05 nov

Kontakt mellan borden och viljor.

Under november månad händer det oftast inte mycket här i bloggen eftersom jag driver projektet ”Trettio Tacksamma Dagar” på Facebook. Detta projekt lyfter mig verkligen och jag tycker mig märka att min uppmärksamhet skiftat överlag sedan jag började ”praktisera tacksamhet”. Det låter så högtravande, men det är inte krångligt. Jag har från tidig ålder lärt mig att vara tacksam. Det är dock stor skillnad på att känna att tacksamhet är ett måste och att verkligen känna denna känsla i hela kroppen. Som skillnaden mellan att leva efter något man tror är sant och att förstå att det verkligen är det. Milsvid! Kanske vill du testa om detta är något för dig? Välkommen in! (Det ställs inga krav alls på ett ”synligt” deltagande, utan du får gärna praktisera tacksamhet på kammaren.)

31 okt

Sista helgen i oktober.

Vad skiljer en dag från en annan? Hur kan jag ta med mig de upplevelser jag haft för att göra mitt och andras liv lite bättre? Vad är skillnaden på att bara vara och att vara mer medveten om detaljer och sammanhang? Det är stora frågor, och viktiga. Med tidigare upplevelser i bagaget vet jag att november blir en månad i eftertänksamhetens tecken. Trettio Tacksamma Dagar drar igång imorgon, det projekt som för mig i år firar tioårsjubileum. De här dagarna förändrade mitt liv till det bättre första gången jag tog tag i det. Jag läser min blogg och minns klumpen i magen, den som jag inte riktigt berättade om, men som genomsyrade allt jag skrev. Trettio dagar i tacksamhet kan göra all skillnad i världen. Det ändrar ingenting rent praktiskt, men ger styrka att hantera själva livet.

Igår hade vi chansen att uppleva norrsken i hela Sverige. Dessvärre var det alldeles för molnigt här på Sturkö, men morgonen hade bjudit på detta fantastiska, så jag klagar inte. En dag ska jag få marinera mig själv i himlaspel!

Vad är det som gör att vi människor förundras över de här färgerna? De kan inte fångas på riktigt, men kameran hjälper mig att minnas att den här stunden var magisk. Mest bara njöt jag. Det är så lätt att glömma att stanna i stunden när man är van vid att alltid titta på världen genom en kameralins.

Pumporna mår fortfarande bra. Jag borde väl skära ut ett mönster i en av dem, men det har inte blivit av. Det tråkiga är ju dessutom att en skuren pumpa obönhörligen ruttnar. Vi får väl se om det blir något. Ikväll är det Halloween ”på riktigt”, så orkar jag så kanske ändå…

Rosenskäran som fullkomligt tog över en av odlingslådorna blommar så vackert! Till vänster se du persiljan som är inne på sin andra skörd sedan jag satte den i våras, och så en massa rödbetor som blivit kvar i jorden. Morötter, palsternacka, purjolök och rödbetor kan man spara i jorden enligt odlingsgurun Sara Bäckmo. Detsamma verkar inte gälla rotsellerin vilket innebär att jag väl borde få upp den! Jag vill inte att den ska förfaras nu när jag gullat så med den.

Massor av persilja hackad och lagd i luftfyllda IKEA-påsar. När persiljan är ordentligt genomfrusen tömmer jag påsarna på luft och kan därmed förvara dem lättare eftersom de tar mindre plats. Vi har aldrig haft en frys så full av egenodlad mat som i år. Härligt! Jag läste på UnderbaraClaras blogg att hon tycker att bonderomantiken förstör för de ”riktiga” bönderna. Hennes man försörjer sig som just det och det är ett tufft liv, inte tu tal om saken. För dig som läser om mina planttantsäventyr är det kanske inte svårt att förstå att jag är otroligt imponerad av alla som odlar och tacksamt betalar för grödor vi inte själva kan ta fram. Det finns inget romantiskt med att slåss mot mördarsniglar och svår torka. Jag vill och tänker ändå inte sluta med mitt ”låtsasbonderi”, utan hoppas orka fortsätta planttantslivet även framöver.

05 nov

Bocka av listor.

