28 dec

Ett Litet Ord 2020 – DISCIPLIN

Det är den tiden på året igen, den då människor har ont i magen av för mycket julgodis och många gånger en spirande lust att göra saker och ting bättre. Den här gången ska vi lyckas. När det magiska klockslaget klämtat och vi förvirrat börjar skriva under med fel årtal på viktiga papper, då ska vi sluta röka, bli smala, gå till gymmet, göra fler roliga grejer med barnen, sluta stressa, prioritera en ny hobby, dricka mindre alkohol eller kanske äntligen slutföra något segt projekt.

Jag älskar alla chanser till nystart. Nyår är toppen och ännu bättre är det när ”höstterminen” drar igång efter sommarlovet. För det mesta har måndag varit en härlig dag, inte ångestladdad som för så många andra. För tolfte gången går jag in i ett nytt år med ett ord som jag önskar ska leda mig i rätt riktning, ett ord som ska bli min kompanjon under året. Vissa ord jag har haft har kommit att genomsyra nästan allt jag gjort, andra skulle jag knappt komma ihåg om jag inte hade dem nedskrivna.

Jag hittade Ali Edwards projekt ”One Little Word” 2006 då hon drog igång det första gången. Ali var en kändis i ”scrapbookingbranschen” och jag älskade hennes rena stil utan en massa lullull, men med desto mera text till bilderna. Det var precis så jag gillade att dokumentera. Jag fattar inte att jag hann göra alla dessa fotoalbum, men jag är jätteglad över att de finns, att våra barns barndom är dokumenterad i ord och bild. Minnet är gott men kort och det visar sig att de flesta inte alls kommer ihåg allt det där de tror ska finnas kvar i huvudet för evigt. Hur som helst, Alis projekt var spännande, men jag själv valde inte mitt första ord förrän 2009 och jag tror inte det var förrän 2012 som jag verkligen hade fått in rutinerna för hur jag ville hantera detta projekt.

Nu går vi in i ett nytt decennium. Det känns ändå lite stort. För mig som föddes 1970 innebär alltid ett nytt decennium en jämn födelsedag. Det är behändigt då jag efter en viss ålder på riktigt började glömma hur gammal jag faktiskt är. Det har hänt både en och två gånger att jag behövt fundera på vilket år vi befunnit oss i, haha. För mig kommer 2020 bjuda på disciplin om det blir som jag har tänkt. Jag tänkte inte på att det finns flera betydelser av ordet och detta innebär att jag kanske får en oväntad bieffekt av att välja just det här ordet. Det kanske blir så att jag intresserar mig för de andra betydelserna också (vetenskapsgren och sportgren) och därmed utvidgar min intressesfär. Bara tanken på det är spännande, men jag kommer som sagt att börja fokusera på att ”upprätta ordning och följa regler”. För en gammal perfektionist som jobbat hårt för att släppa taget blir det intressant hur jag ska angripa ordet rent praktiskt. ”Ett Litet Ord” har funkat så bra för mig eftersom det har vidgat mina vyer och fått mitt inre att expandera. Jag har inte känt mig tvingad eller låst till något och målet är att det ska funka precis likadant i år.

I vanliga fall gillar jag inte att blanda engelska och svenska, men här tycker jag att det är på sin plats. ”Feelin’ myself” betyder att vara riktigt nöjd med sig själv och det är det som jag hoppas årets ord ska leda mig till.

disciplin

  1. upprätthållande av ordning; följande av regler. 2013Liseberg: ”Det här har vi inte väntat oss” (GöteborgsPosten): I dag är disciplinen stenhård i branschen och man kan glömma rock’n’roll-livet. 
  2. vetenskapsgren
  3. sportgren

Substantiv

Böjningar av disciplin SingularPlural
utrumObestämdBestämdObestämdBestämd
Nominativdisciplindisciplinendisciplinerdisciplinerna
Genitivdisciplinsdisciplinensdisciplinersdisciplinernas

Översättningar

följande av ordning och regler

vetenskapsgren

sportgren

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin

22 dec

Bokslut.

Nu är det dags att slutföra bygget jag inledde den första januari för närmare ett år sedan. Jag har spikat och sågat och tätat och murat och det jag har framför mig nu är en Monica som inte är i närheten av något fuskbygge. Aktiviteten låg nere under flera månader pga hälsoproblem, men det gick bra att fortsätta bygga när hjärnan och kroppen hade hunnit ifatt.

Det gäller att bygga en stark och hållbar stomme som orkar stå pall när allt runt omkring en eroderar. Grundarbetet är A och O. Allt det ytliga känns kanske bra för stunden, men det är så många människor som inte klarar trycket när livets baksidor slår till. För det behövs ett gediget grundarbete, ett skelett som inte lider av benskörhet, en stomme av ett hårt och hållbart material som står fast förankrad i en stabil grund.

