boktips

30 jan

Vad silverfisk och tiden kan göra för en text.

Jag älskar att Elsa och Anton som bodde här en gång finns kvar på något vis. Det här guldkornet tror jag vi hittade i en av de senast utforskade hörnorna av gården. ”Andeliga Wederqwickelsestunder”, tryckt i Stockholm 1857. Spår av ohyra och fukt syns genom hela boken. Den har legat i en påse i frysen i flera veckor för att ta död på vad som eventuellt fortfarande levde.

Kul att en sida från något tryck i ännu sämre skick har fått agera bokmärke. Jag älskar frakturstilen som gör att boken känns ännu äldre än vad den faktiskt är. Den är inte helt lätt att läsa ens för mig som har övat en hel del, men efter en stunds fokuserad läsning lättar det lite. Det här är artonhundratalets form av självhjälpsbok. Det har hänt en del på snart tvåhundra år.

Om wårt lifs bräcklighet.
Ett glas går snart i kras.
Hwad går ännu snarare i kras? Menniskan. Doctor Luther skänkte en gång sin kollega Justus Jonas ett wackert glas, med följande vers:

”Dat vitrum vitro Jonæ vitrum ipse Lutherus,
Ut fragili vitro similem se noscat uterque.
Luther, som sjelf är ett glas, ger ett glas åt Jonas, det glaset, Så må de begge förstå, att det glaset likna de begge.

Jag har sett glas, som öfwerlefwat många menniskolif, och skola måhända öfwerlefwa både mitt och ditt. Du förlustar dig åt glaset, synnerligast om der är något godt uti det. Huru mången tycker icke om sig sjelf, synnerligast om han har stora gåfvor af Gud. Trälådan stoltserar med en gyldene klenod, som likwäl en främmande hand lagt deruti, och som hon tager ut igen, när hon behagar. Min wän, bestäm hwem du är! Ett glas, som snart går i kras. Glaset bräcker icke sig sjelf itu: du har något inom dig, som dagligen bräcker och förswagar dig. Huru mången sorg, huru mången krankhet, huru mången tillstötande händelse bräcker icke på ditt lif! Urssynden, som bor i dig, fräter på din kropp, som masken på äplet, coh ger sig ingen ro förrän hon har förtärt den. Ett glas kan wara länge, om man behandlar det försigtigt och tager omsorgsfullt wara derpå. Anwänd all omtanke, akta dig på bästa sätt; du är ändå intet ögonblick säker på ditt lif. Jag känner sådana, som störtat wid glaset och dött på fläcken. Glaset blef helt; de brusto. Tänk derföre i tid på döden, och lef så, som om du genast skulle dö! Hör hwad den wise Geneca säger i 2:de brefwet: ”Wi sjunka icke plötsligt i döden, utan wi komma densamma stundeligen närmare. Wi dö dageligen, ty med hwarje dag förswinner en del af wårt lif, och alltsom wi skrida framåt, komma wi målet allt närmare och taga af i wexten. Barndomen är sin kos, ungdomstiden också. Den tid, som förflutit tills i dag, den hafwa wi förlorat; äfwen den dag, wi nu lefwa, dela wi med döden.” Och Cyprianus i sin bok om dödligheten: ”Om du bodde i ett hus, hwars wäggar gåfwe sig, hwars tak brakade öfwer ditt hufwud, och hela huset såge ut som wille det falla öfwerända, skulle du då icke sammanrafsa hwad

du finge tag uti, och skyndsamt begifwa dig på flykten derifrån? Wälan, si din kroppshydda blir gammal och bräcklig, och lagar sig till att snart falla öfwerända och gå under. Skynda, bered dig på din hädanfärd, och betänk att döden är för dörren! Jag will aldrig wara säker, eller ett enda ögonblick missbruka mitt lif. Döden wäntar öfwerallt på mig; jag will också wänta på honom. Hwem wet huru snart wi träffas och falla i famnen på hwarandra? Han skrämmer mig icke; jag är honom i Christo wäl wuxen. Salig den, som dör innan han dör, för honom kommer döden aldrig för bittida.

Carpe diem, alltså . Fånga dagen, kära du!

07 okt

Boktider.