Se där. Det blev faktiskt lite kort gjorda mellan kapitlen i ”Beteendeanalys steg för steg”. Verksamheten går långsamt att bygga upp, men jag behöver väl vara lite mer aggressiv i min marknadsföring. Under tiden passar jag på att fortbilda mig, vidga min förståelse och försöker få nya insikter. Jag orkar inte sitta och läsa i den här typen av litteratur allt för långa perioder, så det är skönt att varva med några stickade varv eller att sätta några klistermärken på ett kort.

Nu är kortförrådet påfyllt och det kändes bra att använda lite av allt det där materialet jag sitter på. Och vad roligt det var! Tiden försvinner när man sitter där och skär papper, positionerar och klistrar. Jag är helt klart rostig och utövandet var minst sagt drulligt jämfört med hur det var då jag var ”i min höjds dagar”. Blommor och blad vågade jag inte ge mig på. Jag kunde knappt välja rätt klistermärke till det här kortet, hahaha.

Första sockan är färdig och den andra är påbörjad. Om du är intresserad av ett par hemstickade sockor till dig själv eller till någon annan kan du kila in till Trettio Tacksamma Dagar och följa instruktionerna där.

21 sep

Till eftertanke.

En av de få bloggar jag följer nu för tiden är Annukkas. För ett tag sedan lade hon upp ett gäng tankeväckande frågor som hon hade hittat under Hemavan Fjällstations projekt Livsvandring. Nu är det många år sedan jag var i Hemavan. Jag vann en resa dit 1998 i en tävling som Kavli hade anordnat, en alldeles oförglömlig resa där skidåkaren Stig Strand och hans hjälpreda Jörgen var våra guider under några dagar. Vi fick uppleva vintriga äventyr i fjällen och jag hörde talas om Anja Pärson, då 16 år, för första gången. (”Kom ihåg var ni hörde det först! Där uppe bor Anja Pärson. Hon kommer att bli större än Ingemar Stenmark.”) Efter flera dagar i skoteroverall och mer än 20 minusgrader kände jag mig rätt färdig med Hemavan trots allt roligt jag hade fått vara med om, men Annukkas tips fick mig att bli sugen på att åka tillbaka under någon av de varmare årstiderna.

Hur som helst, tillbaka till Livsvandingen.

  1. Vilka förväntningar har du på den vandring du just börjat? Vilka förväntningar har du på livet?
  2. Vilka källor har du som ger liv, kraft och släcker din törst?
  3. Vad händer när du blir stilla? Vad hör du när du lyssnar till dig själv? Vad vill du samtala med andra om i förtroende?
  4. I livet möter vi också motlut, det blir inte alltid som vi tänkt oss. Då kan man behöva ta hjälp av andra eller ge hjälp, då kan man behöva tänka vad man lärt sig genom motgångarna. Vad har du lärt dig av livets motlut?
  5. Vilka vyer har du i livet? Vad längtar du till?
  6. Vi behöver ett hem, en fast plats i livet där vi får ha vår förankring. Var har du din fasta plats, din förankring?
  7. Hur väljer du din egen väg? Vad tar du hjälp av för att orientera dig i livet?
  8. Vem lyssnar du till och vad följer du?
  9. Vilka äventyr söker du? Vilka är dina utmaningar?
  10. Vi kan odla intressen, relationer och annat i livet. För att detta ska växa behövs skötsel och omvårdnad. Vad odlar du? Hur gör du för att det du odlar skall växa?
  11. Vad känner och tänker du när du ser bakåt i livet? Vad är du glad och tacksam över?

Dessa frågor har jag haft i bakhuvudet sedan jag läste dem. Jag blev tillfrågad att skriva något om ”Trettio Tacksamma Dagar” till min kusins projekt. Detta tillsammans med Livsvandringsfrågorna och det läge jag befinner mig i fick mig att sätta mig ner och skriva i min vanliga dagbok. Det gör jag inte så ofta eftersom jag har bloggen. De här frågorna gav dock tankar som är alldeles för privata för det här forumet. Jag kan varmt rekommendera att ta en timme eller två att sätta dig ner med en varm kopp te och fundera med papper och penna i högsta hugg. Det gav i alla fall mig en känsla av tacksamhet, acceptans och lite extra skjuts. Lycka till!

01 dec

Kom ihåg.