Jag har upplevt så mycket fint det här året, sådant som jag är tacksam och glad över. Jag har också varit och grävt i tjära, något som inte var fullt lika roligt. Nu står jag i alla fall här och ser med tillförsikt fram emot det nya decenniet.

2020 kommer jag att möta med disciplin, vilket alltså blir mitt nya årsord. En av mina systrar tyckte att det lät lite hårt, men detta ord landade i samma stund som det kom till mitt medvetande. Jag ser fram emot att se vart det för mig.

Fifty and fit verkar vara poppis, men ingenting för mig. Jag har goda träningsrutiner och kommer att fortsätta med dem. Det märks allt oftare att kroppen inte riktigt är vad den varit. Jag har bl a ischiasvärk som kommer och går, något som jag kan hantera genom övningar som min svåger fysioterapeuten gett mig. Att resa mig efter att ha suttit stilla under lång tid är också spännande – det stånkas och stönas en del, det kan inte förnekas. Kanske är det dags att börja äta nyponextrakt? En bekant till mig som är sjuksköterska sa en gång att kroppen utvecklas tills man når 25 års ålder, sedan går det bara utför. Allt funkar rätt bra tills man är 40, men då börjar man känna av förfallet. Efter 65 är det kört. Då blir allt bara sämre. Tja, den här typen av fakta kan man göra vad man vill med. Jag skulle kunna sätta mig i ett hörn och tjura, men det är inte direkt min stil. Nä, jag lyssnar istället på den undersökning som hävdar att en kvinnas bästa ålder är 54, något som gör att jag har många år på mig att se fram emot att få vara på toppen av utsiktstornet! (Männen når tydligen sin peak vid 27, stackarna.)

Jag funderar fortfarande på hur jag ska ta mig an min disciplin, men nog låter det som att det är ett ord som bör behandlas med största respekt? Jag tror att det lutar åt en välorganiserad lista som kan hjälpa mig ha full koll på livet. Jag har också en del redskap som ligger och väntar i en hög, men jag kommer tillbaka till dem.

Nu ska jag gå och lägga mig. Arbetsrummet är nästan färdigstädat. Imorgon kväll kommer ”de stora barnen” hem från Stockholm och vi ser så mycket fram emot att få ha dem här i några dagar/veckor. Hurra!

Hoppas att du får en fin julvecka.

03 apr

Ja, må du leva många lyckliga år.

”’Till och med du Lina är ett riktigt underverk’, försäkrade prosten, och han frågade Lina om hon hade besinnat det och om hon inte tyckte det var märkvärdigt att Gud hade skapat henne. Det tyckte Lina sa hon, men sedan tänkte hon efter. ’Ja, det förstås, själva mej var väl inte så märkvärdigt å göra. Men alla di där krumelurerna som jag har i örona, di tycker jag det skulle vara marigt å få ihop!’” Astrid Lindgren

Människokroppen är galet komplicerad. Jag har läst så mycket om olika teorier gällande dieter, vetenskapliga upptäckter och kroppens egenheter att jag inte längre vet vad som är upp eller ner. Vi går här på jorden och gör det vi gör beroende på vem vi är och var vi lever. För vissa finns det varken tid eller utrymme att fundera så mycket mer på något annat än hur man ska överleva dagen, medan andra inte kan sluta grunna på alla tankar som susar fram där i hjärnan. Själv tänker jag mycket på hur jag kan ta hand om mig så att inte mina dagar slutar tidigare än nödvändigt. Jag hade svår skrämselhicka förra året och jag önskar inte hamna i samma situation igen.

Häromdagen såg jag dokumentären Heal på Netflix. Det var många olika slags människor som fick komma till tals, men jag fastnade mest för forskaren som har studerat dödssjuka människor som har kommit tillbaka till livet, som har överlevt mot alla odds. Följande nio punkter hade de gemensamt, så hon rekommenderade detta för att åtminstone ha en chans om man skulle hamna i samma situation:

  • ändra din diet radikalt
  • ta kontroll över din hälsa
  • följ din intuition
  • använd örter och tillskott
  • släpp loss undertryckta känslor
  • öka positiva känslor
  • omfamna socialt stöd
  • fördjupa din andlighet
  • ha en stark orsak till att leva
20 jan

En vintersaga.

Nu är julen verkligen slut. Lådorna med alla dess jordiska attiraljer har burits ut i stenkällaren och bara några stjärnor hänger uppe för ljusets skull. De kommer också att plockas ner nu i helgen, men egentligen älskar jag det ljus de ger under den mörkaste tiden på året.