I min iver att läsa riktiga böcker har jag gått igenom mina egna hyllor och högar, där det fortfarande finns olästa utmaningar, och listan där jag samlat på mig tips från andra och sådant jag själv träffat på av olika anledningar. Hösten och vintern bjuder in till mysiga lässtunder i soffan, i hängstolen, i saccosäcken. Jag har med stor behållning precis avslutat Melankoliska rum av Karin Johannisson och ser fram emot allt det andra. Det är inte deckare (min goto-genre i lurarna då jag skrotar omkring i trädgården), utan böcker som kräver eftertanke, är rent estetiskt vackra och böcker som är mer poetiska.

Underbara vinter – Clara Lidström Hur kan jag låta ”en blivande klassiker för alla julälskare” gå mig förbi? Jag har flera härliga julböcker som är mina klassiker, men eftersom jag är en av de där julälskarna ser jag också att det finns utrymme för en till. Att Lotta Kühlhorn är inblandad gör inte precis saken sämre.

The Carrying – Ada Limón Några av Adas texter swishade förbi mig vid olika tillfällen då vi bodde i USA. De talar till mig, gör mig glad, öppnar något. Jag älskar mitt andra språk engelska. Kommer aldrig att tala det utan någon brytning, utan att behöva prata runt ett ord jag inte hittar eller kanske måste slå upp ord som kommit upp i en konversation eller i en text. Men det finns något som detta språk har som når längre in i mig än mitt modersmål. Några av mina ensammaste, tyngsta och svåraste stunder har jag haft i USA och har då ofta sökt tröst i texter. Jag ser fram emot att ta mig tid att landa i Limóns poetiska och eftertänksamma betraktelser.

Livets alla färger – Lisa Aisato Häromdagen lunchade jag med min vän på hennes jobb. Jag fick möjlighet att sitta en stund i soffan och bläddra i en bok som hennes kollega hade tagit med sig och blev alldeles golvad. Tårar kom och jag förstod inte att jag aldrig hade mött denna bok förut. Detta är ingen bok man lånar på biblioteket. Detta är en bok att vila ögonen i, njuta av och drömma sig bort med av den norska konstnären Lisa Aisato. Underbara illustrationer och korta små texter om en människas liv. Jag längtar tills den kommer! (Beställde den som födelsedagspresent till mig själv.)

The lies we tell ourselves: How to face the truth, accept yourself, and create a better life – Jon Frederickson Lillastesyrran hade fått ett hett tips från ett psykologforum hon är med i. Jag ser fram emot fortbildning och pepp för mitt arbete.

Allt var så nyss: Berättelser om att åldras i Sverige – Mobila dokumentärredaktionen Om femton år hade jag kunnat kvalificera för att vara med i denna bok av och om ett gäng svenska pensionärer mellan 65 och 103 år gamla. Ålderdomen skrämmer mig inte direkt och jag vill inte leva i den i förtid. Däremot vill jag tänka smart så jag har möjlighet, om det nu är så att jag kommer dit, att leva ett så gott liv som möjligt. Denna bok plockade jag upp från ”ge bort-tältet” på återvinningen. Den liksom hoppade på mig fast den inte är särskilt vacker och dessutom är det en gammal biblioteksbok.

Jag skriver över ditt ansikte – Anna-Karin Palm Min kära svärmor har bidragit med böcker till ett mindre bibliotek genom åren. Det har gett hela familjen en fantastisk guldkant till livet! För ett tag sedan fick jag denna bok av henne och började läsa med stor behållning, men förlade den efter bara några sidor. Efter en rensning uppe vid myshörnan på övervåningen hittades den igen och nu finns det äntligen möjlighet att läsa klart!

Jag har fler, men dessa blir en bra början. Idag kommer brorsbarnen på övernattning, men innan dess tänkte jag börja putsa fönstren. Det är något av det absolut tråkigaste jag vet, men samtidigt väldigt tillfredsställande då man är färdig. Hej och hå, putsa på. Hoppas att du får en njutbar helg!

16 jan

Det blåser i vårt hörn på jorden.

