26 okt

Hej lördag!

Jag befinner mig just nu i kanske mitt livs sista höstlov. (Det är möjligt att jag återgår till skolvärlden och då gäller naturligtvis inte påståendet.) Som lärare är det skönt att ha undervisningspaus med jämna mellanrum, hur mycket man än älskar sitt yrke. Detsamma gäller eleverna. Vår yngsta går sista året på gymnasiet och hon är inte den enda trea som känner sig otroligt stressad både över studierna och vad som egentligen kommer efter studenten. Jag förordar en veckas sovmorgnar och hårt kroppsarbete utomhus i en fin balans. Dessutom tvingade jag henne att laga middag ikväll, så nu står snart en betydligt mer avancerad meny på bordet än vad jag hade tänkt mig. Hehehe.

Den här veden är fars verk. Jag kan knappt med att stoppa den i vedspisen, men samtidigt är det fantastiskt att han får vara med här i det hus som han verkligen älskade. När mamma fått sin palliativa diagnos, men han själv ännu inte visste att det var han som skulle gå först, drömde han om att min familj skulle flytta till Bredavik och hyra mina föräldrars hus (hyrt av brorsan och svägerskan) medan han skulle få leva ungkarlsliv här i Uttorp. Så blev det nu inte.
Vad var det nu jag förordade? Sovmorgnar och skottkärreskjutsar? Skämt åsido… Dottern jobbade på bra som vedchaufför i vårt tremannalag.
Jag skjutsade pelargoner, dahliaknölar och olivträd till köket i sommarhuset och passade på att spana in resten av delarna till verandan. Nu närmar det sig! Jag älskar verkligen de gröna dörrarna och är så glad över att vi valde denna färg.
Synd att jag inte kan bifoga doften av linoljefärg. Fantastisk!
Dessa fönster! Jag kan aldrig se mig mätt på dem.
25 okt

Hemma.

Sedan många år tillbaka, ungefär sedan bloggtidernas begynnelse, följer jag inredningsbloggen Trendenser. Frida Ramstedt som står bakom den var igår i Karlskrona och föreläste. Jag har läst hennes bok Handbok i inredning och styling med stor behållning och kan varmt rekommendera den till alla! Att jag gick igår hade mindre med önskan att bli inspirerad att göra och mer med att jag tyckte att det skulle vara roligt att åtminstone heja på någon vars tankar jag tagit del av under så många år. Hur som helst var tankarna mycket inspirerande! Ibland behöver man bara en spark i baken för att komma igång med något som man har tänkt på länge.

När jag gick fram till Frida för att få boken signerad och hälsa nämnde jag att jag tycker det är konstigt att jag inte lyckats hitta en enda praktisk, snygg och skön hörnsoffa. Soffor har i regel alldeles för låg sitthöjd och de i modernare snitt är dessutom oftast alldeles för djupa medan de som är mer klassiska inte är särskilt sköna. Min drömsoffa är estetiskt tilltalande samtidigt som den bjuder på tvättbar klädsel, har stor komfort, är någorlunda nätt för att passa i vårt lilla vardagsrum och kan hålla i många, många år. Min syster visade mig Norrgavels nya modulsoffa. Jag har förvisso inte provsuttit den, men jag ser att den inte uppfyller mina krav även om den är snygg och säkert mycket hållbar. Deras Modulsoffa 85 har jag provsuttit, men enligt mig är den varken är tillräckligt skön eller snygg (gillar inte armstödens utseende) för att kosta en hel förmögenhet. Jag inser att inflationen har gett oss priser som sticker i ögonen och att priset är motiverat. Man får vad man betalar för! Jag menar dock att jag vill att alla mina önskningar ska uppfyllas om jag ska lägga ut så mycket pengar för en möbel.

På föreläsningen igår frågade Frida hur många i publiken som var helt nöjda med sina hem. Tre personer av 100+ räckte upp handen (en var en äldre dam och de två andra var män). Jag är helt nöjd rent känslomässigt, men jag saknar några garderobsdörrar, lister och annat som ska komma på plats för att huset åtminstone ska vara färdigrenoverat. När det gäller inredningen så tillhör det charmen för någon som är inredningsintresserad att åtminstone förändra små saker. Min mamma låg och planerade stora ommöbleringar i huvudet om nätterna och vi barn fick hjälpa henne att flytta möblerna. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Jag lärde mig mycket om hur viktigt det är att ett hem inte bara är fint, utan också praktiskt, av mammas möbleringsäventyr.

Ju mindre rum man har, desto svårare är det att vara flexibel med inredningen. Hos oss finns det i princip inget utrymme för att flytta möbler just pga huset är så litet, men det är helt okej för mig. Jag älskar vårt hem! Jag älskar känslan då jag stiger in genom ytterdörren, jag älskar lugnet här, hur det luktar och det jag är omgiven av.

