22 dec

Julbestyr.

De senaste dagarna har vi mest julat på alla sätt och vis. Det lagas mat, smälts choklad, slås in julklappar och besöks så coronaanpassat det nu går. Jag önskar att dygnen var längre, avstånden kortare och medlen större, men vi gör vårt lilla så gott vi kan. Denna december har inneburit flera dödsbud på nära håll. Inga på grund av Corona, däremot ett delvis pga rädsla för att smittas av Corona, och så de som förlorat någon tidigare under året och nu ska igenom första julen utan…

Dotterns födelsedag firades på traditionellt vis i efterskott då storebror också var på plats. Dumplings med räkor- och fläskfyllning stod på menyn då dumplingfabriken hade jobbat klart. Jag försökte mig på göra egna med risdeg, men det blev äckligt. Det slutade med att jag slaktade färdiga dumplings och bara åt fyllningen doppad i den goda såsen.

Så fina degknyten! Degen är enkel och snabb att göra. Vetemjöl, lite salt och hett vatten knådas snabbt ihop till en lättarbetad deg som dock måste hållas fuktig så länge man jobbar med den.

Makens och dotterns pepparkakshus blev ”sådär” i år. De testade lite väl många nya tekniker på en gång för att kunna utröna vad som var orsaken till de olika problemen. Vi letar dock fortfarande efter den ultimata pepparkakshusdegen, en som inte blir mjuk! Kanske är det helt enkelt svårt då vi bor på en ö och luftfuktigheten oftast är väldigt hög?

Årets nytillskott på gottebordet: barnens favoriter snickerskakor som skars upp i ”pralinbitar”.

Vilken skillnad det blir då jag fotar direkt i messenger mot då jag använder hela kamerans funktion! Mycket sämre kvalitet. Ibland glömmer jag hur mycket jag verkligen gillar min telefonkamera, men faktum kvarstår. Jag saknar att fota med min digitalkamera! Halva min fotolust försvann då Photoshop inte längre var ett alternativ för mig. Jag vägrar Adobes ”betala för det här i all evighet och om och om igen”. Min extrasyrra har tipsat om en annan produkt, Affinity, som är lika bra och bara har en engångskostnad. Ska ta tag i det där efter jul…

Sista stoppet för dagen blir vid årets gigantiska Mozartkulor. Bästa godiset till jul, särskilt med Valrhonachokladblandning att doppa dem i! Och så dagens bästa tips. Les choristes (Gosskören) är en av mina favoritfilmer någonsin. Bästa sortens gråtknark. Jag ogillar starkt ett YouTube med tusen reklamavbrott, men förstår ju att det varit på väg dit länge. Den här konserten är väl värd att lyssna på trots att jag varken förstår franska eller orkar med reklamavbrotten. Och har du inte sett filmen måste du ju se den!

25 nov

Tjat, tjat, men upprepning sägs vara effektivt.

Alltså, någon kan ju ha missat precis hur fantastiskt lätt det är att putsa mässing med ättika och salt trots att jag tjatar och tjatar om det. Grunda och stora saker putsas bäst i favoritfatet som jag fått av min kompis. Det funkar precis lika bra till ostbricka som till rengöringskärl. Vissa har nariga händer och då rekommenderas plasthandskar som skydd. Håll inte heller näsan precis över…

Kolla bara! Två minuter max mellan utseende ett och utseende två. Ja, och vem bryr sig om huruvida man ställer fram en matt eller blänkande ljusstake? Säkert inte många fler än jag, men det ger mig så mycket glädje både att plocka fram glansen och se ljusstakarna stå och glittra lite i skenet av levande ljus.

Sedan är det den här. Världens finaste julkrubba. Jag blir alltid lika glad då jag plockar fram den! Sonen pysslade ihop den vid vårt stora, röda bord i Segeltorp då cernitleran började bli populär hemma. Jag är så glad att vi har den kvar!

06 nov

Förberedelser.

Jaja, jag vet. Julen ligger en bit fram och det är tolv grader varmt ute, men i mitt sinne behöver jag verkligen hålla tanken på min favorittid levande. Som vår kördirigent brukar säga då vi börjar öva på ett framförande som ligger lååångt fram i tiden: ”det är fem minuter kvar”. I verkligheten innebär dessa fem minuter sju veckor kvar till jul, men första advent är här om bara tre veckor. Det innebär att jag har tagit mig an förberedelserna för att hinna med allt som jag vill göra.

