Dagarna går just nu in i och ut ur varandra utan att jag riktigt hinner med, men livet känns åtminstone rätt fint.

I går hade vi målarkväll vid matbordet som äldsta dottern tog initiativ till. Det var verkligen jättemysigt. Maken satt och målade berg från den vita fåtöljen. Har man både en pappa och en morbror som är och var lite extra konstnärliga känns det ju dumt att inte ens bejaka den delen av sin personlighet när den pockar på uppmärksamhet. Själv skrev jag hälsningar med bredpenslar på akvarellpapper. Alla dessa timmar med kalligrafiövningar känns långt borta, men tekniken sitter där inne någonstans.

När hösten knackar på dörren är det dags att plocka fram sin Crockpot. I kväll blir det smarrigt långkok till middag. Visst förändras smaklökarnas preferens när det blir kallare ute?

Kompisarnas fotosessionspresent fortsätter att överraska. Trädgården blir som ny! Mitt hjärta svämmar över.

Gräsmattan har äntligen börjat hämta sig efter sommarens torkkatastrof. Jag har grävt bort mängder av maskrosor, men efter nattens regn har nya, gula solar tittat upp på massor av ställen. Kanske det blir en ny runda efter yogan i kväll?