Som tur är har vi nu haft ett par dagar då vi sett blå himmel efter flera veckor i grådask. Det ligger bara några centimeter snö på marken, men den reflekterar ljuset så vackert att det känns ända längst inne i själen!

Ibland undrar jag hur naturen kan vara så vacker som den är utan att ”folk” tar sig tid att stanna upp i sin vardagsstress. Jag tror folkhälsan skulle förbättras dramatiskt med daglig naturmeditation för alla. Själv är jag tacksam över att jag gett mig själv chansen att bygga bättre vanor så här i början av året. Jag känner att förutsättningarna har förbättrats på flera fronter!

01 jan

Drömmar och förhoppningar.

Det är något magiskt med nystart, åtminstone innan nystarten har skett. Ny termin. Januari. Måndag. Nu. Det magiska ligger i förväntningarna, förhoppningarna, det som ännu inte har hänt, drömmarna, målbilderna… Idag är det den första januari, den dag på året då en väldigt stor andel vuxna svenskar vaknar med tankar på att genomföra stora och små förändringar. En dag, två dagar, tre dagar eller kanske till och med tre veckor går bra, men sedan börjar det kännas jobbigt. Ambitionsglöden falnar, målet bleknar, resultaten är inte lika dramatiska som önskat eller förväntat. Entusiasmen vänds till besvikelse, nya vanor faller tillbaka i ovanor.

Med Ett Litet Ord slipper jag känslan av att bli besviken på mig själv. Ett år är en lång tid att gräva ner sig i en ”känsla”. Nu ska jag alltså BYGGA. Jag börjar med att bygga grunden till den styrka jag känner att jag dels förlorat, men inte heller haft. I januari kommer jag därför att ta bort en del tidsdistraktioner, som Instagram till exempel. Det blir en mental förberedelse för det som jag hoppas ska kunna hända senare under 2019. Jag ska samtidigt jobba heltid på ett jobb med helt nya förutsättningar och uppgifter än jag haft förut, så jag tror jag gör bäst i att vara lite försiktig med andra stora förändringar.

Jag hoppas att du möter det nya året med tillförsikt och hopp om något som är ljusare och bättre för just dig. Peace.

Ps: Kakorna bakade vår äldsta dotter och hon och hennes kusin dekorerade dem så vackert! Goda mästerverk med amerikanska vibbar.

30 dec

Ett Litet Ord 2019 – BYGGA

Den senaste månaden har jag ägnat åt att sammanfatta mitt år. Jag har landat i att NU inte blivit mitt favoritledord, men att det i högsta grad fyllt sitt syfte. Jag kände tidigt att mitt nästa ord måste vara mer kraftfullt och kunna föra mig framåt. Därför hade jag nästan bestämt mig för att använda just framåt trots att jag tyckte det kändes lite för flummigt. Idag kom så det riktiga ordet till mig. 2019 ska jag BYGGA.

Här kan du läsa om BYGGA för att se lite var jag hämtat inspirationen då jag försökt sammanfatta det här året för mig själv samtidigt som jag planerat för 2019.

Synonymer till BYGGA:

  1. uppföra, anlägga, konstruera, förfärdiga, timra, montera, snickra, mura; dana, skapa, utveckla
  2. stödja sig, grundas, ha som grund
  3. bygga om modernisera, renovera, upprusta; bygga ut utvidga, utöka

Jag planerar inte att bli kompanjon till min husbyggande brorsa. Bara så du vet. Jag tänker inte heller bygga någon båt, men eftersom jag inte hittat något bra ledmotiv får du njuta av Björn Skifs gamla goding som jag tror vi sjöng med Gunilla Ekholm på varenda musiklektion i sexan…

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga

17 aug

Här och nu.

Se på din värld,
allt som finns runt omkring dig.
Se på din värld,
förundras varje dag.
Se på din värld,
lyssna på skratt och sånger.
Se på allt underbart som världen har.

Text: Rolf Gravé

Det är verkligen läkande att ha den här texten som ledord. NU förlorar sitt stressmoment och låter mig landa där jag befinner mig, allt utan att nödvändigtvis vara på väg någon annanstans. Så tacksam jag är över att klara av detta! ”Bättre och bättre dag för dag.”

01 jun

Att låta saker ta sin tid.

Det finns så mycket att fylla sina dagar med att många lever sina liv med maxat stresspåslag. FOMO, ”fear of missing out”, förstör livet både för barn, ungdomar och vuxna, och hur insiktsfulla vi än är kan det vara svårt att stoppa de rusande tankarna.