”Just det, det skulle bli storm.” Igår hade vi haft bokklubb hemma hos min syster. Maken hade passat på att följa med in till stan för att vi inte skulle behöva köra onödigt mycket och när det var dags att åka blev förvåningen stor då det knappt gick att öppna dörren på bilen på grund av vindbyarna. Vägen till Sturkö var täckt av bråte, lyckligtvis inga stora grenar den här gången. När vi kom hem gick det knappt att gå upprätt! Jag som verkligen gillar vind blev till och med orolig över tallen (den släpper alltid taget om grenar vid sådana här tillfällen, så också denna gång) och det kändes mindre härligt och mer något annat. Kanske hade det för en gångs skull varit skönt att slippa det värsta och helt obrydd ligga kvar mitt på golvet utan att bekymra sig om huruvida världen höll på att rasa runt omkring en. Väl hemma var det bara att låsa dörrarna ordentligt och elda i spisen. Det dånade utanför, slog i ventilerna, rasslade i grenarna, skrapade på fönstret uppe, ven i skorstenen. Vilket skådespel, denna gång för vilken blind person som helst. Det var helt galet! Enligt SMHI var byarna uppe på 29 sekundmeter, alltså drygt 104 km/h. Imponerande! Vid sängdags var det fortfarande lika galet, men framåt morgonkvisten hade det lugnat ner sig. Vi har dock några blåsiga dagar framför oss, så jag håller mig nog borta från skogen tills detta väder slagit om.

Bokklubben har verkligen varit saknad under pandemin! Igår var det ”redan” dags för andra boken sedan vi körde igång igen. Syrran hade valt en författare istället för en bok, så vi fick välja mellan allt som Karolina Ramqvist har skrivit. Jag har varit intresserad av henne sedan Bröd och mjölk gavs ut för något år sedan. Vad jag har förstått är det en bok som både väcker stora känslor, men också är helt meningslös för andra. Jag älskar den sortens texter, där det inte finns något ”rätt svar”, utan man är tvungen att läsa förutsättningslöst. En hajpad bok faller till exempel hårt till marken om den inte faller mig i smaken. Besvikelsen över att inte ha hittat en ny favorit är irriterande. I det här fallet hoppades jag bara få en känsla av matminnen som bara skulle vara kopplade till det sinnliga rent positivt. Hur som helst kom jag aldrig in till biblioteket, utan fick förlita mig till bibliotekets app Biblio. Där fanns inte denna bok, så jag lånade istället ”Farväl, mitt kvinnofängelse”. Detta var en snabbläst novell som trots det hann väcka frågor om både det ena och det andra. Mitt intresse väcktes, så Bröd och mjölk kommer att stå kvar på min önskarläsalista. Till nästa gång ska vi läsa Annie Ernaux. Jag är mest intresserad av hennes självbiografi, så det är väl bara att börja så jag hinner bli klar. Annars ser jag fram emot Kristina Lugn som vi ska ta oss an till sista träffen på terminen. Ansvarig till denna träff har även utmanat oss att skriva varsin dikt inspirerade av Lugn. Vilken grej! Det ska bli kul.

26 aug

Vårda och fixa.

Igår hade jag min kompis över efter jobbet. Hon hade bjudit in sig själv för att låna symaskinen här hemma. Vi fick varsin begagnad Husqvarna ungefär samtidigt då vi gick på högstadiet, men min verkar ha hållit bättre än hennes. Med det sagt känner jag att det börjar bli dags att serva min älskling, det låter lite segt från motorn och jag tycker att trådspänningen ibland lämnar övrigt att önska.

Projekten var av varierande karaktär. Några grejer behövde nya gummiband, ett par plagg skulle fållas och sicksackas medan annat skulle lagas. Det fanns att göra i flera timmar! Vi hade helt enkelt fixarjunta tillsammans. Jag fick undan min egen hög för ett tag sedan, så jag hjälpte till där jag kunde och servade med mat (rosmarinkyckling med hummus, tips på nyttig och smarrig måltid). Det här är ett ypperligt sätt att umgås på. Orsaken till träffen var hushållets fungerande symaskin, men vi kunde båda konstatera att sällskap ofta är ett vinnande koncept när man vill ha saker gjorda och att vi kan tänka oss att låta gemensamma fixardagar bli en återkommande umgängesform.

