Tag Archives: biodling

21 aug

Maus lilla söta.

Det finns en dag som kräver lite mer då man är gift med någon som har bikupor, nämligen den dag det är dags att slunga honung. Maken och min syrra har fyra bisamhällen ihop och igår hade den dagen kommit! Honungen var inte helt täckt, men maken vill inte vintra in bina för sent. Är inte honungen täckt kan det vara läge att stoppa honungsburkarna i frysen så att de håller p.g.a. lite för högt vatteninnehåll som ger sämre hållbarhet. Annars håller honung precis hur länge som helst. Jag har för mig att det hittats fullgod honung i pyramiderna i Egypten t.ex.

Detta foto tog jag genom fönstret, därav ränderna. Detta samhälle är minst sagt lite ilskt av sig och när bina blir av med sin honung kan de bli som målsökande projektiler och inte ge sig förrän de stuckit någon som de anser vara ansvarig för stölden. Stängda fönster och dörrar är alltså att föredra.

Jag hade förberett köket genom att lägga vaxduk, tidningar och handdukar på bord och golv. Utvinning av honung är en synnerligen kladdig historia även om man är noggrann och aktsam om de dyrbara dropparna. Här har du en bild på den elektriska slungaren, en mycket hjälpsam apparat. Ramarna som avtäckts sitt täckande vaxlager ställs så att de är så välbalanserade som möjligt rent viktmässigt. Sedan snurras helt enkelt honungen ut!

Här ser du syrran avtäcka en ram och det söta och klibbiga guldet där under. Detta var precis i början av processen och alla var fortfarande pigga.

Det snurrades först på låg hastighet och sedan på högre och högre. Honungen var seeeg och ganska snart insåg de båda biodlarna att det låg ljunghonung i de flesta av ramarna. Ljunghonungen är känd för att vara mycket svår att utvinna. Den är mer aromatisk, extra smakrik och är mörkare än den guldiga sommarhonungen. Det har forskats på just ljunghonung då den har antibakteriella egenskaper liknande den svindyra manukahonungen som ofta förfalskas och dessutom fraktas runt halva jorden. Coolt att kunna samarbeta med de hårt arbetande smådjuren för att få tillgång till något så fantastiskt. Köp alltså hellre lokalproducerat ljunghonung än manukahonung.

Systersonen var med för att skolas in i det ädla hantverket. Det ligger så mycket kunskap bakom en honungsburk som de flesta inte har någon aning om. Även om jag inte direkt är ansvarig har jag lärt mig jättemycket om bin och honung under de år som gått sedan maken och syrran skrev upp sig på biodlarkurs för ett gäng år sedan. Ämnet är synnerligen fascinerande och det finns flera spännande böcker skrivna i ämnet.

Vi testade lite olika namn på årets honung. Den första burken fick heta Uttorpshonung, men vi kom på att det inte funkade då hälften av ramarna hade hämtats från Tjurkö. Efter test av ljunghonung (som delvis är rätt, nästan alla ramar innehöll just detta) landade vi till slut i Skärgårdshonung. Annars röstade jag för ”Maus lilla söta”, en ordlek med syrrans och makens namn och en känd politisk skrift. Våra vänner som upplåtit sin trädgård på Tjurkö till ett av bisamhällena fick naturligtvis en burk Tjurköhonung. Till slut landade skörden i trettio-talet burkar (även om några var av det mindre slaget), den bästa hittills på under dessa år. Inte i närheten av vad många andra håvar in, men vi bor på ett ställe som väl inte bjuder på så mycket blomster. Nästa år finns planer på att sätta ett samhälle i närheten av ett rapsfält för att få chans på en ljus och lättslungad honung. Jag hade även gärna sett lindhonung i burkarna. Vi får se hur det blir!

03 aug

Dags för drönarslakt.

Naturens under är ibland osedvanligt grymma. Just nu handlar det om att drönarna (männen som vill ligga, dricka öl och pillar sig i naveln) åker ut från bikuporna då arbetsbina (de förutseende honorna som är ensamma besittare av giftgaddar och som dessutom står som beskyddare av samhällets tillgångar inför den långa vintern, det enda jobb drönarna har är nämligen att befrukta drottningen). Arbetsbina puttar, stoppar och sticker, döden är oundviklig och detta av en anledning större än vi människor kan överblicka.

