Author Archives: monnah

03 aug

Sparbössan fylls på med sommaraktiviteter.

Det är fortfarande sommar. Somliga har börjat jobba igen, andra njuter av att ännu ha många veckor kvar att vila upp sig på. En del har haft semester, men känner sig inte det minsta uppvilade och åter andra har påbörjat nya och spännande uppdrag. Så fort kalendern visar augusti får jag känslan av nystart, men känner också lite andnöd över att tiden går så snabbt. Dagarna fylls mer av annat än rutiner. Den där känslan av att behöva semester efter semestern är något som inte bara jag har upplevt av vad jag har förstått. Här har vi några trevliga nedslag från de senaste dagarna som lagts i sparbössan med sommarminnen.

Vi har städat ut både sommarvistet och stenladan, något som lett till en runda till tippen och minst ett lass till som ska dit. Jag har en plats kvar att städa ut innan sommaren är slut. Det är hjälpsamt att känna momentum, då får jag ofta mer gjort. En av de grejer som inte hamnade på tippen var en helt rostig stekpanna. Sådana har jag räddat förut. Tyvärr tog jag inget före-foto, det förtar lite av vinstkänslan! Den var iallafall så rostig att den gav sken av att vara bortom räddning. Gjutjärn tål rätt hård behandling. Jag diskade bort det värsta med riktigt hett vatten, diskborste och en grytskrubb i metall. När stekpannan började visa svarta områden var det dags för salttricket. Full sprutt på spisen, ett tjockt lager grovsalt och så steker man saltet under viss omrörning i 25 minuter. Pannan blir svartare och svartare, saltet drar till sig gamla avlagringar och rost. Efter full tid hälls saltet av och pannan får svalna helt.

När pannan är sval är det dags att hälla på ett lager rapsolja och sätta den på lägsta värme på spisen i 20 minuter. Efter att oljan har torkats ur är det bara att börja steka! Processen kan behöva upprepas, eller åtminstone smörjningen. Undrar just när denna gamla trotjänare från Huskvarna senast stekte något?

Hårt jobb har blandats med nöje. Häromdagen tog jag dottern, syrran och hennes döttrar på loppisrunda. Vi hittade en del fynd och käkade på Blomlöfs, men annars var det mest bara kul att hänga och titta på roliga grejer.

Några av de roliga grejerna som avverkades var dessa fordon i ”Loppisladan”. Historiens vingslag fladdrade runt öronen och jag funderade en stund över hur vi kommer att transporteras framöver.

Ingen sommar utan regnbåge! Denna dubbling som uppenbarade sig då jag klev ut på verandatrappan sträckte sig över hela horisonten. Jag blir alltid rörd och fascinerad av dessa underbara konstverk.

Andra konstverk i samma klass är blommorna som växer i våra rabatter. Jag är så tacksam att det växer där åtminstone! Eller åtminstone, det är väl orättvist. Själva matodlandet har dock inte varit fullt lika lyckat i år. Nu när vi fått lite mer regn har det iallafall satt fart igen. Denna rosa bukett hittade hem till en fin vän då hon fyllde 50.

Här ståtar samma väns 50-årskris, en underbar liten cavapoo som för en stund fick mig att vilja bli hundägare. Så behaglig och charmig!

Sommaren har varit extremt social. Igår var det dags för uppladdning inför firandet av en 80-åring och en 85-åring i Klackamåla på lördag. Jag tog med mig maken, dottern och svärsonen till min kusins mans nyöppnade restaurang Hiet i Ronneby för att träffa en annan kusin och hennes familj. Snacka om förtrollade smaklökar och många skratt! Den halstrade råbiffen var så god att jag lätt hade kunnat ge mig på en repris idag. Resten av sällskapet var ytterst nöjda med sina val kummel, Spätzle och ryggbiff. Riktigt lyxigt till ett bra pris. Vinpaketet var enligt testaren även det mycket trevligt. Ja, och det var de minnena. Nu rullar vi på med firande av 27 år som mamma (vår förstfödde fyller år om än på avstånd), 13-årskalas och kompislunch. Tack livet för regn, sol, skönhet, gott att äta, fina människor, dammsugare, sparsamma människor och ett intakt minne.