Sedan några år tillbaka brukar vi lägga fram en skärbräda och några minipepparkaksformar på köksbänken så fort småcitrussäsongen är igång. Jag ber familjemedlemmarna att försöka hålla skalen så hela som möjligt och stansar sedan ut så många figurer jag kan ur varje skal. Figurerna pressas sedan mellan dubbelvikta bakplåtspapper under några tunga böcker för att plattas till och läggs några dagar senare på ett papper för att torka klart. Förut brukade jag göra hål med en stoppnål medan skalet var färskt, men numera stansar jag ett litet hål när figurerna är torra. Dessa clementinfigurer använder jag sedan för att dekorera julklappar och annat med. Jag tror jag tipsar om detta varje år här i bloggen, men gillar verkligen den här traditionen!

07 mar

Ett steg i taget.

Idag hade vi besök av rörmokaren. Nu har vi en toalett, en dusch och ett handfat i toaletten uppe, tjoho!

Femtio nyanser av grått är inte min kopp te, men att se fler gipsskivor på plats i yngsta dotterns rum är verkligen en favorit! Dessutom har vi nu element överallt där det ska finnas sådana. Underbart.

När jag inte lagade ”en bättre lunch” till arbetarna på övervåningen fick jag tomat-, chili- och kronärtskocksfröer i jorden. Jag drog även igång en omgång ärtskott som jag hoppas lyckas efter instruktioner från en vis kvinna. Jag hade tänkt plantera om lite krukväxter också, men jag hade inte rätt jord för det. En annan dag! Peace.

27 mar

Folkdräkter och fett.

Min mamma är en hjälte. Jag har precis tvättat blusarna och Es förkläde till folkdräkterna vi ska ha på oss i morgon. Jag tittade lite extra på hur välgjorda alla mammas sömmar är. Broderier, hyskor och hakar, allt sitter med millimeterprecision. Phu! När man tar på sig en folkdräkt blir man några storlekar större av alla puffiga ärmar och kjolar och sådär, men det löser sig nog med det. Förra gången jag hade på mig den här dräkten drömde jag inte om att ha en korsett under, men det gör jag nu. Phu!

På matvaruaffären sålde de 10 förpackningar av mitt favoritsmör  (osaltat, ekologiskt, kommer från kossor som inte ätit hormonfoder) för $19.90, alltså mindre än halva priset. Jag köpte fem paket (ca 450 g i varje) som fick åka in i frysen och fem paket som ska bli till ghee. Idag gjorde jag iordning första paketet för att se att det funkade som det skulle. Nästa omgång vill jag prova att krydda, för det blir så ruskigt gott att steka med! Ghee är det rena fettet från smöret. Man kokar bort mjölkproteinerna och kvar blir en produkt som man kan ha i ett år i kylen utan att det härsknar. Dessutom tål det högre stektemperaturer. Hurra!

26_1

Smält smöret på låg värme. Värm tills det bubblar. Låt det inte stormkoka, utan fortsätt hålla låg värme. Din ghee är färdig när mjölkproteinerna blir ljusbruna, klumpar ihop sig lite och faller till botten. Själva fettet har vid det här laget blivit klargult och genomskinligt. Då är det dags att hälla över det rena fettet i en glasburk genom en finmaskig sil och några lager gasväv/ostduk.

26_3

Maken sa ”Så fint!” då han fick se burken. Själv tänkte jag inte alls ”Fint!”, utan snarare ”Hm, det här ser ut som…”.

18 jul

Da’n före da’n före da’n.

Det känns som att mina ord har tagit slut. Jag vet att de finns där någonstans, men…

På lördag är det dags för kalas och släktträff här på Sturkö. Jag ser verkligen fram emot att få möta min fina Håkanssonfamilj. Alla kan dessvärre inte sluta upp, men vi kommer att vara 80+ personer samlade! Tur att det finns gott om plats för husvagnar, tält och hängmattor.

20130719-110710.jpg