Jag kom också igång med extradotterns andra socka. Nu har hon testat storleken, så det är bara att köra! Sonen och jag hann inte komma så långt på Better call Saul, denna fantastiska serie blir bra som sällskap medan jag stickar. Annars brukar jag lyssna på ljudböcker vid dylika aktiviteter. Jag kan rekommendera ett gäng böcker som jag gillat på sistone: Pascal Engmans Kokain, Moa Herngrens Skilsmässan och Passageraren 06:20 av David Baldacci. Jag inser nu när jag tänker efter att jag lyssnat på fler böcker i trädgårdslandet än jag trodde och borde bli bättre på att skriva in mina omdömen i GoodReads. Det kanske får bli ett mål för hösten? Ja, så får det bli! Heja, heja.

26 feb

Untamed.

Vad är din definition av ”trevlig”? Och hur är det med ”snäll”? Vill du vara nära någon som är ”stark”, eller vad sägs om lite ”farlig”? Kan du hantera ”självsvåldig”? Vill du att dina barn ska ”ta för sig” och hur ”generösa” tycker du att andra ska vara? Varför ska vi behöva anpassa oss, varför inte leva enligt ”vårt sanna jags” vägledning? Om jag vet precis vad jag vill ha just nu, borde inte alla andra förstå att det är ”mitt sanna jags behov” och att jag är en mycket bättre människa om jag bara följer mitt ”villhöver”?

Jag började läsa Glennon Doyles bok Untamed eftersom den hade fått så extremt bra recensioner i USA. Well, this book doesn’t tickle my fancy. Doyle var gift med sin modellman och ”satt fast” hos honom, en notoriskt otrogen modellsnygg man, med sina tre barn. En dag såg hon KVINNAN hon ville leva med istället och så började hennes liv med ex-fotbollsspelaren Abby Wambach. (Abby ser ut som en blond brorsa till Glennons ex-man, så jag gissar att hon vet vad hon gillar.)

Doyle har varit en riktig äktenskapsrådskändis i USA och har sålt massor med böcker. Ex-maken bedrog henne med andra kvinnor och var porrberoende, de reparerade sitt förhållande, Doyle gav ut sin bok Love Warrior som handlar om att kämpa och sedan skilde hon sig. I Untamed skriver hon att man ska strunta i vad hon har skrivit förut. Det gäller inte längre. Hon skrev det under andra förhållanden. Nu då? Lyssna på ditt inre! Ditt otämjda! Ditt innersta jag!

Jag vet inte vad det är som gör att jag läser Untamed med allt större irritation. Klyschorna? Själviskheten? Go with the flow? Jag har själv genomgått en stor personlighetsförändring sedan jag var yngre och tycker verkligen inte att mitt ständiga anpassande till andras behov var hälsosamt. Jag är inte längre lika ”snäll” som förut. Inte lika ”generös” med min tid och mitt känslomässiga engagemang till kreti och pleti. Mer ”ego”, absolut. Jag borde känna igen mig i Doyles bok, prisa den och gråta och skratta högt som många andra, men det gör jag inte. Det är något som gnager. Kanske läser jag klart boken om ett tag, kanske inte. Jag brukar faktiskt läsa ut också riktigt dåliga böcker, men den här fixar jag inte riktigt. Inte nu. Kanske återkommer jag med en helt annan recension när jag har hela bilden, kanske inte.

Har du läst Untamed eller någon av alla andra böcker Doyle har skrivit? Vad tycker du då?

19 jan

Läsa, läsa varje fredag och så varje jul, det tycker jag är kul.

Med tanke på hur många böcker som ligger i min att läsa-hög och hur få böcker som jag överhuvud taget tagit mig igenom de senaste åren känns det lite tragikomiskt att lägga upp en lista med hundra böcker av svenska författare som ”man” borde läsa. Jag tycker ändå den är rolig, så varsågod, här får du den. Listan är från tidskriften Biblioteket i fokus, men då domänen verkar vara borttagen länkar jag till listan hos Projekt Runeberg istället. De fetmarkerade böckerna har jag läst. De andra ser jag fram emot att få fylla mitt liv med en annan dag.

Projekt Runeberg tar upp för- och nackdelar med en kanon. Intressant läsning!