I går skulle jag skriva det sista Onekligeninlägget, men jag försöker alltid låta bli att sitta vid datorn på söndagar. Det hade ju annars varit roligt om jag hade glömt bort att skriva detta kom ihåg-inlägg… 😉

Det har varit intressant att ha färdiga bloggtitlar under den här månaden, men jag känner att det var en lite väl lång utmaning även om jag kunde göra den personlig genom att jag samtidigt körde mina trettio tacksamma dagar. När jag är färdig med det här kör jag dock vidare som vanligt!

Kom ihåg… Ja, vad ska jag uppmana dig att komma ihåg? Att livet är en berg- och dalbana och att när man är nere i ”dödsskuggans dal” så kommer de makalösa höjderna snart tillbaka kanske? Jo, det får det bli. Det går naturligtvis åt andra hållet också, men det finns inget uppmuntrande med en pessimistisk livssyn. Tro mig. Jag känner att det finns så mycket gott att åtminstone mitt liv blir mycket bättre då jag fokuserar på detta istället för på det som jag inte tycker om, det som sårar, det som skadar, det som gör ont, det som inte funkar eller det som stör. Jag förstår att alla inte upplever sina liv på samma sätt som jag och jag skulle aldrig jämföra mig med någon annan eller väga någon annans upplevelser mot mina egna.

Ska jag börja bli otacksam nu? Knappast. Jag är dock glad över att jag var tacksam i projektform i år igen. Jag blir onekligen en bättre människa och jag gillar mig själv bättre då jag är tacksam och då jag uttrycker denna tacksamhet. November är vanligtvis en av årets absolut tristaste månader på alla sätt och vis och det här projektet har ändrat på det.

Tacksamhetslista 30 november 2014

Trettio Tacksamma Dagar
Händels Messias
filosoferande människor
uppmuntrande ord
en god natts sömn
vackra färger
renstädade toaletter
julmusik
adventstiden
barnens tacksamhet över våra traditioner och att de uppskattar dem och tycker att de är viktiga

30 nov

Det var onekligen väldigt roligt när…

… jag vet faktiskt inte. Jag ville skriva något jätteroligt här, men somligt passar sig inte i bloggform och annat blir inte så roligt när jag skriver det. Roligt kan vara roligt som i lite lagom skoj, det kan vara så tokigt så man ligger dubbelvikt och håller på att kissa ner sig, det kan vara mysigt som att man är glad över att någon har hittat sin drömpartner, det kan vara roligt som att man fnissar lite bakom en servett så att ingen ska se något… Det kan helt enkelt tolkas på så många olika sätt. Jag får nog återkomma till det här inlägget.

Tacksamhetslista 29 november 2014

nu närmar jag mig min tacksamma månads slut och jag känner att det har varit lika bra för min själ som förra året då jag gjorde samma sak
vi har hamnat bland underbara grannar som lyfter mig och min familj på olika plan
det är så adventsfint här hemma (förvisso inte utan en del hårt arbete)
Scandinavian Cookie Bake-Off hos grannarna hela eftermiddagen resulterade i rån med grädde och hjortronsylt, klenärter, norska mandelmusslor utan mandel, smördegskakor, pepparkakor och peppernøtter – nyttigt för själen (?!?!?!)
levande ljus
apelsinjuice med mycket fruktkött
familjen, alltså, familjen
julkorten är färdiga att adresseras och skickas
omklädning av köksstolar påbörjad

29 nov

Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

Att fråga mig om vad jag tycker alla ska läsa i november 2014 är nog rätt onödigt. Ove-boken verkar alla ha läst redan (En man som heter Ove), men det är den sista bra boken jag läste. Tror jag. Mina barn läser desto mer, men deras tips tror jag inte går hem hos dig.

En bok som jag har haft svårt att glömma är ”I kroppen min” av Kristian Gidlund. Därför kanske jag borde rekommendera uppföljaren ”I kroppen min : vägsjäl” som jag dessvärre inte har läst än.

De flesta texter som hjälper mig framåt och uppåt (och ibland neråt om jag är i behov av lite gråtknark) är det någon som har skrivit till melodier av diverse slag. Ibland läser jag dem samtidigt som jag lyssnar på musiken för att inte missa minsta lilla ord eller för att verkligen få orden att sjunka in. Det finns ju en del roliga felhörningar också. Vad sägs till exempel om: ”I will go down with this sh*t” (I will go down with this ship, Dido) eller ”Och vem ska trösta Knyttet…” (Och vem är jag att döma, När vi rör varann, Susanne Alfvengren)?

