En av mina närmaste vänner genom åren hamnade tidigt i Tyskland och kom för några år sedan tillbaka till Sverige igen. Numera bor hon i Kalmar med sin familj. Inte så långt kan man tycka, men det är på grund av olika omständigheter svårt att träffas om inte jag kommer till henne. Igår när jag var på IKEA kom jag på att jag kunde slå en pling, om inte annat så för att säga hej. ”Kom ut till stallet”, sa hon, så då gjorde jag det. Yngsta dottern rider på hög nivå och det tävlas både här och där. Igår fick jag vara med då det tränades, matades och förbereddes för kommande tävling i Danmark. Det här är en värld som jag har väldigt lite insyn i, en spännande värld. Vår ”minsting” red i fyra år, men efter att ha blivit avkastad rätt rejält var hon färdig med det kapitlet i sitt liv. Dessutom tävlade hon aldrig förutom i klubbmästerskap, så det är spännande att höra om någon med andra ambitioner! Hästar har blivit min kompis liv. Det är ett intresse som tar mycket tid, pengar och engagemang i anspråk, men det är också ett intresse som blir nästan hela ens värld. Tänk, så lite man vet om framtiden och tur är väl det! Verkligheten är nämligen många gånger långt mer spännande än något man kan knåpa ihop i sin tankevärld.
Igår gjorde jag ett kort att skicka till en vän som har det lite tufft just nu. I min kalligrafimapp ligger det en massa texter, citat och övningslappar som får komma ut i ljuset, en i taget. De får nytt liv då jag skickar med dem i ett brev eller paket eller som här, monterar och gör om till ett kort. Jag tänkte på alla timmar jag ägnat i sällskap av papper, pennor, bläck, tidningar, böcker och handledningar. Så mycket roligt jag har haft! Jag fångade aldrig tanken som sa att jag borde räkna alla mina pennor, kanske för att jag inte vill veta svaret. Min inre samlare gjorde allt för att mota bort fokuset på följande frågor:
Hur många stiftpennor behöver jag egentligen? Hur många kalligrafituschpennor som jag ändå aldrig använder? Hur många överstrykningspennor mer än den favorit som jag ändå alltid väljer då jag ska sätta mig med en viktig text? Hur många Pigma Micron? (Eller jo, av den sorten får jag ha jättemånga, de använder jag mycket.)
Att skriva med omsorg och med olika tekniker har gett mig så mycket glädje genom åren, men nuförtiden är det sällan jag sitter och nöter bokstäver. Detta är nödvändigt för att upprätthålla hantverket, för att behålla muskelstyrka och förmågan att variera tryck och vinklar, för att kunna beräkna avstånd med ögonmått och en massa annat. Jag är ju duktig på att hålla ordning, men jag är inte lika duktig på att bara ha sådant som jag FAKTISKT har användning för. Eller att ha lagom många av något. Visst finns det ”bra att ha”-grejer som har rätt till sitt utrymme, men jag inser att många av just pennorna jag har inte behöver bo hemma hos mig. Idag ska jag ta hand om detta, även om det kanske gör lite ont i mitt tonårshjärta. Och även om jag lägger upp inlägget nu på morgonen lovar jag att komplettera med uppgiften om hur många pennor jag kunde räkna till här i arbetsrummet.
Edit: Jo, men det här börjar bra. I översta lådan där jag bara ska ha mina viktigaste pennor kunde jag räkna till femtio. Att jag håller räkningen med min favoritpenna från 123ink.se som är perfekt att skriva med (jättebra reklambläckpenna, men företaget har uruselt HP-fuskbläck till skrivare) är ju också ironiskt. Jag skäms…
Sådär ja, nu är jag färdig med alla pennor i arbetsrummet. Jag har inte räknat pennorna jag använder till kalligrafi, men med dem tillkommer mest ett gäng stift och tre Pilot Parallel-pennor. Jag har slängt en del obrukbara exemplar, lagt allt jag ska ge bort i en påse och har en speciell penna som inte får hamna i orätta händer men som ska ges bort. Förutom alla dessa har jag landat i att jag absolut behöver och inte kan vara utan de 393 pennor jag har kvar här, snyggt sorterade och på rätt plats. Jag känner mig mycket nöjd.
Äldsta dottern hade bara ett önskemål för de här mellandagarna, nämligen att få in ett besök på Pingstkyrkans Second Hand. Jag hade inget att invända emot detta. För oss i Karlskrona är detta det trevligaste second hand-stället och det som bjuder på störst variation i utbud om än inte alltid det fyndigaste.