Vardagsrummet är svårt att fota. Det är den här soffan, Karlstad från IKEA, som vi gärna skulle byta ut. Den är mycket solblekt och ryggkuddarna är i dåligt skick. Trots det får den vara kvar så länge vi inte har ett bättre alternativ.
Badrumsgolvet är så härligt! Jag tröttnar aldrig. Dessutom är det roligt att i princip alla våra gäster kommenterar det, från minisar till jättegamla. Blyglasfönstret som fungerar som insynsskydd fick vi i avskedspresent av våra grannar i Orem. Det föreställer utsikten från vår balkong!

Igår berättade jag för maken att jag under föreläsningen för första gången på länge hade saknat vårt hus i Segeltorp. Inte själva ”hemmet”, utan utrymmet för många gäster och den praktiska husplanen. Här hemma kan vi ta emot 25 gäster, men då måste alla placera ut sig över flera rum och båda våningarna. Känslan blir inte densamma. Jag inser att det är okej att inte ha många gäster hemma under den kallare årstiden och att vi har stora möjligheter att samla många gäster under sommarhalvåret, så detta är ingen existentiell sorg, utan ett i-landsproblem.

Älskade allt med vårt parallellkök efter renoveringen utom träbänken. Bort! Rostfria ytor är min absoluta favorit…
Tyvärr har jag förlorat de andra mäklarbilderna, men såhär såg det ut i vårt stora och praktiska vardagsrum.
Här är hörnet till höger om altandörren på fotot här ovanför. Billy bokhyllor i mitt favoritträslag björk räckte över halva väggen och svalde många av våra böcker. De flesta av dem ligger nu i kartonger på vinden i ladan. Jag älskar att läsa böcker och jag älskar den ombonade känsla de ger ett hem.
Segeltorpshuset i sina 70-talssvarta detaljer som vi tänkte måla under alla de tolv år vi bodde där. Det blev aldrig av, men de nya ägarna målade om på en gång.
Här är matbordet som svalde mååånga gäster. Det var ett gammalt arbetsbord från svärfars gamla arbetsplats som jag målade härligt rött! I övre högra hörnet syns köket.
En av få sparade inspirationsbilder innan Pinterest fanns. Jag känner: ”fint, men funkar ju inte med mina älskade syskonbarn”.

Efter föreläsningen bestämde jag mig för att verkligen ta tag i de sista ljuskällorna som saknas. Vi behöver läslampa (spot) till hörnsoffan, fönsterlampor i köket också då det inte är advent/jul och flera läslampor till övervåningen. Det ska bli roligt att fixa! Har du några roliga inredningsplaner på gång?

28 aug

Högt och lågt.

Vilken dag! Runt omkring mig bubblar död och elände i varierande grad. Människor jag älskar och bryr mig om sörjer, plågas och har utmaningar som påverkar vardagslivet på ett sätt som är svårt att hantera. Själv står jag och håller i mig i ledstången med allt som jag har. Det är så lätt att tappa taget!

Hur som helst… Idag kom brorsan hit med det här brevet. Det verkar bli hans sista ansvar som fastighetsägare då vi faktiskt köpt huset nu. Brevet fick mig att både fnissa och bli riktigt arg. Har vi grannar som är så fega att de inte vågar be oss plocka bort resterna av de gamla husvagnarna som stått på tomten i x antal år? Skickade du, kära bloggläsare, in en anmälan efter det att jag lade upp en bild på sophögen här i bloggen? Är det en gammal anmälan som väckts till liv i samband med ägarbytet? Vem vet. Brorsan drog hur som helst igång Operation Källsortering och snart kommer sophögen att vara ett minne blott. Jag hoppas att Miljö- och Samhällsbyggnadsförvaltningens tjänstemän slipper bekymra sig mer om det här ärendet. De kan lägga sin energi på någon annan sophög istället.

Dagen avslutades med ett skönt kvällsdopp i vårt vackra Bredavik. Solnedgången och det ljumma vattnet bidrog till en magisk stund som jag tacksamt tog emot. Jag hoppas att även du fick en fin upplevelse att stoppa in i facket för vackra minnen! Peace.

15 aug

Bevis.

Jag har redan berättat att jag är trött på element, men för egen redovisnings skull känns det bra att bevisa att sista elementen också är klara! Phu. Måtte de inte behöva ny färg förrän nästa århundrade. Jag klappar mig ändå på axeln då detta projekt tagit så ruskigt lång tid i huvudet.

08 aug

Element no. 4.