Ibland tänker jag att vi många gånger i vår ”upplysta” tid jobbar hårt mot naturen då vi inte accepterar att saker och ting är som de är. Nej, nope, nonono. Andra, oupplysta, kanske får acceptera, men de upplysta står över naturen. Problemet är att de förändringar som genomförs inte sällan för med sig konsekvenser som sedan rullar iväg nerför backen och växer sig större och större medan de drar med sig ytterligare konsekvenser som inte hade kunnat förutspås. Eller som man i sin iver att förändra har blundat för.

Edit: Jag vet att det är getingar på bilden… 🐝

08 jul

Bifascination.

När systerdottern var här för några dagar sedan visade hon stort intresse för bina och maken frågade om hon ville komma hit och hjälpa till med veckoskötseln. Det tyckte hon lät jätteroligt och igår var det dags. Bina är min systers och makens projekt ihop. När båda jobbar samtidigt brukar maken ha den roligaste utstyrseln och jag kommer alltid att tänka på fågelskrämman i Trollkarlen från Oz. Den funkar i alla fall och det är det viktigaste.

Systerdottern är synnerligen snabbtänkt och hängde snart på vad som skulle göras. Hon puffade rök som ett proffs och rörde sig försiktigt, men utan att verka rädd. Det kan annars vara överväldigande att se så många bin på en gång. Ibland blir de ettriga (röken är tänkt att dämpa dem lite) och även om man är helkroppsskyddad kan allt surrande verka hotfullt.

Allt gick bra och efteråt kom utlåtandet. Den unga kvinnan berättade att hon garanterat kommer att göra allt för att bli biodlare när hon kommit så långt att hon bor i ett eget hus. Jag förstår henne! När man börjar sätta sig in i binas förtrollande värld är det lätt att bli förundrad. Det är så mycket som är fascinerande med bin. Deras samhällsstruktur. Deras precision. Deras livscykel. Honungens egenskaper. Jag är mycket tacksam över att få vara så nära de här små gynningarna. Det har varit ett tufft år här i vårt hörn av Sverige, på andra håll översvämmas kuporna av honung med rekordskördar. Båda samhällena verkar i alla fall må bra och det är viktigare än rikliga honungsskördar. Det kommer nog! Under tiden ska jag lära mig mer om honungens magiska egenskaper. Kanske vill du göra detsamma? Varsågod!

17 jun

En runda i trädgården.

Jag har inte gått på semester än, men det känns så ändå. Jag älskar verkligen mitt jobb och är så tacksam över att jag kan få vara delaktig i spännande processer och att hjälpa till att skapa något slags ordning i trassliga tankar och upplevelser. I terapin får jag vara uppmärksam på var det behöver läggas arbete och samma sak gäller i trädgården. Jag går flera rundor där varje dag för att njuta, men också för att föregå naturen som liksom gör vad den gör. Vi fick yttepytte med regn och genast var mördarsniglarna framme. Jag vet att de funnits där innan också, men det har varit väldigt lugnt i år. Nu regnar det förhoppningsvis idag också, något som är hett efterlängtat efter denna torra vår. Det är bara att ladda och vara glad över vattnet som kommer och oroa sig mindre över eventuella problem.

Morgonens första trädgårdspromenad surrade. Så mycket humlor vi plötsligt har! Jag njuter, men undrar varför bina inte är här. Sovmorgon? Står man vid ettårsrabatten är ljudet av flygfän verkligen intensivt. Häcken har börjat blomma och detta innebär stor glädje här hemma.

Klematisen i äppelträdet verkar ha tagit sig bra efter en försiktig start. Jag var rädd att den skulle dö, men har varit noggrann med att vattna ordentligt och täcka de känsliga rötterna med gräsklipp. Antalet blommor är minst dubbelt så stort jämfört med förra året då denna skönhet var ny. Nu vet jag att jag skulle ha skurit ner den direkt vid plantering, men nu blev det inte så. Vi får se om det gör skillnad för EKO-hallens klemmisar som verkar gilla sina placeringar alla fyra.