När vi väl var på plats såg jag genast att julgrejerna var nedsatta i pris, men att det inte fanns så mycket kvar. Jag fokuserade istället på de andra hyllorna. Framför allt letade jag efter stora handdukar i gott skick för att kunna använda till de där brokiga morgonrockarna jag gillar så mycket. Det fanns många handdukar, men bara ett fåtal som jag var intresserad av. Jag plockade även på mig en jättesöt tvättpåse till min secondhandjägarkompis. 25 kronor, handbroderad och med bara en liten slitskada som hon får fixa själv. När korgen var full av textilier slank det ner både ett och annat lite mer ömtåligt. Vår brokiga finglassamling kompletterades av ett nytt par, presentlådans ge bort-vaser är nu några fler och så hittade jag en otroligt söt liten Rörstrand-kanna i perfekt skick. Värmeljusduvan var skitig och gavs i princip bort och när jag hittade ett örtkar till mitt hemgjorda sellerisalt blev jag jätteglad! Finaste fyndet var nog den lätt isblå kristallvas nummer 990 från Strömbergshyttan som kostade 45 kronor. Skitig och dan, med en ful beläggning som jag visste skulle vara lätt att bli av med. Efter en stund vid diskhon såg alla grejer ut som nya och jag behövde inte ångra några inköp.
Tyvärr glömde jag att ta kort på stekpannan från Nilsjohan som jag övertalade dottern att köpa för 75 kronor innan den fick gå genom lite hårdhänt kärlek. Hon var ytterst tveksam till inköpet då hon hade svårt att se bortom beläggningarna, men jag lovade henne att den skulle bli som ny. Lo and behold! Efter att ha smörjt in den med såpa och låtit den stå i 50°C i ugnen i en timme och sedan skrubbat den ren med Svinto gick den nästan inte att känna igen mer än till formen.
Dylika pinaler är inte bara bra till att försvara sig med! De äro även synnerligen goda matlagningsdon. Det fanns visst en del annat på kvittot också, men ingenting som inte nu har en plan för sitt fortsatta existensberättigande. Finns det något särskilt du är på jakt efter i second hand-svängen?
… hahahaha, precis som att jag skulle ha tid med en ny hobby! Jag har inte tid med alla hobbies jag redan är intresserad av. Fast jag har alltid varit fascinerad av alla som har uthållighet att arbeta med trä, detta nyckfulla, varma och vackra material. Vackra möbler med intarsia, skulpturer och skärbrädor med träsniderier. Japp. Det skulle väl vara det då.
Kanske borde jag istället ha skrivit att jag skulle vilja bli en datorhacker, att jag skulle lära mig att lösa mina egna problem med det här tekniska muskedundret som jag jobbar på just nu, men nej. Jag ställde till det för mig själv, alldeles ovetande, då jag trodde att jag installerade någon uppdatering av Java. Jag har velat bli klar med ett jobb i flera dagar och det har tagit osedvanligt lång tid för någon som i vanliga fall går på en timme eller två. Maken ryckte in och nu hoppas jag att allt är fixat. Photoshop funkar i alla fall och jag kan uppenbarligen använda Safari utan att det kommer tusen popuprutor som förstör livet för mig. Just nu håller iPhotobiblioteket på att byggas om. Det känns lite läskigt, men jag får lita på att det löser sig. Du får däremot inga foton till det här inlägget heller. Eller förresten, det kan du visst få. Den här bilden fick jag idag av min fine bror som tagit över SAABen från oss. Han hade tappat sin mobil, rotat runt lite under sätet och sådär och fiskat upp följande lilla tekniska underverk:
Det är en telefon som maken trodde att han hade tappat ut från bilen då han lämnade mig inne i Stockholm en gång för många år sedan. Uppenbarligen har denna telefon, som vid tillfället bara var en månad eller två gammal, sedan dess åkt runt i de ruskiga ”under ett av framsätena”-kvarteren. Synd att vi slängde alla gamla sladdar som inte verkade ha någon funktion då vi flyttade från Segeltorp.