1. Romanen om utvandrarna – Vilhelm Moberg (1949-59)
2. Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (1945)
3. Bröderna Lejonhjärta – Astrid Lindgren (1973)
4. Romanserien ”Stad” – Per Anders Fogelström (1960-1968)
5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – Selma Lagerlöf (1906-07)
6. Emil i Lönneberga – Astrid Lindgren (1963)
7. Röde Orm – Frans G. Bengtsson (1941-45)
8. Mio min mio – Astrid Lindgren (1954)
9. Ronja rövardotter – Astrid Lindgren (1981)
10. Juloratoriet – Göran Tunström (1983)
11. Jerusalem – Selma Lagerlöf (1901-02)
12. Aniara – Harry Martinson (1956)
13. Simon och ekarna – Marianne Fredriksson (1985)
14. Händelser vid vatten – Kerstin Ekman (1993)
15. Ondskan – Jan Guillou (1981)
16. Jack – Ulf Lundell (1976)
17. Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg (1912)
18. Mor gifter sig – Moa Martinson (1936)
19. En komikers uppväxt – Jonas Gardell (1992)
20. Böckerna om Bert – Anders Jacobsson/Sören Olsson (1987- )
21. Kejsaren av Portugallien – Selma Lagerlöf (1914)
22. Strändernas svall – Eyvind Johnson (1946)
23. Nässlorna blomma – Harry Martinson (1935)
24. Doktor Glas – Hjalmar Söderberg (1905)
25. Dvärgen – Pär Lagerkvist (1944)
26. Den som vandrar om natten – Marianne Fredriksson
27. Jag saknar dig, jag saknar dig – Peter Pohl
28. Anna, Hanna och Johanna – Marianne Fredriksson
29. Böckerna om Sune – Anders Jacobsson/Sören Olsson
30. Din stund på jorden – Vilhelm Moberg
31. Vinterviken – Mats Wahl
32. Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe
33. Villospår – Henning Mankell
34. Vägen till klockrike – Harry Martinson
35. Markurells i Wadköping – Hjalmar Bergman
36. Barabbas – Pär Lagerkvist
37. Agnes Cecilia: en sällsam historia – Maria Gripe
38. Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson
39. Vendetta – Jan Guillou
40. Den femte kvinnan – Henning Mankell
41. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
42. Ormens väg på hälleberget – Torgny Lindgren
43. Böckerna om Alfons Åberg – Gunilla Bergström
44. Alla vi barn i Bullerbyn – Astrid Lindgren
45. Trägudars land – Jan Fridegård
46. Vem älskar Yngve Frej? – Stig Claesson
47. Steget efter – Henning Mankell
48. Saknaden – Ulf Lundell
49. Den vita lejoninnan – Henning Mankell
50. Rid i natt – Vilhelm Moberg
51. Bombi Bitt och jag – Fritiof Nilsson Piraten
52. Madicken – Astrid Lindgren
53. Gentlemen – Klas Östergren
54. Lars Hård – Jan Fridegård
55. Raskens – Vilhelm Moberg
56. Gäst hos verkligheten – Pär Lagerkvist
57. Kallocain – Karin Boye
58. Kvartetten som sprängdes – Birger Sjöberg
59. Hans nådes tid – Eyvind Johnson
60. Rövarna i Skuleskogen – Kerstin Ekman
61. Hummelhonung – Torgny Lindgren
62. Janne, min vän – Peter Pohl
63. Bara en mor – Ivar Lo-Johansson
64. Ett drömspel – August Strindberg
65. Bränt barn – Stig Dagerman
66. Stjärnor utan svindel – Louise Boije af Gennäs
67. Bock i örtagård – Fritiof Nilsson Piraten
68. Blindgång – Marianne Fredriksson
69. Böckerna om Karlsson på taket – Astrid Lindgren
70. Comédia infantil – Henning Mankell
71. Herr Arnes penningar – Selma Lagerlöf
72. Miranda och pärlhalsbandet – Kerstin Sundh
73. Romanen om Olof – Eyvind Johnson
74. Vävarnas barn – Per Anders Fogelström
75. Pappan och havet – Tove Jansson
76. Tjuven – Göran Tunström
77. Häxringarna – Kerstin Ekman
78. Vinter i paradiset – Ulf Lundell
79. Coq rouge – Jan Guillou
80. Böckerna om Kulla-Gulla – Martha Sandwall-Bergström
81. Vi på Saltkråkan – Astrid Lindgren
82. Evas bok – Marianne Fredriksson
83. Skuggan över stenbänken – Maria Gripe
84. Fru Björks öden och äventyr – Jonas Gardell
85. Kvinnor och äppelträd – Moa Martinson
86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren
87. Frestelsernas berg – Jonas Gardell
88. Böckerna om Pettson och Findus – Sven Nordqvist
89. Statarna – Ivar Lo-Johansson
90. Fiendens fiende – Jan Guillou
91. Dikter – Karin Boye
92. Kyssen – Ulf Lundell
93. Barnens ö – P C Jersild
94. Utvald att leva – Jerzy Einhorn
95. Clownen Jac – Hjalmar Bergman
96. Löwensköldska ringen – Selma Lagerlöf
97. Mormor gråter och andra texter – Jonas Gardell
98. Syndafloden – Marianne Fredriksson
99. Efter floden – P C Jersild
100. Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen

