Det finns en dag som kräver lite mer då man är gift med någon som har bikupor, nämligen den dag det är dags att slunga honung. Maken och min syrra har fyra bisamhällen ihop och igår hade den dagen kommit! Honungen var inte helt täckt, men maken vill inte vintra in bina för sent. Är inte honungen täckt kan det vara läge att stoppa honungsburkarna i frysen så att de håller p.g.a. lite för högt vatteninnehåll som ger sämre hållbarhet. Annars håller honung precis hur länge som helst. Jag har för mig att det hittats fullgod honung i pyramiderna i Egypten t.ex.

Detta foto tog jag genom fönstret, därav ränderna. Detta samhälle är minst sagt lite ilskt av sig och när bina blir av med sin honung kan de bli som målsökande projektiler och inte ge sig förrän de stuckit någon som de anser vara ansvarig för stölden. Stängda fönster och dörrar är alltså att föredra.

Jag hade förberett köket genom att lägga vaxduk, tidningar och handdukar på bord och golv. Utvinning av honung är en synnerligen kladdig historia även om man är noggrann och aktsam om de dyrbara dropparna. Här har du en bild på den elektriska slungaren, en mycket hjälpsam apparat. Ramarna som avtäckts sitt täckande vaxlager ställs så att de är så välbalanserade som möjligt rent viktmässigt. Sedan snurras helt enkelt honungen ut!

Här ser du syrran avtäcka en ram och det söta och klibbiga guldet där under. Detta var precis i början av processen och alla var fortfarande pigga.

Det snurrades först på låg hastighet och sedan på högre och högre. Honungen var seeeg och ganska snart insåg de båda biodlarna att det låg ljunghonung i de flesta av ramarna. Ljunghonungen är känd för att vara mycket svår att utvinna. Den är mer aromatisk, extra smakrik och är mörkare än den guldiga sommarhonungen. Det har forskats på just ljunghonung då den har antibakteriella egenskaper liknande den svindyra manukahonungen som ofta förfalskas och dessutom fraktas runt halva jorden. Coolt att kunna samarbeta med de hårt arbetande smådjuren för att få tillgång till något så fantastiskt. Köp alltså hellre lokalproducerat ljunghonung än manukahonung.

Systersonen var med för att skolas in i det ädla hantverket. Det ligger så mycket kunskap bakom en honungsburk som de flesta inte har någon aning om. Även om jag inte direkt är ansvarig har jag lärt mig jättemycket om bin och honung under de år som gått sedan maken och syrran skrev upp sig på biodlarkurs för ett gäng år sedan. Ämnet är synnerligen fascinerande och det finns flera spännande böcker skrivna i ämnet.

Vi testade lite olika namn på årets honung. Den första burken fick heta Uttorpshonung, men vi kom på att det inte funkade då hälften av ramarna hade hämtats från Tjurkö. Efter test av ljunghonung (som delvis är rätt, nästan alla ramar innehöll just detta) landade vi till slut i Skärgårdshonung. Annars röstade jag för ”Maus lilla söta”, en ordlek med syrrans och makens namn och en känd politisk skrift. Våra vänner som upplåtit sin trädgård på Tjurkö till ett av bisamhällena fick naturligtvis en burk Tjurköhonung. Till slut landade skörden i trettio-talet burkar (även om några var av det mindre slaget), den bästa hittills på under dessa år. Inte i närheten av vad många andra håvar in, men vi bor på ett ställe som väl inte bjuder på så mycket blomster. Nästa år finns planer på att sätta ett samhälle i närheten av ett rapsfält för att få chans på en ljus och lättslungad honung. Jag hade även gärna sett lindhonung i burkarna. Vi får se hur det blir!