Igår städade jag ur min skräplåda i sovrummet. Du vet, den med rökelsepinnar som sällan används, gamla mynt med något slags affektionsvärde, en påse med en massa kablar och kontakter som kanske eventuellt och möjligtvis kan komma till nytta någon dag, minst tjugo plastkort av olika slag, tre par glasögon som inte längre hjälper mig och en hel hög söndriga grejer som borde lagas. Jag hällde ut allt på sängen (dåligt drag, men det gick sedan lätt att rista av täcket utomhus) och tog tag i den här röran. Målet var att allt ”så småningom” skulle åtgärdas där och då. Hu, det gjorde nästan ont i magen. Att skjuta upp är en paradgren för mig. Någon sa att de aldrig hade kunnat tro det om mig, men detta är något som jag ganska framgångsrikt ändå får jobba hårt med på olika vis. Min pliktkänsla vinner över uppskjutaren, så för det mesta är det inget stort problem. Att lägga ner grejer och tänka ”sen” för sådant som inte är viktigt är dock en väldigt improduktiv taktik och leder bara till proppfulla lådor.

Sagt och gjort. Fram med soppåse och inga pardon! När jag var färdig gick det lätt att sätta in lådan och mer än hälften av grejerna var utrensade. Allt som jag hade tänkt laga slängdes faktiskt. Inte för att jag var lat, utan för att jag insåg att dessa grejer inte var viktiga. Kvar låg på sängen fem Accesskort från SL, använda senast för en himla massa år sedan. Fanns det möjligtvis kvar pengar på något av dem? Efter att ha gått in på SL:s hemsida fick jag instruktioner att ta kontakt med kundservice, så då gjorde jag det. En halvtimme senare hade jag 162,50 kr på väg in på bankkontot. Kanske inte så mycket pengar, men definitivt värt den där halvtimmen tänker jag. Min syrra sa att jag borde ha ett ”leta upp pengar på oväntade ställen”-segment här i bloggen. Kanske det? Som Lyxfällan där de fixar loppis fast deltagarna har 100 000-tals kronor i skulder. Inga ören är för små eller meningslösa. Jag behöver inte ens låtsas för att inse att det är på det viset. Dock är jag rätt snäll av mig, så många gånger skänker jag saker som hade kunnat säljas. Vi får se var jag landar! Lite roligt är det onekligen att hitta oväntade pengar.