Hur kul tycker du det är med element? Själv börjar jag tröttna. Det här fotot togs efter flera timmars skrapande, borstande och tvättande. När jag hade avslutat första lagret grundfärg hade jag lagt fyra timmar på hela förarbetet! Då var jag lika svettig som efter ett pass på gymmet. Nu saknas bara två lager färg till för att kökselementet ska bli lika fint som de andra tre. Heja!

Ps: Jag gick en liten runda ikväll och inspekterade de nymålade värmekällorna. Återigen slogs jag av insikten att det är ruskigt onödigt att slösa bort god energi på att skjuta upp projekt. Ett och ett halvt år! Ofattbart…

Klart:

05 aug

Mitt dagsverke.

Vi flyttade in i vårt hus som ”tillfälliga hyresgäster” i februari 2019. Vid det laget var det mesta klart på nedervåningen och vi var nöjda och glada trots att yngsta dottern fick sova i vardagsrumssoffan. Brorsan var otroligt generös och lät mig (oss) vara med och bestämma utformning, färgsättning osv i renoveringsprocessen, allt inom rimlighetens gränser. Precis som för de flesta andra hyresgäster gällde att vi fick lyxa till det lite om vi själva betalade och gjorde arbetet om det fanns något vi inte var nöjda med. Min bror gillar att återvinna material och vi har därför vackra gamla vattenburna element från olika byggen på nedervåningen. Han gillar det gamla och ruffa och satte in dem i befintligt skick, om än väl rengjorda. Jag har längtat efter att fräscha upp dem och förra vårvintern skaffade jag det som behövdes för att fixa det. Idag, sisådär 1,5 år senare, var det dags att skrida till verket. Det gäller att inte förhasta sig med saker och ting… Imorgon hoppas jag bli klar med andra lagret färg på hallelementet och första på badrumselementet. Själva förarbetet är det som är jobbigast och tar längst tid, men som vi alla vet är det grunden för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Jag är hur som helst väldigt nöjd och tänker ”bättre sent än aldrig”.

25 jul

Husägare igen.

Idag skrev vi äntligen på papperna till huset, så härmed är vi inte längre hyresgäster. Ingenting känns egentligen annorlunda. Jag älskade mitt hem igår och jag älskar det lika mycket idag!

Vi firade med ett kvällsdopp i Bredavik. Uttorp i all ära, men den magiska kvällshimlen bor någon annanstans. Peace.

23 maj

Trädgårdsrunda.

Nu börjar trädgårdslandet vakna till liv på riktigt. Vi har haft en kall vår, men den senaste tiden har lyckligtvis bjudit på både värme och regn. Jag har inte satt ut tomaterna än, men de har börjat få känna på verkligheten några timmar om dagen. Jag saknar verkligen verandan i år! Det blev en så perfekt introduktion för både tomater och pelargoner att stå där med tvärdrag, men ändå i skydd.

Det är inte optimalt att odla på friland i bäddar grävda i gräsmatta. Gräset sprider sig naturligtvis, men vi har valt att göra så här i år också. Nästa år blir det lite upphöjda, avdelade bäddar, fler och mindre. Här blir det jordgubbar, persilja, vårlök, dill och palsternacka om allt funkar.
Sättlök (gul, röd och schalotten), rädisor, rucola, sallat och spenat. Här ska jag lägga hönshusspån mellan raderna så ogräset inte tar över.
Har du textat pak choi? Det är en asiatisk kålsort som är jättegod. Jag förodlade dessa plantor och de verkar ha tagit sig riktigt bra! Vitlöken i bakgrunden fortsätter växa. I resten av landet ska det bli sockerärter och märgärter. Tyvärr hade fåglarna kalas precis då jag satt ärterna, så märgärter blir det nog inte så många…
Ah! Jordgubbsplantorna har massor av blommor. Fiberduk på nu. Vi har rådjursstaket, men både grannarnas katter och vildfåglarna roar sig fortfarande i landet.
Tänk ändå vad naturen är fantastisk! Den här syrenen har bestämt sig för att ta ton och gör det med den äran. Den här boden är mitt drömprojekt! Bakstuga/gästrum och vedbod i ett. En dag?

Idag har jag några timmar på mig här hemma. Det ska sås annueller i tulpanrabatten och luktärterna som har ”legat i blöt” ska också ut. Även med lågt satta förväntningar är det väldigt mycket att göra i en trädgård! Jag förstår min extrasysters mamma som medvetet valde att bo i lägenhet för att ha råd och tid med att läsa mängder av böcker. Det är bara det att jag vill ha både och!

27 nov

Ljuvliga morgonljus!

Min söta svägerska tog mig med ut på en morgonljusfotosafari i morse. Vilket fint sätt att starta dagen! Vi bor i ett paradis på många vis. Jag älskar Sturkö och särskilt Uttorp som numera är mitt HEMMA. Kanske du förstår då du får uppleva det genom mina ögon?