bakom mobillådan fortfarande levde, men jag har aldrig haft någon)
  • 2018 – Återvunna kläder (är man från en handarbetsintresserad sjubarnsfamilj är detta old news, men kul att allmänheten upptäckte andrahandsmarknaden)
  • 2017 – Elcykeln (har aldrig haft, men dessa verkar ju praktiska)
  • 2016 – VR-glasögonen (nope)
  • 2015 – Robotdammsugaren (nej, vi var för sena på bollen och i detta hus hade det inte funkat)
  • 2014 – Aktivitetsarmband (jag köpte ett till dottern i födelsedagspresent eller julklapp några år senare, men tog över det själv och har fortfarande på mig varje dag)
  • 2013 – Råsaftcentrifug (fick 2011 av min uppdragsgivare och älskar den, används i perioder fortfarande mycket)
  • 2012 – Hörlurar (har fortfarande bara iPhone-hörlurare med sladd, har tio år senare fortfarande inte satt mig in i dessa brusreducerande, ljudupplevelsehöjande hjälpmedel)
  • 2011 – Färdigpackad matkasse (har testat noll gånger)
  • 2010 – Surfplatta (nope, har aldrig haft någon)
  • 2009 – Spikmatta (vann en året efter hajpen då jag fortfarande tävlade mycket med slogans, älskar till denna dag att avsluta dagen med lymfmassage och spikmatta)
  • 2008 – En upplevelse (tydligen uppmärksammades att folk blivit mättade av ett oändligt utbud av prylar på nätet och att man hade börjat uppskatta andra värden)
  • 2007 – GPS-mottagare (vet inte att vi någonsin haft någon, men nu för tiden klarar jag mig inte utan min telefonkarta)
  • 2006 – Ljudbok (jag var sen på bollen och har aldrig köpt någon egen ljudbok, men nu för tiden lyssnar jag ofta i ljudboksapp)
  • 2005 – Pokerset (spelar inte poker, men 2005 blev nätpoker det mest populära nyordet)
  • 2004 – Platt-TV (sådana julklappar köper vi inte, har fortfarande den platt-TV vi fick på köpet då vi köpte fyra sängar i Orem 2012)
  • 2003 – Mössa (okej, okej, svårt att 1983 då vi alla hellre frös huvudet av oss än att visa oss med mössa skulle kunna tänka oss att mössor skulle sitta på var trendig människas huvud i framtiden)
  • 2002 – Kokbok (jag älskar kokböcker och har många, men använder bara ett fåtal i varje bok och söker numera mest på nätet, men det verkar fortfarande vara en lukrativ marknad)
  • 2001 – Verktyg (undrar om detta var då intresset för att fixa själv väcktes igen, och det kan man väl säga har hängt kvar)
  • 2000 – DVD-spelare (känns lite sorgligt att tänka att vi förvisso har en lös DVD-läsare till datorn, men att DVD:er tillhör ett annat liv då jag år 2000 var yngre än vår yngsta dotter)
  • 1999 – Böcker (så länge jag kan komma ihåg har jag fått och gett böcker i julklapp och jag hoppas att det får fortsätta så)
  • 1998 – Datorspel (om vi bara hade vetat vad som komma skulle…)
  • 1997 – Elektroniska husdjur (t.ex. Tamagotchi) (sonen var för liten och vi vuxna var för stora, så detta fenomen upplevde jag bara hos mina elever)
  • 1996 – Internetpaket (intressant, pling pling pling drrrrrrrr, modem, tror vi hade detta redan innan det blev stort)
  • 1995 – CD-skiva (ja, tänk, det var på den tiden – jag köpte musik/ljudsagor på CD ända tills folk knappt använde CD längre)
  • 1994 – Mobiltelefon (skaffade min första 1995 då vi kom hem från Kalifornien)
  • 1993 – Parfym (mmmmmmm, tycker det är så tråkigt att så många är doftkänsliga idag)
  • 1992 – TV-spel (njae, vet att maken tidigt var på den här bollen, men det dröjde många år innan vi köpte våra barns första tevespel)
  • 1991 – CD-spelare (vid det laget var väl CD-spelare inget nytt, hmmm)
  • 1990 – Wok (detta kommer jag ihåg, fick en wok-panna av föräldrarna i julklapp runt denna tid)
  • 1989 – Videokamera (har aldrig haft någon)
  • 1988 – Bakmaskinen (det dröjde över 15 år innan vi skaffade bakmaskin, men det blev ingen hit hos oss – vet inte hur poppis det är nu för tiden, men svågern bakar fortfarande ofta i deras bakis)