matlagning – Sida 2

10 jul

Kylskåpsbröd, vilken strålande uppfinning!

Vissa tips är för bra för att inte dela med sig av. Vi hade min syssling och hennes döttrar här på besök förra veckan. M är fantastisk på bröd och hon lärde vår minsting (haha, hon är ju nästintill vuxen) hur man gör världens enklaste och godaste bröd. Man behöver inte knåda, det går bra att kalljäsa, man kan få olika smak på brödet beroende på hur länge man jäser det och vad man stoppar i det, det är gott att rosta och så ser det vackert ut dessutom. Bättre blir det inte! Att det är gott kan jag garantera då jag fuskade och åt en macka med Bregott och prästost bara för att testa. Maken och dottern skivade alla tre limpor och lade i frysen för att kunna plocka fram lagom många rostmackor till frukosten då de är sugna. Utmärkt! Här har du receptet (dubblerat räcker det till tre formbröd, lådan med lock är från Hammenhögs).

Se sån schvung M har med degen!

Dottern var färdigklädd för jobbet på Sturkö Rökeri och fick med lite hjälp till schvungen hon också.

Dagens nästa tips blir att om man fuktar bakplåtspapperet och kramar ur det så får man ett papper som ligger bra i formen istället för att hoppa ur (som det ju alltid gör). Mycket smart.

Solrosfrö står högt i kurs i familjen, så lite sådana uppepå blev det till den här omgången. Vill man ha solrosfrön i själva brödet blir det godast om man rostar dem lite först.

I receptet står att man genast ska göra ny deg i lådan istället för att diska den. Ett annat tips är att låta lådan stå luftigt och torka helt, sopa ur mjölresterna och sätta på locket till nästa brödbak. Ingen fukt får så klart finnas kvar för att undvika mögel. Bon appétit!

24 apr

Hur jag blev jag.

Efter att bland annat ha hittat min farfars farfars (eller annan nära släktings) utomäktenskapliga dotter genom DNA-test (och därmed en avlägsen släktlinje), följt båda mina föräldrar till sista vilan, läst Karin Bojs bok ”Min europeiska familj”, fascinerats av en gravsten här på kyrkogården och upptäckt att mannen som var begravd där var min gammelmorfars bror samt besökt Kata gård i Varnhem inom loppet av ett år känner jag att min dragning till rötterna är starkare än någonsin. Jag har insett att jag är en salig kombination av alla som gått före mig och har också delat vidare delar av detta till mina barn, nu i en kombination med något helt nytt. Mina barn är än så länge sista länken i ett sammanhang som sträcker sig så långt tillbaka att det är lite svårt att processa. Något jag är säker på är att allt blir så mycket lättare när jag försöker jobba med istället för mot mig själv.

Morot eller piska? Tja, jag väljer för det mesta morot, för sådan är jag. Det har nu visat sig funka till och med i trädgårdsarbetet! Vi har mängder av kirskål i ena hörnet av vår gräsmatta. Kirskål har odlats i Sverige åtminstone sedan förromersk järnålder, så det är ju lätt att gissa att det är en kraftfull växt vi har att göra med här. I Segeltorpsträdgården slogs jag i tolv år mot detta ogräs. Först nu har jag förstått att det är en tillgång, en delikatess! Till och med trädgårdsexperten som var här på besök sa ”äh, kirskål, bara att köra över med gräsklipparen”. Idag fick sålunda de ovanligt matintresserade förfädersgenerna jobba hårt samtidigt som familjen fick en ruskigt god paj att smaska på. Se där. Jag är jag. När jag gör sådant jag tycker om och arbetar med istället för mot mig själv mår jag bra och i förlängningen är det positivt både för mig själv, familjen och samhället runt omkring! Jag undrar om förfäderna också gjorde kirskålspaj och var höll de isåfall till? Jag gissar att de inte använde färdig smördegspaj, men alla har väl hört berättelsen om hur man kokar soppa på en spik? Det låter lite kaxigt att säga att man har gjort en gourmetpaj med kirskål då sanningen är att kirskålen bara var en liten del av allt det där smaskiga. Vill du också testa så använd dig av det här receptet. (Jag använde en stor pajform, gjorde lite mer äggstanning och gräddade kortare tid på knappt 200° då vår ugn är så effektiv.)

27 mar

Folkdräkter och fett.