Här kommer en liten bild på den enormt torra gräsmattan och krassetornet. Det har börjat hända lite grejer, även om det inte direkt slingras något än. Prästkragarna som växer i innercirkeln har motvilligt accepterat att de fått flytta hit och har faktiskt börjat ta lite mer plats. Krassebladen gillas av något som knaprar i sig dem, men som aldrig finns i närheten när jag kommer. Jaja, nu är det så.

Halte Hugin är fortsatt väldigt sällskaplig och kommer ofta när vi pysslar i trädgården. Hon är så mysigt sällskap och jag som aldrig direkt gillat kråkfåglar inser som så många gånger förut att det är viktigt att vara öppen för att saker och ting kanske inte är precis som man tror att de är. Ladusvalorna är underbara och det har varit så roligt att följa blåmesarna som flugit in och ut ur fågelboet i tallen, men det är Halte Hugin som gett absolut störst glädje i fågelväg den här våren.

Vattnandet är konstgjord andning, men nog växer det lite i lådorna i trädgårdslandet. Täck med gräsklipp har varit extra behjälpligt i år, både för att hjälpa till att hålla fukten i marken, men också för att ge näring. Lök brukar växa bra här, men nog tycker jag att den är oväntat fin efter de förutsättningar som givits. Spenat har inte alls gått och persiljan är ett skämt. Sockerärter som är så lätt i vanliga fall fick jag sätta om igår. Hoppas på denna andra omgång, för den första är inte mycket att hojta över. De få som kommit upp är kanske en decimeter höga. Vanligtvis skulle vi ha bundit upp dem vid det här laget. Dillen är däremot fin och än så länge hänger potatisen med. Vi får väl se om det vuxit något under jord lite längre fram.

Den nya klätterrosen Mamma Mia verkar gilla sin placering vid rosportalen. Hon visar inte sina klättrande egenskaper än, men blommorna är fantastiska och visar god potential. Prinsessan Marie har mängder av små knoppar, men det lär dröja innan vi får njuta av dem.

Godast i trädgården är alltid jordgubbarna. De är lite sena, men håller sig sniglarna borta så kan vi nog få några liter.

Sen är det luktärterna. Första för året har slagit ut och jag är så glad över att det finns huuur mycket knoppar som helst! Det blir nog luktärtsbuketter i år också. Just denna luktar nästan ingenting. Det gör däremot den vackra och väldoftande kirskålen. God i mat, vacker som snittblomma och trots det människors trädgårdsfasa. Inte vill man ha den i sina rabatter, men växer den på annat håll i trädgården tycker jag inte man behöver vara så trilsk. Åkerfräken är till exempel en långt värre anfallare. Å andra sidan kan man göra fenomenal gödning av den. Om man orkar och hinner, vill säga. Med det vill jag önska dig en fin helg.

07 jul

Söta skatter.

Min syster och maken är det otippade biodlarparet här på gården. De båda gick en biodlarkurs tillsammans för några år sedan och har sedan dess kämpat för att få till mer än två samhällen. Det har inte varit helt lätt! Förra året stod de med två kupor utan drottning och efter vinterns mödor fanns bara ett levande samhälle kvar. Efter en enorm upphämtning och hårt arbete har de nu tre samhällen på gång. De har gjort två avläggare och hoppas nu att uppdelningen inte orsakat allt för mycket försvagning av grundsamhället. Det är så spännande att se hur bina sköter förlusten av en drottning och hur de tillverkar sin underbara honung!

Igår var det äntligen dags att utvinna honung för första gången sedan 2019! Jag har bara ”traumatiska” minnen från den utvinningsdagen, av olika anledningar, så det var skönt att få revansch igår.

Jag hade förberett köket med utlagda tidningar och brickor som skulle hjälpa mot kladdet som genomsyrade den första riktiga slungningen. Det var lätt att konstatera att alla tre lärt sig av förra gångens olika missöden, så den här gången gick det riktigt smidigt. Det är alltid roligare då allt rullar på.

En av lärdomarna från förra gången var att börja slunga långsamt så att vaxkakorna skulle hålla ihop. Det funkade precis enligt plan, så nu kan biodlarna helt enkelt återvinna ramarna med färdiga, välbyggda ramar. Kanske hinner bina då producera honung till en utvinning till innan årets säsong är slut.

Denna otroliga skatt! Jag älskar nyansen på den bärnstensfärgade honungen. Finns det något vackrare?