09 okt

Brevlådevinst.

Alltså, tänk att gå till ICA och hämta ut ett paket man inte beställt! Idag fick jag en fantastisk ask med lyxiga chokladpraliner ända från Danmark. Så glad jag blev… Den här chokladen ska jag njuta vid något speciellt tillfälle framöver. Tack S! Och tack till min lillasyster som förstod att jag tyckte det var så jobbigt att inte få något födelsedagskort från mamma. Hon hade tagit ett vykort från mammas hög och skrivit till mig. Det kändes verkligen som ett meddelande från andra sidan.

Det känns jobbigt att vi har nära och kära i Skottland, Australien och USA, men avståndet blir inte fullt lika ohanterbart eftersom vi kan ta kontakt när som helst med hjälp av teknikens under. Jag ska ändå bli bättre på att skicka riktiga brev och vykort. Det är något med att få ta i ett brev som någon annan har hållit i och packa upp ett paket som någon man håller av har plockat ihop  med omsorg. Jag tror att inte bara jag tycker om det. Vad tror du?

07 maj

I dag snakker vi dansk i bloggen.

6_1

När du har varit hemma hos oss och haft det trevligt och ätit god mat kommer du att se denna fina blomsterkrans precis innan du öppnar dörren och går ut. Kransen fick jag från en av mina äldsta vänner. S och jag träffades då vi var tolv år gamla. Våra klasser brevväxlade med varandra eftersom Hillerød och Karlskrona var (och är, tror jag) vänorter och våra lärare på något vis kände varandra.

När det var dags för min klass att åka på klassresa i sexan kändes det naturligt att åka till de gästvänliga danskar som vi hade lärt känna via brevväxlingen. Jag måste erkänna att vi alla hade lite problem med språket, men det löste sig. Klassen förberedde en sketch. Dallas. Hela manuset på engelska. Typ ”Good Morning, Miss Ellie!” ”Good Morning JR!” och så de obligatoriska drinkarna. Hahahaha! Och jag var Sue Ellen, milda makaroner. Tur att jag aldrig blev någon alkoholiserad lyxfru med stora ögon och darr i mungipan på riktigt. Jag känner fortfarande igen vinjetten till Dallas efter två noter och blundar jag ser jag hela scenariot framför mig, inklusive helikopterskuggan mellan höghusen.

Hur som helst… Jag fick bo hemma hos S och hennes härliga föräldrar och jag och min nyfunna vän med ett lockigt hår som jag avundades och ett leende som skulle kunna tina upp en igloo fortsatte att skriva brev till varandra. Vi har träffats ett par gånger sedan dess och skrivit brev och e-post till varandra, följt varandras liv och leverne och i år har vi känt varandra i trettio (30!) år. Hon är alltid med mig med den där kransen som har hängt i snart sagt alla de hem jag har haft genom åren. Jag hoppas den får hänga med i många år till!

Dagen till ära firar vi med min favoritmusik på danska – Kloden drejer kunde jag en gång utantill. Den övade vi också in till den där klassträffen i Hillerød. Hahaha! Jag kommer tydligen fortfarande ihåg den. ”Kloden drejer, alting vokser op på ny, menn’sker mødes, svæver på en sky”. Nej, det var faktiskt på skoj. Allvarligt talat är det Anne Linnets Tusind Stykker som ligger mig varmast om hjärtat. Den får mig alltid att gråta en skvätt, och nu är det du som får den av mig.

Och S – Tack för att du fortsätter hänga med som vän! Knus og klem. 🙂