Min mamma är en hjälte. Jag har precis tvättat blusarna och Es förkläde till folkdräkterna vi ska ha på oss i morgon. Jag tittade lite extra på hur välgjorda alla mammas sömmar är. Broderier, hyskor och hakar, allt sitter med millimeterprecision. Phu! När man tar på sig en folkdräkt blir man några storlekar större av alla puffiga ärmar och kjolar och sådär, men det löser sig nog med det. Förra gången jag hade på mig den här dräkten drömde jag inte om att ha en korsett under, men det gör jag nu. Phu!

På matvaruaffären sålde de 10 förpackningar av mitt favoritsmör (osaltat, ekologiskt, kommer från kossor som inte ätit hormonfoder) för $19.90, alltså mindre än halva priset. Jag köpte fem paket (ca 450 g i varje) som fick åka in i frysen och fem paket som ska bli till ghee. Idag gjorde jag iordning första paketet för att se att det funkade som det skulle. Nästa omgång vill jag prova att krydda, för det blir så ruskigt gott att steka med! Ghee är det rena fettet från smöret. Man kokar bort mjölkproteinerna och kvar blir en produkt som man kan ha i ett år i kylen utan att det härsknar. Dessutom tål det högre stektemperaturer. Hurra!

Smält smöret på låg värme. Värm tills det bubblar. Låt det inte stormkoka, utan fortsätt hålla låg värme. Din ghee är färdig när mjölkproteinerna blir ljusbruna, klumpar ihop sig lite och faller till botten. Själva fettet har vid det här laget blivit klargult och genomskinligt. Då är det dags att hälla över det rena fettet i en glasburk genom en finmaskig sil och några lager gasväv/ostduk.

Maken sa ”Så fint!” då han fick se burken. Själv tänkte jag inte alls ”Fint!”, utan snarare ”Hm, det här ser ut som…”.

26 nov

5 grejer jag alltid har i kylskåpet.

ägg
bacon
dijonsenap
balsamvinäger
morötter

Det finns annat som vi också alltid har i kylen. Inlagd gurka, vitlök, ingefära, torrjäst (fråga mig inte varför den inte ligger i ett skåp istället), sour cream, sallad av något slag, en massa flaskor med allt från fish sauce och tabasco till Worcestershire sauce, ost… Vårt kylskåp ger nog en rätt fin grund för kockarna i det gamla programmet ”Här är ditt kylskåp”, men dessvärre har inga proffskockar kommit hit och erbjudit sig att fixa lyxmiddag till min familj, inte någon gång.

Tacksamhetslista 25 november 2014

bra lärare som utmanar våra barn till att lära sig mer
e-post
sköna och varma innetofflor
adventsförväntan
jag vaknade och håret låg perfekt efter en genomborstning (tror det händer en gång om året)
all världens underbara färger
livemusik att se fram emot (i år tänker jag inte vakna när julen är över och säga ”Vad hände?”)

08 sep

Jag hinner inte riktigt med.

Dagarna går just nu in i och ut ur varandra utan att jag riktigt hinner med, men livet känns åtminstone rätt fint.

I går hade vi målarkväll vid matbordet som äldsta dottern tog initiativ till. Det var verkligen jättemysigt. Maken satt och målade berg från den vita fåtöljen. Har man både en pappa och en morbror som är och var lite extra konstnärliga känns det ju dumt att inte ens bejaka den delen av sin personlighet när den pockar på uppmärksamhet. Själv skrev jag hälsningar med bredpenslar på akvarellpapper. Alla dessa timmar med kalligrafiövningar känns långt borta, men tekniken sitter där inne någonstans.

När hösten knackar på dörren är det dags att plocka fram sin Crockpot. I kväll blir det smarrigt långkok till middag. Visst förändras smaklökarnas preferens när det blir kallare ute?

Kompisarnas fotosessionspresent fortsätter att överraska. Trädgården blir som ny! Mitt hjärta svämmar över.

Gräsmattan har äntligen börjat hämta sig efter sommarens torkkatastrof. Jag har grävt bort mängder av maskrosor, men efter nattens regn har nya, gula solar tittat upp på massor av ställen. Kanske det blir en ny runda efter yogan i kväll?

05 sep

En alldeles vanlig ovanlig dag.

Vår nya mixer är fantastisk. Alla i familjen älskar smoothies i alla former och vi bestämde oss för att investera i en riktig dunderapparat. Tack vare amazon.com, människor som delar med sig av recensioner och UPS har vi den nu här hemma. Vi inte bara har den utan har använt den till frukost två dagar på raken. Gott, gott.

Vi passade också på att investera i en stekpanna som inte ska behöva slängas om ett år igen. Vi har inte haft några bra erfarenheter. Nu längtar vi efter att kunna steka allt i vår nya De Buyer som man får använda metallredskap i. (Jag provstekte två ägg. De blev mycket goda, men inte vet jag om det var stekpannans förtjänst, hehe.)