För övrigt känner jag att alla bör läsa Robert Munschs Love you forever, men den har jag redan tipsat om många gånger. Den är alldeles fantastisk för vem som helst som har barn eller som har fötts av en ljuv eller tokig eller rolig eller vansinnig eller stark eller nipprig moder. Det lär ju stämma med de allra flesta, så läs den! Fast om du är ovanligt full av hormoner samtidigt som du läser kanske du ska leta fram en trave näsdukar först, för det är starka känslor inblandade.

Tacksamhetslista 28 november 2014

vänner som känner en och ser ens behov
lussekatter (degen jäser i kylen över natten, måtte detta nya recept bli bra)
att musicera tillsammans – höjden av lycka
lugn-och-ro-dagar
adventsfint i huset och stjärna i fönstret
möjlighet att börja om på nytt
spikmatta
sköna pennor
förväntan
ett gott skratt
goda nyheter

26 nov

Kolla! Här jobbar jag.

26_1

Egentligen vill jag inte alls visa var jag jobbar just nu, för det ser ut som ett bombnedslag på mitt skrivbord. Jag jobbar dels med jobb-bloggens decemberinnehåll och dels med att spika You Dos vårkollektion. Det är väldigt roligt, men det blir väldigt rörigt. Man måste ha ”allt” framme för att jämföra gamla, nuvarande och kommande produkter och även om jag hade kunnat ha lite mer ordning så känns det väldigt onödigt att lägga ner en massa tid på att plocka grejer fram och tillbaka när jag vet att jag behöver allt mest hela tiden. Nåja, så är det. Man får anpassa sig och det är det jag gör.

Idag är vi lediga. Ja, eller i alla fall halvlediga. Jag ska snart iväg med sonen som ska göra ett par slutprov. Annars ska vi mest pyssla och vara ”busy doin’ nothing”. Kanske det blir lite räfsat också för solen skiner klart från himmelen! I morgon är det Thanksgiving och vi är bortbjudna. Det betyder att vi bara har ansvar för två maträtter till den stora middagen: maken potatismoset och jag frallorna. Det är perfekt när alla kan fokusera på det de är bäst på!

Jag hade ingen stickning att ta med mig till bibliotekets ”virkkurs” i går kväll (döttrarna virkar, jag har gjort annat), så jag drog med mig broderiet som jag också hade ambitionen att bli färdig med i år. (Det kommer inte att hända.) Jag hann sy en hasselnöt, haha! Fri sömnad och jag går inte ihop, fast det blir fint ändå. Jag blir så nervös att göra fel när det bara finns instruktioner som lyder ”sy ungefär såhär med de här färgerna”. Phu! Nästa gång blir det korsstygn igen. Ordning och reda.

Tacksamhetslista 26 november 2014

vegetarianism i all ära, men en grisrumpa i slowcookern får det att vattnas i munnen på mig
små framsteg som blir till stora om man ger det tid
lediga dagar
sol från klarblå himmel
”min” Crock-Pot
novembers fokus på tacksamhet
det blir inte många julklappar i år och de flesta är redan fixade
möjlighet att organisera och städa upp (jag försöker göra det faktum att det är helt galet stökigt runt mitt skrivbord till något positivt)

 

26 nov

5 grejer jag alltid har i kylskåpet.

  1. ägg
  2. bacon
  3. dijonsenap
  4. balsamvinäger
  5. morötter

Det finns annat som vi också alltid har i kylen. Inlagd gurka, vitlök, ingefära, torrjäst (fråga mig inte varför den inte ligger i ett skåp istället), sour cream, sallad av något slag, en massa flaskor med allt från fish sauce och tabasco till Worcestershire sauce, ost… Vårt kylskåp ger nog en rätt fin grund för kockarna i det gamla programmet ”Här är ditt kylskåp”, men dessvärre har inga proffskockar kommit hit och erbjudit sig att fixa lyxmiddag till min familj, inte någon gång.

Tacksamhetslista 25 november 2014

bra lärare som utmanar våra barn till att lära sig mer
e-post
sköna och varma innetofflor
adventsförväntan
jag vaknade och håret låg perfekt efter en genomborstning (tror det händer en gång om året)
all världens underbara färger
livemusik att se fram emot (i år tänker jag inte vakna när julen är över och säga ”Vad hände?”)