02 aug

Mosterskolan.

Monsterskolan har du kanske hört talas om, men visste du att vi har mosterskolan här i Uttorp? Systerdottern skrevs in för en dag så hon skulle slippa hänka till Ullared. Hon berikade nog sin omgivning mer än hon vann i kunskap, men roligt hade vi alla. Det första som skulle klaras av var sockerärtsskörd. Systerdottern var en hejare på det och hann samla in en stor bunke innan det var dags att fortsätta med annat. Hon fick hjälpa till med storhandling och fortsatte sedan äventyren på gården.

Äventyren bestod bl.a. av att ”läsa sommarlovsbok i solig veranda i sällskap av choklad”. Själv förberedde jag inför svärföräldrarnas fikabesök, men vi hann avhandla många viktiga ämnen under tiden då jag stökade omkring i köket precis bredvid.

Storkusinen var betydligt mer spännande än moster, särskilt då hon fixade en fantastisk flätfrisyr på lillan. Den unga damen undrade om jag kunde lära henne fläta, så då gjorde jag det. Vet du hur svårt det är att pedagogiskt förklara något som helt sitter i fingrarna? Jag fick ta ner hastigheten och betrakta mitt eget hantverk med extra noggrannhet och till slut satt både min förklaring och lillans förståelse. Efter det blev det många flätor på de långhåriga personerna i huset.

Till lunch fick vi njuta den bästa tomatsoppan jag ätit i mitt liv. Dottern tog hjälp av lilltjejen för att trolla fram magiska smaker och hon (den senare) förklarade att detta nog var det godaste hon ätit den dagen. Dessutom mycket godare än soppa man köper!

Nästa moster gjorde oss sällskap på eftermiddagen för att hjälpa den unga eleven att sy om ett par ärvda hängselbyxor. De blev helt perfekta! Jag kan varmt rekommendera att göra barn delaktiga i vardagliga göromål. Det blir ofta lite tokigt, oproportionerligt eller stökigt där i början, men ju tidigare de får vara med, desto mer övning kan de få innan det blir skarpt läge och desto tidigare kan de bemästra uppgiften. Hur ställer du dig till ”barnarbete”? Nu menar jag inte att skicka barn till fabriker, utan att förvänta sig att barnen hjälper till med göromålen hemma?

01 aug

Har du allvarliga svårigheter att uträtta dagliga uppgifter?

(Bild från Kvartals Cortado.)

13 % av USA:s vuxna befolkning har allvarliga problem med att klara av vardagliga uppgifter. Denna siffra är den högst rapporterade någonsin. Jag försöker läsa på, men blir inte klok på exakt vad det är som är så svårt att hantera och varför. 13 av hundra är det i alla fall som anser att de har allvarliga svårigheter att klara av det de behöver göra i vardagen. För mig låter det som galet många.

Svärsonens bror var ungdomsledare på ett läger för ett tag sedan och upplevde att väldigt många av tonåringarna hade olika typer av problematik som påverkade dem socialt eller gjorde att de behövde särskild hjälp. Han tyckte det var förvånande och lyfte det med någon som jobbar med specialundervisning. Denne hävdade att ungdomar inte har fler problem idag än förut, utan att ungdomsledaren såg något som inte fanns där.

Med flera i närheten som antingen jobbar med barn och ungdomar eller i psykiatrin är jag dock benägen att hålla med svärsonens bror. Nu bor vi inte i USA utan i Sverige, men jag tror att en liknande undersökning här hade gett samma svar som bilden ovan. Frågan är naturligtvis hur man definierar ”allvarliga problem att klara vardagliga uppgifter”. Vilka är problemen och varför har man dem? Fysiska begränsningar? Ångest? Depression? Organisationsproblematik? Neuropsykiatrisk problematik? PTSD? Koncentrationssvårigheter? Tidsoptimism? Har vi som föräldrar och samhälle blivit mer beskyddande och curlande, så till den grad att folk inte lär sig att klara vuxna åtaganden?