Äldsta dottern älskar Doctor Who och Sherlock Holmes. Just nu pågår Comic Con Salt Lake City, ett event som besöks av många tusen människor från när och fjärran. Många av dem är utklädda till sina idoler eller någon kul figur i någon av de filmer eller tv-serier som de följer. Skådespelare besöker eventet och tar betalt för att skriva autografer och vara med på kort tillsammans med besökarna. Allt detta är helt förvirrande för mig, men som tur var ville min kompis gå och hon tog med sig dottern. Idag fick de stå tre timmar i kö för att få ett armband och pass för att kunna gå fritt inom området i morgon och på lördag. Jag hoppas det är värt det!

Dottern var utklädd till en väldigt söt Tardis, the Doctor’s blå telefonkiosk som är större på insidan.

Kvällen avslutades med tacosoppa, glutenfritt bröd och vår to-die-for chokladkaka tillsammans med min promenadkompis och hennes familj. Vi har tänkt bjuda hem dem i 1,5 år, men det har alltid kommit något i vägen då vi har försökt. Skam den som ger sig och nu blev det ju faktiskt av!

För övrigt kom ett gäng trädgårdsmästare hem till oss och började fixa till i vår vildvuxna trädgård. All kärlek till våra fina kompisar som kom på den bästa presenten någonsin för att jag hade fotat dem och deras familj då vi var hemma i Sverige. Jag nästan grät, av lycka naturligtvis, då jag kom ut och såg hur fint det blivit. Rätt redskap, kunskap och erfarenhet kan man komma rätt långt med.

27 okt

Nu kan vintern komma.

Idag fixade jag en riktigt god brunch till familjen. Ja, till mig själv också naturligtvis. Jag var lite seg i starten, så vi åt först klockan halv tolv. Maten var väl värd väntan dock. Glutenfria mandelmuffins med chokladbitar, jordgubbs- och banansmoothie, rökt lax, ägg, majonnäs, grapefrukt, te, varm choklad… Ingen gick hungrig från matbordet. Detta var det tredje receptet jag provat ur The Paleo Chocolate Lovers’ Cookbook och det fick två tummar upp. Jättemumsigt recept… När till och med äldsta dottern tycker det är gott vet man att något är lyckat.

Att baka med mandel- och kokosmjöl är mycket dyrare än att baka med vanligt mjöl. Å andra sidan tycker jag att det är väl värt de pengarna då jag vet att det min familj får i sig är bra för deras kroppar. Jag är så tacksam att vi inte har några nötallergier, för det hade gjort saker och ting lite krångligare.

Här kommer ett knäpp ur verkligheten. Varför ser man aldrig sådana här tjusiga foton i matbloggarna?!

Resten av dagen har ägnats bl a åt trädgårdsskötsel och promenad. Jag ska jobbpyssla i några timmar nu. Kul! Vad skönt det kändes att klippa gräset för sista gången den här säsongen… Nu väntas snö nästa vecka och den här gången hann vi förbereda oss för det lite bättre. Någon som fortsätter öva sin gymnastiska kropp är yngsta dottern som fortsätter imponera med sina konster. Idag gjorde hon en perfekt hjulning med en hand. Jag kommer inte ens upp med rumpan…

19 okt

Mer om Paleo och TACKSAMHET.

Jag önskar att alla som tycker att det är fantastiskt att jag har sluppit min migrän och kunnat hålla den borta i flera år och som själva lider av sjukdomar och åkommor som skulle kunna botas eller lindras av att byta kost vågade och orkade löpa linan ut. Ju mer jag läser om kost och hälsa, desto mer intresserad blir jag. Det här handlar också om hur vi sköter sömn, relationer, motion och andlighet. Vi är komplexa varelser. Vore det så enkelt att vi kunde proppa i oss vad som helst och göra vad vi ville hela tiden skulle det inte spela någon roll vad vi valde att äta och göra, men så är det ju inte.

Jag vädjar till dig som lider av ulcerös colit, Crohns sjukdom, IBS, depressioner, migrän, reumatiska sjukdomar, ME eller något annat som den gamla vanliga sjukvården inte kan hjälpa dig bli frisk från – testa paleo!! (Jag har läst massor om överaktiva och autistiska barn som också blir hjälpta av detta.) Det är klart att kostförändringar inte hjälper alla eller mot allting, men om människor visste vilken stor tjänst de kan göra sig själv genom att skippa processad mat, vitt socker, sädesslagen och i vissa fall mjölkprodukter så kanske de skulle vara ivrigare att testa? Eller jag vet inte. Jag tror att många helt enkelt inte orkar. Det är jobbigt att behöva göra en i mångas fall så stor förändring.