Idag är jag på väg till Göteborg med äldsta dotterns flyttlass. Maken briljerade med sina tetriskonster igår kväll, så jag behövde bara putta in ett bord och min packning efter det sedvanliga gullandet med blommor och grönsaker. (Hur ska det gå där hemma? Klarar sig mina bebisar utan mig i tre dagar?!) Jag kör i lugnt mak och just nu sitter jag och njuter av blåbär, choklad och en ljummen fläkt någonstans vid en sjö på Glimåkravägen. Inget jäktande, lugn och ro. Kanske kan kroppen läka bara av att jag talar om för den att vi är på samma lag? Det löser sig nog. Peace!

09 maj

Var börjar man…

… när ens nystan är ett enda kråkbo? Det är ju så lätt egentligen, bara man får tag i rätt ände. Idag har jag inte tid att leta efter några förlorade ändar, för min att göra-lista är fullbokad från nu till klockan 21:30 ikväll. Jag började iallafall dagen med att fortsätta läsa om Tomas Sjödins ”Detta händer när du vilar”, en riktig pärla med många fina insikter och påminnelser. (Tack Annukka!) Då kändes det helt plötsligt inte jobbigt att tvätta om en tvätt för att någon hade glömt att ta ut en pappersnäsduk ur fickan.

Mitt ledord för 2018 är NU. Hur långt har jag kommit? Ärligt talat är det en dans med två steg fram, ett tillbaka och ett steg fram, två tillbaka. Det känns mest som att jag dansar runt med mig själv utan att direkt komma någonstans, men kanske är det verkligen det jag behöver just nu? Jag njuter av växtkraft och kan lägga mycket av ”så länge” åt sidan utan att det stör lika mycket som det har gjort förut. Och är inte ”så länge” också en viktig del av NU? Peace.

04 mar

Oväntat besök.

Idag hade vi ett gäng gäster som just skulle hugga in i en stor lasagne då vi utanför huset såg min kusin som numera jobbar nere i Bryssel och som jag mest träffar på midsommardagens släktfejd i fotboll om jag har tur. Han var nere i Blekinge snabbt för att hälsa på föräldrar och syster, men ville se hur huset såg ut inuti efter att vi hade flyttat in. Han skulle inte ha någon mat (var ju på väg till Banes kebab), så vi gick husesyn och stod sedan och pratade i övre hallen i sisådär två timmar. Så kan det bli. A, det var inte meningen att vara ogästvänlig, men du hade dig själv att skylla, haha!

Hur som helst kom vi in på nostalgins irrvägar och pratade om både det ena och det andra från barn- och ungdomsår, vad som hänt med med gamla vänner och bekanta och hur framtiden ser ut för oss båda och våra familjemedlemmar. Han bekände några ungdomssynder för yngsta dottern (tur att hon är så ordentlig, jag tror inte hon inspirerades av vansinnesdåden), men kunde också peppa och bygga upp.

Våra liv delade så många gemensamma punkter våra 19 första år på jorden. Vi föddes med några månaders mellanrum, växte upp några kilometer från varandra med två tvillingsystrar som mammor, men vi var så otroligt olika. Det vi numera delar är en hel del gener, vår kärlek till släkten, våra traditioner och gemensamma minnen. Kusinen frotterar sig i jobbet med högt uppsatta politiker, kungligheter och kändisar, men han talar sig varm om att läsa morgontidningen i lugn och ro och tennis på tisdagar kl 18. Själv är jag numera någon som jag inte ens själv kan definiera, men jag talar mig lika varm för frukostteet vid levande ljus och kören på torsdagar kl 19. Jag är en hemmaråtta med vidlyftiga helgdrömmar (kulturtanten i Vasastan lever), en kvinna med en tonårings sinne och tantens värkande leder, en drömmare med fötterna på jorden och händerna på jakt efter nästa projekt (även om jag sedan ett bra tag tillbaka sällan når ända fram).

När människor frågar ”Och nu då?” och jag inte har något svar känns det inte längre lika skrämmande. Jag fyller mina dagar och mitt sinne med allt som fått ligga i träda och om tre veckor kommer trädgårds-Kristina hit för att hjälpa oss bena upp våra tankar lite. Jag försöker att inte ha för stora förhoppningar, men hoppas i alla fall att hon kan erbjuda ”yay or nay” och ge vissa kommandon med rak hand. (Snälla, tala bara om för mig vad vi borde göra!) Ibland räcker helt enkelt inte NU till även om jag skulle vilja det.

A A 1971: lite kortare, lite mindre muskulös och lite mer hår på huvudet än idag, men med samma blick.