Häromdagen hade jag chansen att berätta om Elsa som kom till denna gård för att jobba då hon var tolv år gammal. Hon ansågs vara vuxen nog att utföra ansvarsfulla uppgifter och utförde lönearbete. Vilken tolvåring skulle kunna ta vuxenansvar idag utan att det skulle bli skandal? Det är knappt att 16-åringar får jobba. 12-åringar som utför allvarliga brott får inte ta ansvar för det och ingen verkar veta hur de ska hanteras heller. Hade personer med antisociala beteenden självinsikt nog att rapportera detta i ovanstående undersökning? Jag känner att citatet väckte många frågor. Jag får väl fortsätta fundera och lära mig mer om ämnet ifråga.

31 jul

Kusin vitamin och ljung som blommar.

Det här fotot på min syster och kusin gör mig så glad. Min mamma var tvilling. Hon låg på BB samtidigt som sin tvillingsyster i mars 1980 och deras döttrar föddes med en dags mellanrum. Jag tror tjejerna höll varandra i handen på ingång till jordelivet! De blev kanske kusiner, men också bästa vänner. Jag blir alltid lika glad över att se dem tillsammans och tänker på hur de drömde om sina kommande vuxenliv. Tänk så bra de fått det, med all säkerhet mycket bättre än de drömscenarier de fantiserade ihop som småtjejer. Det var så mysigt att ha dem här med sina familjer för lite korvgrillning.

När gästerna givit sig av för förberedelser inför vidare semesteräventyr tog vi som var kvar här hemma en tur runt naturreservatet. Ljungen har precis börjat blomma, så det var mer än lovligt vackert.

Jag blev så förtjust i kortet jag tog på dottern och svärsonen vid ljungen i närheten av brorsans hus. Det känns väldigt ”Orem” och eftersom jag har haft lite Amerikalängtan passade det utmärkt som tröst.

29 jul

Växthusdrömmar.

Tänk att vi faktiskt har ett växthus! Det blev klart lite senare än tänkt, men det växer för fullt där inne och jag ser fram emot att nästa år få testa nya tekniker för att vinna lite tid och kraft.

Syrran tyckte inte vi skulle slänga Elsa och Antons bord, så nu står det här med mammas novemberkaktus. (Det är hon som har rengjort det så noggrant.)

Vi får kanske ställa ut deras finglas som vi hittade i sommarvistet då vi städade ut häromdagen. När har dessa flyttat in i hushållet? Var de en gåva, eller har de köpt dem själva vid något glasbruksbesök?

26 jul

All kärlek i världen i en liten människa.

Äntligen har jag fått träffa världens just nu finaste lilla varelse! Min lilla systerdotter är helt perfekt. På väg hem från Danmark fick vi chans att hålla henne, gosa med henne, hålla henne i handen, se henne äta och helt enkelt bara vara perfekt. Hennes föräldrar är stolta och tacksamma och vackra och duktiga och coola. Det här blir bra. Välkommen lilla älskling! Vi är många som finns här för dig.

25 jul

Hundested.

Underbar dag i vacker miljö. Lite regn stoppade inte oss från att få det bra. Jag kan varmt rekommendera denna pärla på nordvästra Själland, inte minst för alla loppisarnas skull. Naturligtvis tar jag nu med mig lite danskt skräp hem. Skam vore det annars.

Bästa bonusen för dagen var att lära sig om Knud Rasmussen som jag inte ens visste existerade. Annars har jag glömt det. Hur som helst fascineras jag av upptäcktsresande, särskilt med tanke på att jag själv är så mycket ”både hängslen och livrem”.