11 sep

Mammas resa.

På nyårsafton fick Mamma ett besked som ingen vill få. Någonsin. Hon hade cancer i hela buken. Alla urinvägsinfektioner, lunginflammationer och värken över ryggen fick äntligen en förklaring, så samtidigt som det var jobbigt att få reda på vad som orsakat alla besvär så var det skönt att det kanske fanns en väg ut ur alla dessa fysiska utmaningar.

Under hela tiden som cancerbehandlingen pågick skrev Mamma anteckningar som hon delade med sig av på Facebook så att familj och vänner skulle ha koll på var hon befann sig i processen. Dessa anteckningar har hon nu sammanställt i en bok som nu är på väg hem till brevlådan. Solentro heter företaget som låter ”vanligt folk” ge ut böcker i liten upplaga. Vill man ge ut ”riktiga” böcker blir det väldigt dyrt, men pocketböcker med svartvita inlagor blir helt klart prisvärda! När ska du ge ut din bok? (Jag tyckte det var jätteroligt att fundera ut ett bokomslag och gör det gärna igen!)

14 maj

Som ett brev på posten.

Tack fantastiska L för lyxlakrits och ett sex sidor (Maskinskrivet!!!) långt brev! Jag blev både otroligt glad och rörd till tårar. Lakritsen är redan slut. Ja, alltså, jag delade faktiskt med mig till resten av familjen. Brevet kommer jag inte göra slut med. Det lägger jag i högen tillsammans med de överraskningar som droppat in då och då sedan vi flyttade hit.

Grannen kom med en bok, Infidel av Ayaan Hirsi Ali, som hon tyckte jag bara måste läsa. Den är otroligt spännande fastän jag inte hunnit läsa så långt. Jag vet inte vad som var bäst den där stunden i gröna soffan tidigare i kväll. Var det doften av liljekonvaljerna, den spännande boken eller lakritsen som är otroligt god och som jag varmt kan rekommendera? Lyckligtvis behöver jag inte välja. Det räcker att jag kan konstatera att det blev en stund som jag kan tänka tillbaka på med glädje. Hoppas att du också får en sådan stund idag.

19 okt

Mer om Paleo och TACKSAMHET.

Jag önskar att alla som tycker att det är fantastiskt att jag har sluppit min migrän och kunnat hålla den borta i flera år och som själva lider av sjukdomar och åkommor som skulle kunna botas eller lindras av att byta kost vågade och orkade löpa linan ut. Ju mer jag läser om kost och hälsa, desto mer intresserad blir jag. Det här handlar också om hur vi sköter sömn, relationer, motion och andlighet. Vi är komplexa varelser. Vore det så enkelt att vi kunde proppa i oss vad som helst och göra vad vi ville hela tiden skulle det inte spela någon roll vad vi valde att äta och göra, men så är det ju inte.

Jag vädjar till dig som lider av ulcerös colit, Crohns sjukdom, IBS, depressioner, migrän, reumatiska sjukdomar, ME eller något annat som den gamla vanliga sjukvården inte kan hjälpa dig bli frisk från – testa paleo!! (Jag har läst massor om överaktiva och autistiska barn som också blir hjälpta av detta.) Det är klart att kostförändringar inte hjälper alla eller mot allting, men om människor visste vilken stor tjänst de kan göra sig själv genom att skippa processad mat, vitt socker, sädesslagen och i vissa fall mjölkprodukter så kanske de skulle vara ivrigare att testa? Eller jag vet inte. Jag tror att många helt enkelt inte orkar. Det är jobbigt att behöva göra en i mångas fall så stor förändring.