Min mamma gick ner åtta kilo på fem veckor då hon bodde här med oss och åt vår mat och det var inte för att hon tyckte att maten var äcklig. (Det gjorde dessvärre inte jag, haha. Gick ner i vikt, alltså.) Jag lovar att det går alldeles utmärkt att leva utan pasta, vetebröd och färdigpizza. Men det är klart att om man hatar att laga mat och inte vill äta kokta morötter och tacoköttfärs varje dag så kräver det här en stor ansträngning… Vi fuskar ibland och äter till exempel bullar på kanelbullens dag och lussebullar till Lucia, men överlag så försöker vi bjuda både oss och våra gäster på ren mat.

Läs om Robb Wolff

Läs om Danielle Walker

Historier från Mark Sissons hemsida

Här är dagens middag. S gjorde paleoköttbullar till middag. Mycket goda… Recept?

500 g fläskfärs
500 g nötfärs
2 ägg
svartpeppar efter smak
2,5 tsk salt (kanske tre om man är åt det saltare hållet)
1 mycket finhackad silverlök (eller vanlig gul lök)

Som sagt. Vi äter fullfeta mjölkprodukter i vår familj. (Personer med inflammationer i kroppen bör stryka dem helt ur kosten.) Det innebär att vi då och då unnar oss en smaskig gräddsås, som idag till köttbullarna till exempel. Ugnsrostade rotfrukter till det här blir jättegott.

De här köttbullarna blir naturligtvis lite hårdare än traditionella med kokt potatis, ströbröd eller havregrynsgegga i, men ser man till att inte glömma fläskfärsen så blir det gott ändå.

Vi har njutit av vår fruktträdgård hela sensommaren och hösten. Trots att vi valde att inte bespruta fruktträden i vintras tvärtemot alla grannars råd så har vi fått en god päronskörd. Äppelskörden har däremot varit ”sådär”. Mer eller mindre alla äpplen har varit angripna av både det ena och det andra, så äppelträden får sig nog ett eller annat litet sprut framåt vårvintern. Trots allt har vi kunnat äta och njuta av Golden Delicious, om än noggrant rensade först, och våra röda äpplen är så stora att det är okej att skära bort en tredjedel på varje innan man skär upp dem inför torkning eller vad det nu är.

Idag provade jag att göra ”Cinnamon Applesauce” från den relativt nya kokboken Against All Grain av Danielle Walker (tyvärr lite dyr i Sverige, men hon bjuder på massor av trevliga recept i bloggen också). Du kan nog inte förstå hur gott det här äppelmoset blev?! Inte en gnutta socker.

2 kg äpplen, skalade, rensade och klyftade/skivade
1 msk citronsaft
1 tsk kanel
1/2 tsk vanilla extract (jag tog 1 tsk)
1/2 tsk salt
1 1/4 C vatten (jag tog mindre)

Alla ingredienser blandades om i en skål och sedan hällde jag allt i slowcookern och lät det stå på LOW i sex timmar. När äpplena var färdigkokta körde jag dem i matberedaren i tre omgångar för att få ett slätt mos. För dig som inte har någon slowcooker går det lika bra att koka i kastrull under lock i en halvtimme eller tills äpplena är mjuka och mosiga.

Makalös doft i huset. Makalös smak i våra gommar. Kaneläppelmos + lite grädde kvar från såstillverkningen = Gudomligt! Fast jag åt utan grädde också och det var nästan precis lika smaskens. I morgon ska jag göra en omgång till så det blir något att frysa in också! 🙂

Grattis om du har tagit dig så här långt! Då kanske du förstår varför jag idag och varje dag sedan några veckor tillbaka ägnar mig åt tacksamhet varje morgon och varje kväll och dessemellan också. Jag hatar cancer. Jag hatar att cancern lät mig förlora värdefull tid till rädsla och maktlöshet bara genom att hota mig. Nej du, cancer. Dina maffiametoder kan du dra åt pipsvängen med.

Det här är en av de mest inspirerande filmer jag sett, någonsin. Jag såg den tillsammans med delar av min storfamilj i somras och kan säga att till och med de minsta barnen insåg hur mycket det finns att vara tacksam för! Just för den skrämselhicka jag fick för ett tag sedan bestämde jag mig för att ägna november åt lite tacksamhetsmeditation. Vill inte du också testa? Gå hit och anmäl dig! Det är gratis.