Tacksamhetslista 14 november 2014
Lasse Hallström (fram för mer feel-good i världen)
polkagrisar
Forever XXI
att jag har en make som kompletterar mig
möjlighet att hjälpa någon annan
fika med en kär vän
ständigt en önskan att lära mer
nagellack
god mat
Yngsta dottern må vara väldigt försiktig, men hon är samtidigt envisare än de flesta jag känner. Detta gäller särskilt då hon vill lära sig något nytt (som inte har med skola att göra). Sedan många år tillbaka sparar hon på Schleichdjur. Hon har väl egentligen vuxit förbi åldern då man vanligtvis ägnar sin tid åt sådana, men hon har hittat en ny användning för sin samling. Innan hon började ta ridlektioner sökte hon igenom YouTube för att hitta ”tutorials” som handlade om hästskötsel, dressyr och annat hästnyttigt. Under den tiden snubblade hon över filmer som handlade om hur man kunde tillverka egna tillbehör till sina Schleichhästar. S var inte sämre än att hon började följa dessa instruktionsvideor och här ser ni vilken utveckling hon har gjort.
De första grimmorna tillverkade S med hjälp av varmlimspistol och gamla smyckesdelar, sedan gick hon över till ståltråd och numera böjer och viker hon fantastiska små spännen och annat och hon både löder och bränner bandändar över öppen låga då det behövs.
Ger de här bilderna inte också inspiration, bevis på att mycket mer än man tror är möjligt om man bara är ihärdig och vägrar ge upp? S har för övrigt lärt sig också svåra gymnastiska övningar genom YouTube. Jag tror att jag själv borde ägna lite mer tid åt just den kanalen…
Dagarna har gått i ett sedan i söndags. Tiden räcker liksom inte riktigt till! Vi fick hastigt och lustigt besök av en av mina gamla vänner från Sverige, hennes dotter och dotterns pojkvän. Sena kvällar med intressanta samtal. Sådant gör livet lite roligare. Apropå roligt – vackra blommor gör mig alltid glad. Blommor jag fått från någon jag älskar gör mig ännu gladare.
Jag fortsätter upptäcka trädgården. Två av fruktträden verkade vara plommonträd, men jag trodde de skulle förbli fruktlösa. Oj, vad förvånad jag blev i söndags då jag upptäckte ett plommon på det ena trädet och två på det andra. Undrar just om resten av plommonen bara är bra på att gömma sig? Förhoppningsvis hinner vi smaka innan vi far iväg över Atlanten.
Sedan är det vindruvorna. Det är rätt coolt att ha vindruvor i trädgården utan växthus. Grannen påstår att de är på riktigt och att hon gjorde en massa druvjuice på våra bär förra året då ingen bodde i huset! Druvjuice, alltså. Det är ju så gott! Tänk om…
Yngsta dottern fortsätter njuta av sina ridlektioner. Idag firade vi att skolan närmar sig sitt slut genom att åka till Horse Crazy där S köpte ridstrumpor och ridhandskar för sina surt ihopjobbade slantar. Hon har länge behövt en ny jacka och på rea-stället hängde en som var blå, vattentät och ventilerande som jag helt enkelt bestämde var ett perfekt inköp. Så här fin är vår hästtjej nu!
Jag har lyssnat alldeles för lite musik de senaste veckorna. Vad lyssnar du på just nu? Jag vill ha tips, tack!
Ridlektionerna för yngsta dottern har varit ett dåligt samvete läääänge. Idag var det äntligen dags för upp till bevis. Skulle det visa sig att hästar och ridning verkligen det bästa som finns i världen? Nu är S inte helt oerfaren. Hon har ridigt flera gånger förut och var till och med på ett ridläger för ett par somrar sedan. Att få ridlektioner däremot är något helt annat. Att känna samhörighet med en speciell häst, att höra från en fröken att man är ”a natural”, att känna sig hemma i vokabulären och omgivningarna… Jag är så glad för min dotters skull! Jag kommer nog aldrig att dela hennes glädje för just hästar, men jag vet hur det är att verkligen brinna för något. Och svaret på om det där med hästar verkligen är det bästa som finns är JA!
Nej, att blanda både kategorier och etiketter var inte alls smart. Jag skulle ha gjort något åt det redan då bloggen var i uppstartsskedet, men bättre sent än aldrig? Jag har plockat bort kategorierna så får vi väl se hur rätt jag träffar i mitt etiketterande.
Det är väldigt länge sedan jag hade en länklista. Nu samlade jag ihop de jag besöker oftast (och som fortfarande uppdaterar rätt regelbundet). Jag ger dig en blandad kompott med allt från genusdiskussioner till papperspyssel. Eftersom jag tänker mer på pyssel än på genus kommer du också att hitta fler pysselbloggar. Förresten har jag med all säkerhet missat några viktiga bloggar, så om du vet att jag brukar kika in till dig och du inte finns med i listan får du gärna påminna mig.
Jag klarade inte av att ha ”Barbie Land” särskrivet trots att jag ville att headern skulle se amerikansk ut. Jag ber om ursäkt för min svaghet.