Min mamma gick ner åtta kilo på fem veckor då hon bodde här med oss och åt vår mat och det var inte för att hon tyckte att maten var äcklig. (Det gjorde dessvärre inte jag, haha. Gick ner i vikt, alltså.) Jag lovar att det går alldeles utmärkt att leva utan pasta, vetebröd och färdigpizza. Men det är klart att om man hatar att laga mat och inte vill äta kokta morötter och tacoköttfärs varje dag så kräver det här en stor ansträngning… Vi fuskar ibland och äter till exempel bullar på kanelbullens dag och lussebullar till Lucia, men överlag så försöker vi bjuda både oss och våra gäster på ren mat.

Läs om Robb Wolff

Läs om Danielle Walker

Historier från Mark Sissons hemsida

Här är dagens middag. S gjorde paleoköttbullar till middag. Mycket goda… Recept?

500 g fläskfärs
500 g nötfärs
2 ägg
svartpeppar efter smak
2,5 tsk salt (kanske tre om man är åt det saltare hållet)
1 mycket finhackad silverlök (eller vanlig gul lök)

Som sagt. Vi äter fullfeta mjölkprodukter i vår familj. (Personer med inflammationer i kroppen bör stryka dem helt ur kosten.) Det innebär att vi då och då unnar oss en smaskig gräddsås, som idag till köttbullarna till exempel. Ugnsrostade rotfrukter till det här blir jättegott.

De här köttbullarna blir naturligtvis lite hårdare än traditionella med kokt potatis, ströbröd eller havregrynsgegga i, men ser man till att inte glömma fläskfärsen så blir det gott ändå.

Vi har njutit av vår fruktträdgård hela sensommaren och hösten. Trots att vi valde att inte bespruta fruktträden i vintras tvärtemot alla grannars råd så har vi fått en god päronskörd. Äppelskörden har däremot varit ”sådär”. Mer eller mindre alla äpplen har varit angripna av både det ena och det andra, så äppelträden får sig nog ett eller annat litet sprut framåt vårvintern. Trots allt har vi kunnat äta och njuta av Golden Delicious, om än noggrant rensade först, och våra röda äpplen är så stora att det är okej att skära bort en tredjedel på varje innan man skär upp dem inför torkning eller vad det nu är.

Idag provade jag att göra ”Cinnamon Applesauce” från den relativt nya kokboken Against All Grain av Danielle Walker (tyvärr lite dyr i Sverige, men hon bjuder på massor av trevliga recept i bloggen också). Du kan nog inte förstå hur gott det här äppelmoset blev?! Inte en gnutta socker.

2 kg äpplen, skalade, rensade och klyftade/skivade
1 msk citronsaft
1 tsk kanel
1/2 tsk vanilla extract (jag tog 1 tsk)
1/2 tsk salt
1 1/4 C vatten (jag tog mindre)

Alla ingredienser blandades om i en skål och sedan hällde jag allt i slowcookern och lät det stå på LOW i sex timmar. När äpplena var färdigkokta körde jag dem i matberedaren i tre omgångar för att få ett slätt mos. För dig som inte har någon slowcooker går det lika bra att koka i kastrull under lock i en halvtimme eller tills äpplena är mjuka och mosiga.

Makalös doft i huset. Makalös smak i våra gommar. Kaneläppelmos + lite grädde kvar från såstillverkningen = Gudomligt! Fast jag åt utan grädde också och det var nästan precis lika smaskens. I morgon ska jag göra en omgång till så det blir något att frysa in också! 🙂

Grattis om du har tagit dig så här långt! Då kanske du förstår varför jag idag och varje dag sedan några veckor tillbaka ägnar mig åt tacksamhet varje morgon och varje kväll och dessemellan också. Jag hatar cancer. Jag hatar att cancern lät mig förlora värdefull tid till rädsla och maktlöshet bara genom att hota mig. Nej du, cancer. Dina maffiametoder kan du dra åt pipsvängen med.

Det här är en av de mest inspirerande filmer jag sett, någonsin. Jag såg den tillsammans med delar av min storfamilj i somras och kan säga att till och med de minsta barnen insåg hur mycket det finns att vara tacksam för! Just för den skrämselhicka jag fick för ett tag sedan bestämde jag mig för att ägna november åt lite tacksamhetsmeditation. Vill inte du också testa? Gå hit och anmäl dig! Det är gratis.