04 okt

Druvor, snö och vänner.

I går tänkte jag skriva att det är härligt att bergen börjar skifta i rött och gult och guld samtidigt som de högsta topparna har snö på sig. (Utsikt från balkongen.)

När jag vaknade till det här kändes det inte fullt lika häftigt längre. Jag är inte beredd på att ta emot snön med öppna armar. Då vi kom hit den sista oktober förra året kunde man gå i t-shirt mitt på dagen. Kom tillbaka höstlagomvarmt väder

För övrigt var just gårdagen jättetrevlig. Jag träffade en fin vän på Zupas medan S var på sin konstlektion. Att ventilera tankar och åsikter och skvaller och skeenden är bra för människan. Eller hur? Hemma höll sonen och maken på att göra druvjuice med hjälp av vår granne. Han hade tagit med sig saftmaja, glasburkar och hjälpmedel och vi hade förberett genom att plocka flera kilon Concorde-druvor. Du må tro att det luktade gott i hela huset… Vi får snåla med juicen/saften. En burk i månaden fram till sommaren blir det. Det känns bra att inte låta frukten gå till spillo!

I kväll kommer goda vänner från på middag. Roligt! Hoppas att du får en fin helg och att livet är på topp. Peace. (För dig som gillar Genesis lite sådär ibland kanske Supper’s Ready kan passa bra? Det var länge sedan jag lyssnade på dem, men nu har jag njutit av deras tidigare musik i några dagar. Kärlek.)

02 okt

Förändring del 10 – Vänskap.

Jaha. Oktober. Min favoritmånad, den månad då jag känner livet i mig som allra mest. Kanske för att jag är oktoberbarn, kanske för att jag passar bäst i höstfärger, kanske för att det bara är två månader kvar till jul… Det finns flera orsaker.

Förra månaden lät det så här: Så – månadens förändringstema… Matlagning! Jag jobbade med mat redan i juni, men det blev ungefär lika försummat som förra månadens tema. Jag har redan tjuvstartat med matlagningsfokuset. Vi fortsätter att äta en kost som består allra mest av mat lagad från grunden, några av oss utesluter sädesslagen och andra äter betydligt mindre bröd, pasta och ris än förr om åren. Vi ska försöka att verkligen prova recepten i de roliga kokböcker som vi investerade i under vintern, inte bara inspireras av ingredienser.

Vi har haft gäster här nästan hela månaden och det har påverkat en del. Det har blivit en del uteätande, men inte särskilt mycket. Inte en pizza, hamburgare två gånger, Subway en gång och sushi en gång. Jag kan konstatera att jag verkligen inte mår bra av att äta bröd och känner därför att det inte riktigt är värt det. En macka och krutonger till en sallad = en dag med huvudvärk och ont i magen. Nej, det får vara.

Jag har tänkt länka till några av månadens favoriter. Kanske är det något som du också vill testa?

Tacokrydda utan socker och annat bjäfs till 500 g köttfärs
Grillad aubergine eller zucchini
Ugnsbakade sötpotatisar
Köttfärslimpa
Köttfärslimpa 2
Räksallad (extramums)

Annars ugnsrostar vi rotfrukter, äter massor av brysselkål (rensar, ger en stekyta i smör på mellanhög värme och småkokar i lite vatten utan att koka torrt, ca 25 min), äter bondomelett på löpande band (favoriten är att steka tomatskivor i en stekpanna, hälla över fyra ihopvispade ägg, fixa till omelettformen genom att låta äggen rinna ner lite överallt sådär som man gör omelett, riva över en god ost, strö över hackad vårlök, lägga lock på medan värmen är satt på det lägsta tills hela omeletten stelnat och så salta o peppra)…

Japp. Har jag glömt bort att det här inlägget ska handla om vänskap? Nej då. Det kommer nu. Jag har en hög med bekanta och vänner som jag ska ta hand om lite extra den här månaden. Några av dem är försummade. Andra vet jag behöver lite extra omsorg. Åter andra har jag inte hunnit bli vän med än. Jag ska helt enkelt försöka ta hand om människor som är viktiga för mig. Du som känner mig vet att min familj (lilla och stora) är viktigast för mig, men mina vänner kommer inte långt efter. Jag om någon vet också att ibland kan det faktiskt vara för sent att bry sig lite extra om någon, så nu tar jag tag i de där grejerna som jag tänkt göra, sådant som bara inte blivit av. Och du. Jag utmanar dig att göra detsamma.